Trettionionde Föreläsningen. 25/4 65

|259|

Trettionionde Föreläsningen. 25/4 65.

1 RepetitionRepetition 23/4 69. Kardis 21 Juni 61. Fred. Förmyndare. Oordning. Joh. Terserus 658–64.

2 Att Terserus var ett snille och en framtidsman af första ordningen inom luth.lutherska kyrkan, det visa bland annat några predikningar, som man ännu af honom har i behåll. Der förenas den grundligaste lärdom med den enklaste, lefvande barnatro och en frihetens andemodig framställn., som afkastar alla bokstafvens band, för att tala i apostlarnas anda – obunden af dessa systematiska indelningar och underafdelningar, hvarmed i hkahvilka vi ända till våra dagar se lutherska predikanter fjettra sig och sina åhörare och hvarigenom det XligaKristliga ämnets enkelhet försvinner för den rhetoriska ståten. Det var just denna fria evangel. anda, fri som var en styggelse för den tidens theolog. hårklyfveri och gaf all kyrklig, all politisk fiendskap vapen i händerna mot den djerfve trospredikanten, som vågade från höjden af en Åbo biskopsstol tillämpa den dock äfven af Luther antagna dogmen, om som ännu hvarje barn stafvar i tredje trosartikeln: den om en helig allmännelig kyrka, de troendes osynliga församl.församling, i hkenhvilken statskyrkan försvinner och mskligamenskliga symboler bekänna sin vanmakt inför den enda fasta grunden i bibelordet. Förföljelsen mot Terserus, likasom mot hans samtida, den fromme biskop Joh. Mathiæ, som äfven vågat inkasta ett ord af tolerans i tidens hätska trostvister, var en verklig kättarförföljelse, och ensame, som de stodo i hela sitt tidehvarf, måste dessa den evangel. kärlekens apostlar duka under för tidsstormen. Men ett märkvärdigt ex. på sanningens makt visar sig deri, att desse förföljde män dock af många sina motståndare fingo bevis på en nästan ofrivillig aktning. Från det f.finska presterskapet inkommo flera förböner för Terserus till reg.regeringen, – han återfick sedan kyrkoh.tjensterkyrkoherdetjenster, slutl.slutligen äfven biskopsstolen i Linkpg, och när han 1675, som talman för prestaståndet, höll ett afskedstal fullt af kärlek och kraft, brusto många af de närv.närvarande i tårar.

