Sextonde Föreläsningen. 7/3 65

Sextonde Föreläsningen. 7/3 65.

1 Torsten Stålhandske. Slägten härstammade från Wgöthland och adlades 1565. Torsten St I andra ättleden flytt fick en Torsten Sth. genom giftermål Hummelsund uti Borgå socken och flyttade öfver till Fd. Här, på Humlesund, föddes 1594, s. å.samma år som kon. G. A., Torsten Torstenson Stålhandske. Det var en krigisk slägt. Farfadren hade stupat i fält, fadren vid Stångebro. I unga år åtföljde han som page den tappre Patrik Ruthven på en resa till Skottland, för att värfva trupper, ingick sedan som underoffic. vid kon:skonungens lifgarde och blef 1622 befordrad till fänrik vid Cobrons reg.regemente, som då stod i Liffland. G. A:s skarpa blick upptäckte krigareämnet; och befordran gick under dagliga strider hastigt. Redan 1626 var Stålh. major och fick tillfälle att pröfva sin jernarm i de farligaste och öfverdådiga företag under snöpl.snöplogen Åke Tott. Så hade hade han redan vid 30åra krigets början det rykte om sig att vara en äkta represent. för dessa sadeljernfasta f.finska ryttare, som stodoatt likt en murar i striden sadeln, utan att vika, och hkashvilkas anfall var lika fruktansvärdt, som deras försvar var orubbligt. I april 1631 skänkte kon. Stålh., som då var öfv.löjtnant, flera 24 hemman i Borgå socken. Breitenfeld. Vid öfverg.öfvergången af Lech sprängde Stålh. med sina f.finska ryttare öfver ett grundt ställe i strömmen, lyckades taga Bayrarne i ryggen och bidrog på detta sätt till segern.|112| Kort derefter stod han under Rhengrefven Otto Ludv. vid Rhen och blef en dag öfverrumplad af Spaniorerne vid Ulm. Stålh. mottog dem så, att 300 fiender stupade, 7 standarter och en mängd fångar föllo i segrarnes händer. – Sedan Stålh. vid flera tillfällen utmärkt sig vid skärmytslingarne under lägret vid Nürnbg 1632, inträffade den ryktbara stormningen af AlteVeste. Det var der Stålh. på ett så lysande sätt kämpade med Cronenbergs oöfvervinnerlige och redde sig – undsatt af en annan fFinne, öfv.löjtn. Henr. Nöding, äfven från Borgå socken – så manligt, att de oöfvervinnelige blefvo slagne på flykten och Cronenberg stupade. För denna bragd blef han befordrad till öfverste. – Lützen. Ytterst. – Götz svarta küirassierer. – Återtog den plats, der kon. stupat – Stålh. var främst i alla tre anfallen mot kejs.kejserliga hären – skingrade Isolanis kroater – dödade Ppheim. – I slaget vid Hameln 1633, det han jemte Wbg anförde Ff.Finnarne, blef Stålh. sårad, men fortfor att föra befälet. – Kort derefter begärde Holländarne sv.svenska hjelptrupper till Rhen och Maas, och Stålh. blef anförare. – »Sina gevär i ordning.» – Vid Nördl. var Stålh. med sina Ff.Finnar icke närvarande. Han stod då, nyss utnämnd till gen.major, under Baner i Böhmen. – Wittstock 1636. Stålh. och King venstra flygeln. – Kringgick fienden. – Slog dem – byte – kurf:skurfurstens silfverservis – Förföljelse. – praktvagn – öfver 2000 fångar. – 1638 nya strider. Vid Malchin slogo Torstenson och Stålh. gemensamt en fientlig här i grund – vid Perleberg nedgjorde Stålh. och Slang på samma dag två fientl.fientliga korpser, och följande året jagade han qvarlefvorna af saxiska hären ända under Dresdens murar. – Vid Chemnitz förstörde Stålh. och Slang 1639 fiendens infanteri totalt, tog 14800 fångar, hvaribl.hvaribland 300 officerare, 6 kanoner, 21 fanor m. m. – Samma år inträngde han i Böhmen – städerna öppnade|113| sina portar för denne fruktade krigare, fästena dagtingade eller togos med storm. Derefter kastade han sig in i Schlesien, och i en lång rad af ständiga strider underlade han sig hela landet. Det var der han i April 1640 fick veta att fientl.fientliga härföraren Warloffski stod med 9 regg.regementen kavalleri vid staden Schönau. Stålh. hade blott 2 regg.regementen infanteri och 400 ryttare. Med dem marscherade han hela natten, uppnådde fienden vid dagbräckningen och föll öfver honom med sådan våldsamhet, att han slog och skingrade hela fientl.fientliga styrkan samt tog 540 fångar, bland dem Warl. sjelf. Under den stränga vintern 1641 stod han en tid i Lausitz och företog sig med ringa styrka 6,700 m.man det djerfva försöket att öfverrumpla Berlin. Redan hade han med stormens hastighet närmat sig portarna af den preuss.preussiska hufvudstaden, då ett starkt töväder tvang honom att vända om och genom skaror af fiender åter bana sig väg till Schlesien. – I tre år hade nu Stålh. med sin ringa styrka, förstått under alla slags faror och försakelser, försvarat sig i Schlesien mot öfverlägsna fiender, då Torstenson i April 1642 inryckte i detta land och, förenad med Stålh:s lilla kärntrupp, utförde sina förvånande bedrifter. Vid denna tid utn.utnämndes Stålh. till general öfver sv.svenska och t.tyska kavalleriet – reserv för öfverbef. – Så inträffade slaget vid Leipz. 1642, och åter anförde Stålh. och Wittenbg Sv:s högra flygel. Utgången är bekant. Torstenson sjelf skildrar i sin rapport, huru Stålh. med stor furie anföll fienden, icke aktande att han genast vid stridens början blef svårt sårad. – Sedan Stålh. läkt sina sår i Stettin, se vi honom från Maj 1643 åter följa T:son på alla hans djerfva tåg. – Under tåget mot Dnmsvårtyttk slog Stålh. i Jan. 1644 en dansk kavalleritrupp af 1500 m.man så igrund, att knappt 100 m.man undkommo. Men detta var ock hans sista bedrift.

