Tjugufjerde Föreläsningen. 27/3 66

|165|

Tjugufjerde Föreläsningen. 27/3 66.

1 Sammansvärjningen 1756 hmedförde den vanliga följden af en reaktion i tänkesätten, hkenhvilken det rådande partiet förstod att skickligt begagna. Hattarne framställde sig sjelfva som frihetens sanne försvarare och alla deras motståndare som frihetens hemlige eller uppenbare vedersakare. De kommo derigenom på höjden af sin makt. De skrämde på ett håll och smickrade på ett annat. Ständerna – att de kunna fela, är emot rikets fundamentallag. Deras organ, tidskriften »Ärlig Svensk», var en så mäktig auktoritet, att den en löjtnant Appelbom som vågade kritisera dess innehåll, blef afsatt,original: afsatt dömd till 14 dagars fängelse vid vatten och bröd, och landsflykt.original: landsflykt Men redaktören af Ä. Sv.Ärlig svensk blef adlad. Constans Sincerus Handskrift. bränd. muntliga – mångrådighet. Rådet fick beröm af ständerna och förhöjning på sina löner. En nedsättning af utskylderna beviljades, för att tysta böndernes missnöje. Hattarnes chef och Tessins efterträdare var vid denna tid kanslipresidenten baron Anders Johan von Höpken, en lärd, klok, djupsinnig och skicklig herre, men äfven en af dem, som älskade makten till hvad pris som helst.

2 Men Hattarnes blefvo allrådande icke allenast i rikets inre frågor, utan äfven i dess utrikes politik, det då s. k. systemet (systemen). Man tycktes af 1738 års politik och det deraf följande olyckliga kriget ha ingenting lärt och ingenting glömt. Den franska alliansen med all dess ombytliga och sjelfviska politik var och förblef Hattarnes skötebarn. 1751 had Subsidier, mutor. Fr. II. Preussen. 1751 hade denna fr.franska politik indragit Sv. i ett förbund med Preussen mot Rd. 1756 omvändes bladet, och Fr. drog Sv. i ett förbund moed Rd mot Preussen. Det var det utbrytande sjuåra kriget, hvars åskor då begynte att dåna uti Europa. Fr. och med Fr. Sverige gick den tiden uti en slug och ränkfull qvinnas ledband: det var mad:me Pompadour, som behöfde krig, för att tillfredsställa – Som bekant, hade kejsarinnan Maria Theresia så väl förstått smickra madame Pompadours fåfänga, att Fr. förklarade sig mot Fr. II, och genast var äfven Sv. färdigt att, utan något rimligt skäl eller fördel, vända sig mot samma Preussen, hvars vänskap man 12 år förut varit så angelägen att vinna genom kronprinsens giftermål.|166| »Man trodde sig af Preussen kunna återfå Pommern och väntade sig ej att finna en Alex. Magnus», sade sedan gr. Ax. Fersen om detta krig, – och Pr. Pommern var utan tvifvel det lockbete, som nu användes af Fr., likasom man 1741 hade förespeglat Sv. återvinnandet af Wiborg och Östersjöprovinserna. Den synliga krigsorsaken var likväl, att Fredrik II, som börjat kriget med ett infall i Sachsen, hade förbrutit sig emot Westfaliska freden, och Sv. uppträdde då i egenskap af garant för detta fredsfördrag. Naturligtvis voro kon.konungen och drottn.drottningen högeligen missnöjda med detta företag, men deras mening betydde 1756 efter komplotten så ringa, att den snarare var ett skäl till för hofvets fiender att förödmjuka drottningen genom ett krig mot hennes broder. I denna anda slöts 1756 års riksdag i Okt. och efterlemnade åt reg.regeringen ett kreditiv af 3 mill.millioner att lyfta i förekommande fall, deraf riket kunde draga någon fördel. I Maj 1757 beslöt rådet att skicka till Sv. Pommern en armé af 17,000 man. »Beslutet var fattadt före öfverläggningen.» Demonstration. Kriget förklarades, och armén öfverskeppades till Pommern. Men samma orsaker, som så störande inverkat på f.finska kriget 1741 och 42, gjorde äfven att detta pommerska krig blef för Sv. hvarken ärofullt l.eller fördelaktigt.

3 1) Ungern v. Sternb.

2) grefve Rosen
3) gen. Hamilton.
4) gen. Lantinghusen.
5) Ehrensvärd.

