Tionde Föreläsningen. 4/3 72

Tionde Föreläsningen. 4/3 72.

1 Till Finlands folk räkna vi egentligen icke Lapparne. De ha för det mesta stadnat utom den historiska tradition, som har danat folket i dess totalitet. De bebo för närv. fyra rikens staters områden: Norige, Sverige, Finland och Ryssland. Men redan derföre att en del af detta folk bebor finskt område och lyder den finska statens lagar äro vi skyldiga att erkänna deras medborgarerätt. Dertill kommer sedan deras slägtskap med Finnarne.

2 Jag har nämnt, att det är en aflägsen slägtskap: vi äro närmare beslägtade med Esterne, med Woterne, t. o. m. med några af de vestligare boende finska folken i Rd, än med Lapparne. Castrén anser, på grund af|337||355| den stora olikheten mellan lappskan och finskan (ehuru de äro beslägtade språk) att Lapparne varit 2000 år skilda från all närmare beröring med deras finska stamförvandter. Det är också intet tvifvel derom, att de ju invandrat till dessa nordiska bygder mycket tidigare, måhända årtusenden före Karelare och Tavaster.

3 Lapparne.

4 Denna aflägsna forntid ligger höljd uti dunkel. Utan tvifvel ha äfven Lapparne följt folkens stora stråt åt NV., från Altai till Ural, från Ural till ryska slätten och derifrån till den högsta norden. Lappska minnen i hela norden i Fd. Lappens historia är sorglig: det är den svage, som viker undan för den starkare och fortfar att åter och åter vika, tilldess att den isiga oceanen och polens ödemarker hejda hans flykt. Han har vikit undan för alla sina grannar: Finnar, Slaver, Germaner. Han har flytt för dem alla såsom ett jagadt villebråd, hatat dem alla och föraktats utaf dem alla. Det är ett ethnografiskt under, att detta folk ännu finns till.

5 De fleste forskare antaga, att Lapparne äro nordens äldste inbyggare. Likväl äro meningarne derom delade. Stenålderns fornlemningar innebära intet afgörande bevis derför. Ett bättre bevis har man i de hufvudskallar, som funnits i några af Skandinaviens äldsta stengrafvar och som visat sig vara lappska. Traditionens intyg öfverensstämma härmed. Men omatt Lapparne isvårtytt urgamla tider bebott norden, detta hindrar icke, att ju äfven andra folk af finsk härkomst kunnat samtidigt med dem bebo dessa vida och aflägsna ödemarker.

|338||356|

6 Lapparne

7 Sjelfva berätta Lapparne, att andra folk, än de, bebodde norden, »förrän Gud stjelpte om verlden». Tradition om Passevaara.

8 Lapparnes många jättesagor antyda också, att de legat i långa krig med ett folk af resligare vext och större styrka, än de sjelfve. I sagorna kallas jätten alltid Stallo och mskanmenniskan, d. v. s. Lappen, heter Askovis, motsvarande Matti uti den finska jättesagan. Jätten är stark, men dum, och blir derföre alltid öfverlistad af den svagare, men slugare mskanmenniskan. – Närmare den historiska tiden stå Lapparnes sägner om deras strider med Karjelah = Karelarne. Traditioner.

9 Deras minnen i Fd. L.rauniotLapinrauniot. All Lapparnes list kunde dock icke rädda dem från främmande öfvervälde. De blefvo efterhand skattskyldige under Ryssar, Svenskar och Norrmän. RneRyssarne trängde efter Bjarmiska rikets fall i 14:de seklet upp till Hvita hafvet och utsträckte småningom sitt välde öfver närmaste områden. Kon. Magnus Ladulås berättas hafva gifvit Lapp.Lapparne »hina i händer till egendom, som ville komma dem under Sveriges krona». Deraf begagnade sig Birkkarlarne och underlade sig den en del af den vestliga Lappmarken, medan Norrmännen ännu tidigare underlade sig den återstående delen. Dessa eröfringar voro våldsama och roflystna. Först med Carl IX, som sände missionärer att omvända dessa grymt förföljda och förtryckta hedningar, begynte strålarna af en mildare mskligmensklig kultur tränga fram ända till dessa snöhöljda ödemarker.

