Tjuguåttonde Föreläsningen. 10/4 66

Tjuguåttonde Föreläsningen. 10/4 66.

1 Under sådana förhållanden såg kronprinsen ingen annan räddning för Sv. än Fr. – Sv:s ställning vid denna tid liknade verkl. i många afseenden Polens. Här, som i Polen, söndrade sig tygellösa folkombud i fientliga partier, som utan betänkande sålde sig och sitt land till verktyg åt främmande makter. Här, som Ingenting kunde vara lägligare för roflystna grannar, än detta upplösningstillstånd, hvilket en dag skulle låta Sv. likasom Polen falla sönder såsom en mogen frukt remnad koloss, hvars spillror grannarne sedan ville behålla för egen räkning. Derpå hade den danska politiken ihärdigt arbetat i nära fyra århundraden, och när sedan denna politik under Wasahuset synts nästan hopplös, begynte den unionspolitiken efter C. XII:s död ånyo sitt traditionela arbete med en sådan framgång, att 1743 föga fattats i att kon. af Dmk uppstigit på Sv:s thron. Med Peter den store hade samma politik blifvit en lifsfråga för Rd. Tvenne dammar stängde ännu dess framskridande mot vester: Polen och Sv. Kunde icke dessa dammar med ens nedbrytas, så måste de småningom undergräfvas. Det lyckades i Polen, det var nära att lyckas i Sv. Med långsynt blick dikterade derför tsar Peter redan i Nystads fred en förpligtelse för Rd att garantera Sv:s regeringsform, d. v. s. ständernas allenastyrelse, – ständernas, som man småningom lärde sig att köpa; – och garantin gaf tillika Rd en beständig anledning att inblanda sig i Sv:s inre angelägenheter. Emellertid hade äfven Preussen, som alltsedan Westfal. freden lurat på Pommern såsom sitt säkra byte och 1720 verkligen lyckats åtkomma hälften af rofvet, detta Preussen hade nu under Fredrik II blifvit en stormakt och behof fortfor, likasom det vexande Rd, att äta omkring sig.|194| 18:de seklets politik kände då ännu ej nationaliteterna. Europ. jemnvigt. Sedan han Fredr. II så lyckligt och ärofullt slutat sjuåra kriget, kände Fredrik II:s hans roflystnad inga andra gränser än hans makt, och Preussen skulle nu utvidgas åt öster med polska provinser, åt vester med sv. Pommern, likasom det förut i söder hade eröfrat Schlesien. För denskull slöts 1764 en nära allians med Rd, till hva och första resultatet deraf blef Polens första delning. Det var Fredrik II, som dertill trugade först den motvilliga Katharina II och sedan den ännu motvilligare Maria Theresia. Alla pr. tyske förf:sförfattares försök att öfverskyla d Pr:s hufvudrol i Polens styckning – (Beckers verldshistoria) äro numera vederlagda. Det är till full evidens utredt, att Rd det var f.först Sv. sedan Rd, som förberedt Fredrik II, kallad den ende, som gaf Polen dråpslaget. Men Icke nöjd med denna flaoutplånliga fläck på sitt minne, blef Fredrik II själen uti den liga, som vid samma tid förenade sig att stycka Sverige. Den ryska politiken var van att med lång hand förbereda sina kommande landvinningar och hade för närvarande sina blickar delade mellan Polen och Turkiet. Men Fredrik II:s rastlösa planer lemnade kejsarinnan Katharina ingen ro. Han hade i den ryska alliansen f inflätat den öfverenskommelse, att Rd och Pr. gemensamt med Dmk skulle, i nödfall med väpnad hand motsätta sig hvarje förändring af Sv:s statsskick, det vill m. a. o.med andra ord säga der vidmakthålla förvirringen och rikets inre upplösning, tilldess tiden vore inne att bereda detsamma Polens öde. År 1770 reste kung Fredriks bror prins Henrik öfver Sthm till Pbg; i första hand för att for öfvertala kejsarinnan till Polens delning, i andra hand för att föreslå en styckning af Sverige. Pr. skulle då taga sv. Pommern, Rd skulle taga Fd. Dmk – Men kejs. Katharina tvekade att blanda sig i för många trassliga affärer på engång och uppskjöt förslaget till ett lägligare tillfälle.

