Fjerde Föreläsningen. 12/2 72

|299||317|

Fjerde Föreläsningen. 12/2 72.

1 Massans betydelse.

2 – Namnet Finland.

3 – Det finska folket i vidsträcktare betydelse = Fds folk. – I trängre betydelse, den finska talande massan af finsk genuin härkomst. Jag har förut visat huru vacklande dessa sednare bestämningar i sj. v.sjelfva verket äro. Härkomsten blandad. Språket utesluter ett stort antal af de bildade klasserna. Om t. ex. vid landtdagen den stora, finska talande pluraliteten af bondeståndet begär icke allenast sin andel i lagstiftningen och ständernas beslut, utan äfven aktning för sitt språk och bildningsmedel för massan af folket, är denna majoritet utan tvifvel i sin fulla rätt. Men om samma majoritet i någon fråga skulle identifiera sig med folket, eller anse sig företrädesvis representera folket, har den öfverskridit sin rätta ställning. I sådant fall skulle de öfriga stånden, deras språk o. härkomst må vara hkenhvilken som helst, hafva rätt att svara: också vi äro folket, också vi representera dess talan, och icke massan, utan intelligensen, är här den beslutmessiga. Men – böra de tillägga – det är vår, det är samhällets pligt, att, så vidt möjligt är, göra äfven massan delaktig af intelligensen, på det att denna icke ensam på re så öfvervägande som nu må representeras af de högre samhällsklasserna. För att massorna skola berättigas till en större andel i statsfrågor och samhällsfrågor, dertill behöfvas två vilkor, som icke uppnås på en mansålder och knappt på flera. Dertill behöfves 1) upplysning och 2) politisk erfarenhet. Der endera eller båda af dessa vilkor saknas, har massornas öfvervigt alltid visat sig olycksbringande, emedan de från sin ståndpunkt ej kunna uppfatta statens högre ändamål och samhällets idéela intressen. Ex. bond De skola alltid mer eller mindre blindt följa sina ledares anvisningar, och dermed står demagogin för dörren.|300||318| Ex. Jaabek och bondepartiet i Norige. Dess närmaste mål är för närv. att afskaffa universitetet och de s. k. lärda skolorna, för att i deras ställe sätta en uteslutande real undervisning.

4 Hvem är Finne?

5 Vi uppfatta således det finska folket i dess vidsträcktare betydelse såsom Fds folk. Dit höra alla, som genom den historiska traditionens mak gemensama band äro bundna vid detta gemensama fädernesland och erkänna detsamma som sitt. Hvarken språk eller härkomst kommer här uti fråga. Finne är den, som hkenhvilken såsom medborgare tillhör Finland. Vi förutsätta visserligen, att han tillhör detta land med själ och hjerta, annars är detta band endast en yttre form. Men vi ha hvarken rätt eller makt att pröfva samveten. Vi nö Såsnart ingen handling strider deremot, äro vi förbundne att erkänna hvarje detta lands medborgare som en landsman. Har någon åter genom sina handlingar visat sig dertill ovärdig, men qvarstår dock såsom medborgare genom samhällsordningens yttre band, – då är det i första rummet den gemensama, starka, medvetna folkanden och i an sista instansen historien, som dömer honom, – som expatrierar honom från folk och fädernesland.

6 Till det f.finska folket räkna vi således, ur denna synpunkt, folkelementer af olika härkomst: hufvudsakligen genuinte finska, och svenska; dernäst ryska och tyska samt vidare spridda individer, af härstammande från andra europeiska folk, såsom engelsmän, fransmän, danskar, polackar o. s. v. – samt slutligen ett ringa antal Judar och Zigenare, – såframt neml. alla dessa i vårt land nog länge åtnjutit medborgarerätt, för att|301||319| här känna sig fästade med andra band, än endast tillfälliga fördelar. Statistik. De flesta länders lagstiftning aktar sig att uppställa vilkoret infödd såsom oeftergifligt för medborgarerätt.original: medborgarerätt Det är vanligta i alla länders är att lagstiftningen, att för full medborgarerätt fordrar en längre tids bofast ställning i landet: från 3–10 år. I dessa lagstadgar är traditionens makt erkänd såsom bestämmande för rättigheten att tillhöra ett folk, – ehuru naturligtvis antalet år måste vara en konventionel bestämning.

