Tjuguåttonde Föreläsningen 30/3 65

|195|

Tjuguåttonde Föreläsningen 30/3 65.

1 RepetitionRepetition 1 April 1869. Joh. Messenius. Kajaneborg. 1616. Scondia. 1635, 6. Rimkrönikan Arnold Messenius fadren, sonen Afrättade 1651. Johan Casimir. Catharina. 1618–22 – Carl Gustaf.

2 – C. G. var nu aderton år och begåfvad med nog höga egenskaper, för att icke anse sv.svenska thronen för hög för sig. – Resor gen.genom landet – till Upsala. – Rådet blef missnöjdt – erbjöd honom att blifva riksdrots – Missnöjd S. d.Samma dag han kom till Sthm lekte han karusell med drottn.drottningen i en af slottsträdgårdarna och bröt dervid sitt ben, så att han ej kunde följa Torstenson till T:land. – Missnöjd qvar. – plats efter rådsherrarne. – Alla fadrens försök att få arfsrätt misslyckades – om de ville introduceras på riddarhuset – C. G. dolde sitt missnöje – förställning – »vana sine viribus iraspråk: latin». – I Juli 1642 fick C. G. ändtl.ändtligen tillstånd att resa till armén i Tyskland och 1000 rdrriksdaler i respgarrespengar. – Joh. Ox. Det var icke lätt att komma från Pommern till Torstensons armé, som då stod långt in i Mähren. – Under resan förföljdes han af ettn skara ryttare – kejserlige? – Prinsen trodde det icke – han misstrodde Johan Ox. –

3 Slaget vid Leipzig. – Jankovitz. – Torstensons skola. – – Genomgick graderna. – 1643 ryttmästare – snart derpå öfverste för Kurlänningarne. – Härens tillgifvenhet. – Dryckeslagen. – Återvände hösten 1645. – Torstenson: krona.

4 – Frierierna till Kristina. – Kärleksäfventyr. – »Lille borgmästaren.» – – 1648 generalissimus och reste ut med förstärkningar från Fd. – Prag. – C. G. fredsexekutor i Nürnbg – återkom 1650 – då thronföljare med arfsrätt – kungl. höghet, honnör.

5 – C. G. på Borgholm – utsigt från norra flygeln mot skeppsleden till Sthm – buren blef den konungslige örnen för trång – ständig kommunikation med Sthm – – Messeniernes bref. – försigtighet. – utan all ståt – lefva och dö på Öland. landtbruk. – »Ännu har ingen kronprins dött på Öland.» Kristinas misstroende – »Jag måste lofvera, för att komma fram.» – Kristinas plan till afsägelse 1651. – Motarbetad – underblåst. – 1654 – låtsad likgiltighet. – Lät föra Vestgöthar och Smålänn. till nejden af Upsala. – afsägelse – kröning – C. G:s grannlagenhet. – Medalj: af Gud och Kristina. – På f. m. svart, på e. m. silfvertyg – gästabud: bordsilfret lånadt. – prester och borgare åto på tenn – bönderna på träd – utan duk. – Krist. hade bortfört allt – en gammal säng och tapeterna i prinsens rum – gästabud, öfverflöd.|196| Kristina hade från Sthms slott bortfört målningar, böcker, tapeter, husgeråd, bordsilfver; allt öde. – Hofbetjening afskedades. Hofvet fick ett nytt utseende: – Sparsamhet, ordning, allvar. Ax. Ox. 28 Aug. 1654: kammarverk – »Hon var ändå» – Sista frieriet till Kristina – med kronan – genom Lorentz von der Linde. – Kristina föreslog först Maria Sofia dela Gardie, enka efter Gust. Gabr. Ox. – sedan Ebba Sparre – sedan Magdal. Sibylla af Holstein G. – C. G. hörde sig före och valde den yngre: Hedvig Eleonora – D. 24 Okt. 1654 biläger i Sthm – ringränningar m. m. – Kristina inbjuden – »fattiga och ömkliga fester»konsekvensändrat/normaliserat. – Förbindelsen var mera grundad på ömsesidig beräkning, än på hjertats böjelse, men blef likväl ganska lycklig. – Inga utmärkta själsgåfvor, men praktiskt förstånd – Hennes svala lynne, tillgifvenhet. – Hon följde honom – Han trogen –

