Fyrtioandra Föreläsningen. 2/5 65

|279|

Fyrtioandra Föreläsningen. 2/5 65.

1 RepetitionRepetition. 30/4 69. Fehr Bellin 18 Juni 75. Fiender. M. DelaGardie.. Kungen. Flottan. Öland Danskt infall. Halmstad. 17 Aug. Sv.Svenska hären utmattad, magra hästar. Dd.Danskarne tvärtom. »Gud hjelp oss.» »Hjelp, Jesus!»

2 Slaget vid Lund. Helmfeldt: högra fl.flygeln gen. Fersen – venstra centern gen. Schoultz – venstra Galle och Schönleben. – Lydde ån frusen – D. 4 Dec. 1676 kl. 4 på morg.morgonen öfver Lydde. – Dd.Danskarne uppställda – Kapplöpning till Helgonabacken. – Kl. 8–9 voro båda härarna framkomna. – Ff.Finnarne 7 sqvadroner stodo ytterst i första linien – till höger Budberg, till v.vänster Branhoff. – D.Danska venstra flygeln af Arensdorf. Båda konungarna. – Strid. – Siegroth (lifdrab.lifdrabanterne) föll. – Branhoff sårad, hans ovana folk sprängdes. – De gamla f.finska dragon.dragonerne under Budberg ytterst på h.högra flygeln höllo bättre stånd. – Mot dem d.danska röda dragonerne under Brockenhusen. – Budberg måste vika. – Svv.Svenskarne nära slagne. – Sv. lifreg.Svenska lifregementet under Nils Bjelke. – Tre anfall afslagne. – Wittenbg med andra linien.

3 Högg in, och kon. främst. Hans häst fick ett skott i hufvudet, och kulan studsade upp mot kon:skonungens hatt. Brillant. Kon. kommenderade en d.dansk sqvadron. – D.Danska kungen och kronprinsen. – Dd.Danskarne slagne i tredje anfallet, drogo sig tillbaka under skarpt fäktande drunknade – qvarlemnande sitt läger och sitt artilleri. Krist. V till Landskrona.

4 Högra flygflygeln WibgsWiborgs dragon.dragoner Budb. NyldsNylands ryttare – CentCentern Östb.Österbottningar, Rehbdr – Baranov. v.vänstra flyg.flygeln Borkhusens drag.

5 Den öfrigaoriginal: öfri sv.svenska och d.danska hären hade ej så snabbt hunnit följa de främst ilande flyglarna, men stötte ändtl.ändtligen tills.tillsamman, kl. 10 äfven de, kl. 10 på f. m. tätt invid staden Lund. Dd.Danskarne, här betydligt öfverlägsna, kommo emellan sv.svenska högra flyg afskuro sv.svenska centern och venstra flygeln från den högra och kon. Fotfolket kom i handgemäng i full front mot hvarandra och genomgingo alla handgrepp, som på en exercisplats. Der blef det skarpaste fäktande: sv.svenska fotgardet blef efter den ärofullaste strid nästan helt och hållet upprifvet. Gen. Galle och en mängd officerare stupade, den ena efter andra. Då kommo Oordning. Flykt. – D.Danska rytteriet kastade sig öfver. – Här stod det tredje f. dragonreg.finska dragonregementet under öfv. Borckhusen. – Sjelf uppsatt truppen – Slägtingar. – Svarta fanor.|280| Mot dem d.danska lifregementet. till häst och till fot. – Kastades tillbaka. – Andra kavallerireg. likaså. – Handgranater. – Den lilla hjeltemodiga skaran glesnade alltmera. – Slutl. sprängd. af Bibau. – Borckhusen, och hans officerare och hans dragoner nedhuggne nästan till sista man. – Svarta fanorna eröfrade. – Hela sv.svenska flygeln slagen – centern förlorade sitt artilleri och vek undan till Lund. – Slaget ansågs förloradt, och ingen kände kon:skonungens öde. – Vapenhvila. – Det var Dd.Danskarne uppförde de tagna sv.svenska kanonerna på höjden och begynte beskjuta svv.svenskarne – Dessa tven begärde att storma. – Störtade upp mot höjden. – Nytt handgemäng, hårdnackadt, blodigt – ingen vek – i två timmar – Oafgjordt. – Då uppstod en rörelse i dd:sdanskarnes leder. – Kungen.