|260|

3 Åter huru mäktigt, ja oemotståndeligt äfven de skarpaste tänkare hemfalla under inflytelserna af deras tidehvarf, visar sig deri, att äfven Terserus skattat sin gärd åt tidens vidskepelse. – I Åbo fanns en student vid namn Henrik Thomasson Eolenius, en mycket flitig, men något enfaldig yngling. Några förflugna yttranden synes ha gifvit anledning, att han sommaren år 1661 blef inför det akadem. konsistorium angifven för allehanda förbjudna konster. Det var en farlig anklagelse, som redan kostat mången lif och välfärd, och ingen betviflade hans brott, man var endast Konsistorium var af olika mening om det straff han borde undergå. Några yrkade på relegation för alltid och landsflykt, men andra, och bland dem den annars så upplyste biskop T., yrkade på dödsstraff. Biskopen ansåg det vara tillfyllest bevisadt, att Eolenius ingått förbund med djefvulen och det på följande skäl: 1) hade Eol. från ungdomen haft lust till magiska konster; 2) har han skrifvit af sådana konster ur förbjudna böcker; 3) har han skrifvit i sina bref att han kan den konsten perfectissimespråk: latin; 4) har han med hårda eder lofvat att lära samma konst åt en annan; 5) har han gifvit sådana inbillningar om sig, att han blifvit synnerligen lärd utan någons handledning; 6) har han uppmanat en annan att gifva sig fanen i våld. Dessutom har han varit mycket okunnig den tiden han gick i skolan och blef flyttad till rektorsklass, men på en liten tid har han så märkeligen förkofrat sig, att han öfverträffat icke allenast sina kamrater, utan ock sina lärare, först i latinet och sedan i de orientaliska språken, allt oaktadt han varit lat i skolan. Vidare har han på en thorsdagsqväll begynt studera grekiska och hebreiska, och när han första gången tog pennan i handen för att skrifva syriska, skref han så artigt, som det någonstädes finnes tryckt. Icke nog dermed, utan en annan student, som sökt att hos Eolenius blifva lärd med|261| djefvulens tillhjelp och som hvarken förr eller senare kunnat latin, den studenten skref två alldeles felfria latinska bref. På grund af dessa vigtiga skäl, och emedan akademien redan kommit derföre i vanrykte, resolverade biskopen och domkapitlet d. 11 Dec. 1661, att Henrik Th:son E., såsom den der brukat svartkonst, skall dömas efter Guds lag i 53:dje Moseboks 20 kap.kapitel och 27 v.vers att mista lifvet, hvarefter E. insattes i fängsligt förvar och målet hänsköts till hofrättens stadfästande. Emellertid hade berättelse härom ingått till univ:suniversitetets kansler grefve P. Br., och från honom anlände lyckligtvis i rättan tid en resolution, som icke var det enda beviset på Brahes upplysta tänkesätt. Gr.Grefven säger deri, att det varit bättre, om man från början förhört studenten i enrum och hållit saken tyst, då allt hade kunnat aflöpa med en varning och såväl Eol. som akad.akademin kunnat sluppit att råka i elakt rykte. Kansler ansåg alldeles intet skäl finnas att döma Eolenius till relegation, långt mindre till dödsstraff, emedan sannolikast vore att Eol. af enfald skrutit öfver sin lärdom, och sedan han nu suttit i fängelse, vore detta för honom straff nog, hvarefter han borde förmanas och frigifvas. Man har ock nogsamt prof derpå – säger Br. slutl.slutligen – att huruledes man i Åbo gjort sig möda med sådana casibusspråk: latin, det dock vid dagsljuset har föga annat varit än fåfänga och mången oskyldig blifvit illa framdragen. När man fäster en sådan vigt dervid, kommer ryktet ut, och af alla småsaker blifva sålunda ansedde som stora. – Så räddades den stackars studenten med knapp nöd från att blifva offer för sin flit och sintt lilla skryt.

4 Terserus delade denna vidskepelse med andra sin tids lärdaste män. Hans störste fiende och motståndare den lärde prof. Svenonius hördes engång under en theol. disputation på fullt allvar berätta huru sv.svenska soldater under 30åra kriget i Prag sett en böhmisk trollkarl, som för betalning uppslukade en lefvande gris.

5 Åbo Tidn. 1791. Gez. d. ä. Minne, sid. 97.

|262|

6 Terseri efterträdare på Åbo biskopssäte, den om Fd så högt förtjente Johannes Gezelius 1664 d. ä. (hvarom mera) var lika litet fri från tidens vidskepliga fördomar. I hans lärda encyklopedi omtalas två slags magi, den hvita och den svarta. Som prof på den hvita l.eller naturliga magin omtalas lyktor, som brinna flera århundraden, och handdukar, som renas med eld. Som prof åter på den svarta l.eller demoniska magin omtalas huru trollkarlar sätta horn på mskormenniskor l.eller uppsluka böndernes hästar och åkdon, huru trollqvinnor skada årsvexten, förderfva boskapen, göra mskormenniskor halta, döfva och blinda. – Kort före julen 1666 låg biskopinnan Gezelius sjuk, och då tillsände henne enkedomprostinnan Alanus en läkedomsdryck, tillredd, enligt den tidens huskurer, af hästspillning, gammalt öl, saffran och muskotblomma. Men biskopen, som hyste af gammalt motvilja mot domprostinnan, trodde att drycken var förgiftad l.eller fastmera en trolldryck, och påstod att när den en tid stått obegagnad, funnos små stenar i bottnen. Denna sin misstanke meddelade han att åt presidenten i Åbo hofrätt, riksrådet Sparre, som lät anklaga domprostinnan Alanus för trolldom, och deraf blef en rättegång, som varade fler fem år och väckte mycken skandal, intilldess att biskopen, efter en skarp tillrättavisning af gr. Brahe, fann sig nödsakad att bilägga saken och betala domprostinnan 400 rdrriksdaler.