6 C. X G. mottog ett utblottadt rike och en tom skattkammare – Icke allenast de 5 mill.millioner, som riket uskulle uppbära i skadestånd efter Westfal. freden, voro förslösade, utan kronan var ännu dertill skyldig andra 5 millioner rdrriksdaler, och allt i den största oreda. Det befanns att Krist. bortskänkt tre gr kronohemman och räntor till tre tre grgånger så stort belopp som vid hennes tillträde till reg.regeringen voro kronan frånhända. Hela rikets inkomst utgjorde endast 3,794,000 rdrriksdaler, l.eller 800,000 mindre än 1646. – Härmed skulle icke blott hela den inre förvaltningen underhållas, utan Sv. äfven med här och flotta upprätthålla sin nya värdighet af europeisk stormakt. Med sådana tillgångar och en öfvermäktig adel vid sidan var Sv:s krona icke afundsvärd. M Med Krist:s afsägelse var likasom en tyngd lyftad från landets bröst. Alla väntade med spänd nyfikenhet hvad den nye kon. skulle företaga. Ingen visste att Kristina sjelf. Men C. K. fann t. v.tills vidare för godt att hålla sina planer inom sig sjelf, och den ende som fick hans förtroende, var presidenten i statskontoret Herm. Fleming, en sträf, och sparsam och hemlighetsfull man, utmärkt för sin oegenytta och med rätta misstänkt af adeln.original: adeln Denne Herm. Klasson Flg till Willnäs var Finne, f.född 1619 på Willnäs – hvars prydl. stenhus är af honom uppfördt, äfvensom han förärat predikstolen till Willnäs kyrka. Son till den ryktbare riksamiralen Klas Fg, blef han för fadrens förtjenster, jemte sina syskon, upphöjd i friherrligt stånd 1651. Få Ff.Finnar, få Svv.Svenskar ha i den tidens historia spelat en mera framstående rol, än denne omutlige, obeveklige, strängt rättrådige man. (friherreskap: Libelitz) – Inom rådet Krister Bonde och B. Skytte – bland presterne Terserus.|197| Konungen stod upphöjd öfver partierna och segrade gen.genom deras söndring.original: söndring klansvårtytt gick klokt tillväga. Han var vänlig mot alla och arbetade flitigt med att bringa reda uti förvaltningen. »Denna styrelse söker bota ruinerna efter den förra», skref Chanut. Men tillika bortsände C. G. en del af de talrika och motspänstiga riksråden till landshöfdingeplatserna, lät bevaka böndernes rätt och kontrollerade noga statsutgifterna. I Okt. 54 gick han entt steg längre och infordrade noggrann uppgift på kronans gods, räntor och inkomster samt kronans skuld. I Mars 1655 blef riksdag. Här kunde med skäl befaras, att de länge hopade gäsningsämnena skulle komma till utbrott. Adeln bar företrädena, de ofrälse buro bördaorna. Demokr.Demokraten C. G. ville icke gå försonligt till väga. Han lyckades öfvertala först rådet, sedan adeln till eftergifter ett slags reduktion. »I, gode herrar, hafven begynt att lägga här i riket en grundval, som jag icke kan tåla.» – Kraften verkade, och adeln var inom sig söndrad genom de många nya ledamöter, som tillkommit under Krist:s regering. – Samtycket gafs med det uttryckl. förbehåll, att adeln sedan skulle vara förskonad för vidare reduktionsförslager. – Sådan var »den tidens innersta samhällsstrid.» Det skedde med prut, men det skedde dock. Först sedan detta var afgjordt, kom saken före hos de ofrälse stånden. De blefvo missnöjda och spjernade envist mot, ty de ville ha fordrat mycket mer. Ändtl.Ändtligen drefs den red.reduktions stadgan igenom,. som efter dess 4: kallades fjerdepartsräfsten. Det beslöts: 1) att indraga till kronan alla gods, som blifvit bortskänkta,original: bortskänkta pantade, sålda på grund af falska uppgifter och likaså alla gods i s. k. omistande orter. Sådana kallades kronans slott, fästningar, krutbruk, bergverk, qvarnar, fiskerier m. m., kronoboställen, tullar, hamnar; – hela Norrland och Åland. Vidare skulle allt, som bortgifvits till enskild ärftlig egendom, hemfalla till kronan efter siste manl.manlige arfvingens död, och slutl.slutligen skulle adeln återgifva en fjerdedel af alla de gods som till den blifvit skänkta af kronan efter d. 6 Nov. 1632. Fjerdepartsräfsten. – Det var dock något, och vigtigare än det redan vunna var att en början var gjord. – Mycket återstod att göra – skattebönderne, som råkat under adeln, fruktade för »den liffländska seden.» – Herm. Flemg ordför. i reduktionskommissionen. Det gick raskt. Redan 1655 voro 2,403 hemman med öfver 606,000 rdrsriksdalers ränta återtagne. Flg var obeveklig. Sjelfva P. Brahe|198| förlorade flera gods. G. Horn infann sig personligen för att fria sina förläningsgods, men det halp icke. Många underslef upptäcktes. Många s. k. meriter befunnos vara falska. Men icke endast adeln, äfven presterna miste en mängd hemman, städerna en mängd donerade gods. Från alla håll hördes klagolåt, och kommissarierne, som dock lydde kon:skonungens och ständernes befallningar, blefvo i sin tur de mest hatade män i riket. Orygglig mot hatet, liksom mot smickret och frestelsen, stod Herm. Flg. När han af sjelfva riksdrotsen P. Brahe fick höra onda ord, svarade han med en uppmaning till kommissarierne, att de ville »så med honom befordra det hatade verket, att Guds ära, kon:skonungens tjenst och rikets välfärd, derunder så många hundratusen mskormenniskor inbegripas, befrämjas måtte.» – Olyckligtvis voro hans medbröder i kommissionen hvarken lika uppriktiga, eller lika jernfasta, – de ryggade för hatet, de sökte undflykter, de begärde ständigt förhållningsordres af kon., för att ställa sig bakom hans rygg. Och C. G. sjelf hade den tiden annat att tänka på – krigets nöd och pgebehofpengabehov tvang honom, att, likasom hans företrädare, se genom fingrarne med många missbruk. Han gjorde sjelf undantag från reduktionsstadgan – – unge Torstenson: »sonen skall behålla sitt hus, om det ock låge midtpå borggården.» Likaså grefve- och friherreskapen i Östbotten. – Förläningar. – pantsätta. – Så blef begynteoriginal: begynt reduktionsverket att gå allt lamare – och när Fg bortkallades till ett annat embete, upphörde det alldeles. 1657 reducerades räntor till ett belopp af endast 1,936 daler silfv. Derefter var det slut med räfsten Allt hvad kronan indragit genom fjerdepartsräfsten steg till 77,988 dalers ränta. Saken föll i afsigtlig glömska – endast en man vågade undefter Carl X:des död yrka på åtlydnad för kon:skonungens och ständernas beslut: det var Herm. Flg. Han öfverröstades, han utträngdes ur –, och adeln jubilerade öfver att det hotande ovädret så lyckligt aflupit. – Men detta jubel var kortsynt. Af reduktionen berodde rikets välstånd, rikets framtid och, hvad som var vigtigast, folkets frihet. Förr eller sednare måste det gå derhän. Under C. G:s reg.regering hade hvälfn.hvälfningen varit jemförelsevis lätt. 30 år derefter blef den ettn störtflod, som uppslukade sv.svenska adelns makt.