6 Kungen hade ändtl.ändtligen fått säker underrättelse om v.vänstra flygelns nöd och skyndade med sina 9 sqvadr.sqvadroner ryttare till hjelp. När Dd.Danskarne sågo detta, vände de sig strax mot den anfallande sv.svenska korpsen med 24 sqv.sqvadroner ryttare, och några 5 bataljoner infanteri och 1,500 holl.holländska matroser. Svv. Det var strax på e. m. Svv.Svenskarne och Ff.Finnarne hade nu i 12 timmar utan afbrott marscherat och fäktat, men så rörande voro den unge kon:skonungens uppmaningar, så förtröstansfullt hans mod, att dessa till döden utmattade krigare åter fingo liksom nya krafter och kände sig lycklige att få följa honom i döden. Arensdorf rådde Kr. att skona sitt dyrbara lif.original: , iI stället att rygga, angrepo Svv.Svenskarne fienden. Kon. passade på, när fiendens skaror delade sig för att kringgå en kulle, och bröt ingenom i luckan emellan dem. Det lyckades,. och De hårdt angripna svv.svenskarne och ff.finnarne på v.vänstra flygeln sågo på afstånd en lång linie mörke ryttare närma sig i den nedgående solens sken och igenkände kon:skonungens hvita häst. nNu voro de så länge åtskilda sv.svenska flyglarna åter förenade, alla helsande sin unge konung med glädjerop. Dd.Danskarne, nu angripna från flera sidor och i sin tur underlägsna, försvarade sig med en tapperhet, som icke eftergaf sv:ssvenskarnes. Der uppstod den mest mördande strid på hela dagen. Dd:sDanskarnes hela slagordning likasom upprullades i en klump; deras rytteri begynte vika, fotfolket, och|281| bland dem de holl.holländska matroserne, blefvo till största delen nedhuggne, ty så stor var förbittringen, att under hela dagen hvarken begärdes eller gafs pardon. Ännu försvarade sig en liten trupp d.danskt rytteri under Bibau och Levezau och slog sig igenom. Mörkret bröt in, och den uppgående månen belyste ett af de blodigaste slagfält under hela detta blodiga århundrade. 8,357 döda låga på platsen. Än flera voro sårade.original: sårade så att Af 23000. Meroriginal: mer än hälften af de båda stridande härarne – Manfallet var också nästan lika på båda sidor; något större på dd:sdanskarnes. De hade dessutom förlorat 1,500 fångar, 56 kanoner, 60 fanor och standarter samt hela deras läger. Slaget var också derföre märkvärdigt, att för första gången sedan lång tid endast sv.svenska och f.finska trupper, men inga utl.utländska legotrupper, här kämpade under sv.svenska fanorna. Tre gånger seger. – I månskenet på slagfältet lät kon. sin hofpredikant, den sedan så ryktbare psalmförf.psalmförfattaren Spegel, hålla aftonbön, sSedan hvilade efter 18 timmars ansträngning den trötta hären i staden Lund, och följande dagen hölls der tacksägelsegudstjenst och mönstring, hvarpå den segrande hären tog qvarter uti fiendens välförsedda läger.