7 Hexprocesserna. – Hela denntta frodiga ogräs af vidskepelse uppsköt ur okunnighetens fruktbara mark och stod i närmaste samband med de grofva sederna. Domkapitlets protokoller:

8 1644 d. 7 Aug. Pastor i Lemo klagar att pastor i Nousis hafver presenterat honom en örfil och tagit hår af honom. – Pastor i Nousis nekar icke dertill, men förklarar att pastor i Lemo sagt till honom: Qvid est servitus? – Audi bestia!språk: latin – Pastor i Nousis suspenderas från embetet på en tid och incarcereras för det han hafver druckit sig full och förhållit sig otillbörligt.

|263|

9 S.Samma år, d. 7 Sept. Dns Mathias, pastor i Hammarland, hades fram för det han hafver nedstigit från predikstolen och med en löfruska slagit och utkört några drängar, de der rörde vid predikstolen, att han fruktade nedfalla. – Nödvärn.

10 1646 d. 26 Sept. framhades en kollega, Dn Henricus Severini, för öfverdådighet, buller och slagsmål. Slog klockaren och fördes af stadstjenaren i kurran: var der 8 dagar i nedersta gropen.

11 1648, 21 Mars, framhades Dn Henrikus Ekman, som i sista aftonsångspredikan beskyllde dem som sitta i rätten och rådet här i Åbo stad att komma druckne som suggor, och dervid har han slagit i predikstolen och sagt att sådane stjäla lönen från öfverheten. – Borgmästaren Mårten Sigfridson. – Admonition, suspension.

12 1649, 13 Febr. Fogden i Töfsala angaf sin kapellan Dn Nicolaus, att han på ett barnsöl suttit och druckit tobak, och dervid hade han framsläppt snöpliga ord mot fogden och sagt: om jag icke bedit för dig, hade den onde anden i julas velat taga dig bort. – Förliktes.

13 1657, 21 Jan. anmälde landsh.landshöfdingen i Åbo Lorenz von der Linde, att nar borgm.borgmästare och råd här i Åbo utsett en karl till båtsman, men andra dagen, när de ville inskrifva honom, befanns att han dagen förut blifvit prest. Biskopen svarade: det är väl att vi få höra sådant uppenbarligen. Han hade hört somliga säga i Sv: »när galet går, så går det som i Fd.»

14 S.Samma år, 8 April klaga djeknarne i Carleborg (NyCarleby)svårläst p.g.a. radslut att de intet förstå hvad deras rektor proponerar. – Rektor, Lars Kempe, förmanades laga så att djekn. begripa.

15 S.Samma år, d. 15 Sept. klagades att kapellanen i Kauhajoki Dn Wallenius låtit ringa om julmorgonen till kyrkan med en koskälla. – Kapell. svarade att han befallt sin dräng göra det, efter ingen klocka fanns, för att folket i närmaste gårdar skulle veta komma till kyrkan.

16 S.Samma år, d. 7 Dec. klagade pastor i Lappfjärd att fogden Bökman tagit nyckeln till kyrkan, så att kapell.kapellanen måste stå ute och förrätta gudstjensten på kyrkogården.|264| Pastor lät då laga altare och predikstol i soknestugan men när gudstjensten skulle begynna, så hade fogden ruinerat både altare och predikstol och igenspikat dörren. Ransakn.

17 1658, 26 Febr., en prest vid namn Sigfrid tilltalades hårdeligen för det han predikatsvårtyttstolen onda ord om sal.salig biskop Petræus att han skulle ha tagit många silfverkannor och sagt att från predikst.predikstolen att pojkar få pastorat.

18 S.Samma år, d. 11 Mars angaf en adelig ryttmäst. Brunos fru i Janakkala dervar.dervarande pastor för det han kallat adeln en hungrig ohyra och svältingar. Vidare hade pastor kommit in i fruns kammare och begärt vin, slagit hennes dräng, kallat henne sjelf hofmästarinna, kallat adeln i Janakkala Satans mskormenniskor och midt i sin predikan börjat tala om sin qvicktionde. – Ransakn.

