Sjunde Föreläsningen. 10/2 73

|40|

Sjunde Föreläsningen. 10/2 73.

1 Finska namnet.

2 Finska namnet förekommer första gången hos Tacitus 100 år e. Chr. f.födelse och är således bevisligen äldre, än någon antagit Ff:sFinnarnes bosatt inflyttning till Finland. Skildringsvårläst p.g.a. överskrivning Det finns likvaäl mycket eller lika litet skäl att antaga Taciti Fennispråk: latin ha varit våra förfäder, som att antaga de nuvar. Ostjakerne eller Wogulerne ha varit det. Taciti Fennispråk: latin voro en af dessa förkomna, i barbari nedsjunkna spillror af finska folkstammen, som vid denna tid bodde någonstädes vi Ösjöns södra kust och som af deras grannar och fiender, de germaniska folken, skildrades för Romarne i denna så föga smickrande dager.

3 Från Celterne komSvenskarne, liksom Romarne, lärde det fi namnet Finnar af Celterne och tillämpade detta namn först på de folk af finsk härkomst, som bodde i Skandinavien, derefter på det folk, som Erik den helige fann i Sydöstravestra delen af vårt land, d. v. s. det område folk, som Karelarne ursprungligen kallade Suomalaisetspråk: finska. Det, som vi nu kalla Egentl. Finland, har således i sj. v. varit vaggan för både Finland och Suomispråk: finska, Finnar och Suomalaisetspråk: finska, – neml. såvidt det gäller vårt land, ty båda namnen ha derförinnan funnits och tillämpats utom Fd. Under hela medeltiden reste man från Fd till Tavastland, från Fd till Karelen, från Fd till Nyland o. s. v. – Suomesta uUuden Maan o. s. v. – och jemte Finnarne, Suomalaisetspråk: finska, uppräknades|41| Karelare, Tavaster, Svenskar m. fl. såsom boende i detta. Norra Fd, Södra Fd, lagsagorna. I regeringshandlingar uppträdde småningsmåningom Fd såsom en politisk och administrativ enhet, men ännuoriginal: Ännu i sednare hälften af 17:de seklet fattades den geografiska enheten, bakom hkenhvilken den nationela enheten låg fördold. Folket fortfor ännu att resa från Fd till Tavastland o. s. v. Borealesspråk: finska, Australesspråk: finska = Borea = Fennispråk: finska, Austro Fennispråk: finska. Det var först genom stora ofredens ödeläggelser och den förfärande isolering, i hkenhvilken Fd under de 7 åren från 1714 till 1721 stod till Sverige och den öfriga verlden, som hela folket och hela landet kände sig solidariska inbördes, och derur framgick den nationela enheten, som återspeglade sig i den geografiska. Ända till 1809 var det vanligt, att den sv.svenska befolkningen i Nyland, på Åland och i Österbotten sade sig resa till Finland, när de begåfvo sig till finska talande uppsocknar, men detta språkbruk, med åtföljande nationalitetsbegrepp, har efter 1809 så märkbart upphört, att det numera är sällsynt annorstädes än på Åland, hvars afskilda läge ger uttrycket en rent geografisk betydelse.

4 Nationalitet.

5 Jag förbigår här frågan om Karelarnes och Tavasternes utgrening ur finska folkstammen, såsom mera specielt tillhörande en aflägsen, förhistorisk period, och erinrar blott om Castréns ryktbara hypothes, att Bjarmer och Karelare varit samma folk. Allt hvad man anfört dermot synes mig icke kunna försvaga den klara belysning Castrén härigenom kastat öfver vårt folks hela forntid. Ty voro Bjarmer och Karelare samma folk, så ha vi ett stort historiskt factum att stöda oss på midti den förhistoriska tidens dunkel.|42| Karelare Tavaster Karelarne voro då endast vestliga kolonier af Bjarmer, som utgått från deras gemensama stamland i öster och hämtade derifrån sin kultur, sin makt och sin öfverlägsenhet. öfv Tavasterne hafva inflyttat till Finland många sekler tidigare än Karelarne, men icke på engång i stora massor, utan slägtvis i mindre kolonier, sekel efter sekel inträngande mellan Ladoga och F. Viken och derifrån utbredande sig långs kusten öfver södra delen af landet, i det att de undanträngde Lapparne. Aithikos skildring af de Gudarontiska öarna låter oss förmoda, att Tavaster redan i 4:de seklet e. Chr. f.födelse innehaft kusterna af det Egentl. Fd och Åland (= Skridfinnar). Nya skaror af samma folk inträngde i de följande seklerna på samma väg och undanträngde Lapparne. Åtminstone i 87:de seklet måste södra Ladogastranden, största delen af Nyland och södra delen af Tavastland ha varit koloniserade af desse Tavaster. Men Ty i 86:dte eller 97:de seklet trängde Karelarne undan Tavasterne från nejden mellan Ladoga och F. Viken och afbröto derigenom landförbindelsen mellan de vestliga, de ostliga och de sydliga, söderom F. Viken invandrade Tavastekolonierna, hvkethvilket hade till påföljd att de Tavasterne somde undanträngde måste söka sig nya boningsplatser och utbreda sig i Fd. Deremot är Tavasternes utbredning norrut af yngre datum. Först i 12, och 13:de och 14:de seklerna ha de de dels frivilligt, dels till följd af svensk|43| påtryckning, och för att undkomma kristendomen, koloniserat norra Tavastlands, norra Satakundas och södra Österbottens erämaatspråk: finska.