7 Kristian V åter seglade modfälld tillbaka till Kphmn och lät der bemantla sitt nederlag med tedeum i kyrkorna. Slaget vid Lund var en strid om C. XI:s krona och rike, men förnämligaste om besittningen af det bördiga Skåne. Segern utgjorde inseglet på C. X:des eröfring och återställde i militär. hänseende jemnvigten mellan de stridande. De moraliska följderna voro, som vanligt, än betydelsefullare. Mången, som redan gifvit Sv. förloradt, återhämtade modet; skymfen af FehrBellin var utplånad, de sv.svenska vapnen hade återfått sin glans och sitt anseende. Hvarje hjerta klappade af hänryckning öfver den unge kon:skonungens mod och sinnesnärvaro. Med ens steg han högt öfver partiernas fejd och hemliga ränker: man kände med förundran att det åter var en hjeltehand, som höll uti rikets tyglar. Konungamakten vexte hastigt igen till sin fordna styrka, och sådan dess innehafvare kände kronan sitta fastare på sitt hufvud. C. XI hade nu aflagt sitt lärspån på fädernes hjeltebana; från denna stund kände han sig kallad att blifva sitt rikes återställare – och ur denna tanke uppvexte enväldet.|282| Hvarje år firade han sedan d. 4 Dec. med bön. – Drottningholm. – Få veckor efter slaget återstodo af alla Dd:sDanskarnes eröfringar endast Landskrona och Kristianstad. – Sv. motståndare Kr. V, äldste son af Fredrik V, var vid denna tid 30 år gammal, en godsint, praktlysten konung, personligt tapper, men utan karakter, utan energi och hatad af Dd.Danskarne för det han var tysk till språk och tänkesätt, indrog omgaf sig med tyske lycksökare, som i hans tid strömmade i hopar till Dmk och der förstodo tillegna sig tjenster och privilegieroriginal: privilgier, samt utmärkte sig som de värste bondeplågare. Från hans tid börjades denna långa förtyskningsprocessen, som blifvit Dmks olycka, att rätta taga fart, och sjelfva inskrifterna på medaljer etc. – »Det var dock godt att Tyskarne ej kunde simma, ty derigenom förblef åtm.åtminstone flottan dansk.» – Denne Kr. V var dock icke sinnad att så snart släppa sitt byte. Han rustade under vintern med all makt; på våren 1677 hade han åter här och flotta i stridbart skick.

8 Äfven Sv. rustade af alla krafter, i Aug. 1676 landtdag i Åbo. Adeln beviljade förökning af sina ryttare: äfven enkor och fattiga måste deltaga i bevillningen. Presterne i Åbo stift uppställde 165 ryttare; i Wiborgs stift 80. Städerne uppställde båtsmän, bönderne beviljade två utskrifningar. Spanmål fr.från Fd. men Pgebristenoriginal: pgebristen var så stor att man ma ingen embetsman utfick sin lön, hofvet sjelf lefde så tarfligt som ett borgarehus, och likväl förslogo inga besparingar. Kronogods. Adeln kallades genom påbud till vapen, 7000 m.man flottan förstärktes, Göran Gyllenstj. utn.utnämndes till dess amiral. Bland underamiral. Henr. Horn.

9 Fälttåget. Sjökampagnen 1677 begynte med ett nederlag. – Sjöblad, som med en afd.afdelning af sv.svenska flottan ville segla från Göthebg till Sthm, blef under vägen angripen af d.danska amiralen Nils Juel och slagen, med förlust af 5 skepp. Kon. vredgades högeligen och gaf Henr. Horn befallning att med 4631 segel och 13 brännare straffa den d.danska sjöhjelten. Horn lydde, men tapper till lands, var han föga erfaren till sjös, och när han i Kjöge bugt angrep den underlägsna d.danska flottan 24 mot 4136 – d. 30 Juni. – Nils J. lyckades genom skickl. manövrer få fördel af vinden och afskära en del af den sv.svenska flottan. Striden rasade med stor häftighet från kl. 4 på m.morgonen till 1 middagstiden. Då var Horn|283| slagen, 8 skepp förlorade, många skadade. Med en reqvarlefva förlust af 1200 döda och 3000 fångne återvände Horn till Dalarön, och d.danska flottan, som nu förenade sig med den holl.holländska, var åter mästare i Ösjön.

10 Undertiden hade båda konungarne i egen person öppnat fälttåget till lands. Kung Kr. framryckte i Maj med 14000 m.man anförde af den skickl. brandenb.skicklige brandenburgaren Goltz, och hade kunnat öfverraska, kanske tillintetgöra den dubbelt svagare sv.svenska hären, derest ej de danske befälhafvarnes afund – På en kanonskotts afstånd såg kon. till sin förvåning d. d.den danska hären i all stillhet slå läger. I st.stället begynte hanKrist. belägra Malmö, som försvarades af den tappre Fab. Fersen med 3000 m.man sv.svenska trupper. Natten mot d. 26 Juni stormade Dd.Danskarne. Den oförskräckte Bibau hade redan med sitt folk uppklättrat på vallarna, och staden ansågs förlorad, då Fersen kastade sig med sådan våldsamhet mot de stormande, att deras stegar nedstörtades och de sjelfva, bland dem Bibau, blefvo nedhuggna på vallarna. Stormen afslogs, Dd.Danskarne hade förlorat 1,500 döde, 2000 sårade l.eller fångne, och kung Kr. nödgades återtåga till Landskrona.

