Trettiofjerde Föreläsningen. 25/4 64

|205|

Trettiofjerde Föreläsningen. 25/4 64.

1 Klubbekriget. Engång förut hade Fd vid en thronstrid varit deladt i tvenne fientliga läger: 145357. Men under det att detta skifte i vårt lands historia är så litet kändt, att man derom vet föga mer än det nakna allm. faktum, är deremot Klubbekriget, särdeles genom Grönblads sakrika urkunder och Forsmans förtjenstfulla bearbetning af materialet, en af de bäst belysta perioder i våra häfder. Detaljerna äro delvis så talrika, att och vidlyftiga, att de bereda svårigheter för ett tillfredsställande sammandrag. Jag vill likväl försöka att framställa tilldragelserna så kort, som det för ämnets rikedom är möjligt. för

2 Till en början få vi ej förlora ur sigte, att här, såsom öfverallt uti stora folkrörelser, går likasom en fördold ström under händelsernas yte och bildar deras inre, verkliga grund. Jag har förut sökt redogöra för de inre samhällsmakter, som kämpade om herraväldet i Sv. och Fd alltse efter Gustaf Wasas död, neml. å ena sidan adelsväldet i förbund med katholicismen och å andra sidan folkmakt och kungamakt i förbund med lutherdomen. Betrakta vi Klubbekriget på närmare håll, så finna vi, att alldeles samma makter här lågo ioriginal: vi fejd och anknöto sig till hvälfningarna inom hela den sv.svenska rikskroppen. Vi få icke låta förvilla oss deraf, att aristokratins och kathol:s förkämpe i Fd tillika utseend.utseende försvarade den legitima konungamakten, under det att folkmakten Öbottens demokrati flod till uts.utseende uppträdde revolutionär i förbund med hertig Carl. Ty hos honom koncentrerade sig Den Kronans verkl.verkliga makt, hkenhvilken, ehuru revolutionär mot bokstafven, snart visade sig i hela sin riktning vara en verklig konserv.konserverande kungamakt. Sigismunds krona deremot, ehuru till bokstafven legitim, var i verkligheten endast ett namn, bakom hkethvilket adelsväldet förskansade sig med sina djerfva planer till en ny K.Kalmare union.|206| Detta är något, som icke blifvit tillräckligt klart uppfattadt af dem, hkahvilka upphöja Klas Fgs storhet på grund deraf, att han försvarat den legitima kronan. Så var ställningen omkastad, att de verkl.verkliga revolutionärerne voro konn.konungarne Johan III och Sigismund samt högadeln. Ty Deras Johans våldsama försök med kath.katholska lärans återinför.återinförande var ett våldförande af rikets grundlagar och folkets samveten. Westerås Recess. Ups.Upsala möte. Sigismunds försök att s ännu dertill styra Sv:s rike från Warschau var ett lika omisskänneligt brott mot samma grundlagar. Dalarne: en konung. Arfföreningen. Adelns försök att utvidga sin makt på folkets bekostnad stridde lika direkt mot den lagliga frihet, som vid så många föreg.föregående riksdagar och kungaförsäkr.kungaförsäkringar blifvit högtidligen tillerkänd Sv. och Fds folk. Under sådan förh.förhållanden var hert. Carl, stödd på fmassan af folket, den i andan och verkl.verkligheten legitima makten i riket – kunga under det att C. F. och Sigismunds parti framstå som de verkl.verkliga revolutionäre, och det är ur denna synpunkt vi böra betrakta de tvenne fientliga läger, hkahvilka så blodigt kämpade mot hvarandra i K:krigetKlubbekriget.

3 Mindre klart framträder här striden emellan de täflande trosbekännelserna. Men den låg likväl derunder. Man skulle tro, att katholic.katholicismen vid denna tid varit död uti Fd. Så var det icke: den fortfor, att ehuru svag och aftynande, att andas i folktraditionen. Hvarföre skulle det fFf.Finnarnes sega vidhängandet vid det gamla denna gång efter 70 år ha förnekat sig? Det var det f.finska presterskapet, som var lutherdomens stöd och tillintetgjorde biskop Eriksons nitiska försök med liturgins införande. Folket fortfor att hänga vid sina minnen och inlägga en kath.katholsk betydelse i de luth.lutherska formerna, och så vacklande litet utredd var ännu dess öfvertygelse, att katholic:s återinförande alldeles icke varit en omöjlighet, derest presterskapet dertill gifvit sitt bifall.

4 När vi derföre i Klubbekriget i allmänh. se möter oss anblicken af det norra Fd i kamp mot det södra, var detta alldeles icke en tillfällig politisk konjunktur, härrörande deraf, att slotten och krigsmakten befunno sig i södra delen af landet, utan en naturlig följd af stridens inre karakter.

|207|

5 RepetitionRepetition 2/12 67. Söderköpg 1595. Arboga 1597. – Cl. Flg. Klubbekrig:s tendenser. Adel – folk – kungamakt. Katholicism etc.

6 Södra Fd ställde sig på Sigismunds och C. F:s sida – eller reste sig åtm.åtminstone icke emot dem – derföre att dess traditioner och samh. förhållanden lågo ditåt. Här ägde adeln talrika, stora gods, följaktligen stort inflytande. Här hade också katholic.katholicismen haft sina lysande medelpunkter i Åbo domkyrka, i klostren, i talrika kyrko- och klostergods. Följaktl. var den kath.katholska traditionen här starkast. Och af dessa båda skäl slöt sig Södra Fd till Sigism:s parti.

