Fyrtiosjette Föreläsningen. 9/5 65

|306|

Fyrtiosjette Föreläsningen. 9/5 65.

1 RepetitionRepetition Förmyndarräfst. Adeln i Fd 9 grefskap. 24 friherreskap. Öfriga. Christinestad, Jakobstad. m. fl. Reduktion. Förebud.

2 Enligt ständernas beslut, skulle till kronan indragas: 1) alla grefve- och friherreskaper; – alla NorrköpgsNorrköpings besluts gods och skattelifstidsfriheter, som öfverstego 600 dalers årlig ränta – alla kronogods af hvad slag som helst i s. k. förbudna orter – alla afkortningar på riksdags bevillningar. – Dessutom beslöts att indraga alla gods, som blifva gifna i betalning för lån t.till kronan eller för löner, såsnart inneh.innehafvaren genom godsets afkastning fått sin fordran betald.

3 Nu nedsattes: en reduktionskommission från hvars beslut intet vädjande medgafs; en liqvidationskommission, som skulle granska alla dessa enskildes fordringar hos kronan, och en exekutionskommission, som skulle bevaka kronans rätt och indrifva dess fordringar.

4 Man märkte också snart, att det var fullt allvar. Redan d. 30 Nov. fingo alla landshöfdingarne befallning att indraga alla gref- och friherreskaper samt gåfvogods öfver 600 dalers ränta; och kungörelse härom upplästes från alla predikstolar i riket. Inom 6 mån. skulle alla, som redukt. gällde i Fd, insända sina åtkomsthandlingar. – Skrapor – Böter för tredska och ovett.

5 Reduktionen begynte i början af året 1681 med kon:s närmaste slägtingar: hans fasters man, M. DelaG. och hans halfbror grefve Carlson. Och så gick det med en för adeln förfärande skyndsamhet. Innan kort voro 7 grefskap och 25 friherreskap till kronan indragna. 202,654 dr s. m.daler silvermynt De tre rikaste, mest bland alla gynnade slägterna Brahe, Delgardie och Oxenstjerna, hkahvilka tillsammans beräknas ha ägt närmare ½₀ af Fds och Sv:s jord, sågo hela denna ofantliga rikedom hastigt smälta tills.tillsamman som snö.

6 Sedan kom ordningen till kungs- och ladugårdarna i Fd: Uleåbgs, Runsala, Kuustö, Halsvårtyttila, Wik, Yxpäa, Wiborgs ladugård, Aholaks, Hannulanpeldo, Kastelholm, Grelsby, Haga och Kexholms ladugård. 103,091 drdaler. Dessutom alla lägenheter, som på ett eller annat sätt varit dithörande.

|307|

7 Sedan kom ordn.ordningen till NorrköpgsNorrköpings beslutsgods och lifstidsfriheter. Långvarig. – Derefter till gods, som gifvits i betalning för lån och löner. Ofruktbara. – Widare gustavianska arfvegodsen, af hkahvilka en del redan i mer än 100 år öfvergått till enskild egendom. – De första åren 80–84, inom Sv. och Fd 259,624 drdaler.

8 Ännu återstod likväl en stor mängd gåfvogods, d. v. s. alla dem, som icke gåfvo i inkomst 600 drdaler om året eller deröfver. Detta var den koncession, som 1680 hade lockat den lägre och fattigare adeln att samtycka till den rikare adelns ruin. Men det dröjde ej längre, innan ofrälse stånden vid 1682 års riksdag begynte med häftighet påyrka att äfven dessa mindre gods skulle indragas till kronan. Adeln satte sig deremot, och denna gång enhälligt. Hela denna tvist afklipptes af kon. med den oväntade frågan, »om icke kon. hade rätt att gifva och återtaga förläningar bäst honom syntes.» Denna fråga måste bejakas, ty allm.allmänna lagen tillerkände kon. en sådan rättighet utan förbehåll af hans företrädares löften. Det var d. 11 Nov., och den 22 Nov. underskrefvo 1682 års lydiga ständer sin förklaring att kon. utan ständ:sständernes hörande hade rätt att ändra allmän lag. Enväldet och reduktionen gingo hand i hand.

9 Och nu gick red.reduktionen vidare öfver de små besittningarna, bortsopande med ett penndrag enkors tarfliga gårdar och den fattiges ringare adelns länge ärfdaoriginal: ärfta små egendomar. Men nu hade många bland dem under tidernas lopp blifvit sålda och köpta: hvem skulle vidkännas förlusten? Reduktionen svarade: den förste ägaren. Då Men den förste ägaren var ofta längesedan död; – nu utkräfdes dent pris, hvartill han sålt sitt gåfvogods, af hans barn eller barnabarn. – Så hade adeln med grof försumlighet eller underslef sökt undandraga sig att rusta häst och karl för sina gods. Räfst. Kronan godtgöres med ränta. – Så upptäcktes stora försnillningar med föregifna säterier l.eller rå och rörs hemman. – En rödmålad lada. – Myntförvandlingen. – 12 à 24 mk koppar – 1 dr s. m.daler silvermynt Reduktion t. 1687: gods till en ränta af 1,609,608 drdaler – utom lika mycket i reda pgarpengar.

|308|

10 Ännu återstodo likväl många gods, hkahvilka kronan under tidernas lopp hade sålt l.eller förpantat mot reda pgarpengar och ordentliga salubref. Ofta hade pgenödenpenningenöden varit så stor, att kronan sålt l.eller förpantat dessa gods för ett pris, som icke på långt när motsvarade verkl.verkliga värdet. – Pantgods Nu ville man godtgöra kronans förlust så att en viss ränta (5 %) skulle räknas ända från pantningstiden, och allt hvad godsen deröfver gifvit i inkomst skulle ersättas åt kronan. År 1570 hade Henrik Klasson Horn lånat Johan III 1622 dr s. m.daler silvermynt och derför fått 12 f.finska hnhemman i pant. – Dessa gods hade gifvit 10 % ränta – nu räknades 5 % från början – och följden var, att Henr. Horns arfvingar i 4:de led icke blott miste dessa hnenhemmanen, utan ock debiterades för en betydl. summa.

