||

Wårtermin 1865.

II.

|| |91|

Trettonde Föreläsningen. 28/2 65.

1 RepetitionRepetit. Danska kriget Orsaker Torstenson 13/12 43. Kristian IV. Femern–Laaland Klas Flg. Gallas. Brömsebro 13 Aug. 1645: Tullfrih. Jemtland, Härjedal – Gottland, Ösel – Halland – Dmks förfall –

2 Danska kriget episod – beundran – Brömsebro förebud – Vid början af 1645 Ferdinand värnlös – härar – fältherrar – skattkammare – folk – bundsförvandter – – 16000 under Hatzfeld. Ordres: söka strid.

3 Torstenson: freden i Wien. Inbröt i Febr. med en liten, men segervan här i Böhmen – Härarne möttes vid Jankov. – Oaktadent den för båda ogynnsama terrängen, der skogsbevuxna höjder icke tillät att utveckla större stridskrafter eller öfverskåda ställningen, beslöto sig båda fältherrarne för strid.

4 Slaget vid Jankovitz d. 234 Febr. (15 Mars) 1645. Sv.Svenska armén: 15,500 m.man – 9000 kavalleri, 65000 m.man inf.infanteri. Högra flygeln: Wittenberg, Goldstein – Venstra flygeln Robert Douglas – Centern Mortaigne. Sv:sSvenskarnes fältrop: »Hilf, Herr Jesu Christ!språk: tyska»

5 De kejserlige: 10,000 m.man kavalleri, 5000 m.man inafanteri. Högra flygeln, bayrare under De Werth – Venstra flygeln Österrikare under Götz – Centern: Hatzfeld, De Suis m. fl. – fältrop: Jesus Maria – »Kein Qvartierspråk: tyska.»

6 Det var en klar, vacker vinterdag, lindrig sydvest. Kl. 5 på morg.morgonen lät Torstenson sin v.vänstra flygel göra en skenmanöver mot den kejserliga högra fl.flygeln, under det att sv.svenska högra flygeln i tysthet besatte en höjd som låg i den kejs.kejserliga v.vänstra flygelns flank. Hatzfeld hade insett vigten af denna position och befallt Götz att i tid besätta höjden, men detta hade Götz till sin egen olycka försummat. När han då märkte Sv:sSvenskarnes rörelse, skyndade han med sitt rytteri att förekomma dem, men råkade i den sumpiga dalen nedanför höjden, der hästarne blefvo sjönko in i moraset, ut för de redan på höjden uppförda sv.svenska kanonernas eld, förlorade mycket folk – Wittenbg högg in med sitt f.finska rytteri, och i denna häftiga strid blef Götz och blef sjelf skjuten (Pasewalk). Nu ville Hatzfeld ändra sin ställning|92| och svänga sin front, för att ej få sin fiende från sidan, och besatte höjderna i sin rygg, för att der i en fördelaktigare position invänta Svv.Svenskarne. – En paus uppstod , F. m. slaget. mMen Svv. Torstenson ville sluta. lemnade sin fiende ingen ro. Strax på e. m. angrep han en af höjderna, men fann fienden i oväntadt god ordning, förlorade 10 lätta kanoner och 16 fanor och blef tillbakadrifven med förlust. Lifvad af denna framgång, stod den tappre Johan de Werth, som förde befälet på höjden, ej mera att hejda. Han ryckte ned efter de återtågande Svv.Svenskarne och angrep dem med största häftighet. Hatzfeld, som ej mer kunde förekomma striden, lät då hela sin slaglinie rycka till anfall. Kl. var då 2 på e. m. Nu följde en af de blodigaste och mest hårdnackade fäktningar under hela kriget. Först blef högra sv.svenska flygeln kastad tillbaka Eemedan Wittenbg ej ännu hunnit ordna sitt folk efter anfallet mot Götz, och hade kanske varit förlorad, om ej de roflystne Kroater bayrare efter sin vana begynt att plundra sv.svenska trossen, i ststället att fullfölja sin seger. Ke Redan hade en mängd officerare stupat, och pfaltzgrefven K. G., som här för andra gången var i elden vid Wbgs sida, hade träffats af fyra kulor, en genom hatten, en genom rocken, en tredje som rispat skjortan, en fjerde som borttagit en lock af hans långa hår – då det ändtligen lyckades att drifva den plundrande fienden tillbaka. – I centern hade kejs.kejserliga infanteriet råkat ut för Sv:sSvenskarnes artilleri, och terrängen hindrade alla rörelser; men likväl kämpades med yttersta tapperhet på båda sidor. »Det blef ett svåra hårdt och blodigt träffande, hvars like man ej innan kort skall se,» – säger T:son i sin egenhändiga rapport. Men nu, som nästan alltid, afgjorde flyglarna slagets utgång. På venstra sv.svenska flygeln slogos Rob. Douglas och De Werth med lika mannamod och chargerade turvis, utan att lyckas bryta hvarandras leder, intilldess att den sedan Douglas märkte huru bayrarne efter hvarje anfall samlade sig och hämtade andan|93| bakom de slutna lederna af en brigad bayerskt infanteri. Då samlade han tre sqvadroner rytteri och störtade öfver bayerska infant. med sådan våldsamhet, att dess leder blefvo sprängda och brigaden nästan hel och hållen huggen i stycken. Denna framgång blef afgörande. Nu kastade den kejs.kejserliga v.vänstra flygeln om till hastigt flykt, och de båda segrande sv.svenska flyglarna kunde derefter taga den fientliga centern i sidan, så att den ännu tappert kämpande blef från tre sidor anfallen och kringränd likasom i en halfmåne. Ännu e. Kl. var då 4 epå e. m. Ännu närmare ½ timma fortfor striden i centern – men med allt större manspillan för de kejserlige – och när ett sista försök af de Werth att falla sv.svenska centern i ryggen misslyckats, måste slutligen måste alla, som ej lyckades smyga sig f undan, gifva sig fångne – bland dem den kejs.kejserliga fältherren Hatzfeld, som redan höll på att okänd smyga sig genom sv.svenska lederna, då en sv.svensk korpral tvang honom med pistolen –