7 Norra Fd deremot, och särskildt Öbotten, hade få eller inga adeliga gods; bonden var här sedan urminnes tid en fri jordägare derför ock af ett sjelfständigare mera frihetsälskande lynne; följaktl.följaktligen var adelns inflytande här ringa eller intet, men motståndet desto starkare. De få och glesa kyrkorna, skilda af vida ödemarker, och icke understödda af kloster, hade aldrig tillåtit katholic.katholicismen att här uppträda så intensiv som i Södra Fd; följaktl.följaktligen var den kath.katholska traditionen här svagare och lutherdomen i samma mån starkare, så mycket mer som, emedan läskunnigheten redan begynt utbreda sig starkare i Östb., Nya Testam. var mera kändt och emedan presterne, längre aflägsna från biskopssätena, här voro mindre hierarker och stodo folket närmare. Af dessa orsaker reste sig norra Fd mot adeln och katholic.katholicismen, mot C. F. och Sigismund, sökande af samma skäl sitt stöd uti hert. Carl.

8 Men utom ofvanom dessa djupare liggande strömdrag i folklynnet uppstodo nu yttre och mera tillfälliga anledningar, som påskyndade stridens utbrott.

9 År 1590, då RneRyssarne gjorde sitt första infall i Fd och krigslågan uppflammade i ömsesidiga ströftåg vid nordfinska gränsen, sändes Pehr Bagge som krigsöfverste att med ryttare och fotfolk från Wbotten att försvara Öbotten mot fienden,. P. Bagge – Uleå vid hkethvilket tillfälle han, som förut är nämndt, ej utan allmogens stora tunga begynte uppföra Uleå slott. Detta krigsfolk måste allmogen, utom sitt eget landtvärn 650 m.man, underhålla.original: underhålla, så att 6 bönder tills. skulle försörja häst och ryttare. Häröfver ingick Öbottens allmoge med en klagoskrift till kung Johan, åberopade gamla friheten bedyrande att åkrarne stodo osådde och att mången för krigsgärden måste sälja sin enda ko.

|208|

10 Kon. Joh: Wesainens infall Kola. – Klemens Erikson. 1591, RneRyssarne Limingo Till svar härpå kom kon. Johans bref, som tillförsäkrade Ö:bottens allmoge frihet från s. k. borgläger l.eller ryttares och knektars underhåll, mot skyldighet för dem att, utom deras vanliga 2 fänikor knektearutskrifningen, uppställa och underhålla ett landtvärn af 1000 650 man infanteri till landets försvar. Till krigsöfverste i Öbotten förordnades då Pehr Bagge, hkenhvilken, såsom etc. ej utan allmogens stora tunga, begynte bygga Uleå slott der sedan 1570 en befästning af träd varit uppförd med murar af sten. Hans stora styrka af 7,500 man var sannolikt mest Wbottn.Westerbottniskt landtvärn, som på hösten återvände.

11 Emellertid var landet utarmadt af fiendens härjn. och bönderna ledo fortf. stort betryck. Förbittringen mot krigsfolket vexte, när man erfor att vid r.ryska infallet 1592 Pehr B. inneslutit sig i Uleå slott med 4000 m.man utom 6000 bönder och icke vågade angripa fienden, som blott 300 man stark härjade ½ mil derifrån, och legat så nära i 3 nätter. Kon. Johan var dog och stridiga befallningar kommo från hert. Carl och C. Fg. 1593 I Uleå slott var mycken proviant samlad genom gärder från landet. Här begynte nu besättningen lefva i sus och dus, och när provianten var förtärd och stillestånd afslutadt med fienden, lät häradsh. Erik Olsson förlägga knektar och ryttare i borgläger kring landet. Axel Kurk. Kostgärder uppburna. – Bönderne – klagade då hos C. F., men han höll med krigsfolket och tillhöll folket att utan knot göra dess skyldigh.skyldighet

12 Ryttare säck i dorren [sid. 209] Bud till hert. Carl – Stängda vägar öfver isen – Tommola Mårten.svårläst p.g.a. överskrivning Svar 14 Sept. 1594. – Dito 26 Sept. fribref för Kyro, Wöro, Ilmola, Laihela. – Dito 25 Nov. 1594 för bönderne på Åland. – Dito 4 Jan. 1595 för menige man i Öbotten. – Dito 14 Febr. 1595, ett eller två nattläger. – C. F:s svar var att förlägga 300 skottska ryttare, jemte Uppl. fanan och något f.finskt kavalleri i Öbotten. – Buden fängslade – plundrade sände till Fg. När bönderne framvisade dessa hert. Carls bref, togo ryttarne detta ifrån dem, doppade det i ölstopet, slogo hvarandra dermed på munnen och ropade: »sitt i furstens frid!» – Bönderne fingo ingen rättvisa – Det Österb. blodet begynte gäsa öfver. – Hert. Carls utskickade. – Klagoskrifterna fortforo: Asikkala 1594. – Eckerö 1594. – Åland 1594. – Nyby 1595. – Kemi, Ijå 95. – Öbotten 96.|209| Hert.Hertigen fruktade C. Fg. C. F. svarade i början höfligt – konskonungens befallng – Sedan hot – skyllde hert. C. – 1594 sökte hert.hertigen vinna C. F. – Flg protester mot Söderkpgs beslut. Mottog katholiker – kath.katholska prydn. i Åbo domky. – »Jag är icke eder skjutsbonde», som behöfver draga efter eder.»konsekvensändrat/normaliserat – utkastat en prest – kastas om igen –

13 RepetitionRepetition. Söderkpg – Arboga. Klubbekriget. Herrarnas flykt. Politik. Social. Legitimitet Xcontra Revol. Södra, Norra Fd. Borgläger + Sigism.