|195|

2 Allt detta visste, eller anade åtminstone, prins Gustaf. När derföre ständerna anslogo medel till de kgl. prinsarnes resor, omfattade ville kronprinsen begagna tillfället att försäkra sig om Fr:s bistånd mot in- och utländska fiender.

3 Under det antagna namnet grefve af Gottland lemnade han Sv. i Nov. 1770, åtföljd af sin bror, prins Fredrik, som kallade sig grefve af Öland. De reste öfver Kphmn och Hambg till Paris, mottogos med stor utmärkelse och logerade i Versailles. För prins Gustaf begynte nu en tid af lysande personliga triumfer. Han hade föregåtts af ryktet att vara den älskvärdaste prins i Europa, och fman fann att ryktet sagt snarare för litet än för mycket. Hans qvickhet, hans intagande sätt på engång fina, värdiga och förbindliga sasvårläst p.g.a. strykning hållning, hans utomordentliga förmåga att tjusa mskormenniskor bländade parisarne till den grad, att ambassadören gr. Creutz hotel, der han en tid logerade, liknade ett hof, der allt hvad Fr. hade mest utmärkt och lysande trängdes att se och beundra detta underverk af behag och snille., som endast kunde jemföras med Henrik IV, Filosofer, skonstnärer, damerna af den tongifvande aristokratin, och icke minst statsmännen, alla voro ense att finna honom oförliknelig, och han förstod att vinna alla, från gatsångarne och poeter, som utbredde hans lof, ända till den kungl. älskarinnan madame Dubarry, åt hvars knähund han skänkte ett halsband af juveler, och till kung Ludvig XV sjelf, som kallade honom sin son. – Midt under dessa fester och triumfer mottog prins G. en qväll, d. 1 Mars 1771 när han satt i sin loge i theatern, underrättelsen om sin faders oförväntade död. En så vigtig underrättelseoriginal: Underrättelsene hade behöft 16 dagar, för att hinna från Sthm till Paris. – Ur sin Från theatern bortgick G. III som konung – i theatern begynte och slöts hans konungadöme.

|196|

4 RepetitionRepetition 10/11 70. Literatur. – Voltaire. – Förmälning Sept. 66. – I rådet 1767. – 1768. – – Polens öde. – Fredrik II. – 1770, prins H. – Resan.

5 Komedi – sorgespel. Men han uppsteg på thronen med höga mål och fasta föresatser. Innan kort hade han genom sitt personliga inflytande alyckats utverka en subsidietraktat, enligt hkenhvilken Fr. skulle till Sv. utbetala de seda resterande subsidier med 1½ million livres årligen i åtta år. – Med dessa pgarpenningar – Den 12 Mars skickade sv.svenska rådet till honom att utfordra honom hans konungaförsäkran. Han undertecknade den utan betänkande; han beseglade den boja, som skulle binda honom, liksom den bundit hans företrädare, och lät återsände dokumentet med en artig skrifvelse till rådet. Han behöfde nNu, om någonsin, behöfde han förställningens konst.

6 Kon. Gustaf afreste då från Paris och besökte under återresan sin morbror kon. Fredrik i Potsdam. Statsklok och alltid tänkande främst på egna fördelar, varnade honom kon. Fredrik för hvarje försök att omstörta den bestående ordningen. Han skulle i stället söka att välta samma Sisyfs klippa som hans fader, han skulle söka att försona partierna. Kon. G. lofvade allt.

