Adertonde Föreläsningen 3/11 65

|119|

Adertonde Föreläsningen 3/11 65.

1 Sv. hade nu fred med Polen, men af denna fred såg man föga mer än papperet. Och detta innebar endast en ny förbindelse: den att upprätthålla den nye Pol.Polackerne påtrugade konungens vacklande krona mot fiender på alla sidor. – I D. 29 Dec. 1705 ryckte k. C. med 20,000 man in i Lithauen, som hårdt ansattes af RneRyssarne, gick midti vintern genom de vildaste ödemarker och kom till det väl befästade Grodno vid Niemen – Grodno kunde Här låg kon. Aug. med sina och Ogilvie med 20,000 Saxare och Ryssar – men då Grodno ej kunde tagas utan artilleri, nöjde sig k. C. att blokera fästningen. – Undertiden undkom kon. Aug. med sitt rytteri, och lemnade k. C. att sjelf förstöra sv.svenska hären genom hunger och sjukdomar och skyndade med kavall. att uppsöka gen. Rehnsköld, som stod med 1311000 m.man vid gränsen af Schlesien, för att bevaka Schulenburg med Sax. o. R.Saxare och Ryssar Men när R. på detta sätt var nära att komma emellan tvenne eldar, låtsade han retirera, lockade Schulenbg ur hans fasta ställning och angrep honom d. 3 Febr. 1706 vid Frauenstadt utan en enda kanon, lät sina ryttare sitta af och storma Saxarnes batterier, – tog dem – vände kanonerna mot fienden och slog dem inom 2 timmar så i grund, att af 20,000 man 7000 blefvo stupade, andra 7000 blefvo fångne fransmän och resten flydde i största oordning, qvarlemnande hela sitt artilleri. Nylands kavalleri under öfv. Patkull var med i denna lysande vapenbragd – och dDetssa Nylänningar gjorde deltogo, ensame bland alla f.finska trupper, i hela polska kampagnen och följde dels konungen, dels R:sköld på påsvårtytt de flesta af marscher och äfventyr.

2 Emellertid hade äfven Ogilvie flytt från Grodno med återstoden af sin här, och nu begynte åter en af dessa sällsama kapplöpningar, der det sv.svenska lejonet i ras jagade i rastlösa språng genom skogar och ödemarker, för att uppsöka sin fiende.|120| Men islossningen i Niemen förstörde Sv:sSvenskarnes brygga, Ogilvie kom undan och k. C. stadnade under förföljandet vid de ofantliga sumpmarkerna i det dåvar.dåvarande Polesien, nuvar. guv. Minsk. Vid anblicken af dessa omätliga kärr, genomdränkta af vårfloden, nödgades nu den dittills ohejdade hjelten Fför första gången vika för naturens öfvermakt. Non plus ultra.språk: latin Han kastade sig in i det rika Volhynien och lät sina trupper rasta. Hans segerbana hade då gått fram och åter genom hela det vidsträckta Polen från Ösjön ända till Karpathernes fot, i ändamål att tvinga underlägga landet kon. Stanislaus, men det hade varit seglarens bana i hafvet: vågorna hade vikit åt sidan hvarhelst hans köl gick fram, men åter slagit tillsammans bakom honom, och enda frukten af fem års fälttåg var att det olyckliga Polen blifvit mer och mer utarmadt, under det att många tusende af Sv:s och Fds tappre söner redan med sitt lif hade betalat denna ofruktbara ära.

3 Då fattade k. C. det beslut att göra slag i saken en ände på leken med ett infall i Saxen – man säger att det varit på Pipers råd, – men att Piper ångrat sig, när det blef allvar; ty dermed närmade sig k. Carl det vestra Europa, som då stod i lågor för sp.spanska successionskriget, och hvem kunde beräkna ärelystnadens makt, om k. Carl engång kom in på G. II Adolfs vägar i st.stället att härtills ha följt blott sin farfader C. X. G. troget i spåren?