4 Hofvets och Mössornas hemliga missnöje motverkade alla kraftigare anstalter, anförarne blefvo ofta ombytte och darrade för att genom något vågadt och måhända misslyckadt företag utsätta sig för Lvhpts och B.brocks öde. Rådet sköt skulden på generalerne, och generalerne sköto skulden på rådet. 1760 officerare till riksdagen utan permission. – »Jag skall göra min skyldighet, ingenting mer.» Armén var dessutom illa utrustad och saknade alldeles de förbättringar i krigskonsten, som motståndaren, Fredrik II, hade infört i sin armé. Engång om året föll sv.svenska armén från sv. Pommern regelbundet|167| in på brandburgska området, och dröjde der någon tid och utskref brandskatter. Men så snart Fredr. II fick händerna lediga från sina öfriga fiender, skickade han någon mindre korps att utdrifva Svv.Svenskarne, hkahvilka då lika regelbundet drogo sig tillbaka under Stralsunds murar, eller togo vinterqvarter uppå Rügen. Fr. II. »Sv:svårtyttsSvenskarnes bedrifter bestodo i att intränga i öppna landet, då de ej funno motstånd, men äfven en mindre trupp bragte dem på defensiven, och långt ifrån att göra eröfringar, funno de sig lyckliga att man tillät dem under vintern kantonera omkr. Stralsund.» Så fortfor kriget utan hvarken ära l.eller lycka i fem år. v. Schantz historia derom är tröttande enformig. I stället att skildra dessa ständiga fruktlösa fram- och återtåg, vill jag omtala några enskilda bragder krigshändelser, som finnas antecknade i en lefvernesbeskrifn. öfver dåvar. majoren vid Östb. reg:te baron Carl Constantin de Carnall. iI det från G. II Ad:s tid för Ff.Finnarne så ärofulla Demmin blef C. med Westerb. reg. instängd och tvungen att kapitulera mot fritt aftåg nyårsdagen 1758. D. 28 Sept. försvarade sig de C. med en liten styrka i det för sv.svenska vapnen så olyckliga Fehrbellin mot 6000 Pr.Preussare Ooch lyckades, efter mycken manspillan, taga den öppna staden tillbaka. I Jan. 1760 hände det numera ovanliga, att en f.finsk(?) trupp om natten öfverraskade Pr.Preussarne nära Anklam, nedgjorde en mängd och togo flera fångar. 1762 i Jan. forcerade De C. med f.finska grenadierer en af fienden besatt bro vid Neu Kahlen och öfverändakastade Pr.Preussarne med sådan våldsamhet, att de skola ha utropat: »sie sind teuffels und keine Menschen.språk: tyska» – C: utmärkelse. – Vid Stolpe försvarade sig fänrik Stråle med 24 man mot 200 Pr.Preussare, och en a. g.en annan gång förstördes pr.preussiska flottan på Frische Haff af gen.maj. Carpelan.

5 En fransysk ambassadör åtföljde sv.svenska lägret. Man försökte, vanligen med ringa framgång, att kombinera fälttågsplanen med den pr.preussiska konungens öfrige fiender: Österrikare, fransmän, ryssar. – Midtunder kriget, 1759, fingo madame P. och fr.franska min. Choiseul andra planer. sisvårtytt De ville nu använda 15,000 sv.svenskar till en landstigning i EngSkottland, och sedermera skulle prinsen af Soubise i spetsen för 50,000 fransm. fullända Englands eröfring. Afböjdt.

|168|

6 Kriget kostade långt mer än subsidierna inbragte. Sedlar. Föllo. Förut 41 rdrriksdaler = 9 daler, nu = 18 daler kpm.kopparmynt Förmögenheten, varuprisen, näringarna. Missnöjet med det uselt förda och gagnlösa kriget begynte undertiden blifva allmänt i Sv. och Fd. Riksdagen s:träddesammanträdde 1760 och begynte med en sträng räfst öfver dem, som varit upphof till kriget. Flera riksråd blefvo tvungne att nedlägga deras embeten, och redan nu skulle Hattarnes öfvermakt varit förlorad, derest icke man icke ansett sig ännu en tid behöfva Fr:s subsidier. Men det var endast ett uppskof. Riksdagen varade från Okt. 1760 ända till Juni 1762, och när den slöts var freden slutad och Hattarne störtade.

7 Än segrare, än besegrad, men höjd ofv okuflig i alla motgångar, hade slutl. Fr. II, i det ögonblick han syntes förlorad, sett sina utsigter ljusna genom kejs. Elisabets död och Peter III:s uppstigande på Rds thron. Landtmarsk.Landtmarskalk vid denna 1760 års riksdag var den femte mäktige mannen under frihetstiden, den stolte, talentfulle gr. Ax. Fersen. Sekr. Utsk.Sekreta Utskottet anmälde att riket ej mera mäktade föra krig, och för denna nödvändighet måste alla andra skäl vika. »Vi äro vanmäktige genom söndrade sinnen och delning i nationen, utropade Fersen; jag röstar för fred såsom enda medlet att förekomma vårt inre väsendes undergång.»