7 I afseende å härkomst kunna vi approxim. räkna, att af 100 Finnar härstamma 82 från den genuint finska befolkningen, 15 af svenskt blod, 2 af ryskt och vidpass 1 från andra nationer. Men denna härkomst är, som jag förut anmärkt, betydligt blandad. – Deremot fördela sig de två språk, som äro samtalsspråk i Finland något annorlunda, till följd deraf att svenskan så länge varit det egentl. kulturspråket och sett sina leder ökas med elementer från de öfriga språkens gebit. Ziffrorna torde här utvisa för finskan 70 %, för svenskan 27 %, för ryskan 2 % och för öfriga 1 %.

8 Språkgränserna slingra sig mångenstedes om hvarandra, medan de på andra orter äro mera bestämda. Jag hänvisar i detta afs.afseende till de af statistiska byrån utgifna kartor. Det är, som Det är bekant, att en svensktalande befolkning bebor kusterna af Wasa län, Åland och en del af Åbo skärgård samt större delen af Nylands kuststräcka. Men Detta Dessa kustbälten äro af olika bredd, och i Wasa län utskjuter den finsktalande Lillkyro socken som en kil mot hafvet mellan de svensktalande socknarna. Allt det öfriga Finland talar öfvervägande finska. I städerna äro språken blandade – det öfvervägande språket bestämmes af den omgifvande befolkningen.oläsligt p.g.a. skada

|302||320|

9 Åbo – Hfors.Jag kan härvid ej underlåta att anmärka någonting, hkethvilket liknar en skickelse. Kort efter Fds skilsmessa från Sverige flyttade landets hufvudstad d. 27 M genom kejs. förordning af den 27 Mars 1812 från det finsktala finsktalande Åbo till det svensktalande Helsingfors, omgifvet af Nylands täta svenska befolkning. Denna har flyttning, som aflägsnade landets centrum från Sv. och närmade det till Rd, har således på samma gång beröfvat sv.svenska språket ett stöd och skänkt det ett annat. Den har sannolikt fördröjt den genuina finskhetens utveckling, utan att förmå hindra den. Men den har dermed också hindrat en öfverilning, som kunnat blifva betänklig. Ty om det sv.svenska språket undantränges, innan det finska hunnit utbilda sig till ett verkligt kulturspråk, är det icke blott sannolikt, utan enligt alla historiens lagar gifvet, att det icke blir finskan, utan ryskan, som med vexande öfvermakt kommer att inträda i på svenskans obetänkt öfverändakastade plats.

10 Jag har sagt, att det f.finska folket i dess nyss nämnda vidsträcktare betydelse, gen oaktadt alla dess olika beståndsdelar och inbördes skiljaktigheter, dock har genom traditionens makt blifvit ett folk, en af sin besjäladt af samma folkande, – en nationalitet, medveten af sin gemensama egendomlighet, sitt gemensama berättigande. Jag vill återkalla i minnet de ethnografiska bevisen för denna gemensama nationalitet, som motsvaras af hela vår historia och utgör dess nuvar. resultat.

11 Att vi äro ett folk och icke två eller flera, detta erfara vi tydligast vid jemförelsen med|303||321| andra nationer. Jemförelse med andra nationer. Hvarhelst en Finne, – hans förfäder må ha tillhört hkenhvilken nation som helst och hans tunga må tala hkethvilket språk som helst – befinner sig i ett främmande land, bland ett främmande folk, känner han sig solidarisk med sitt fädernesland och sitt folk. Han må på den andra stranden bindas af hkahvilka intressen som helst, knyta hkahvilka vänskapsförbindelser som helst, – hans rot är icke der, han känner sig främmande; och möter han en landsman, som han kanhända aldrig sett förr, är denne landsman för honom en vän, nästan en slägting. Han glädes att höra sitt språk, att tala om sitt land. Anblicken af en björk eller en gran, sedan han länge sett kastanjer och oliveträd, kan röra honom till tårar. En flyktig likhet, en bild kyrka, som liknar hans hemlands kyrkor, en sång, som liknar hans hemlands sånger, kan röra hans hjerta. Jag känner infödde Ryssar, som vistats i 20 år i Finland och som känna sig lika främmande i deras fordna fädernesland, som de här känna sig hemma. Jag känner å andra sidan förrymde sjömän, som i 20 år ströfvat kring verlden, och bland i AustrKaliforniens och Australiens grufvor, under Indiens Söderhafvets kokospalmer eller samlat sina bälten fulla med dollars på prairierna i den Amerikanska vestern, och likväl som gråtande omfamnat den förste, som derborta händelsevis tilltalat dem på finska eller på svenska.