7 Segern var fullständig. Sex kejse.kejserliga generaler, bland dem Hatzfeld sjelf, 185 officerare samt 4,118 underoff. och soldater blefvo fångne, 77 fanor och 26 kanoner tagne. Slagfältet betäcktes af 68000 döde och sårade, hvaribl.hvaribland 4000 af kejs.kejserliga och 2000 omkr.omkring lika många af sv.svenska hären. – Som en särskild De kejs:skejserligas nederlag har man i främsta rummet tillskrifvit Götz försumlighet och dernäst de Werths oförsigtighet att rycka ned från sin ställning på höjden. Till Sv:sSvenskarnes seger bidrog åter att Torstenson hela den dagen kunde sitta till häst och leda rörelserna.

8 Slagfältet låg icke längre från Prag, än att kejsaren, som befann sig i denna stad, ganska väl kunde höra kanonaden. Det berättas, att han då skyndat från kyrka till kyrka, för att anropa de undergörande Mariebilderna och Ö:rikes skyddshelgon om bistånd, men när flyktingarne på aftonen förkunnade slagets förlust, flydde han skyndsamt fr.från Prag.|94| Hans ställning var förtviflad – hela Wien, hela Österrike i ångest och bäfvan – härarna åter slagna – bundsförvandterne klenmodigare än någonsin. Men kejsar Ferd. visade nu samma fasthet i motgången, som fordom hans fader – Ännu engång ansträngde han allt för att göra nya rustningar – Ännu engång Spanien, Italien, – Wien beväpnades – Gallas Härförstöraren Gallas blef åter tagen till nåder och gjorde sitt bästa att samla nya trupper. – Segern vid Jankov hade öppnat för Torstenson vägen till Wien. Han inträngde hastigt i Mähren, tog städer och fästen, och d. 30 Mars stodo hans förposter vid Wienerbryggan öfver Donau och intogo den skans som försvarade bron. Men sjelf var T:son för svag till antal, för att våga ett anfall mot den folkrika och välbefästade kejsarestaden. Han hade derföre inledt underhandlingar med Ragoczsky, furste af Siebenbürgen. Torstenson dröjde, för att invänta honom 4 mån. – under hkenhvilken tid Sv.Svenskarne och Ff.Finnarne hvilade sig i goda qvarter i närheten af Wien. Drufvor – pest. – I början af Juni nalkades Sienbenb. med en här af 25,000 m.man, och nu syntes kejsaren förlorad. Men denntta oväder skulle lika hastigt gå öfver. R. obeslutsam – rådgifvaren mutad – fred i Augusti. – Undertiden hade T:son förgäfves belägrat det starka Brünn – och derefter hotade han än engång Wien så nära, att hans kulor flögo in i förstäderne. Men ödet hade bestämt, att detta lysande snille icke skulle uppnå detta mål för alla hans önskningar. – Hans gikt tilltog så, att han slutligen knappt tålde att bäras på hängbår – Sjuk och förbittrad öfver Siebenb:s trolöshet, lät han i början af Dec. förasvårtytt sig till Leipzig för att vårda sin helsa och öfverlemnade befälet åt K. G. Wrangel. Han återsåg sedan aldrig sin här – ty på hösten 1646 erhöll han afsked från öfverbefälet och återvände till Sv., mottagen med stora ärebetygelser. – friherre, grefve s. d.samma dag