4 K. Carl bröt upp, och marscherade genom Storpolen vesterut. För att komma till Saxen, måste han tåga genom Schlesien, som tillh. Österrike – och nu råkade det heliga rom.romerska riket uti bestörtning. De t.tyska furstarne voro församlade i Regensburg och förklarade kon. af Sv.konungen af Sverige för rom.romerska rikets fiende, derest han skulle fördrista sig att gå öfver Oderströmmen. K. C. frågade icke derefter – hans fiende kon. August hade ju tågat – hvarför kunde ej –

|121|

5 Och k. C. gick d. 22 Aug. utan betänkande genom Schlesien in i Sachsen, öfverallt jagande framför sig de vanmäktiga, skrämda och flyende Sachs. trupperna. Han gick förbi Dresden och norrom Leipzig till Meissen samt vidare till Altranstadt, der sv.svenska hären gjorde halt d. 11 Sept. Lützen: »Jag har sökt lefva som han; kanske skall Gud endag förunna mig en lika ärofull död.» – Luthers graf. Hvar han nalkades, der gick framför honom hans fruktansvärda namn och kastade allt oemotståndligt ur vägen. Från städer och byar flydde invånarne bort – det såg ut som Schlesien det rika, såg det bördiga Sachsen sågo ut som en folktoma ödemarker. Men öfverallt lät han anslå proklamationer, att den fredlige invånaren hade intet att frukta, och snart blef det bekant att hans trupper höllo den strängaste krigstukt. Invån. Från Altranst. gaf han befallning att tillsända honom alla landets uppbördslistor, och nu lät han Piper ordna beskattningen. Sachsen skulle bet hvarje månad betala till kon:skonungens och härens underhåll 650,000 rdrriksdaler 500,000, dessutom 2℔ kött, 2 bröd, 2 muggar öl o. s. v. åt hvarje soldat om dagen, foder åt hästarna, m. m. Detta var enormt, och landet dignade under denna bördan, men till ersättning blef det tryggadt för hvarje öfvervåld, så att ingen soldat fick ut sin sold, innan han förevisat ett intyg af sin värd, der han låg i qvarter, att han förhållit sig väl. – Leipziger messan. –

6 Kon. Aug. befann sig i Lithauen, när han förnam detta oförmodade infall, och nu sjönk hans mod, som aldrig varit bestått profvet i motgången. Darrande för sina arfländer och ännu mer för sin kurfurstekronahatt, skickade han genast tvenne af sina förtrogne, Pfingsten och Imhof, med hvita fullmakter till k. Carl. Fredsunderhandlingen gick raskt och gick ännu raskare, sedan gen. Mejerfelt med en sv.svensk här visade sig utanför Dresdens portar. Allt prutande var förgäfves, och Sachsarne måste ingå på de vilkor segraren föreskref. Redan den 14 Sept. 1706 underskrefs freden i Altranstadt. Kon. August afsade sig för alltid alla anspråk på polska kronan till förmån för Stanisl., men behöll titeln af konung. –|122|Kon. Aug. afsade sig vidare hvarje förbund med Rd eller andra Sv:s fiender. – Prinsarne Sobieski skulle genast frigifvas; alla sv.svenska öfverlöpare, och bland dem förnämligast Joh. Reinh. Patkull, skulle utlemnas åt den sv.svenska konungen; – sv.svenska hären skulle underhållas öfver vintern af Sachsen, och slutl.slutligen förband sig kon. Aug. att inom 6 mån. anskaffa garanti af kejsaren, England och Holland för fredsvilkorens uppfyllande.

7 Mer än Allt detta måste till en början hållas hemligt för RneRyssarne, bland hkahvilkas leder kon. Aug. hade sökt skydd i Lithauen och som icke trodde denne förrädiske furste om något godt. Så hände det sällsama, att kon. Aug. väl sökte, men icke lyckades förekomma en drabbning mellan 4000 m.man sv.svenska trupper under Marderfelt samt en öfverlägsen styrka Ryssar och Sachs. under konungen och Menschikoff vid Kalisch i Polen. Marderfelt blef slagen, och måste med återstoden af sina trupper gifva sig fången. Det var första gången – d. 19 Okt. och mer än en månad efter freden i Altr.

