||

Wårtermin 1866.

II.

|| |91|

1 RepetitionRepetition. 11/4 70. Horns afsked, död. Cornusvårtytt est indeclinabile.språk: latin Epok. Omsvängning. Konjunkturpolitik Rd mot Turk. Belgrad 1739. Sinclair. Carl VI. Anna. Nolkens stämplingar. Urtima riksdag. Dec. 1740. Krigsförklar. 28/3 1741. »mot nuvarande Tsaren af Rd.» Gn, Arkenh., Math. pinades 2 dygn i »Hvita hästen.» Repetition – Secretissimum. – Enda hasarden – 27 Juli: Ständerna – Rätt orsak: Sjelfbevarande. – Rustningar. – Medel: 60 trtunnor guld, hvaraf 27 tr.tunnor fr. subsidier. – Räckte ej ½ år, emedan inkomst. högst, utg. lägst. – Bondest. om magasinerna? – Bröd för 18000 man i 11 månadersvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande. Lögn. Ej bröd, ej hö, etc. Beräkn. på öfverraskning. – Krig, ej mot ryska nationen, utan mot utlänningarne.

Fjortonde Föreläsningen 6/3 66.

2 »Skaldabragd l. Kämpa Dickt, qvädin af Arnutanför pappret (radslut)grim Hergrimson, Winlands farare» – (Lagus Bbrock) – »Blott vår Herre vill vara neutral, skola vi jaga Ryssen från ena hafvet till det andra.»

3 Operationsplan. Landvägen från Hfors t[----]oläsligt p.g.a. skada betäckt af flottan. 30,000 man.original: man Sv.Svenska arméns anryckande skulle då påskynda utbrottet af en revolutionoläsligt p.g.a. skada i Rd till prinsessan Elisabeths förmån. HkaHvilka sällsama föreställningar man gjorde sig om denna prinoläsligt p.g.a. skadasessas benägenhet att kasta sig i Sv:s armar, bevisasoläsligt p.g.a. skada af ett rykte, som den tiden var gängse i Sthm.oläsligt p.g.a. skada Prinsessan, hette det, skulle göra en resa till sina godsutanför pappret (radslut) i Karelen; der skulle hon uppsnappas af finska dragoner och sedan i spetsen för sv.svenska armén rycka mot Pbg, för att utropas till kejsarinna.

4 Hvilka förhoppningar man åter gjorde sig om krigets fördelar för Sv., bevisas af de förseglade fredsförslag, dem Sekreta Utsk. ständernas ombud vid 1741 års riksdag efterlemnade som föreskrifter åt rådet. Dessa förslagoläsligt p.g.a. skada voro förseglade i tre konvoluter, som skulle uppbrytas och tjena till efterrättelse allt i den mån krigetoläsligt p.g.a. skada gick mer l.eller mindre lyckligt. – 1) Gick kriget väl så att Rd erbjöde fred, så skulle man från sv.svensk sida icke ens bevilja ett stillestånd med mindre än att Karelen, Kexholm, Wiborg, Petersburg, Nöteborg, Kronstadt och Kronslott jemte hela Nevafloden skullsvårläst p.g.a. skadae redan på förhand afträdas till Sv. Stolbova fredsförd skulle då läggas till grund för det blifvandeoläsligt p.g.a. skada fredsfördraget; således skulle äfven Ingermanland, Estld och Liffld till Sv. afträdas, och gränsen skulle dessutom dragas betydligt ostligare än 1617, neml. från Ladoga öfver Onega upp till Hv. hafvet.

5 2) Skulle sv.svenska vapnen lida något afbräck till lands l.eller sjös l.eller andra oförmånliga konjunkturer tillstöta, så ville man afpruta det nya ostliga gebitet och nöja sig med samma gräns som år 1700.

|92|

6 3) Ändtligen om mot all förmodan de sv.svenska vapnen skulle lida något ansenligt nederlag l.eller riket anfölles af andra makter och komme i nöd, så vore ej annat råd, än att antaga följande vilkor: hela Karelen, Kexholm, Wiborg, hela Nevafloden, Nöteborg, Pburg, Kronstadt och Kronslott skulle afträdas till Sv., fredstraktaten i Nystad skulle annulleras, och Rd skulle förbinda sig att icke hålla krigsskepp l.eller galerer i F. viken. – Det tillades att efter krigets slut skulle krigshären ej hemförlofvas, l.eller flottan aftacklas, innan sv.svenska härens »figurerande» äfven beredt åt Fr. en fördelaktig fred, till tacksamhet för denna makts vänskapsbevis.

