Trettiosjunde Föreläsningen. 30/4 66

|251|

Trettiosjunde Föreläsningen. 30/4 66.

1 Anjala förbundet ansågs ännu så starkt, att många den tiden sökte vända kappan på båda axlarna. Så Hastfehr, så Lejonhufvud, så äfven hert. Carl. Hans uppförande var ganska tvetydigt. Han ville påtagligen Enligt några, var det en klok försigtighet, för att ej stöta armén; enligt andra var han mån om att stå väl hos de sammansvurne, i händelse de skulle segra, hkethvilket ej syntes osannolikt, och då skulle thronen sannolikt blifva ledig. Med armén och fl.flottan till Sv. Anbud att gå med 10,000 till Sthm. Thronen. Han var nog undfallande att t. o. m. skicka en kurir till kon.konungen, för att i arméns namn begära skallandetsammankallandet af en riksdag. Storf. Paul hade denna tid anländt till Fhamn. Hert.Hertigen begagnade tillfället att föreslå honom stillestånd och skicka till honom öfv. Montgomery med denna proposition. På vägen öfver Anjala möttes M. af Sprengtp. och båda fortsatte resan i samma vagn till Fhmn. Storf.Storfursten svarade, kallt, att han ville tänka på saken, när Svv.Svenskarne dragit sina trupper tillbaka öfver gränsen. En ny beskickning lyckades icke bättre. – Vinterqvarter. R. reg.Ryska regeringen hade, enligt Jägerhorns försäkran, trott sig finna Fd i uppror mot Sv. och fann i stället att s:svärjningensammansvärjningen gällde en tvist mellan om kon. och hansungamakten i Sv. Man fortfor derföre att med största köld behandla alla propositioner, som ej inneburo det lofvade resultatet att ställa Fd under r.ryska kejsarinnans beskydd. Detta uppskrämde mer och mer den stora pluraliteten af de förbundne, som icke hade åsyftat annat än konungens förödmjukande, inskränkandet af hans makt och återställandet af den förra reg.formenregeringsformen. Tillika begynte allmänna tänkesättet i Fd alltmera vända sig emot de förbundne, jumera det Sprengtp. planer att lösrycka Fd blefvo bekanta och af ryktet förstorade. Den gamla troheten och tillgifvenheten för Sv. vaknade i Fd med förnyad styrka till lif. Kon:s resa. Likasom i Sv. de från Fd återvänd. officerare, som begärt sitt afsked i fiendens åsigt, blefvo mottagne med harm och förakt, så vände sig nu i Fd en stark förbittring mot dem, som svikit sin konung. När Hästesko med sitt reg.regemente återvände från gränsen, nekades honom qvarter i Borgå. – Galge, hästsko. Skrifter. Lidner. Prester. Borgmästare. Motskrifter. Bok. Hert. Carls cirkulär till f.finska nationen. och sSlutligen förmådde en ny hotande fara – Det var Dmks anfall, som fullbordade Anjala förbundets ruin.

|252|

2 RepetitionRepetition 8/12 70. Mejerfelt. – Lejonhufvud. Gränsemöten. Paaso. – Kärnan o. skalet. – GRd. – Hert. Carl.

3 I sina memoirer berättar G. M. A. följande: »En afton, då vi (dagarna fsvårläst p.g.a. strykning i början afnatten mot d. 20 Aug.) voro gångne ända till förposterne, sade jag, under det vi gjorde reflexioner öfver våra missöden: »Gud gifve jag hade E. M. väl härifrån.» – Det är ej att tänka på, svarade kon.konungen,. Jag kan på flera vis omkomma, det finner jag, men aldrig skall jag deshonorera mig. Rymma undan desse förrädare, vore en lachetéspråk: franska och skulle öka deras mod. Nej, en enda resource gifves för oss, min vän; det är om Dansken förklarar oss krig. Då hafva vi en orsak att fara härifrån, för att försvara vår vestra gräns, och hela nation, som då blir upplyst om faran, skall tjena mig att försvara både fäderneslandet och mig sjelf. Hos oss behöfvas starka slag, för att göra effekt.» – Det var på engång skarpsynta och profetiska ord, som slogo fullkomligt in. Tre dagar derefter kommo säkra underrättelser, att Dd.Danskarne förehade ett infall i Vermland. Då utropade kon.konungen »jag är räddad!» – lät genast utsprida nyheten och afreste kort derpå till Sthm. Dmk förklarade krig i egenskap af Rds bundsförvandt, och 12,000 man under d. kronprinsen af Hessen inbröto i Bohuslän, togo Uddevalla och Kongelf samt hotade Götheborg, som redan gafs af sin kommendant och af alla förloradt. Då uppträdde G. III plötsligt som Sv:s räddare. Efter att, i trots af alla hinder, som partihatet lade honom i vägen, ha outtröttligt arbetat med Armf. på nya krigsrustningar, skyndade kon. till Dalarne och höll der vid Mora stenar ett så ljungande tal om fädrens bedrifter, att Dalkarlarne genast uppsatte en frikorps af 3000 man och erbjödo sig att följa honom man ur huset. Med detta och Werml. landtvärnet skyndade kon.konungen nu till Gborgs försvar, och hans ankomst lifvade allas sjunkande mod. Gbg räddades, d.danskarne drefvos tillbaka, och Pr. och Engld, som med oblida ögon sågo Rds framgångångar, tvungo D.Danskarne att afsluta en vapenhvila.

