Trettiosjette Föreläsningen 27/4 66

|245|

Trettiosjette Föreläsningen 27/4 66.

1 G. M. A. bref från »en välment finne», med uppman. att inlåta sig i underhandling med de r.ryska generalerne. 2Vexel på 20,000 rdr.riksdaler Ryska befälets kännedom om stämplingarna ledde till deras upptäckt i förtid. Den 6 Aug. n. st.nya stilen, och således förr än gen. Armfelt ingått i komplotten, företog sig guvernören i Wiborg gen.adjut. Güntzel att sända en assessor Pistolekors till öfv. Hastfehr vid Nyslott med en skrifv uppmaning att oförtöfvadt utrymma ryska området och draga sig tillbaka, emedan samtliga f.finska trupper förklarat sin konung, att de ingalunda ville angripa hennes ryska majestäts trupper, hvarföre ock kon. sades redan ha dragit sig tillbaka från gränsen vid F:hamn. Gen. Güntzel tillade att han af f.finska armén blifvit anmodad att framlägga dess tänkesätt för kejsarinnan och derföre uppehållit två starka r.ryska korpser, hkahvilka redan voro på marsch till HSavolaks, för att alldeles tillintetgöra Hastfehrs korps, och derest H. läte något ondt vederfaras budbärarnoriginal: budbäran, skulle Savolaks och H:s egna gods af honom förhärjas. – Detta oväntade och oförklarliga bref skickade H. genast med ett ilbud till kon.konungen, som på detta sätt till sin stora bestörtning fick veta, att hans armé stod i underhandling med fienden. Detta korsade de s:svurnassammansvurnas plan, som hade varit att invänta kejsarinnans svar och först med stöd af ett så vigtigt dokument träda öppet fram, för att yrka på fred och riksdag. Kon.Konungen gaf dem ej tid dertill. Han infordrade en förklaring af gen. Armfelt,. och dennes Uppståndelse vid Anj. A:s svar af den 12 Aug. är ett sorgligt bevis på huru en annars rättänkande man låtit föra sig bakom ljuset och bruka sig till redskap för ränkmakares stämplingar. Svaret innehöll, att alla önskade fred och att man begärt få veta om fredsunderhandlingar ägde rum, eller om man borde anse RneRyssarne för fiender, i hkethvilket fall armén vore beredd att strida och dö för sin konung. Tillika bilades i afskrift ett dokument, som A. sade sig med större delen af armén ha underskrifvit, och deraf skulle kon.konungen se huru de tänkt och förenat sig.

|246|

2 Detta dokument, som nu så öppet skickades till konungen, var den ryktbara Anjala förbundsakten, hkenhvilken utgjorde förbundets politiska trosbekännelse och som sådan var ämnad att spridas kring land och rike den handling, hvarigenom det eg. konstituerade sig. Den var, liksom noten till kejsarinnan, författad af major Klick, och underskrifterna hade alldeles öppet samlats af de upproriske korpscheferne vid sammankomster i deras tält, först vid Anjala, sedan äfven i Keltis, der T:hus reg:teTavastehus regemente var stationeradt. Den märkvärdiga skriften innehöll, att alla undertecknade, rörde af fäderneslandets stora fara, ansett sig böra tänka på dess räddning, om det ock skedde med äfventyr för deras lif. De hade derföre enhälligt förbundit sig att framställa följande fordringar: 1) fred med Rd; 2) riksens ständers sammankallande; 3) tryggandet af allas rättigheter uti regeringsformen; 4), 5) vapenhvila och arméns återtåg till dess vanliga stationer; slutligen 6) förklaras arméns beredvillighet, att för rikets »lagliga» försvar uppoffra allt, icke för att blanda sig i andra reg.regerings ärender l.eller anställa revolutioner, utan endast för att lemna åt lagen sin styrka, åt kon. sin hans lagbundna makt, åt ständerna deras förkränkta rättigheter, åt alla frihet, ära och heder, under strängaste laglydnad. – Förbundsakten slutar med följande förbindelse, som påminner om dylika eder i den tidens hemliga ordnar:

3 »Vare den niding bland oss, som viker från denna föresats, och blifve dess namn en skamfläck, som sviker detta stallbrödraskap, det vi i Treenighetens namn sammanbinda och härigenom befästa, så sannt vi önska att Gud måtte hjelpa oss till lif och själ.»original: själ. – Skriften, daterad d. 12 Aug., var undertecknad, enligt|247| några med 34, enligt andra med 113 namn. S. d.Samma dag uppsattes i samband härmed en annan skrift, som var bestämd att inför den större allmänheten rättfärdiga förbundets afsigter och ändamål. Innehållet var ungefär detsamma, endast vidlyftigare och lättfattligare. Armén hade gått öfver gränsen till åtlydnad för de militäriska lagarna och utan att kunna pröfva huruvida reg.regerings formens § 19: var kränkt genom kriget; men då man under marschen ej förnummit annat, än att r.ryska militären inskränkte sig till försvar af dess eget områdete, hade man blifvit förvissad att kriget börjats från sv.svenska sidan, och derföre hade man af ömhet för lagarna först gjort kon. föreställningar, och då dessa ej blifvit hörde, hade man varit tvungen att söka andra utvägar, helst alla anstalter vore usla, och arikets skärgårdar öppne för fienden, så att saman med förtviflan måst tänka, att det icke är sv.svenska vapen, utan r.ryska nationens mensklighet, som man hade att tacka för att ej mord, brand och förödelse rasat öfver fäderneslandet. I betraktande af denna ohyggliga, men sanna målning, hade då de förbundne, af kärlek till fäderneslandet och af trohet mot konungen, vändt sig till kejsarinnan o. s. v. – Och vidare uppsattes ännu s. d.samma dag under rubriken »Cirkulär till armén» ett förslag till förändring af 1772 års regeringsform såsom föremål för den blifvande riksdagens öfverläggningar och beslut. Utom de 4 riksstånden skulle äfven krigsbefälet och bofaste embetsmän kallas till riksdagen; finanserna skulle ordnas på gammal fot och kon:s enskilda skulder ej förblandas med rikets; rådet skulle återfå sin förra myndighet, riksdag s:kallassammankallas hvart tredje år, tryckfriheten återställas och upphofsmännen till kriget straffas m. m.

|248|

4 RepetitionRepetition 11/5 70. Anjala 8–9 Aug. Kejsar. – Jägerhorn Svaret. – Upptäckten. Förbundsakten – Till allmh. – Till armén.

5 Dessa herrar tilläto sig således, icke blott att tala i nationens namn till en utl.utländsk makt, utan äfven att anvisa rikets ständer hvad de borde öfverlägga och besluta. Af Fds sjelfständighet finnes i dessa dokumenter intet spår: det var Anjala förbundet handlade till stor del omedvetet som redskap åt helt andra planer, som gömdes derunder.

6 Emellertid hade kon. af entledigat gen. A. från öfverbefälet och anförtrott detsamma åt den skicklige och utom partierna stående generalen grefve Meijerfelt som var rojalist både af böjelse och öfvertygelse. Han reste till Anjala, men uppträdde i början med mycken varsamhet och åtnöjde sig att enskildt varna de offic., hkahvilka hade blifvit till hälften förledde, till hälften trugade att deltaga i förbundet. De s:svurnesammansvurne fattade deraf mod och ansågo sig så mäktige, att ingen skulle våga antasta dem. Deras öfverläggningar fortforo öppet och ogeneradt; deras språk till kon.konungen var ett sådant, som man endast vågar till en afsatt monark. En afton voro de s:svurnesammansvurne samlade i öfv. gr. Leyonstedts tält, och sedan punschbålen blifvit flitigt anlitad, föreslog öfv. att arrestera kon.konungen Då sade öfv.löjtnant Enehjelm: »det låta ni bli, ty då sätter jag mig i spetsen för Kymmenegårds bat. och befriar honom.» – Ej rådligt att släppa kon.konungen Men han förekom dem och afreste fr.från Kymmeneg. d. [ ]Tomrum Aug. Hans resa gen. Fd liknade snarare en flykt. Hert. Carl befälet. Emellertid hade kejs:s svar på Jägh:s beskickning ankommit. Öfv. Lejonhufvudet skickades mtill kon.konungen med detta vigtiga dokument och träffade honom på hans återresa i Lovisa. – »Känner ni brefvets innehåll?» – »Det lär vara deras anhållan om riksdag.» – »Nå svara då cheferne att deras uppför.uppförande högeligen smärtar mig, men om de genast återvända till lydnad, så vill jag förlåta dem.» – »Var så god och skrif upp det der, annars kunde jag glömma något deraf.»|249| – Kuvert. – Visades. – kon. ut Kon.Konungen »Här är det. Jag bryter det icke. Jag underhandlar aldrig med rebeller. Och ni kan tacka Gud, att jag ej genast lät lägga ert hufvud för edra fötter.» – »F.Finska cheferne gåfvo mig ett uppdrag till honom derinne, och han har åter gifvit mig ett till dem.» – Till G. M. A. »Il faut dissimuler.språk: franska»

