Andra Föreläsningen 30/9 70
Kommentar
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
1 Napoleon I skänkte i Tilsiterfreden Fd åt Rd. Att Finland lösgjordes från svenska riket och införlivades med det ryska imperiet var en följd av att kejsarna Alexander I och Napoleon I i freden i Tilsit 7/7 1807 hade kommit överens om en uppdelning av Europa i två intressesfärer.
3 statsstreck statskupp.
3 »Mellan dessa systrar bryter sig nordens historia.» E. G. Geijer, »Teckning af Sveriges tillstånd och af de förnämsta handlande personerna under tiden från Carl XII:s död till konung Gustaf III:s anträde af regeringen», Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1796. 18 (1839), s. 18.
4 vrång felaktig.
Andra Föreläsningen 30/9 70.
1 Vi återgå från nutiden till det förflutna, från centern af Europa till det aflägsna Fd. Detta lands aflägsenhet har aldrig gjort det oberoende af verldshändelserna i söder. Under medeltiden var det påfven i Rom, som skref lagar för Fd. och Sedan var det kampen om Östersjöväldet, som bestämde dess öden. Trettiåra kriget och sedan Carlarne kastade vårt folk in på verldens stora tummelplatser. Den rysk Sveriges fall som stormakt och den ryska maktens stigande utgöra fonden för vår historia under 18:de seklet.
Napoleon I be skänkte F i Tilsiterfreden Fd åt Rd.
Framtida europeiska hvälfningar kunna möjligen gifva vårt öde en annan riktning. Men dermed är icke sagdt, att vårt folk, eller något folk, bör vara ettn viljelösts kastboll för händelsernas nyck. Hvarje folk måste vaka på sin post, för att ej öfverraskas af tilldragelserna. Hvarje folk måste arbeta för samtid och framtid. Hvarje folk måste söka att höja sig till den sedliga frihet, förutan hvilken de friaste samhällsförfattningar äro vanmäktiga att trygga dess välfärd. Må vi således vaka, arbeta och gå framåt för detta historiens slutändamål: msklighetensmensklighetens utveckling till sedlig frihet.
2 Under nästföreg. läsetermin ha vi behandlat vårt lands historia från Carl XII:s död till slutet af 1741 års olyckliga krig. Innan vi gå vidare på det 18:de seklets föga lysande, men bördiga och på nya idéer fruktabara tidskifte i norden, blir det nödigt att sammanbinda tråden med det föregående tidskiftetoriginal: tidskift genom en återblick på dess karakter, och dess märkeligaste personer och märkeligaste tilldragelser.
|150|3 Början af 18:de seklet hade utgjorde en högst märkvärdig vändpunkt i hela nordens historia. – 1809. 1617. – 1521. – 1397. – 1292. = 1854. – 1743. – 1656. – 1556. – 1457. – 1348 (digerdöden) – 1249. – 1157. Carl XII:s glänsande personlighet hade nyss afträdt från skådeplatsen. och Han hade vid 15 år mottagit ett mäktigt och blomstrande rike; han lemnade det, 36 år gammal, som en utarmad ödemark, prisgifven åt grannars hejdlösa roflystnad. – Vid konungensoriginal: konungen död var sv.svenska thronen utan laglig arfvinge. Ständerna hade ingenting derom förordnat, och kon. sjelf hade vanligen afböjt alla påminnelser derom med uttrycket: »alltidkonsekvensändrat/normaliserat finnes det något hufvud, på hkethvilket min krona passar.» Man trodde att han till efterträdare utsett sin mest älskade systers son, den unge hertigen Carl Fredr. af Holstein. På honom stödde sig det holsteinska partiet med Arv. Horn i spetsen. Men den unge fursten sjelf var svag och obeslutsam; han kunde icke förmås att med ett djerft stat
sstreck
bemäktiga sig kronan, och på den lediga thronen På hans lediga thron, om hken han ingenting förordnat, uppsteg systern, den svaga, inskränkta, egensinniga, men för öfrigt godhjertade och välmenande Ulrika Eleonora, förmäld med arfprinsen af Fredrik af Hessen. C. F. af Holstein gick i frivillig landsflykto, förmäldes sedan med Peter I:s dotter prinsessan Anna och blef stamfader för det nu regerande kejserliga huset i Ryssland. Det är med anledn. häraf, som Geijer säger om Ulrika El. och hennes äldre syster Sofia af Holstein, Carl Fr:s moder: 
»Mellan dessa systrar bryter sig nordens historia.»
– Hela det följande tidskiftet oroades också af rivaliteten mellan det reger. huset och detn fördrifna Holsteinska slägtgrenen.
|151|4 Den nya regeringen afbröt dere redan började fredsunderhandlingarna på Åland, för att genom och lät fängsla C. XII:s gunstling, den ryktbare Görtz. Hans hufv ränkfulla, snillrika hufvud föll för en
vrång
dom, och medan U. E. och Fredr. af Hessen mera tänkte mindre på rikets nöd, än på på att befästa sin vacklande thron mot holsteinska partiet, härjade ryska galèrflottan Sveriges kuster. År 1720 d. 24 April utr hade drottningen lyckats genomdrifva sin önskan, och Fredrik I utropades till konung, med vilkor att drottn. skulle återtaga kronan, om konungen före henne dog utan arfvingar. Vid samma tid afslöts fred med Engld och Hannover., då Sv. afträdde Bremen och Verden mot 1 million rdrriksdaler i skadestånd, och med Preussen, som fick Stettin och Pommern ända till Peenefloden mot 2 mill. rdrriksdaler D. 3 Juni 1720 slöts fred med Dmk, som återgaf sina eröfringar mot en lösen af 600,000 rdrriksdaler Dmk lofvade att icke understöda hert. af Holstein, men Sv. miste tullfriheten i Sundet. Ännu återstod Rd. En fredskongress beramades i Nystad och påskyndades genom nya härjningar af den ryska flottan. Främste underhandlarne voro, på ryska sidan gr. Osterman, på sv.svenska sidan finnen gr. Lilienstedt, fordom student i Åbo under och skald på grekiska och sv.svenska språken under det anspråkslösare namnet Joh. Paulinus. Efter fruktlösa försök att afpruta fiendens höga fordringar, nödgades gr. Lilienstedt underteckna först en vapenhvila på 2 mån. den 20 Juli 1721 och sedermera d. 30 Aug. s.samma år den betydelsefulla freden i Nystad. Wårtermin 1866, I, sid. 41 ff.
|152|5 RepetitionRepet. Horn. – Fd 1721.