Nittonde Föreläsningen. 7/3 67

Nittonde Föreläsningen. 7/3 67.

1 När denna uppmaning visade sig otillräcklig förmanade påfven korsriddare i Liffland att mot syndernes förlåtelse begifva sig öfver till RFd och försvara landet mot RneRyssarne. Denna bulla utfärdades den 14 Nov. 1232 och omnämner RneRyssarne som hedningar. – Då korsbröderne i Liffld med skäl tyckte sig hafva hedningar nog att bekämpa i deras eget land och dessutom väntade fejd med Dk om Estld, tillgrep påfven slutligen det yttersta medlet, som stod i hans makt för att komma den betryckta finska kyrkan till hjelp, och lät predika ett allmänt korståg i norden. – Alla dessa påbud vittna om huru nära Fd vid denna tid låg den påfliga stolen om hjertat. – Det direkta intresset. – patriarken i K:pel – Men på höjden af sittsin verldshistoriska makt, behöfde Roms påfve ej bekymra sig om små landvinningar. Deraf uppvexer ingen stormakt. – Akta sig att se verldsfrågor ur små synpunkter. – Hednamissionen i och för sig, kyrkans utbredande var en konseqvens af hierarkins hela väsende och innebar för den ett lifsvilkor. – Ecclesia militansspråk: latin – derföre se vi påfvedömet än i dag, när det faller sönder stycke för stycke och icke mera är herre ens i sitt eget hus, allt ännu med samma ihärdighet söka att utbreda sig öfver vidt aflägsna länder. – På höjden af sin makt. St Henrik och Åbo domkyrka. – Ifall På branten af sitt fall har sä påfvedömet för några få år sedan åter rest, efter mer än 300 år, den första kath. k.katholska kyrkan i Fd St H:s kyrka i Hfors.

|80|

2 Östersjöväldet. Påfvarnes ansträngningar framkallade motstånd från grek. kyrkan. År 1227, säga oss de r.ryska krönikorna, gick furst Jaroslav Wsevolodowitsch med Novgoroder öfver hafvet mot Jemerne, bekrigade deras land och tog så många fångar, att han ej kunde föra alla med sig, utan somliga högg han ned, och somliga gaf han fria. – Samma år skickade fursten prester att döpa Karelarne, och »föga fattades», säger krönikan, »att icke alla mskormenniskor blefvo döpte.» – Detta var intet vanligt härjningståg, det var tydligen en politisk plan, kombinerad för större framgång med en religiös. Någon eg. eröfring af Fd låg ännu icke i Novgorods plan; men man gjorde ett förberedande steg, och man drog sig tillbaka, när man trodde sig ha tillfogat den sv.svenska, den kath.katholska makten i Fd ett dödande slag.

3 Detta lyckades likväl så litet, att redan följande år 1228 företogo Jemerne (= Tav.Tavasterne) ett hämdetåg till Ladoga sjö. Äfven derunder låg en politisk tanke, som vittnar om att man småningom på båda sidor lärde sig uppfatta stridens betydelse, ty Jemernes tåg var tydligen riktat mot ryska maktens kärna i Novgorod. – 2000 Jemer seglade in i Ladoga och utbredde sig härjande långs dess östra kuster. Men posadniken i Ladoga stad Wolodislav drog emot dem med sina krigare, och öfverraskade dem och slog dem. Då öfvergåfvo Jem.Jemerne sina båtar, nedhöggo sina fångar och flydde inåt skogarna, men der angrepos de under flykten af Ingrer och Karelare, och ledo stor manspillan, så att få af dem undkommo. (Aug. 1228)

|81|

4 Om också bisk. Th. ej sjelf deltagit i detta olyckliga tåg, så är det dock troligt, att det skett på hans anstiftan. Följderna blefvo så mycket betänkligare, som just då ingen hjelp var att vänta från Sv., emedan der hade Folkungarnes uppror utbrustit. Då vände sig b. Th. i sin nöd ånyo till påfven, och påfven utfärdade de förut nämnda bullorna. Deras verkan på sådant afstånd och i ett sådant chaos af stridande intressen, torde icke ha varit synnerligen stor. Det hedniska Hedendomen i Fd fick åter luft och hämnades grufligt sina förra nederlag. Omkring 10 år förgingo under tröstlösa fejder, och likväl förlorade b. Thomas icke modet. Han fortfor att med sina böner belägra Rom, och nu predikade påfven år 1237 ett formligt korståg. – »Sv:s prelater, skref han, böra genom helsosama läror förmå katholikerna i berörde rike och på närgränsande öar att bekläda sig med korstecknet samt manhafteligen och väldeligen bekämpa affällningarne och barbarerne»; hvarjemte den helige fadren på Guds barmhertighet samt i apostlarne Petri och Pauli namn beviljade alla, som hörsamade denna uppmaning, en lika vidsträckt syndaförlåtelse som dem, hkahvilka personligen begåfvo sig till det heliga landet. – Följden blef en ny rörelse i norden: munkar och prester tågade kring öfverallt och predikade korset; svv.svenskar, norrmän, döpte Ff.Finnar, slutligen äfven Svärdsbröderne i Liffld, antogo korstecknet. Sv.Svenska bröderne hade samma anledning som Svv.Svenskarne att frukta RneRyssarne, hkashvilkas politik gick ut på att mot dem upphetsa och understöda de kringboende hedniska folken. Nära 3 år åtgingo till rustningar. Ändtligen, år 1240 på våren, drog korshären östanut emot hednaverlden.

|82|

5 Tåget gällde också nu den ryska makten. Tidpunkten syntes gynnande att för alltid förkrossa denna farliga fiende. Hela Rd skälfde och blödde just då under Mongolernas fruktansvärda sablar – Deras horder hade uppslukat först den äldre r.ryska hufvudstaden Kiev, derefter den nyare hufvudstaden Wladimir. Sjelfva Novgorod darrade på branten af sin undergång.

6 (1863 I sid. 42 ff.

7 RepetitionRepetition. Bero. Fds skatt. Korståg. Landstigning. Ej motstånd. Tavasteborg. Wintern. Erik L. † 2 Febr. Betydelsen af Birgers tåg. Kyrkor: Hattula. Tradition. – Omtalas 1324. B. J. efter återkomsten från Fd. † 1266. (sid. 83).