12 Man skulle då tro att t. ex. en svensktalande Finne skulle känna sig hemmastadd uti Sverige. Men så är icke förhållanden. Likheten i seder och språk, samt lättheten att göra sig förstådd och den vänskap en Finne vanligen möter der, allt detta närmar oss väl till Svenskarne.oläsligt p.g.a. skada

|304||322|

13 Finnar och andra nationer.

14 Men Finnar i Sverige känna sig snart vara främlingar der. Jag har omtalat våra emigranter. Jag vädjar till allas erfarenhet. Det är någo dock någonting annat, som möter oss, det är icke vi sjelfva, det är icke vårt land. Vi känna oss tröga, allvarsama, förlägna bland dessa glada och lätta svenska vänner; vi förstå dem icke rätt, och de förstå icke oss. Det är en känd erfarenhet, att Finnar lättare blifva förtrogne med Norrmän och Danskar, än med Svenskar. Den som här nästan anses för Suecoman, blir i Sverige något som liknar fennoman. Den minsta ringaktning mot någonting, som är vårt, sårar oss, och sjelfva den vänskap, som anser Finland för ett olyckligt, forslaf under träldom suckande land, sedan det icke mera hör Sverige till, kommer vår nationalkänsla att uppflamma i en bestämd motsägelse.

15 På samma sätt är det med andra nationer, när de betrakta oss. Vi må tala den bästa Svenska, vårt tungomål röjer oss; för Svenskarne äro vi alltid en Finne. Det främmande ögat uppfattar gemensama drag, som undfalla oss sjelfva. Vi tycka här, att en Savolaksare eller en Vestfinne, en Nylänning eller en Österbottning äro tvenne himmelsvidt skilda personligheter. Men ställ tvenne sådana på gatorna boulevarderna i Paris, på gatorna i Newyork, på ett engelskt skepp eller i en tysk badsalong, – och utlänningen skall vid första ögonkastet igenkänna dessa båda som landsmän. – Svensken anser alla Finnar som halfva Asiater – Ryssen anser dem alla som halfva Svenskar, Fransmän som halfva Lappar.

|305||323|

16 Yttre gestalt.

17 Natur och tradition i förening ha tryckt en viss likformig stämpel på Finnens yttre. gestalt. Jag har redogjort för dessa gemensama drag: – den starkt byggda, undersätsiga, bredaxlade gestalten af medellängd, liknande en skroflig tall med knotiga grenar; – det bruna, i barndomen ofta linfärgade stundom linfärgade håret – den något låga, men välformade pannan – de grå, eller stundom bruna ögonen – de ljusa, föga markerade ögonbrynen, – den trubbiga näsan, – den breda munnen med tunna läppar – den korta och breda hakan – och den egenhet i ansigtets proportioner, att medlersta delen intager en mer än tillbörlig längd. Af dessa drag äro näsan, munnen, och hakan och den något gråbleka hyn österländska, d. v. s. närmande sig de tatariska folkens, – men hår, ögon, och ögonbryn äro vesterländska. Lägger man härtill den tröga, något otympliga och ofta något framlutade hållningen, den långsama gången och den nästan totala frånvaron af lifligare åtbörder, så har man en blandad typ af öster- och vesterland blandad, men framför allt nordisk typ, som ickesvårläst p.g.a. strykning föga harmonierar med det grekiska skönhetsidealet, men som ger intrycket af en trygg, omedveten kraft.