7 Således äfven om kriget ginge illa för Sv., skulle r.ryska riket åt dem afträda sin nya hufvudstad, afsäga sig alla förhoppningar att blifva en sjömakt – således kullstörta Peter den stores verk och frångå sin redan mäktiga talan i Europas angelägenheter – Man vore frestad att anse dessa fredsvilkor för en smädelig ironi, hopsatt af någon Mössa för att rätt skarpt gyckla med Hattarnes öfvermod. Åtskillige häfdatecknare, bland dem Lagus (Bbr), ha derföre betviflat dokumentets äkthet, men andra samvetsgranna forskare, såsom Geijer, Tengberg och Malmström, anse det fullkomligt trovärdigt. Och Dessa fredsvilkor förek kriget voro alldeles svenska, alldeles samma språk, som Sv. fört under C. X Gustafs tider – Skilnaden var blott att numera återstodo endast de stora orden – Det tyckes som skulle skickelsen just ha bevarat detta märkvärdiga dokument såsom ett bevis huru långt partiyran och nationalfåfängan kunna gå i förbund med hvarandra. Det var ett segerrus af gamla minnen – der fattades endast segern och – uppvaknandet blef desto sorgligare.

8 En seger hade likväl Hattarne vunnit – och den betydde för dem flesta af dem mer än en vapenbragd – det var en riksdagsseger öfver deras slagna motparti. Att slå RneRyssarne, ansågo de vara ganska lätt, sedan de slagit mössornas motstånd.

|93|

9 Krigsförklaringens afsändande fördröjdes brådska d. 28 Juli,original: Juli en vecka, och undertiden fick intet fartyg segla från Sthm – allt för att gifva Bbrock tid att sdragasammandraga de f.finska regementerna från deras rotar. Kurländskt fartyg – Riksdagen afslutades med segerdrömmar d. 22 Aug. Den 23 Aug. afseglade den utsedde Med stolthet betraktade Stockholmarne de aftågande, präktigt munderade gardesregementerna – Befälet Mössor. »Låt gå för tusan d-rdjeflar, de hafva begynt kriget mot vår vilja, det skall ock gå derefter.» – Fänrikarne. Med Lvhpt utsågs till öfverbefälhafvarensvårtytt och, grefve C. E. Levhpt med vidsträckta fullmakter från Sthm – och s. d.samma dag stod slaget vid Willmanstrand.

10 Till öfverbefälhafvare i kriget utsågs Hattarnes mest ansedde man bland militären grefve C. E. Levenhaupt. Valet tycktes vara det bästa möjliga. Den tappre generalen nu 50 årige fältherren hade i sin ungdom med utmärkelse tjenat under den store Eugène; han hade under M. Stenbock utmärkt sig i slaget vid Gadebusch 1712, hade blifvit fången vid Tönningen, hade sedan kämpat under C. XII vid Stralsund och Fredrikshall; var således en man med mycken krigserfarenhet ansedd som skicklig taktikus och utmärkt kännare af kavalleriet. Men sedan 20 år hade han bytt sina krigiska lagrar mot den parlamentariska fältmarskalksstafven, och fältherreblicken ägde han aldrig; den energiska viljan, den snabba rådigheten och snillets fyndighet att i det afgörande ögonblicket använda alla medel till framgång; dessa egenskaper, på hkahvilka krigslyckan oftast beror, dem ägde han ej. Man uppdrog honom det omöjliga, och han gick långt under det möjliga. Redan innan han öfvergafs af lyckan, öfvergaf han sig sjelf och föll af idel fruktan att falla.

11 Krigsorsaker: RskaRyska hofvet blandat sig i Sv:s inre angelägh. – 2) brukat hotelser och ovanl. utlåtelser – 3) afskurit sv. unds.svensk undsättning vid r.ryska domstolar lag o. rätt. – 4) spanmålsutförsel. – 5) Sinclair.

12 Till det sällsama i detta anfallskrig hörde att öfverbefälhafvaren, på hos hkenhvilken all anfallskraft måste vara koncentrerad, qvarhölls i Sthm 4 veckor efter krigsförklaringen. Först den 23 Aug. afseglade han med vidsträckta fullmakter till Fd, och s. d.samma dag stod slaget vid Willmanstrand.