8 Kon. Augusts frestelse i Warschau. Klockorna.

9 Men han motstod frestelsen och reste att möta sin numera försonade motståndare i Sachsen. – Det var i Pipers qvarter på slottet Gutersdorf, som dessa tvenne så förbittrade motståndare sågo hvarandra för första gången. Volt. berättar att C. XII vid tillfället bar sin vanliga blå rock, en svart sidenhalsduk, sin långa huggvärja och sina stora stöflar. Samtalet var om stöflarna – och huru k.kungen ej dragit dem af sig på flera veckor (6 år). Kon. Aug. höll god min. och talade om Derpå dinerade båda konungarne tills.tillsammans – CK. C. var mån om att låta kon. Aug. sitta till höger,original: höger afstod sin sängkammare – Men eftergaf ingen af sina fordringar.

|123|

10 RepetitionRepetition 18/11 69. 1705: Ravitz. 21 Juli: Warschau Nieroth – Patkull Stanislai kröning 24/9. Medalj. Fred med Polen. 1706: Lithauen, Grodno. Frauenstadt 3 Febr. Pinsk – Volhynien Till Sachsen 22 Aug Schlesien. – Altranstadt 14/9 Marderfelt, Kalisch d. 19 Okt.

11 Tillfälligtvis uppsnappades på vintern flera bref från kon. Aug. till tsar Peter och till hans polske anhängare – hvari han beklagade sig öfver sina ministrar – och tillade att han alldeles icke ämnade hålla fredsvilkoren, utan vid första tillfälle förnya förbundet med Rd. – K. Carls gamla ovilja uppflammade åter vid läsningen af dessa bref, och nu förestod kon. Aug. en ny förödmjukelse. Han måste neml. tillskrifva kon. Stanislaus ...–

12 »Vi hade icke trott oss behöfva öppna någon brefvexl. med E. M.Eders Majestät – Men för att göra H. M. kon. af Sv.Hans Majestät konungen af Sverige ett nöje, ha vi härmedelst velat önska E. M.Eders Majestät lycka till polska kronan och att E. M.Eders Majestät måtte finna sina undersåter mera lydiga och trogna, än de varit mot oss. Hela verlden skall bevittna de välgerningar vi bevisat Polens folk och de outtröttliga omsorger vi haft för dess väl. Men allt detta har af de flesta blifvit gäldadt med otacksamhet. Vi önska att E. M.Eders Majestät icke må blifva utsatt för dylika motgångar och anbefalle eder i Guds mäktiga beskydd.»

13 – Kon. Stanislai svar: »De förbindelser, i hkahvilka vi stå till H. M. kon. af Sv.Hans Majestät konungen af Sverige hafva nu blifvit ökade derigenom att han förskaffat oss nöjet af ett bref från E. M.Eders Majestät Vi äro, som sig bör, tacksame för E. M:sEders Majestäts lyckönskan till kronan och hoppas att våra undersåter ej skola få anledning bryta deras svurna trohet, emedan vi å vår sida icke ämna bryta våra eder till dem.»

14 En gång mötte Stanisl. och Aug. hvarandra på vägen till d. sv. kon:sden svenska konungens qvarter. Båda helsade höfligt, men utan att yttra ett ord. – Kon. A. måste äfven sjelf befalla sina tjenstemän att icke vidare titulera honom kon.konung af Polen. – Förhållandet mellan segraren och den besegrade blef frampå vintern teml.temligen spändt. – Ryktet begynte tala om försåt mot k. Carl; och han undvek att spisa med kon. A. vid samma bord; han mottog icke hans inbjudning till en större jagt på våren. Ej rädd. – Vid aftåget från Sachsen – blef likväl kon. Aug. icke litet öfverraskad, när han en e. m. helt oförmodadt klädd i nattrock och tofflor, fick på sitt slott i Dresden ett besök af den borttågande sv. kon.svenska konungen, åtföljd af endast 7 personer. Besöket varade helt vänskapligt i 3 à 4 timmar – Visite hos enkekurfurstinnan C:s moster – promenad kring vallarna: – »Rådslå idag om hvad de bordt»konsekvensändrat/normaliserat –