19 småsaker. 1659, 19 Jan. Klagades att en dräng rökt några pipor tobak på morgonen, innan han gick till nattw.nattwarden, mången till förargelse. – Skall stå en söndag för kyrkodörren, och hans brott afbedjas i kyrkan.

20 S.Samma år, 24 Jan. anklagade pastor i Kumlinge att Mäster Paulus oqvädat honom, skjutit efter honom, skjutit e. a. g.en annan gång på hans stugudörr och velat kyssa hans hustru. Ransakn.

21 S.Samma år, 12 April. Pastor i Kronoby besvärar sig att pastor Elias i Pedersöre lefver illa med sin hustru och slår henne illa. – Pastor i Ped. förmanades att vara fogligare, och slår han sin hustru mer än billigt är, skall han stämmas till tinget.

22 S.Samma år, 18 April, fick en prest i Åbo Dn Henr. Severinson den skrapa inför domkap.domkapitlet, att om han och hans hustru Sara lefde illa med sin hustru hvarandra, skulle de båda stå på skampallen.

23 S.Samma år, d. 23 Aug. anklagades en bonde i Korpo för det han kastat en julbulla i notvarpet, för att få rikligen ströming det året. – Böter, kyrkoplikt.

24 S.Samma år d. 28 Sept. klagade en adelsm.adelsman Enesköld på en adelig fru Liljeholm för det hon velat tränga hans fru ur bänken i kyrkan. Domkap. manade|265| dem att förlikas och gifva något ansenligt till domkyrkan, efter de voro adelsmäns fruar och man ej kan ställa sådana personer framför kyrkodörren.

25 RepetitionRepetition 26/4 69. Terserus. Vidskepelsen. Gezelius. – Eolenius Fakta.

26 S.Samma år, 30 Sept., klagade pastor Bökman i Wonå att hans förs.församling under gudstjensten ränner ut och in i kyrkan som galna getter.

27 S.Samma år, d. 13 Okt. beslöts att i lysningssedlar kalla en adelsmans dotter adelsjungfru, en annan förnäm mans dotter dygderik jungfru – en handtverkares dotter dygdesam piga – en borgaredotter ärlig och beskedlig l.eller ärlig och försigtig – l.eller ärlige, välförståndige och välaktade o. s. v. De som gå till Herrans nattv.nattvard skulle undertiden taga bort den lilla svarta kalotten (40 mk)

28 RepetitionRepetition. Lutherdomen. Vidskepelsen. Eolenius Gezelius 1671 d. 12 April: anklag. en student, Isak Gunnerus för att ha hållit nekromantiska böcker. Mårt. Stodius, kollegier om thorsdagsqvällarna. En djekne har oskadd kastat sig ned från kyrktaket. En annan har läst i bibeln och strax kunnat hela kapitel och en vers utantill. En djekne i Östb. – lofvat utdricka en kanna öl, och vid det han höll kannan för munnen, var hon tom. – Gunnerus: Rektor Tammelin: tjusa ormar. – Med klufvet träd. – Ormar lefvande i barmen. – Gunnerus kyrkoplikt. – Enevald Svenonius har sett Dn Joh. Pictorius, prest vid domkyrkan, rida på galgen. – Suspender. från embetet. Domkap. protok.

29 – S.Samma år, 136 Nov. Dn. Henrikus har sagt vid ett barnsöl, att framl. biskop Petræus rider på en grå häst i helvetet.

30 – D. 16 Dec. anfördes som skäl mot en som ville prestvigas, att han hade rödt hår –

31 – Vid samma tid blef Bjerno församl.församling bannlyst (utan gudstjenst) för det den satt sig upp mot domkap.domkapitlet –

32 1660, 25 Maj: Prosten Boethius på Åland: att bönderne bjuda andra än pastor till talmän och andra än presthustrun till brudsäta. – Sv: Det hans wörd. håller för en profit, tycker en annan vara skadeligt.