|114|

2 Äfven denna jman af jern dukade under för så många ansträngningar och troligen af illa läkta blessyrer. T. Stålhandske dodg den 21 April 1644, 50 år gammal, i Halberstadt Haderslev. Hans stoft fördes i Aug. 1645 med stor ståt till Åbo domkyrka, der hans enka Kristina Arvidsdotter Horn för 900 rdrriksdaler tillöst sig ett grafkor och lät öfver sin make uppresa en präktig grafvård af svart marmor. –svårtytt Stålh. dog barnlös och hans under fälttågen samlade betydliga förmögenhet ärfdes af sina hans systersöner, två Lindelöfvar, samt af sin hansoriginal: han halfsyster Kathar. Guthrie, gift med öfverste Lichtone. – Liksom de fleste af 30åra krigets senare hjeltar, beskylldes Stålh. för att älska vinbägaren; men man finner intet spår, att denna osed skulle ha varit hinderlig för hans krigiska företag. – 1643 reserv efter T:son. Det vill synas, som skulle Stålhandske icke ha varit den råe krigare, som man vanl. föreställt sig. Åtm. talade han engelska med stor färdighet och hedrades med Ax Ox:s personliga vänskap. Man läser med förundran, att han varit ledamot af en Akademi l.eller  s. k. palmorden, instiftad i Weimar för bevarande af tyska språkets renhet och der hvarje ledamot hade sitt namn och sin sinnebild. Stålh. »der verjüngerndespråk: tyska», – »die Spitzen von den Fichtenspråk: tyska» – »Was alt im Leibespråk: tyska». – För öfrigt var denne fruktansvärde krigare en af det f.finska universitetets första välgörare, ty sedan han som krigsbyte på Jutland tagit en då betydlig boksamling af 900 volymer, beslöt han förära densamma till Åbo univ:suniversitets bibliothek. – Hans enka samvetsgrannt.

3 Stålh:s vapen har funnits inhugget på klipphällarna vid Hangöudd: det var ett svart svärd i rödt fält och nederst vid fästet en hvit stålhandske.

