Elfte Föreläsningen. 10/10 71

|69||87|

Elfte Föreläsningen. 10/10 71.

1 Östersjöns stigande och fallande. Ett stigande och fallande af Ösjöns yta förekommer ofta af orsaker, som synas tillfälliga, men i hkahvilka man sannolikt vid fortsatta forskningar skall finna en viss periodicitet. Bottn. vikens vatten faller alltid vid nordliga vindar, ish.isynnerhet nordost, och stiger vid sydliga, ish.isynnerhet sydvest. Detta kommer af hafsvikens sträckning, och deraf förklaras också hvarföre vattnet alltid något stiger före nordanstormar och derpå följande starkt utfall. – I Finska viken stiger vattnet vid SV. och W., men faller vid ostlig vind; ock så en följd af hafsvikens sträckning i W. o. O.svårtytt Skilnaden mellan högsta och lägsta vattenstånd under ett år i dessa hafsvikar borde uppgå till omkring 6 fot. Hafsströmmarna i Östersjön bero af vindarnas riktning, som sänker eller höjer hafsytan. Men öfverhufvudtaget strömmar Ösjöns vatten utåt d. v. s. åt söder och vester.

2 Redan år 1747 observerade lektor Gissler i Hernösand, att Ösjöns yta sjunker, när barometern stiger, och åter stiger, när barometern sjunker. 59 år sednare, 1806, förklarade statsrådet af Schultén i Sv. Wskaps Akad:s Handl. denna observation oriktig och uppställde den sats, att det är luftens större eller mindre tryckning, som verkar att vattnet stiger eller faller, hvarföre förhållandet borde vara tvärtom mot Gisslers observation. – Men 1840 bevisade åter prof. Hällström, att Gissler hade rätt och Schultén orätt: ty så naturstridig Gisslers mening kan synas vid första påseendet, är den likväl fullkomligt riktig, ty det är vindarne, som verka på hafsytan. Vid nordlig vind stiger barometern, och då drifves hafsvågen utåt: vid sydlig vind tvärtom. – Båda hafsvikarna äro, till följd af vindarnes sammanpressande mellan kusterna,|70||88| mycket stormiga haf. (Nervander om Österblad). Ju lättare vattnet är, desto, snabbare uppröres det af vinden. Derföre äro t. ex. Ladoga, Uleå sjö, och alla våra större insjöar med deras lätta vatten, fort upprörda. Ett vindkast på Ladogas vida fjärdar kan i ett ögonblick betäcka dess yta med skum. Östersjöns vatten. Östersjöns vatten innehåller 20 % mindre hafssalter, än Nordsjöns, är derföre jmfv.jemförelsevis lättare och uppröres fortare. Den salta och tunga Nordsjövågen återfaller med ett helt annat dån mot kustklipporna: i jemförelse dermed tycker man Östersjövågen skölja klipporna nästan så lätt, som regnvatten. Af samma orsak måste också små båtar i Nordsjön byggas af gröfre och starkare virke, än våra: en af våra vanliga fiskarebåtar skulle få bogen inkrossad af första våg i Nordsjön.

3 Jag nämnde att Ösjöns nivå icke är fullt densamma som Atlantiska oceanens. Vid gräfningen nivelleringen af Holsteinska kanalen fann man, att södra delen af Ösjön står omkr. 8 fot högre än Nordsjön, en naturlig följd af de många och stora floder, som utrinna i detta haf, hvars tre smala utlopp, förenade till ett, ej hinna fullt uttömma det tillflödande vattnet. I Öresund och Bälten gå alltid två motsatta strömmar samtidigt. Det tunga Nordsjövattnet flyter vid ytan på djupet inåt, och det lätta Östersjövattnet flyter vid ytan utåt.

4 Detta är lätt förklarligt. Men besynnerligare förekommer det, att finna olika delar af Östersjön ha olika höjd.

|71||89|

5 Östersjöns olika nivå. Enligt mätningar af framl. prof. Woldstedt, anställda på Pitkäselkä i Muhos socken österom Uleåborg och jemförda med andra mätningar vid Hoglands norra udde i Finska Viken, står nordl vattenytan i nordligaste delen af Bottniska viken icke mindre än 22 fot högre, än vattenytan i Finska vikens inre fjärdar. Dessa mätningaroriginal: mätningen torde behöfva revision, ty en annan mätning vid Sarvikangas i Uleå socken har gifvit till resultat en skilnad af 19 fot, och en tredje mätning på Linnunsilmä i Limingo en skilnad af endast 17 fot mellan Bottn. och Finska vikarnas nivå. Man har sökt förklara dessa observationer som optiska villor, förorsakade af refraktionen eller strålbrytningen mot hafvets vattenspegel; sannolikare är, att något misstag skett till följd af olika vattenstånd under olika mätningar. Men det kan knappt betviflas, att en verklig skilnad finnes i hafvens nivå, ehuru man ej med säkerhet kan säga denna skilnads belopp. Bottn. viken ofvanom Qvarken står högre, än den öfriga Östersjön af samma orsak, som Östersjön står högre än Nordsjön. Tillflödet af de nordfinska och nordvenska elfvarna hinner ej så hastigt uttömmas genom Qvarkens smala hafspass.

6 För Finlands klimat är Östersjön af det största inflytande. Kartan visar oss, att de två stora hafsarmar, som omfamna vårt land, böja sig inåt. Mellan dem är Finlands kontinent|72||90| än i våra dagar en skärgård halfö och har fordom varit en ö, ja, en skärgård. Suomennisaari, Suomenniemi. – Östersjön och klimatet. Haf, som böja sig inåt, erbjuda en större kuststräcka. Den större kuststräckan inverkar en större beröring med hafvet, med allt hvad deraf följer, och inböjningar inverkar tillika på flodernas lopp och på de inre vattensystemerna. Allt detta gifver Finland mera hafsklimat, än det skulle äga, om under andra förhållanden. Hafsklimatet är fuktigt, och kyligt om våren, mildt om hösten, men har i allmh.allmänhet en jemnare temperatur: våra kuster ha detta att ta Finlands bördigaste dalar äro kustdalarna, och derför ha de till stor del att tacka sitt hafsklimat. Med detta fuktiga, milda icke sällan af dimmor besvärade hafsklimat förenar sig inflytandet af Finlands stora och talrika inre vattenytor. Om den yttre kusten är inböjd, kan man också med skäl kalla nästan hela Finlands inre kontinent en inåtvänd kust. Det är dubbla kuster; följaktligen dubbel inverkan. Man vet, att djupa vatten sommartid jemna temperaturen och skydda for mot hastiga omvexlingar. Vårt land har derföre dessa sina dubbla kuster, den inre och den yttre, att tacka för att dess högnordiska läge och dess hårda granitgrund icke motsätta sig all odling, och utan sina haf och sjöar vore det, trots all odlarens möda, en obeboelig ödemark.

|||| ||||