6 Karelarne.

7 Namnet Karelare förekommer redan i 7:de seklet, då innersta delen af F. Viken kallas Kyriala bottn. Icke långt Någon tid derefter, i 10:de seklet, hör man Sydöstra stranden af Hvita hafvet kallas Korela-strand. Att namnet Karelare kommer af karjaspråk: finska, boskap, synes mig derföre vara en temligen lös förmodan, då säkerligen andra folk af finsk härkomst idkade lika mycken boskapsskötsel, som de Karelarne. Rimligare vore då att härleda namnet från roten Korspråk: finska, som ännu återfinnes i finska ordet koraspråk: finska, koraus, hkethvilket har den dubbla betydelsen af rosslande, skorrande, och trolldom, med bibegreppet af någonting ömkligt. Om någon egenskap varit framstående hos Karelarne, så har det utan tvifvel varit deras trollkunnighet, och det synes mig derföre sannolikast, att de af närboende slaviska folk fått sitt namn af trolldomen, såsom ett öknamn, – rosslande, skorrande eländige trollkarlar, hvilket namn Karelarne sjelfve sednare adopterat som en hederstitel, emedan magin stod hos dem sjelfve i högt anseende.

8 Karelarnes vidsträckta handel kan omöjligt förklaras utan att antaga deras nära frändskap förbindelse med Bjarmerne. Nestor, som uppräknar alla finska folk i nejden af Ilmensjön och Ladoga, nämner icke Karelarne, emedan de inbegrepos under det af honom anförda folket Tschud, som omfattade äfven Bjarmerne. Voro således Karelarne Bjarmer, så måste de stått under inflytande af Bjarmiska rikets blomstring och fall.

|44|

9 Karelarne.

10 Karelarnes invandring i Fd står dermed i nära shangsammanhang. Sålänge Bjarmiska riket stod i sin välmakt, låg också Karelarnes tyngdpunkt i öster om vår gräns, och de utbredde sig öfver trakten mellan Hvita hafvet, Onega, Ladoga och F. Viken, der de sköto undan Tavasterne. Men när Bjarm. riket begynte i 11:te och 12:te seklerna falla sönder för Novgorods vexande makt, förlorades småningom tyngdpunkten,. och eEn del af Karelarne begynte draga sig mera åt vester., och stötte der på Qvenerne. Det är sannolikt, att de först vid denna tid begynte att talrikare nedsätta sig kring Saimas stränder och gåfvo upphof åt Savolaks, Savolaksarne, hkashvilkas namn är af ryskt ursprung, tsawolodschiespråk: ryska, tsawolodscheskaja tschudspråk: ryska, landet och folket bakom landtryggen. Senare, när Bjarmiska riket alldeles föll sönder i 14:de seklet, förgicks en del af Bjarmernes folk i krigen, en annan del stadnade qvar kring Dvina, blandades med de inträngande Slaverne och blefvo stamfäder för de nuvar. Karelarne i Archangelsk och Olonetzska guv:ne, laukkuryssar. Men en tredje och betydlig del af Bjarmerne utvandrade, – några skaror till Norge, andra till det närmast liggande Fd. Då var det, som Karelarne icke blott betydligt förstärktes i östra Fd, utan äfven utbredde sig öfver nordöstra delen af landet, Uleåborgs län, der de undertryckte och i sig upptogo återstoden af Qvenerne.