|124|

15 K. Carls dröjde i Sachsen från Sept. 1706 till Aug. 1707, och dessa 911 månader utgjorde glanspunkten af hans makt och hans krigiska ära. Under hansoriginal: Hans närmaste fanor stodo då i hjertat af Tyskland 44,000 välrustade krigare, i mod, öfning och krigsvana utan gensägelse den bästa armé i verlden och färdig att på sin konungs minsta vink kasta sig åt öfver hvilketn fiende som helst och förkrossa honom. Piper darrade. Österrike. Evangel. Huru hjeltekonungens namn vid denna tid var fruktadt och äradt i hela Europa –original: Europa huru de förtryckte protest.protestanterna i honom sågo en ny G. A. – huru alla utl.utländska makter täflade om hans förbund – och huru han med sin oböjliga jernvilja tvang konungarne och furstar af Pr. och Dnmk, att lyssna på hans kejsaren af Ö., ja sjelfve dent stolte Ludvig gamla lejonet Ludvig XIV att på det mest undfallande sätt bevilja hans önskningar – detta blefve för vidlyftigt att – Kejsaren. Hans läger = ett hof. – Malborough – Åsynsvårtytt: Rivalitet Görtz.

16 Olyckligtvis blef den ära, den beundran som med hkenhvilken C. XII:s glänsande namn vid denna tid kringflög hela Europa, kort derefter fördunklad af en bland de mörkaste fläckarna i hans historia, neml. Patkulls afrättning. Denne outtröttlige, verksame, riktbegåfvade, orolige man,original: man den liffländske adelns talman inför C. XI vid reduktionen och sedermera Sv:s bittraste fiende, hade redan af C. XI blifvit dömd till döden, men kommit på flykten. och Hela hans lif var sedan en fortsatt stämpling mot Sv. – han var öfverallt, der det gällde att mot Sv. uppvigla nya fiender – i Dmk, i Rd, i Liffld, i Polen, i Sachsen – som krigare – som skriftställare – som diplomat – och hämd, hämd var den tanke, för hkenhvilken han lefde. Så tjenade han ömsom tsar Peter, ömsom kon. August, ofta slagen, flyende, förföljd, men ständigt ånyo verksam för samma enda, aldrig ur sigtet lemnade mål. Hsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandean var den hemliga driffjädern i alla kon. Aug:s ränker – han var den som|125| efter Lefort med hela fyndigheten af sin sluga, energiska karakter upphetsade tsar Peter till allt djerfvare planer och invigde honom i alla den europ. statskonstens intriger – en i sanning fruktansvärd fiende för k. Carl, så mycket mer som hans personliga hämdlystnad tillika eldades af en glödande kärlek för hans olyckliga fädernesland. Vid C. XII:s infall i Sachsen var han ryskt sändebud i Dresden och som sådan skyddad af folkrätten, men Schveitz madame Einsiedel hade förolämpat kon. Aug. genom sitt djerfva språk och blifvit insatt på Königsteins fästning. Härifrån blef han, enl. fredsvilkoren, utlemnad åt sin oblidkelige fiende – k. Carl – ogerna – låta honom fly – men kommend. begärde mutor – vägrade – gripen i April 1707. – Ett halft år fjettrad i halsjern i Altr:st. – sedan förd till Polen – och slutl.slutligen afrättad i Kasimierz nära Posen. – Der rådbråkad med ett gammalt, obeslaget hjul – lång pina – »Kopp abspråk: tyska» – Hela Europa genljöd af förebråelser – man frågade om kon. af Sv.konungen af Sverige ensam var upphöjd öfver folkrättens lagar. – En af stormfåglarna, som båda rikens fall. Patkull – bör ej förblandas med Otto Arnold Paikull e. a.en annan Liffländare – halshuggen 1707 för förräderi – göra guld 1 million – Brunkeberg –»

17 – Fria händer mot Rd.

18 RepetitionRepetition: Polen: Grodno Dec. 1705. Frauenstadt 3 Febr. 1706. – Volhynien – Sachsen d. 22 Aug. 1706. – Altranstadt 14 Sept. 1706. – Vilkoren – Kalisch – Carl och August – Österrike – lutheranerne Höjdpunkten. – Aug. 1707 aftåg ur Sachsen 44,000 m.man – Patkull – Paikull, rasande pojken –