7 D. 30 Maj 1771 intågade kon.G.ungen, beledsagad af folkets glädjebetygelser, i sitt rikes hufvudstad, och redan d. 3 Juni lät han i Posttidningen tillkännagifva, att han tre eft.midd. i veckan mellan 4 och 5 ville lemna alla sina undersåter,svårläst p.g.a. överlimning eller tejp högre och lägre, fritt tillträde till sin person. Tillåtelsen begagnades flitigt, och ingen af de många, som kommo till honom med deras klagomål suppliker, lemnade audiensen utan att vara i högsta grad intagne af kon:s nedlåtenhet, mildhet och outtröttliga tålamod att afhöra deras klagomål. Hvarochen, som kom i hans närhet, smittades af samma förtjusning. Folket gladde sig att åter få höra sitt lands språk talas af en infödd konung – och från första dagen af G. III:s regering begynte redan den flod af loftal och lofsånger, som icke tystnade denna gång voro uppriktigare menta, än det smicker, som vanligen omgifver thronerna.

|197|

8 Det var likasom en obestämd aning om kommande bättre tider skulle ha genomilat sv.svenska och f.finska folkets bröst. Efter sorgeqvädena öfver A. Fr., hvaraf Å. Tidn. för 1771 upptaga ej mindre än sex, följde omedelbart lofqvädena öfver G. III. Obs.

9 Men de gamla partierna, särdeles de allt ännu mäktiga Mössorna, voro af annan tanke. De voro ej nog blinda att icke se den fara, som hotade dem, och under det att de misstänksamt bevakade alla kon:s steg, förberedde de nya åtgärder att göra honom oskadlig.

10 Riksdagen s:kalladessammankallades i Juni 1771, och otroliga summor kostades på valen. Ryska danska och eng. ambassadörerne utströdde guld med fulla händer; den franske var ej heller overksam. Korruptionen steg till en dittills oerhörd höjd. En fullmakt på riddarhuset kostade i början 6000 daler, men mot slutet steg priset till 12000. Men dDessutom köptes röster för särskilda voteringar med för 200 plåtar l.eller 1600 daler stycket. Rättigheten att der uppträda som Caput för en adelig ätt värderades lika med inkomsten af ett betydligt gods. Hvarje prest kostade i medeltal 1000 daler; talmän och biskopar voro naturligtvis mycket dyrare, och det sklagades i allmh. att presterne voro de dyraste, emedan de voro så få. Borgare och bönder fingos för billigare pris, huru många man behagade, men brukade ej sällan den industrin att taga mutor af båda partierna. Utom pgarpenningar begagnades äfven titlar, ordnar och lönande tjenster som lockbeten. Stora summor utdelades åt klubbar och enskilde under rubrik af tafelpgartafelpennningar, och på samma gång uppstod en svärm af besoldade tidningar och flygskrifter. Den som betalade bäst, var säker om segern, dock blott för nästa votering, ty riksdagsmännen hade blifvit så kloka, att enda de voro få, som sålde sig mot en bestämd summa för hela riksdagen; de flesta sålde sig än i parti, än i minut endast från den ena voteringen till den andra. Rättvisan såldes. De utl.utländska ministrarnes kassor tömdes gång efter gång, men ständigt behöfdes pgarpenningar och åter pgarpenningar, förutan hkahvilka ingenting kunde uträttas. – Konungen och Hattarne disponerade fr.franska ambassadörens kassa – Mössorna hämtade sina pgpåsarpenningepåsar mest från r.ryska ministern.