4 Mindre känd än Stålh. är den finske öfversten Karl Ruth. Slägten, af dansk härkomst, hade under G. Wasa inkommit till Finland och blifvit adlad 1559. Karl Didrikson Ruth var född på Bergestad uti Borgå socken och synes redan 1614 ha ingått i krigstjensten. 1638, då han tjenade under hert. Bhard, blef han fången hos de kejs.kejserliga, men snart åter utvexlad och utmärkte sig sedan vid flera tillfällen.|115| 1640 tjente han som öfverste under Banér och intog det fasta slottet Tangermünde. 14641 blef han i nejden af Wolfenbüttel anfallen af en öfverlägsen fientlig styrka; – hans kavalleri flydde, men med infanteriet drog sig Ruth tillbaka i skydd af ett moras och försvarade sig så tappert, att fienden måste med oförrättadt ärende draga sig tillbaka. 1642 öfverrumplade och slog han en fientlig korps i NederSaxen. Under återstoden af kriget tjente han, lidande af blessyrer, som kommendant i den vigtiga fästningen Landsberg. – När han dött, är icke antecknadt. Han var gift med den ryktbare saxiske fältmarskalken Arnheims dotter, men efterlemnade ingen son.

5 RepetitionRepetition 25/2 69. E. Slang. – A. Wittenbg. T. Stålhandske. K. Ruth.

6 Af det ringa man vet om Ruth, vill det synas som hade han varit en trofast och tapper krigare, men icke mer än de fleste andra begåfvad med högre bildning. Det säges om de fleste sv.svenska härförarne i detta krig, att de med möda stakat sina namn under de prydliga bref, som tyske skrifvare åt dem uppsatte. – Om lärdomen hos många den tidens krigiska notabiliteter vittnar en ordre reqvisition sompå halm och förnödenheter, som den ryktbare sv.svenska fältherre Lars l.eller Lasse Kagg lät utfärda på latin under polska fälttåget och som var ungef.ungefär af följande lydelse:

7 »Ego Lassus Kaggus, Capitaneus Regiæ Maj. Sueciæ, commendo dico vobis Starostibus et ceteris hundsvotibus, quod quod ut si non offeratis ovenam cerovenam mileqvitibsvårläst p.g.a. överskrivningus et cerevisiam militibus, et dico vobis quod si non statim obeditis, diabolus vos accipiat et ad corpus et ad animam. – Lassus Kaggus.språk: latin»

8 Under Carl IX och G. A. inflyttade till Fd, jemte andra skottske krigare, äfven flera medlemmar af den berömda skottska slägten Forbes = Forthe Beast = Forbus

|116|

9 Tvenne bröder af denne i Fd här naturaliserade slägt, båda födde i Fd, utmärkte sig under 30åra kriget, neml.nemligen Mathias Forbeus † som general af infant. 1640 och ishti synnerhet hans yngre broder Arvid Forbus, f.född på Jackarby 1598. Han var en tapper, klok och rådig herre, krigare från sin tidiga ungdom, och förde 1635 ett reg.regemente under hert. Bernhard vid Rhen. I tre träffningar anförde han sv.svenska infanteriet; hans rådighet och oförsagda mod hade hert. aftt tacka för en fullständig seger öfver en kejs.kejserlig korps vid Pirken i Mars 1638: – Forbus belönades då med 1000 dukater. Sedan tjente han under Banér, blef öfverkommendant i Stralsund och Vorpommern och brukades i många vigtiga värf. Efterhand avancerade han till gen.generalmajor af infanter., blef riksråd och friherre 1652. och ri Han afled slutl.slutligen i Stettin 1665 och ligger begrafven i Riddarholmskyrkan i Sthm. – Arv. Forbus var en af Kristinas gunstlingar och en af de rikaste män på sin tid i Fd. Han ägde hela Artsjö kapell och talrika andra egendomar i södra Fd och Pommern. På en af dessa hans egendomar, Kumogård, lät han i likhet med många andra sv.svenska och f.finska krigare, uppföra åt sig en praktfull sätesgård. – Med sin husfru, Margaretha Boje, enka efter den tappre Henrik Horn, hade Arv. Forbus en enda son, som likväl dog vid 23 års ålder, så att med honom utgick hans friherrliga ätt. Andre afkomlingar af ätten Forbus – köpmän i Uleåbg. Adl. ätten utgick 1831 med majoren Otto Magnus Forbes.

10 Ax. Lillie. f.född i Småland 1603. – blef 1648 riksråd, 1652 grefve, 1657 fältmarskalk. – Tapper, men häftig och högmodig.

