Femte Föreläsningen. 13/2 72

|308||326|

Femte Föreläsningen. 13/2 72.

1 Finsk trohet

2 Derföre är också vanans makt hos Ff.Finnarne mycket stark. Såra våra känslor, och vi skola måhända icke förstå det, ty kring dem ligger så ofta ett skal af is; men rör icke vid våra vanor, ty detta skall genast bringa oss ur vår jemnvigt. Skymf: Europas fattighjon, – men att bjuda oss korn- l.eller hafrebröd i st.stället för rågbröd – – I det sociala lifvet framträder detta drag i form af den ryktbara finska envisheten; – ur en annan synpunkt, och särdeles i vår kulturhistoria, visar det sig som en orubbelig ihärdighet. Det beror allt på den situation, i hkenhvilken Finnen ställes, om denne man framstår såsom en tjurskalle eller en hjelte.

3 Trofastheten mot regent och fädernesland härstammar ur samma vidhängande vid det engång bestående ordning. Jag har anmärkt, att denna fasta botten i den f.finska folkkarakteren under sednaste mansålder tyckes begynna att svigta. Den politiska omyndigheten under de 54 åren från 1809 till 1863 har utöfvat en förslappande inverkan. Ju mera ett folk afstänges från allt deltagande i styrelsen och lär sig att vänta sitt bröd af sina förmyndares händer, desto mera vexasvårläst p.g.a. strykning stiga de enskilda intressena i förgrunden, under det att fäderneslandet stiger tillbaka. Och detta inverkar på alla förhållanden. Klagan – Men från 1863 börjar ett nytt tidehvarf, och sådana stora samhällsreformer, som folkskolan och kommunalstyrelsen måste återväcka en slumrande energi. Det hade varit önskvärdt, att man icke med indelta militären äfven borttagit den heliga pligten och det stolta medvetandet att sjelf försvara sitt fädernesland. – Förutan manlig sjelfkänsla är hvarje folk ovärdigt friheten.

|309||327|

4 Finnarne i sin historia.

5 Finnens bekanta tysta väsende kommer likaså deraf, att hans idéer långsamt utveckla sig och vinna tillräcklig klarhet. F.Finnen är derföre sällan snarfyndig,original: snarfyndig sällan talare, men när han håller tal såsom t. ex. den mera talföre Savolaksaren, – är han mycket ordrik och bred i sin framställning. – Runosångarne. – Det breda ordsvallet ger honom tid att tänka på den efterföljande meningen. Hans ordspråk deremot utmärka sig genom en kärnfull korthet; men dem hafva också generationer haft tid att uttänka.

6 Sådan F.Finnen uppträder i sitt enskilda lif och i sina samhällsfrågor, sådan uppträder han i hela sin historia. Det är ett tyst lugn, som ofta förvånar. Förfärliga stormar gå öfver detta land, många tusen förgås, allt ligger i spillror, och man hör knappt ett klagoljud. Stormen är öfver, lugnet återvänder, allt det förstörda uppbygges ånyo, mskligmensklig lycka uppblomstraroriginal: uppblomstrår åter, men man hör knappt ett fröjderop. – Det är också ett orörligt folk. Vid dess sidor omstörtas riken och throner, historiens makter arbeta rastlöst, allt omkring detta folk förändras, men det rör sig icke. Ny kejsare. Engång är det kalladt att grunda en stormakt, – men det var när ryska riket grundlades, men rör sig icke, och i st.stället för ett finskt rike grundlägges ett ryskt. En korshär landstiger och besegrar de närmast boende: de öfriga röra sig icke, och landet blir underkufvadt. En a. g.annan gång tyckes allt gynna dess Fds lösryckande från Sverige: detta land ligger vanmäktigt, förblödt under främmande välde, men Fd rör sig icke, och det förblir svenskt. – En tredje gång omgestaltas plötsligt en kyrka och en tro, som under sekler blifvit kära för folket – det rör sig icke, och reformationen intågar.

|310||328|

7 Finlands historia.

8 E. a. g.En annan gång kastar sig låter samma folk, likasom gripet af en yra, in i locka sig till ett förhärjande inbördes krig, men blir deröfver sjelf så förvånadt, att det är första och sista gången något sådant inträffar. – Det följer Sverige som stormakt i alla dess segrar och slutligen äfven i alla dess nederlag, utan att begära någonting annat för sig sjelf af alla dess landvinningar, än ett lås för sin port och en graf för sina söner i främmande jord; – frukten af ett århundrades krig är för Fd Sveriges ära. – Men nu gäller det att försvara sin egen torfva, och då är det f.finska folket icke mera orörligt, då strider det med hela förtviflans kraft, dukar under, förblöder,. Det uppstår lemlästadt ur grafven,. Det återhämtar småningom kraft; – då komma partierna och åter störta det ånyo i olyckan, det lemlästas ånyo, men original: men det rör icke hand eller fot, för att hämnas. Det har nu frihetstid; folket herrskar, folket får tala. Men det f.finska folket fortfar att tiga och fördraga onda och goda tider, onda och goda styrelser, – Det går ånyo i fält på sin konungs uppmaning; förräderiet vill intala det att svika sin pligt, men det fortfar att strida, der pligten kallar det och faller slutligen, efter den ärofullaste strid, öfverväldigadt, men icke besegradt, från Sveriges sida blödande barm i Rds armar. Nu bör det stå för sig sjelf, och det börjar att drömma derom, det har ju en konstitution; – men i 54 år väntar det, utan att en suck, utan att röra hand eller fot, på att se denna konstitution träda blifva en verklighet. – Så har det varit. Seklerna ha i vexlande mörker och ljus gått fram öfver landet, men detta folk har förblifvit ständigt detsamma, fullt af tålig kraft, men|311||329| utantillagt av utgivaren förmåga, ja utan vilja, att sjelfständigt använda denna kraft för sina egna intressen.

9 Hvad detta folk hädanefter må uträtta med sin nya politiska och konstitutionela uppfostran från i går, detta är svårt att förutsäga: det är ett folk med rika anlag, ehuru så oerfaret som ett barn i statskonstens beräkningar. Hvad än vårt folk må vinna och huru det än må utveckla sig, – ett är, som dess historia nödgar oss att betvifla, det, att detta folk någonsin blir m kan förmås till ett politiskt initiativ – åtminstone skulle det då vara mycket förändradt. Nikolai och Klinkovström.