|94|

13 RepetitionRepetition 12/4 70. Operationsplan. Fredsvilkor Riksdagen slut 22/8. Levenhpt. Ryssarne.

14 Ryske ambassadören i Sthm grefve Alexis Bestuscheff Rumin var så väl underrättad om allt, som hade han sjelf suttit i sekretissimum. Hans rapporter hade längesedan förberedt r.ryska regeringen på ett förestående fredsbrott från Sv:s sida, och regentinnan kejsarin. Anna hade vidtagit nödiga åtgärder, hvomhvarom åter sv. reg.svenska regeringen ägde en ganska bristfällig kännedom. En armé s:drogssammandrogs för att betäcka Pburg, mindre korpser beordrades att betäcka Estland och Liffland – meoch slutl. s:drogssammandrogs i all tysthet en arm tredje armékorps, som under befäl af de krigserfarne Skottarne marskalken Lascy och gen. Keith höllos stodo vid slutet af Juli kring Wiborg, 10,000 man stark, färdige att genast vid krigets utbrott infalla i sv. Fd. Den 1 Aug. hade kände RneRyssarne Sv:s krigsförklaring. Den 13 Aug., den unge kejsarens födelsedag, förklarade Rd krig emot Sv., Keith uppmanade sina soldater till tapperhet, och dessa, ännu stolte af sina senaste framgångar emot Turkarne, svarade med hurrarop.

15 Fd förnam ej med glada känslor krigets utbrott. Sedan gränsfästningarna Wiborg och Kexh. blifvit afträdda i Nystads fred, återstodo inga andra fästen till Fds försvar, än de gamla medelftidsborgarne Nyslott, Thus och Åbo, allesamman i knappt beboeligt skick, långt mindre egnade att försvara landet mot en nyare krigskonst. I stället beg hade man uppfört befästningar kring Willmanstrand och F:hamn; klena provisoriska arbeten, som voro ämnade att i framtiden stöda sig på starkare befästningar vid Hfors Kymmene. Fd, sade gen. Cronstedt, kunde icke försvaras annorlunda, än att hela landet österom Kymmene gåfves till spillo. Men attoriginal: Att kort före krigets utbrott befästa Kymmene, dertill hade Hattarnes styrelse hvarken lust eller pgarpenningar: man tillämnade ju ett anfallskrig, som borde vara om några månader undangjordt.

|95|

16 Hans Henrik Magnus B. född af Liffl.Liffländsk adelig ätt 1686 – Karolin – Lvhpt Pultava – Turkiet –tillagt av utgivaren friherre 1731 – chef för Ner och Wermlds reg.Närke och Värmlands regemente Gen. Bbrock hade gång på gång fått ordres att s:dragasammandraga de f.finska reg:terna från rotarna. Men detta var lättare befalldt, än verkställdt. Landet hade led af två års missvext och foderbrist, inga förråder funnos upplagda för arméns och kavalleriets behoforiginal: behofs och inga andra kunde i hast anskaffas. D. 31 Juli, när gen.generalen fick del af krigsförklaringen, voro regg.regementerna ännu under marsch till deras mötesplatser, och man hade således det förunderliga skådespelet af ett anfallskrig utan fältherre och utan armé, medan fienden stod rustad att gå öfver gränsen. – I medlet af Aug. när kriget brast ut, voro vidpass 8000 man sammandragna, men måste för brist på prov.proviant och furage fördeladessvårläst p.g.a. att bläcket är svagt och avmattat, på väg att ta slut i tvenne läger vid Qvarnby ¾ mil öster om F:hamn och vid Marttila 3 mil vester om Willmanstrand. Vid Qvarnby stodo 5000 man, Upplänningar, Westmanlänningar, Helsinger, Östgöther, Nerikes och Wermlands reg:teregemente, Nylands, Åboläns och Östbottens reg:te samt Nylands dragoner, under Bbrocks eget befäl. Vid Marttila stodo 3000 Sörmlänningar, Dalkarlar, W:bottningarWesterbottningar, T:husTavastehus, Savolax och BborgsBjörneborgs regg.regementen samt Karelens dragoner, inalles 3000 man under generalmajoren baron Carl Henr. Wrangel, en tapper, hetsig och öppenhjertad man, mera soldat än fältherre och dessutom afgjord mössa, men icke desto mindre sinnad att slåss utan alla partiafsigter.

17 På en i Saimas södra fjärdar utskjutande klippudde låg år 1741 den lilla staden Willmanstrand, som var säte för landshöfd. öfver Nyslotts och Kymmenegårds län och hadeutanför pappret (radslut) rang af fästning i ans. till sin lösa jordvall, sin med pallisader besatta vallgraf och en halffärdiga gla bastioner. Ehuru blott få år gamla,svårläst p.g.a. radslut voro alla dessa verk förfallna och opålitliga,original: opålitliga batterierna illa bestyckade, läget sådant, att staden kunde med fördel beskjutas från qvarnbacken till höger.|96| 400 man under öfv. Willebrand utgjorde fästningens garnison. 600 kar.karelska dragon. lägrade utanför Wstd under Brandenburg. – F.Finska armén var i allmh. lika illa underrättad om fiendens rörelser, som RneRyssarne voro väl underrättade. Deras bästa spioner voro borgare i Wiborg, hkahvilka hade slägtingar och relationer i hela Östra Fd. Likväl kommo genom flyktande bönder allt tätare rykten om RnesRyssarnes rörelser, och man begynte frukta ett angrepp mot Wstrand. Gen. Bbrock inspekterade fästningen, förklarade att den kunde hålla sig 5 à 6 dagar tills hjelp anlände, och toges den ena dagen, skulle han andra dagen taga den tillbaka. Invånare bådos att vara lugna, de kunde tryggt gå till hvila, RneRyssarne skulle ej våga angripa dem.