|199|

7 RepetitionRepetition. C. G:s ungdom. Ställning. Tillträde till reger.regeringen Adeln: G. A. hade sålt 1,063 hemman, förmynd. reg.förmyndarregeringen 2,115; Kristina 4,115. – G. A. hade bortskäntn kronans räntor 191,074, förm. 68,761, Kristina 560,196. – Af 63,293 hela hemman i Sv. och Fd voro år 1654 43,645 medelbart eller omedelbart i adelns händer. Skuld – Brännande fråga. Ingen viste att Kr. Herm. Flemg.

8 Detn förnämsta orsaken till reduktionens misslyckande var att Sv:s hela uppmärksamhet åter riktades utåt, på denna bana af krig och äfventyr, hvarpå 30 åra kriget och Krist:s förmyndare hade velat grunda Sv:s makt. Denna bana var glänsande, men farlig, och dess första offer hotade att blifva friheten.

9 Det äfventyrliga, det bragdlystna, det ärelystna och glanslystna i sv.svenska lynnet återspeglade sig mäktigt hos dess dåvar.dåvarande konung. 33 år gammal, i blomman af sin kraft, var C. X G. icke den man som ämnade sitta hemma i bragdlös ro. Af sin företrädarinna hade han mottagit fred med alla rikets grannar Bremen, men detta lugn var bedrägligt, och Sv:s nya rang af stormakt sågs på alltför många håll med afund, fruktan och hat, för att icke bära nya och stora faror uti sitt sköte. Dmk gäste af harm öfver freden i Brömsebro, Rd brann af lust att försöka sina vexande krafter, Polen fortfor att kasta afundsama och hatfulla blickar på den sv.svenska konungakronan. Ösjöväldet.