8 Nu hade rådet i sin tur den förödmjukelsen att nödgas anhålla hos drottn. om hennes bemedling hos sin bror. Lovisa Ulr. skref tilsvårläst p.g.a. skadal Fredr. II och han svarade henne med segrarens stolta språk, att han endast af aktning för henneoriginal: hinne biföll till freden. Denna blef afslutad i Hamburg d. 22 Maj 1762 för bättre köp än freden i Åbo, neml. på det vilkor att allt återställdes på samma fot som före kriget. men om man efter 1743 knappt hade någon vapenära mer att förlora, så efterlemnade likväl de millioner som kriget kostat hade åter efterlemnad 500 trtunnor guld villervalla och fattigdom. – Lätta trupper.original: trupper För Fd hade detta pommerska krig en ganska egen betydelse. De från Pommern återvändande soldaterne medförde neml. i sina renslar potäter, som från denna tid begynte spridas i landet. Potateskriget.

|169|

9 Året 1762 blef åter en vändpunkt i frihetstidens historia. Hattarna trängdes från styret, Mössorna kommo till makten och bibehöllo denna makt ända till frihetstidens slut. – Äldre – yngre Mössor. Hattarnes storartade slöseri. Konstlad industri. Experim. med pgeväsendetpenningeväsendet. »Styra kur vexeln.» De yngre Mössorna liknade dock de äldre deri, att de ville införa besparingar i alla grenar af förvaltningen. De indrogo derföre de betydliga understöd, som föreg. styrelser hade gifvit åt slöjder och manufaktureroriginal: manufaktur i riket. – Alla lån ur banken blefvo förbjudne – och för första gången hörde man nu det sedan mycket begagnade ordet strypsystem. – Rikshush.Rikshushållningen gick så långt, att köpmän, som förmodades ha vunnit på kursens förändringar, anbefalldes att åt staten återlemna deras otillbörliga vinst. – Det var 1765 års riksdag. – Följderna visade sig snart i ett ytterligare fallande af kurserna – fabrikerna gingo under – en fullkomlig stagnation inträdde i alla rörelse. – Dessa förh.förhållanden verkade tillbaka päfven på Fd.

10 I detta land voro Arv. Horns principer för den inre förvaltningen rådande under hela frihetstiden. I samma mån detta land ännu mera än Sv. behöfde återupprättas ur ett djupt förfall, i s.samma mån trängde sig hushållsprinciperna äfven här främst uti förgrunden. Vill man karakterisera det rådande tänkesättet i Fd, så kan man säga, att frihetstiden här, fran der de riksdagarnes politiska partistriderna vis brusade mera i fjerran, framför allt var den ekonomiska nyttans period. Allt hvad landet ägde utmärkt och intelligent riktade främst sin uppmärksamhet på den indre odlingen, på jordbruk, slöjder och industri. Fabriker anlades. Man uppmuntrade hamp och linodling, spånad och väfnad. F.Finska familjer skickades till Wadstena att lära sig en bättre skötsel af linet. 1762 utnämndes|170| i Åbo en plantagedirektör, under hvars uppsigt allehanda färg- och medicinalörter skulle planteras. Han skulle till alla städer utdela frön. Donationsjord. Stränga vintrar – 1759. 1756 och 1762 beslöts en allmän refning och storskifte af jordegendomen, och de många allmänningarna skulle delas. Den f.finska handelnoriginal: Handeln löstes ändtl. till någon del ur de tryckande band, som – Städerna Wasa, GCarleby och Uleåborg erhöllo fullkomlig stapelfrihet, och de fester hvarmed denna vigtiga tilldragelse firades, stadnade länge i efterkommandes minne. – I Uleåborg sjöng skolungdomen i klockstapeln, och man skulle gerna ha firat festen med kanonsalut, men man hade ingen kanon. – Åbo Städerna Bborg, Nystad, Raumo, Nådendal, Ekenäs och Borgå erhöllo rättighet att med sina skepp besöka alla hamnar i Östersjön. Kaskö. Bladh – Hamnen i Wasa skul och staden – Till den praktiska nyttans tidehvarf hörde äfven den finska lagboken, (Ruots. Waltak. Laki) som ändtl. 1759 utkom af trycket i Åbo – lagman Paléen. – År 1758 utkom en reviderad upplaga af bibeln, tryckt på de f.finska kyrkornas bekostnad i 4,500 ex. 4:to, hkenhvilken uppl. 18 år derefter var utsåldes och efterföljdes af en ny om 89,000 exx. – Karakter. I Åbo, Fresvårläst p.g.a. strykning der den gamla firman J. C. Frenckell, vid denna tid uppträdde, funnos ej stilar och sättare.

11 RepetitionRepetition. Efter 1756. Pommerska kriget. Fred 22 Maj 62. Inre Historia. Finanser. Mössorna – Strypsystem. Mot lyx 1766. Finland Ekonomin. Jordbruk – Plantager – Storskiften. Linodling – Stapelfrihet 1765. F. lagboken 1759. Koppympningen 31 Mars 1756. 1762 anslag derför, doktor Hast. Naturvetenskaperna. Linné –