18 S. d.Samma dag som Bbrock afgaf denna tröstande försäkran – det var d. 15 Aug. – marscherade r.ryska armén under Keith genom Wiborg och slog d. 17:de om aftonen läger vid Kananoja 1 mil ifrån gränsen. Vid Armila by nära gränsen mstötte r.ryska förtruppen på f.finska dragoner, som gåfvo eld och drogo sig tillbaka. På qvällen kom en sv.svensk underofficer, åtföljd af en trummslagare, med bref till r.ryska befälet. Det var mörkt, r.ryska förposten ropade an par den kommande och gaf eld, när han ej fick svar. Hästen träffades, trumman söndersköts, de utskickade togo till flykten, och det var genom dem öfv. Wbd fick den första säkra underrättelsen om fiendens anryckande. I annat fall hade han lätt kunnat bli öfverrumplad.

19 Emellertid osvårläst p.g.a. strykning anlände fältmarsk. Lascy till r.ryska armén och beslöt genast att anfalla sina motståndare, medan de voro spridda i tvenne läger. Qvarlemnande hela sitt läger och bagage, uppbröt han d. 21 Aug. i daggryningen från Kananoja och lät sina soldater medföra blott 5 dagars provision. Vid Taskola gick han öfver gränsen och hade vid nattens inbrott kommit två mil inpå sv.svenska området. – Under nattens bivuak uppstod ett blindt alarm – 4 f.finska partigångare – blind skjutning – 1 offic. 17 m.man döda – sårade – 200 dragonhästar.

|97|

20 S. d.Samma dag d. 21 Aug. kl. 10 aft.aftonen fick Wrangel i sitt läger vid Marttila rapport om fiendens anryckn,svårläst p.g.a. radslut RneRyssarne hade likväl redan i 5 dagar stått på 2½ mils afstånd. – Först trodde han ej – – Snart kom landssekret. Printz fr.från Wstd. Genast skickade han öfv. löjtnant Reiher som stafett med denna nyhet till Bbrock vid Qvarnby, och sjelf bröt han, d. 22 kl. 2 om morg. lätt ekiperad, upp från Marttila för att undsätta Wstrand.

21 Allt berodde nu på om Bbrock skulle med sin korps hinna fram i tid, innan den underlägsna f.finska styrkan vid Wstrand var tillintetgjord. – Mellan Marttila och Qvarnby 4 mil. Reiher kom till Qvarnby d. 22 Aug. kl. 5 på morg. – och 4 timmar derefter kom en ny kurir att Wr. brutit upp – men Bbr., sade sedan hans fiender, lät mskapetmanskapet i godt mak koka och äta – kortsagdt, hästarne voro långt ute på bete – innan Bbrock blef färdig att bryta upp, hade ett helt dyrbart dygn gått förloradt, och först d. 23 Aug. kl. 5 på morg. bröt han upp från Qvarnby, låtande mskapet i sommarhettan bära proviant och tältstänger, när han uppnådde Wstrand, var allt redan förbi.

22 D. 22 Aug. kl. 1 på dagen begynte fiendens förstaoriginal: förstra ströftrupper visa sig utanför Wstrand, och vid samma tid hade äfven Wrangels korps anländt – Oaktadt sin trötthet, begärde de att genast blifva förde mot fienden – slagordning tvärsöfver näset – RneRyssarne antogo ej utmaningen – osäkre och ej Sv:s hela styrka – – Under natten lät Wrangel föra 6 kanoner fr.från vallarna – på Qvarnbacken – Lascy slog läger bakom en bäck i sv.svenska arméns rygg –

23 Söndagen 23 Aug. R.Ryska hären 9,900 m.man hvaraf 2 regg.regementen dragoner – Wrangel 3,500 man – vid Dagens inbrott r.ryskt lösen – RneRyssarne tvekade – men mot middagen hade Lascy af sina spioner blifvit underrättad om sina motståndares verkliga styrka – Krigsråd – beslöts att anfalla – – Kl. 2 e. m.

|98|

24 RepetitionRepetition Fredsvilkoren. Levenhpt. H. H. Buddenbrock. Carl Henr. Wrangel. Lascy. Keith. Kr. Wiborg. Wilmanstrand Martila – Qvarnby.