|253|

4 Hela Sv. genljöd af beundran och tacksamhet öfver kon:s mod och klokhet. Missnöjet förstummades i det allm. jublet, som fann ett eko äfven i Fd. Kon:s vänner andades åter, hans fiender bleknade. Och de hade skäl dertill, ty kon.konungen begagnade opinionernas gynnande vind och s:kalladesammankallade i Jan. 1789 en riksdag i Sthm, denna samma riksdag, som hade Anjala förbundet så enträget fordrat och som nu skulle bereda dess upphofsmäns undergång. – Vid denna riksdag slöt konungamakten, stödd på dagens opinion, ett förbund med de ofrälse stånden mot adeln. Händelserna i Fd hade fört kon.konungen till den öfvertygelse, att intet lugn vore att förvänta för riket, derest icke den motspänstiga adeln blef kufvad och kon:s makt ytterligare ökad. Början gjordes med en i borgareståndet föreslagen tacksägelse till kon.konungen för rikets försvar. Adeln vågade icke vägra, men uppträdde i stället med skarpa klagomål mot de många ströskrifter – Härtill svarade bönderne, att soldaternes trohet ej blifvit dragen i tvifvel, och motionen förföll. – Vidare utverkade kon.konungen en bevillning till betäckande af krigskostnaderna, och förgäfves begärde adeln att ett statsutskott måtte granska de allm. utgifterna. Diskussionen härom blef afbruten genom ett maktbud. Adeln måste göra sin landtmarskalk afbön för häftiga ord. Derefter ingingo alla tre ofrälse stånden med en anhållan att kon.konungen ville förekomma sjelfsvåld i riket. På grund häraf arresterades 30 de häftigaste oppositionsmännen på riddarhuset, deras klubb tillslöts, och riddarhuset omgafs med militär. Den 210 Febr. genomdrefs på detta sätt den ryktbara Förenings- och Säkerhetsakten, med ofrälse ståndens bifall, men ännu stark och förbittrad opposition på riddarhuset. ordvexling i plenum plenorum der adeln ropade ifrigast nej och bönderna ifrigast ja. Genom denna under händelsernas våldsama tryckning framkallade F. o. S. aktFörenings- och säkerhetsakten, som ingått äfven i Fds nuvar. grundlagar, fick kon.konungen rätt att efter godtfinnande börja krig och sluta fred och förbund, göra nåd, tillsätta tjenstemän m. m. Öfriga riksvårdande ärender skötas på sätt kon.konungen nyttigast synes. Riksens råd afskaffades och i dess ställe utnämndes en af kon.konungen tillsatt Högsta domstol (senaten) som öfvertog högsta lagskipande makten.|254| Alla fingo äga frälsejord, med undantag af säterier. Adeln fick behålla de högsta embetena. Vid riksdagar förehafvas inga andra ämnen, än dem kon.konungen proponerar (motionsrätten). I öfrigt förblef reg.formen af 1772 gällande, och till slut heter: »Denna f. o. s.aktförenings- och säkerhetsakt skall af alla Sv:s konungar vid deras anträde till regementet egenhändigt undertecknas samt aldrig tillåtas någon proposition eller försök göras till minsta ändring, uttydning l.eller rättelse uti bokstafliga innehållet häraf. I händ.händelse kon.husetkonungahuset utslocknar, skall den kon.konungen, som blifver vald, inträda i alla dess rättigheter och förbinda sig till deras iakttagande utan minsta ändring.» Det är ishtisynnerhet sistn.sistnämnda anspråk att binda efterverldens öfvertygelse och för alla tider fastkedja ett folks vilja vid en gifven bokstaf, som innebar det vådliga i f. o. s.aktenförenings- och säkerhetsakten och som, derest denna punkt 8 skulle oförryckt äga gällande kraft för alla tider, icke lemnade något annat medel öfrigt för folkviljan, än revolutionen. – För öfr. inses lätt, att denna sålunda utvigdgade konungamakt ganska nära närmade sig enväldet, liksvårläst p.g.a. strykning så mycket mer kon:s rätt att sköta »öfrige riksvårdande ärender» visserl. tyckes angå endast förvaltningen, men är ett så obestämdt uttryck, att det för framtiden kunde lemna rum för allehanda uttolkningar; hkethvilket ock skett. Deremot qvarstå tvenne grundpelare för ett friare statsskick, hkahvilka dock alltid berättiga detta statsskick att anses som konstitutionelt, neml. ständernas skattebevillningsrätt och domares oafsättlighet, med undantag af ledamöterne i högsta domstolen. – Adeln ej allenast afslog f. o. s.aktenförenings- och säkerhetsakten, utan protesterade ytterligare deremot, sedan landtmarskalken gr. Levenhpt undertecknat densamma. Denna akt genomdrefs således med 3 stånd mot ett. F. o. s. a.Förenings- och säkerhetsakten bekräftades sedan af de tre ofrälse stånden vid riksdagen i Gefle 1792, men äfven då kunde ej adeln förmås att bekräfta densamma. Först 1800. Att ur denna akt äfven den konspiration uppvexte, som kostade G. III lifvet, är bekant.