|95|

9 Torstensons sjuklighet gjorde att man länge hade varit betänkt på hans blifvande efterträdare. Två män af G. A:s skola kommo härvid närmast i fråga, båda tappra, trofasta och bepröfvade krigare, båda Ff.Finnar, neml.nemligen Stålhandske och Wittenberg. Likväl tvekade sv.svenska rådet, ty Stålh., som annars förenade ett godt hufvud med en stark arm, ansågs för mycket älska glaset – åtm.åtminstone beskylldes han derför af sina afundsmän; om med rätt l.eller orätt, må lemnas derhän; – och Wittenbg, som var den ypperste och pålitligaste att föra ett underbefäl, ansågs deremot icke nog fältherre, för att anförtros öfverbefälet (afunden?). – Den tredje: Königsmark, utlänning – Den fjerde K. G. Wrangel – infödd svensk – segern vid Femern – 1646 på somm. fältmarskalk vid 33 års ålder. – Värdig. son till Herman Wr. – Lech – Banér – Torstenson. – Han varsåg enut som en fältherre – ung – reslig – vacker – ridderlig – klok – tapper – derjemte praktlysten – egensinnig – ofta öfvermodig – tog för sig – fria tyglar.

10 Nu kom Wr. med nya förstärkningar af sv.svenskt och f.finskt blod till det allt uppslukande kriget, och den här, som han då förlade i vinterqvarter i Böhmen, uppgick åter till 23000 man, hvaraf ej mindre än 15000 till häst. Till planen hörde att sv.svenska armén då skulle förena sig med en fransk här, som under Turenne ryckt in i T:land, men denna här blef i April Maj 1645 slagen af bayr.bayrarne vid Mergentheim – bayrarne förenade sig med de kejs.kejserliga, och Wr. måste, hotad af 30,000 man, utrymma Böhmen. – Återtåg – faror. – Först i Aug. 1646 förenade sig Wr. med Turenne – hotade Bajern – belägrade förg.förgäfves Augsburg Turenne vägrade – vinterqvarter i Schwaben – Ff.Finnarne vid Bodensjön. – Wittenbg i Böhmen – der han slog bayerska rytteriet vid Horschitz d. 21 Sept.

11 Kejs:sKejsarens bundsförvandter stillestånd: Brandenbg 1640 – Kursaxen 1645 – Bayern 1647.|96| – Kejsaren måste måste välja en reformetrt fältherre, Melander. Mellansort. Duglig. Det såg ut som – fredsunderhandlingar – Men Mazarin – befallte Turenne att öfvergifva Wrangel –

12 Lägretn vid Eger, som nyss förut måst öppna sina portar för Wrangel. – Helm. Wrangels nattl.nattliga anfall på kejs.kejserliga lägret. – 7 Juli – 8 Sept. – Då fingo jesuiterne öfverhand i kurf:skurfurstens af Bajern rådkammare, och han uppsade under svepskäl det kort förut ingångna stilleståndet. – Nu förenades åter den bajerska hären med den kejserliga – Wrangel blef tvungen att retirera ur Böhmen och skynda till Westfalen, för att åter söka förena sig med Königsmarks korps. Så vexlande voro krigets skiften att de sv.svenska åter hastigt åter råkade i det brydsamaste läge och ansågos af många förlorade, när den kejs.kejserliga fältherren, af enskild hämdlystnad kastade sig plundrande öfver sitt eget fädernesland Hessen och i dess trånga bergpass, mot dess krigiska och förbittrade bönder förlorade halfva sin här. Wrangel var räddad och fick tid att förstärka sig. I Turennes här utbröt ett uppror bland qvarlefvorna af den fordna Weimarska hären, hkahvilka man ville föra mot Belgien. Elfva regem.regementen öfvergåfvo fr.franska fanorna och hotade att gå öfver till kejsaren, derest de icke åter mottogos i sv.svensk tjenst. Det var vilda, tygellösa skaror, ingenstädes välkomne. Slutligen blefvo de mottagne i K:marks korps.

13 Så ingick året 1648, ännu utan utsigt om snart slut på det långa, förödande kriget. Hotande föreställningar från Sthm utverkade åt Turenne en ny befallning att förena sin här med den svenska, och nu jagade denna förenade här den underlägsna kejs.kejserliga hären framför sig mot gränsen af Bajernoriginal: Bajern. till dess att Turenne och Wrangel d. 17 Maj angrepo och slogo Melander vid Süsmarshausen.|97| Genom en hastig marsch genom natten lyckades den förbundna hären uppnå och öfverraska de kejserlige. Det var Gust. Kurk i spetsen för 800 valde ryttare – tappert motstånd – tre anfall – Melander genomborrad af två kulor – De kejs.kejserliga förlorade 2000 man – tross etc. Mot detta olyckliga land begynte nu ett förfärligt härjnings och hämdekrig.original: hämdekrig Den 70 årige kurf.kurfursten måste fly –

14 RepetitionRepetit. Jankovitz 24/2 1645. Wien. Torstensons afsked. Valet. Wrangel. Turenne. Süsmarshausen. 17 Mars 48.