11 WbgsWiborgs, NyldsNylands, ÖstbÖsterbotten –

12 Här samlade han nya förstärkningar och trotsade med 13000 man de anryckande Svv.Svenskarne, som ej kunde ställa mot honom mer än 9000. Likväl Men C. XI ville hafva slut på leken och beslöt C. XI att anfalla. Den 14 Juli, en het sommardag, stod slaget vid Landskrona. Högra sv.svenska flygeln anfördes af Ascheberg och Nils Bjelke, centern af Kristofer G:na, venstra flyg.flygeln af P. Hjerta. Vid kon:skonungens sida redo den bepröfvade Helmfeldt. Fältropet: hjelp, Jesus! Kung Kr. sjelf anförde Dd:sDanskarnes högra flygel. – Jordvall. – Förändrad slagordning. – Kl. 10 f. m. begynte striden med ett anfall af Sv:s högra flygel. Den blef het och långvarig genombröt Dd:sDanskarnes linier och kastade dem tillbaka ända under murarna af Landskrona. Arensdorf stupade, kon. sjelf var nära att omringas. – Men nästan vid samma tid och med samma framgång hade kung Kr. med sin högra flygel angripit Sv:s venstra och kastat den öfverände. Den gamle fältmarsk. Helmfelt stupade i spetsen för sitt led.|284| Kung Kr. nedlade sjelf med egen hand en officer och 2 sv.svenska soldater. – Så hade båda kon. segrat, hvardera på sin flygel, och äfven det sv.svenska fotfolket i centern öfvergifvet af rytteriet, vacklade för Dd:sDanskarnes häftiga anfall. Likasom i slaget vid Lund, skyndade kon. sin hotade v.vänstra flygel till hjelp och kom i rättan tid, för att hindra dess fullständiga nederlag. Med anfall på anfall drefvos Dd.Danskarne tillbaka, men värjde sig med sådan tapperhet, att slagets utgång ännu varit oviss, derest ej kung Kr., som fruktade att blifva afskuren, oförmodadt låtit blåsa till reträtt och dragit sig tillbaka till Landskrona. Segern förblef oafgjord, men Svv.Svenskarne hade behållit fältet och tagit några d.danska kanoner artilleriet. Dd.Danskarne hade förlorat största delen af sitt fotfolk, inemot 3 000konsekvensändrat/normaliserat m.man, 2,400 m.man Sv:s förlust beräknades till omkr.omkring 800. Hettan och dammet under denna strid i Julisolens brand voro så förfärliga, att flera offic.officerare och soldater stupade på stället och kon. sjelf föll tvenne grgånger i vanmakt.

13 Segrarna till lands förmådde likväl icke godtgöra nederlagen till sjös. Dd.Danskarne voro herrar på hafvet och intogo Marstrand. Vid Qvistrum M. DelaG. med 8000 m.man – och mot dem ryckte 5000 Dd.Danskar. – Panique. – 1500 Svv.Svenskar nedhuggne. Endast öfv. Aminoff hind räddade återstoden genom att rifva en bro i den förfölj. fiendens väg.

14 Kriget drog på tiden. Sjön – landet. På vintern 1678 hölls en riksdag i Halmstad, för att bevilja nya gärder till kriget. Alla stånd beviljade drygare gärder än någonsin – alla embetsmän afstodo åt kronan ⅕ af sin lön. Kronogods. Ovilja. Trötthet på båda sidor. – Dd.Danskarne belägrade förgäfves Bohus – Sv. intog Kristianstad. – Detta det enda 1678. – 1679 mindre ströftåg. – Snapphanarna. – Nimvegen 1679 d. 29 Sept. : T