18 Jag har också anmärkt, att denna typ, som är den manliga typen i Fd, i några trakter framträder mer eller mindre förädlad, och detta visar sig än mer hos qvinnan, som i några delar af vestra Fd närmare sig det skönaste af den skandinaviska typen, i några trakter af östra Fd åter det skönaste af den slaviska.

|306||324|

19 Karaktersdrag.

20 Dessa yttre drag motsvaras af karaktersdragen. Dessa kunna sammanfattas i den enda egenskapenoriginal: egenskaperna långtänkt.original: långtänkt, sluten, ihärdig, lugn a) Långsamheten i uppfattning är ett nordiskt grunddrag, motsvarande flegman i rörelserna, och förklarar mången egendomlighet både i historia och folksed. Finnen behöfver tid, för att fatt tänka, känna och fatta beslut. Allt initiativ är för honom svårt: han börjar ej gerna, han följer hellre med, – det är detta, som ständigt kastat honom under främmande välde inflytande, emedan han aldrig ägt politisk nog energi att börja. Medan han begrundar, låter han andra handla. Det är detta, som gör honom till ett af de minst associabla folk i verlden, – han tycker om att tänka och syssla för sig sjelf – alla associationer, all kommunalanda, t. o. m. medborliga pligter lida häraf. – Det är också detta, som gör det för honom så svårt att uppfatta tidens värde; han försummar sig ofta, han tager sig gerna hvad vi kalla en akademisk qvart. Sömn och fjesk. Dvala, arbete, njutning. – Det är vidare detta, som gör honom sen till vrede, men också långsint, – senfärdig i alla sina lidelser och företag, men också utomordentligt ihärdig, enkom skapad att envis, oböjlig, hårdnackad kämpa emot en natur, sådan som vår, och öden, sådana vårt folk har genomlefvat. Slutligen är det denna långsamhet i uppfattning, som Finnen har att tacka för sitt lugn, sitt allvar, sin begrundning, ur hvilken åter hans intelligens hämtar sin styrka och sina företräden Reflexion – dess intrång på känslan – umgänget.

|307||325|

21 Finnens anlag.

22 Af Finnens begrundande lynne följer utvecklingen af hans reflexion, hvarföre han med sin klara, fastän långsama uppfattning, är isheti synnerhet egnad för mathematik, geometri, mekanik, geografi språkforskning, filosofi. Folkskolan torde visa, att dessa anlag äro de mest framstående. Ordspråken. Folksagan. I religionen är F.Finnen fallen för grubbel och sektväsende; hans religiösa tro är innerlig och rubbas icke lätt af tidens vindkast, men han söker gerna något bakom eller vid sidan af dogmerna, hvarföre också andliga rörelser tid efter annan gå som löpeldar öfver vårt land. Theosofer, som Jakob Böhme. Bland de fria konsterna har den poetiska dikten härtills varit nästan hans enda och utmärker sig genom ett sinnrikt, ofta reflekterande djup samt genom den honom egna satir, som mindre är en gisslar alla förvända sidor i lifvet. Reineke Fuchs. Djursagan. Musiken är älskad, men i motsats mot den sv.svenska folkvisan, der melodin är hufvudsak och orden bisak, äro hos F.Finnen orden det väsentliga och melodin endast en behaglig omklädnad. Runomelodin. Nyromantik. Dernäst ligga arkitekturen och skulpturen Finnens anlag närmast, men måleriet aflägsnast, oaktadt naturen tyckes göra honom till landskapsmålare.

23 I allm. är folklynnet kallt och lugnt, utom i de åldrar, der den lifligare känslan oemotståndligt uttager sin rätt. I det Fsvårläst p.g.a. strykning enskilda lif finnas varma känslor, men inga glödande; – en sval, ofta djup tillgifvenhet, men sällan en stormig passion. Umgänge – förtrolighet – tillbakadragenhet – – Trohet är ett ofta åberopadt grunddrag i Finska folklynnet. Äfven detta drag sammanhänger med den långsama uppfattningen: hans väsende lefver inom de känslor, som engång slagit rot.