|198|

11 Bland de många klubbarna, som voro partiandans eg.egentliga verkstäder, har vann i shtoriginal: shteti synnerhet klubben Svenska Botten en politisk märkvärdighet. Den bestod af omkr. 100 adelsmän, dels af det eg. hofpartiet, dels och för det mesta af Hattarne på riddarhuset, och besoldades med fr.franska underhållspgarunderhållspenningar. Chef för denna klubb var den sednart så märkvärdige öfv. Jakob Magnus Sprengtporten, en man född konspiratör, som i djerfhet, fyndighet och förslagenhet hade få sina likar. Under honom blef Sv. Botten blef snart ett slags lifgarde för konungamakten, ty Hattarne, som åter hotade att trängas från styret, slöto sig i sin nöd till kon.konungen, beredde att i värsta fall uppoffra sjelfva friheten, för att förekomma deras fienders triumf och sitt eget nederlag. Öfningar. Borgerskapet. – De adliga Mössorna åter hade lyckats uppsvinga sig till en ny makt genom ett förbund med de ofrälse stånden. – Midtemellan de kifvande och dittills nästan allrådande adelspartierna trängde sig nu ett tredje, som var farligare än dem alla, nemligen den på sitt antal trotsande demokratin.

12 Kon. öppnade riksdagen med ett tal, hkethvilket ännu i dag läses som ett mönster af vältalighet och som uppmanade alla att endrägtigt samla sig kring fäderneslandets altare. Alla blefvo rörda och många ända till tårar. I sin förtjusning begärde ständerna strax att få trycka talet. Men det var ord, talade i vinden, och nästa fläkt bortsopade dem åter. Riksdagen blef lång, stormig och förlöpte sig länge i onyttiga ståndstvister. Befordran till högre embeten. De tre ofrälse stånden hade lärt sig känna sin styrka och pockade alla på utvidgade privilegier, riktade dels emot adeln, dels af det ena ståndet emot det andra. Sv.Svenska odalfolkets rätt – Ryktbarast af dessa priv.frågorprivilegiefrågor är borgm. Sebaldts Sundblads motion, som bland a. – om borgaredöttrar – Utrota all adel.

|199|

13 Hämd mot rådet – alla Hattarnes ansträngningar – 7alla rådsherrar utom två. Vigtigare än dessa tvister var frågan om den definitiva konungaforsäkran, som varade öfver ett år. Kon.Konungen underskref den, utan att läsa den, förklarande att då den ej torde innehålla annat än hvad för riket nyttigt vore, hade han redan förut gjort samma löften uti sitt hjerta. Kröning – Wasaorden – Denna tid spelade kon. G. verkl. en rol och spelte den väl., ty han visste väl att han spelade om sin krona och att ett enda förhastadt steg skulle störta både honom och riket uti förderf. Hans sorg Under det att sorg, förbittring och djerfva planer beständigt korsade sig i hans hufvud, syntes hans sorglöshet så stor, att äfven de misstänksame bedrogos och ansågo honom vida mera intresserad af den nya operan Thetis och Pelée, än af rikets angelägenheter. – De bedrogo sig. Han bibdade sin tid med en gammal statsmans försigtiga klokhet. Han såg missnöjet med ständernas ändlösa tvister för hvar dag tillvexa; missvext; han såg sina tillgifnes antal för hvar dag ökas. Förgäfves hade r.ryska sändebudet rådt Mössorna till moderation. De förföljde sina motståndare med oblidkelig hämdlystnad, de hemsökte Hattarne med hotande rättegångar och fördrefvo dem icke allenast ur rådet, utan från alla mera betydande embeten med rang och inkomster. Följden var att Hattarne för hvarje dag tvungos att alltmera obetingadt kasta sig i kon:s armar. – Vid denna tid var luften likasom laddad med brännbara ämnen. En revolution var i antågande, och konspirationer smiddes i nattens mörker på alla håll. Det var vid denna tid, i Maj 1772, som Sprengtporten framlade för kon. G. sitt första revolutionsförslag. – Finnarne. – Kristianstad. – Uppskof. – »Äpplet är ännu icke moget.»

|200|

14 RepetitionRepetition. Sv:s ställning. Grannarna. Polens öde. Prins G: i Paris. Återkomst. Popularitet. Riksdag. Förste medborgaren. Mutor. Komedi. Hattarne Mössornas hat för 1769. Revol. Planerna.