11 Härmed kunna vi afsluta denna långtifrån fullständiga teckning af den tidens utmärktaste finske krigare. Andra, såsom De voro ingalunda de enda. M. Cobron, Nöding m. fl. ha vi förut omtalat. Andra komma vi att återfinna på Carl X Gustafs slagfält. Och allt många, ja de flesta i lägre grader hafva ant.antingen förblandats i de sv.svenska lederna, eller stupat obemärkte, sedan de h redligt tillkämpat sig sin andel i segrarna, utan att efterverlden känner hvarken deras namn, eller den torfva som täcker deras graf.

|117|

12 Vi ha lemnat Fds inre historia vid den tid, när den sexåriga Kristina i Febr. år 1633 blef af ständerna hyllad som Sv. rikes drottning. Vi återgå nu till denna tid, sedan vi först kastat en blick på hela monarkins tillstånd vid denna tidpunkt.

13 Bland Kristinas förmyndare var rikskansl.rikskanslern Ax. Ox. utan gensägelse den främste och ypperste, »en konung utan namnet», som han med rätta blifvit kallad; den store G. A.:s vän och rådgifvare, dottrens och rikets fasta stöd under de mest brydsama tider. Få män, hafva vare sig konungar eller medborgare, hafva djupare ingripit i sitt fäderneslands öden, än denne den största statsman, som på sin Sv: frambragt och som på sin tid icke ägde andra medtäflare i klokhet och mod, än Richelieu, Mazarin och Oliver Cromvell, men öfverträffade alla tre i medborgerliga dygder, likasom i enskilda dygder. Två ting hafva blifvit satta i fråga: original: hanhans innersta afsigt och hans val utaf medel. Hans var hvad man kallar aristokrat i hvarje tum, fint bildad och derföre finns intet tvifvel, att ju målet för hans innersta önskan var en aristokratisk, en oligarchisk republik efter mönstret af det gamla Rom, eller kanhända det nyare, då ännu blomstrande Venedig; men han erkände monarkin som ett faktum; det Sv. han ville skapa var byggdt på en konungamakt, kringgärdad af en mäktig adel, som ensam representerade folket. Hvad åter valet af medel angår, skola vi hvarken instämma med Ox:s många loftalare deri, att dessa beständigt voro de renaste, eller med hans många fiender deri, att de voro ilslugt beräknade på en skicklig förening af våld och list. På alla sidor kringsnärjd af en ränkfull och trolös politik, nödgades han mången gång anlita samma medel, och deri hade han ett troget redskap i den uti alla sådana konster väl förfarne Adler Salvius. Det var ock hufvudsakl. i den yttre politiken, som dessa ränker användes.|118| Hans inre styrelse var utmärkt af lugn värdighet, och aldrig har ett maktägande, regerande råd varit mera enigt, än svenska rådet under Ax. Ox:s styrelse. Till denne mans ära bör ännu rättvist tilläggas, att han icke sökte enskild fördel: han steg med sitt stånd och steg med sitt land. – Skada att vi ej kunna lemna den korta teckningen af en så lysande och vördnadsbjudande personlighet, som äfven för Fd qvarlemnat varaktiga och välgörande spår, utan en reservation, som något minskar piedestalen af hans storhet, utan att minska hans personliga ära. Skickelsen hade ställt honom vid G. II Adolfs sida och utsett honom att fullfölja hans verk. Han har gjort det samvetsgrannt och ärofullt, såsom han uppfattat det, men har aldrig förstått det fullkomligt. Vid sidan af denna storhet sjunker Ax. Ox., såsom reflexionen sjunker för den högre ingifvelsen. G. A. tillhörde hela sitt folk; Ax. Ox. tillhörde också sitt folk, men ett folk repres.representeradt af några få utvalde, d. v. s. adeln. G. A. tillhörde msklighetenmenskligheten; Ax. Ox. tillhörde endast Sverige. G. A. tillhörde alla tider; hans profetiska blick såg långt genom seklerna. Ax Ox. var sin tids m vuxen såsom få varit det; men längre sträckte sig ej heller hans blick. Statsmannen vore således en storhet, derest han ej blifvit ställd vid sidan af den inspirerade hjelten. Man skall säga oss, att Ax. Ox. vann allt hvad med Sv:s krafter kunde vinnas, och mer; – men han var aldrig hänförd attf den idé som dref hans konung i döden, – och han höll i det längsta emot, och sedan denna idé i sin renhet fallit med G. A., var det Ox:s kloka omsorg att samla spillrorna af ära och lycka samt använda dem så mycket som möjligt till Sv:s fördel. – Han trodde sig grunda Sv:s politiska makt genom landvinning i Tland – han bedrog sig – – Aristokratin – han bedrog sig – Det som qvarlefde, det var G. A:s idé, sedan Ax. Ox:s statskloka verk längesedan fallit till stoft.