|339||357|

10 Lapparne.

11 Lapparne dyrkade fordom afgudar, som kallades Sejder. Men dessa Sejider voro icke formade af mskohandmenniskohand, utan stenar och klippor, som af naturen hade fått någon ovanlig skapnad. Under intrycket af storartade naturföreteelser stegrades äfven dessa hyperboréers tröga inb fantasi, så att de inom dessa sällsama skapnader tänkte sig en inneboende gudamakt. Undantagsvis sa restes äfven flera stenar på hvarandra, så att de fingo en mskoliknelsemenniskoliknelse. Seiderna lefva ännu i folktraditionen. När en snöstorm öfverraskar Lappen på fjällarna, är han öfvertygad, att Seiden vredgas, för att man icke offrat åt honom. Lappsk myth.mythologi Hedendomen lefver för öfrigt i Lapparnes ryktbara trollkonst, hvari de anses fruktansvärdare, än något annat af de trollkunniga finska folken.

12 Lapplands inbyggare åtskiljas af ålder genom två olika näringsfång i Fjäll-lappar och FiskareLappar. De förre lefva af sina renhjordar, och flytta vanligen sitt kofasvårläst p.g.a. strykning tält af renhudar två gånger i månaden, för att uppsöka nya betesplatser. Om våren draga de nedåt hafskusten, om hösten återvända de till fjällen. Tältet består af fyra bågformiga träd, nedstötta i drifvan, så att de bilda tvenne halfcirklar; mellan dem resas smalare stänger med deras tvärslår, och det hela öfverspännes med vadmal. Eldstaden består af några grofva stenar och bädden af renhudar, utbredda på snön. – FiskareLappen står mera på nomadlifvets gräns: han bygger vid hafskusten eller flodstranden en bofällig stuga till vinteride, och hela sommaren irrar han kring på sitt fiske. Fisk är hans|340||358| dagliga spis, jemte något bröd, som han tillbytt sig af norrmännen, och äger han dertill några får, anses han rik. Hans ekonomi är dock oftast på obestånd, han prejas af alla, och säljer allt hvad han äger för ett godt rus. Ändock står han i kultur jmfv. högre än Fjäll-lappen, som är en äkta son af den högsta norden. Det finns mycken barnslig godmodighet, mycken gästfrihet, myckent naturligt godt förstånd hos dessa ödemarkernas inbyggare, men svagheten i deras yttre gestal kortvuxna, mörkhåriga, mörkögda gestalt motsvaras af svagheten i deras karakter, som gör dem till ett rof för alla frestelser och alla passioner. I jmf. med Finnarne kan Lappen kallas ett hetsigt folk, han råkar lätt i vrede, är snarsticken och faller ofta ur sin jemnvigt – ett fullkomligt naturbarn, som icke hejdas af några civilisationens skrankor.

13 Lapparne.

14 Same eller Samelads är det namn, som Lappen gifver sig sjelf (= Suomalainenspråk: finska). Namnet Lappi betyder, enligt Castrén, den yttersta norden och har i finskan blifvit ett öknamn, hkethvilket betecknar råhet. Lapparne räkna sig den finska slägtskapen till heder, men Ff.Finnarne vilja icke från deras sida erkänna slägtskapen. – I sj. v.sjelfva verket ha vi i Lapparne inför våra ögon ett försvinnande folk, som väl med en otrolig seghet bibehållit sig under de ogynnsamaste omständigheter, men som längesedan skulle ha gått under, derest deras område erbjudit någon lockelse för mera civiliserade grannar. – Guldet.