11 Köpegods: de oköpta räntorna. – Vederlag. Lösningsrätt till köpegodsen. – Red.komm.Reduktionskommissionen bestämde godsens värde efter det låga pris, hvartill de fordom blifvit sålda. – Billigt – men obilligt för nuvar. innehafv.nuvarande innehafvare – Det gällde 8,500 hnhemman. – Sakfallsgods. –

12 Icke utan skäl har man kallat reduktionen en revolution i äganderätten. Om med revolution menas en våldsam omstörtning af det bestående, var reduktionen verkligen en sådan. Den upphäfde med ett penndrag en stor mängd, rättsanspr dittills obetviflade eller på häfd grundade rättsanspråk – den kullkastade konungars löften och gåfvor, ständers och regeringars beslut,original: beslut formliga kontrakter, lagliga förbindelser, hundraårig besittningsrätt. Och hela denna omstörtning var från början ett slag, riktadt af konungamakten och demokratin i förbund med hvarandra mot den öfvermäktiga, den hatade eller afundade aristokratin. Men efterhand liknade reduktionen en revolution äfven deri, att den begynte uppsluka sina egna upphofsmän, sina egna skötevänner och gunstlingar. Det dröjde ej länge, innan först det parti bland adeln, som|309| lånat sin hand att skjuta på verket, fingo sjelfva känna klorna af den nya statshushållningen. Först kom turen till den lägre adeln, som hoppats få behålla sina små gåfvogods, men snart sågos äfven dem uppslukas af staten. Derpå vände sig reduktionen mot sina egna chefer bland adeln: de kommo ej undan, de måste böja sig för den jernhårda konseqvensen af deras egna beslut. Och så gick den hungriga staten, som af allt hvad den slukat endast tycktes få ökad aptit att sluka mera, allt längre nedåt. När föga eller intet mera återstod att taga hos adeln, såg man sig om och fann att kronan ännu hade en räfst att anställa med de ofrälse stånden. De förskräcktes och prutade mot: de, hadesom med så mycken skadeglädje sett adelns ruin, hade aldrig ens drömt om att den oblidkeliga räfsten äfven skulle hinna till dem. Nu såg man Dden hämdlystna adeln förena sig med bönderne, som alltid haft ett horn i sidan mot städerna, och yrka uppå att äfven städernes donerade jord skulle indragas. Det vägde och vägde, menty kon. ville skona borgarne, men gick slutl.slutligen derhän. Många städers jord, och bland dem de senast anlagda f.finska städernes, blef betydligt inknappad. – Bevillningar, försnillningar. –

13 Bönderne sutto långtifrån trygga. Ena gången gällde det besittningsrätten af en mängd hemman, som under kath.katholska tiden tillhört kyrkan och af G. W. blifvit indragna, men sedan kommit i bönders ego. En annan gång hörde man yttras att kronan vore rätta ägaren äfven till all skattejord och att ingen bonde fick sälja sitt hemman utom slägten, utan att först erbjuda det till inlösen åt kronan. All rikets jord. Detta aflopp med blotta skrämseln, men derefter gällde det skogarna – allmänningarna – nyodlingar. – Sjelfva presterskapet hotades att mista en del af deras boställen – och den ersättning, som af föreg.föregående reg.regering blifvit det tillerkänd för gästning – men kon:s död afbröt – detta stånd gick ensamt fritt.

|310|

14 I de eröfrade provinserna, i Liffld, Estld, Ingermanld,oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Bremen och Pommern hade sv. reg.svenska regeringen hittills följt den politik att der bortförläna många och stora gods åt sv.svenska adelsmän, för att fästa deras enskilda intresse vid dessa länders försvar. Måste underhållas. Nu vältrade sig redukt:sreduktionens störtvåg äfven öfver dessa provinser och blef så mycket mer omstörtande, som nästan all jord der ägdes af adeln. Ordensgods. Men åtgärden blef äfven politiskt farlig, emedan dessa provinser ännu hängde med lösa band tills.tillsammans med Sv. och emedan adeln der betydde allt, de ofrälse intet. Ingen medelklass Liffld skickade inga ombud till sv.svenska riksdagen, utan afgjorde sina inre angelägenheter på egna herredagar. Ingreppet var våldsamt och väckte största förbittring. – Adelns protest 1686: Joh. Reinh. Patkull. – Beskickn. 1690. – I Liffld reducerades 543,446 drsdalers ränta – vigtigare var kullstörtandet af Lifflds statsförf.statsförfattning – friheter, rättigheter – ohjelplig brytning – följder, – 1684 lemnade 300 liffl.liffländska adelsmän sitt fädernesland. – 1692 1000 bondehushåll till Rd. – Estld.

15 Trötthet vid redukt.reduktionen – Kon:s död. – 1700 13 April efterskänkte C. XII. – Efterräkningar ända till 1825. Redukt. Rättvis i saken – ofta orättvis uti sättet.

16 RepetitionRepetition. [---]oläslig handstil/[---]oläslig handstil 69. Reduktion d. 14, 26, 29 Okt. 1680 3 Nov. stadfäst. Indrogos: Kommissioner. Brahe, DelaG., Ox. Kungsgårdar. Norrkpgs – lifstids – 82: Mindre än 600 drdaler Rusttjenst. 1686: Lån. – Pantgods. Sålda gods. Revolution.svårläst p.g.a. strykning Städernas don. Böndernes skogar.