5 Riksdagen slöts d. 28 April. Den 15 derpåfölj. Maj upplöstes rådet och högsta domstolen trädde i verksamhet med 12 ledamöter.

|255|

6 1789 års riksdag bröt tillika stafven öfver Anj. F.Anjalaförbundet Folkets tänkesätt hade gått honom Konungen i förväg genom uttalandet af en allmän ovilja öfver dessa stämplingar, och många bland deltagarne sjelfve hade redan haft tid att ångra sin obetänksamhet. När således kon. stödd på sin nyförvärfvade popularitet d. 6 Dec. 1788 utfärdade från Gbg sitt »Bref och förmaning till samtelige dess trogne undersåter, som bygga och bo i storfurstendömet Fd», innehållande en varning för alla att inlåta sig i dylika stämplingar, fann brefvet öfverallt villiga öron. Mejerfelt 29 Dec. Cirkulär – arméns trohet. Anstiftarne af förbundet begynte känna en fara i luften och förlorade snart sin nyss så stolta tillförsigt. Det dröjde ej heller länge, innan – i början af 1789. gen. krigsrätten. Major Jägerhorn på Brahelinna hade först vägrat bära vapen mot Rd, under förebärande – och när han inkallades till tjenstgöring mot Dd.Danskarne, rapporterade han sig sjuk. När sedan befallningen förnyades, fann han för godt att fly öfver gränsen till Rd. Der blef han likväl ej mottagen efter förväntan, hvarföre han emigrerade vidare till Tyskland. Johan Andreas. Bref i Bayreutska tidn., hvari han, då han säger sig ej mera vara medborgare i ett enda rike, utan af hela verlden, protesterar han mot stympningen af sitt namn. – Major Klick rymde en timma innan – i Mäntyharju. – v. Essen, Glansenstjerna Efterlysningar. Major Sekret befallning till Mejerfelt i början af 1789. K. G. Armfelt arresterades d. 7 Jan på Liljendals öfverste boställe och gaf sig genast. De enda som gjorde motstånd voro hans systrar, två gamla fröknar. – Spelparti. Sjelf helt lugn. † 1791 i Malmösvårläst p.g.a. strykning – Öfv. Montgomery (podager) Raseborg. – Grefve Lejonstedt förde ännu vid nyårstiden högt språk hos Möllersvärds på Mäntsälä gård – arresterades kort derpå och satt und med fångtransporten på Åbo torg med en champagnebutelj i handen: drack allas skål, en hals att mista. – Hästesko visade sig minst frimodig (d. 7 Jan.) – v. Otter, af Enehjelm, Hastfehr med sin adjutadjutant v. Fieandt, Klingspor och Armfelts adjut. kapten Törne. Alla dessa samlades i Åbo, tills årstiden medgaf – D. 9 Mars i Fredr.hofs häkte. v. Kothen inställde sig frivilligt. – Dömdes till döden. Benådades – Hästesko –|256| – 1790. – Afrättning – Klingspor från vettet – Danviken – benådad – klok – en öfverstruken 206 – Originaldokum. Löberöd – 112 sedan 91 – flera anklagade – Till kapt. Aminoff i Lojo. Klick – en bundt papper – flera 100 lif –

7 RepetitionRepetition. Hertigarne. Underhandl. Tänkesättet. G. III och Dmk. 89 års riksdag. För. och Säk.akten. Adeln. Arresteringar Anjalamännen.