7 L. kom tillbaka och framställde den utlofvade amnestin som ett skämt. Den gamle A. var nu den förste, som vägrade att taga ett steg tillbaka. Ostadighet. Ej fred. De förbundne styrktes uti sin säkerhet. De fortforo att rådpläga i nationens namn, och snart infann sig Sprengtp. vid gränsen. Skriftvexling med C. G. A. D. 24 Aug. begärde och fick Spr. ett muntligt samtal med öfv. Leyonhufvud, som förde befälet vid Ummeljoki. Spr. föreslog då att armén vid Anjala skulle gå öfver på r.ryska området och der förena sig med 12000 RrRyssar, för atttillagt av utgivaren gemensamt bedrifva fredens snara afslutande. Förslaget kunde likväl ej antagas, emedan Meijerfelt redan öfvertagit befälet. Spr. föreslog då, att man skulle opponera sig mot M. – Kort derefter hade äfven gen. A., åtföljd af Hästesko och majoren vid Nylands drag.dragoner Taube, ett möte med Spr. Der framl.framlade Spr. sockret i bottnen l.eller Fds sjelfständighet. A. häpnade och framställde omöjligheten deraf, medan sv.svenska armén låg i landet. Man kunde ej blifva ense. – I Sept. och Okt.–Nov. fortsattes mötena och underhandlingarna med Spr. En sågskrifvare Noberg rodde obehindrad mellan Wiala och Ummeljoki, medför.medförande rysk tobak, omlindad med tryckta proklamationer till allmänheten. – Sprp:s betjent. – Hastfehr inlät sig i komplotterna och hade möten med Spr. i Rukolaks, men vände kappan på båda axlarna och inrapporterade – 16,000 dukater. Der öfverlades om att s:kallasammankalla en finsk landtdag i Savolaks. – Spr:s svåger Glansenstjerna reste omkring i landet och Jägerh., återkommen som »frigifven fånge», fortfor att bearbeta sinnena i Anjala. Man hörde nu för första gången talas om republiken Finland, till hkenhvilken man hoppades att kejsarinnan skulle afstå Nyslott, Wstrand och Fhamn, medan hon tillika skulle garantera åt f.finska adeln bankens och pensionskassans delning. Förslaget stod i shangsammanhang med ett stort nordiskt förbund, dervid sdock Sv., för att vinna Pr., skulle afstå Pommern.|250| Detta skulle föreslås kejsar. i flera possessionaters namn. Paaso. »Sjelfständighetsriksdagen.»konsekvensändrat/normaliserat Inpå vintern

8 Slutligen begynte de mera tänkande inom sjelfva armén att ledsna vid dessa äfventyrliga planer. Det som i dessa stämplingar tycktes vara det farligaste, neml. sjelfständ.planen, blef i sj. v.sjelfva verket en orsak till hela stämplingens slutliga misslyckande. Det var tvenne oförlikliga grundtankar, som korsade hvarandra: den ena svensk och social, som gick ut på fred, riksdag och inskränkn. af konungamakten; den andra finsk l.eller rättare rysk, som åter gick ut på Fds lösryckande från Sv. De som ärligt hyllade den första afsigten, förskräcktes, när de märkte hvart de småningom fördes af den motsatta strömmen, Spr. anhängare sökte förgäfves medhåll, sedan deras innersta mening var röjd. Nästan alla svv.svenskar och många finnar drogo sig småningom undan och sökte inför allmh. rentvå sina händer i detta afseende. Avertissementspråk: franska 25 Aug. till de andra armékorpserna, inneh. en ytterligare förklaring. Spriddes till alla trupper af kaptenerne Mheim och Troil. – väl mottagen af prins Fredrik. – Agitationen utbredde sig: 205 underskr.svårtytt Till Sverige. mMen förlorade på samma gång sin eg.egentliga kärna. Sjelfständighetsplanen hade sprängt Anjala förbundet i stycken.

9 Öfv. R. Montgomery valdes i f.finska och sv.svenska arméns namn att som deputerad framställa ett förslag om vapenhvila, fred, riksdag. – Sträng reprimande – »sedan folien var gjord och ej kunde hjelpas», ville han öppna underhandlg med Rd – Tvärtemot kon:s förbud.

10 RepetitionRepetition. Noten till Kejsar. Jägerh. i Pbg. Güntzel till Hastfehr. Arm Förbundsakten. Till allmänh. Cirkulär till armén. Mejerfelt. Varsamhet. Mod. Lejonhufvud till kon. i Lovisa. Kon:s flykt. – Höstens planer. Hastfehr går öfver – mutor. – Republiken. Paaso. – Mötena med Sprengtp. – Förbundet klufvet. – Avertissement 25 Aug. – Prins Fredrik. – Hertig Carl.