Elfte Föreläsningen. 5/3 72

|342||360|

Elfte Föreläsningen. 5/3 72.

Svenskarne i Finland

1 Geografin har ställt Finnarne mellan två mycket olika nationer: i V. Svenskarne, i Ö. Ryssarne. Men så olika Svv.Svenskar och Ryssar äro sinsemellan, äro de likväl närmare beslägtade med hvarandra till härkomst och lynne än hvardera af dem är beslägtad med Finnarne. Historien visar oss, med Ruriks och hans varägers exempel, att Svenskar och Ryssar kunna sammansmälta till ett folk – såsom äfven namnet Ryssar egentl. betyder Finnar Svenskar – och hos detta folk – i det af Rurik grundlagda mäktiga Novgorod, hvars patricier voro de gamle Varägernas afkomlingar – kunde man, efter några seklers förlopp icke mera särskilja det, som ursprungl. varit svenskt från det, som ursprungl. varit ryskt. – Ryssar Svenskar och Finnar, Ryssar och Finnar, kunna äfven sammansmälta till ett folk, ty det finns icke två nationaliteter så olika, att icke historiens makter kunna förena dem i ett gemensamt fädernesland; – men när dessa folk förenas med Finnarne, kan man ännu efter många sekler igenkänna något af deras eursprungliga drag. De finska folken i Rd ha under allt armod, barbari, förtryckodmjunedring och främmande inflytande bibehållit sig med en förvånande seghet. Finnarne ha bott i Sverige genom årtusen och Svenskarne ha bott i Finland också ett årtusen. De ha visserligen antagit mycket af det nya land och det nya folk, i hkahvilka de blifvit omplanterade, men ändocknu kan man tydligt urskilja strömmarna af dessa olika nationaliteter, hvilka ingått fostbrödralag med hvarandra, utan att någondera nationaliteten fullkomligt uppgått i den andra och förlorat sig sjelf: Detsamma|343||361| är fallet med vårt lands historia. I den svenska monarkins flod, som forsat igenom seklerna, kan man urskilja ett egendomligt strömdrag, som väl följer samma fåra genom forsar och lugnvatten, men aldrig fullkomligt blandat sin källflod med strömmens vattenhufvudmassa. Detta vore icke möjligt, derest icke Svenskar och Finnar vore två så i grunden af sitt väsende olika folk, – olika icke blott till härkomst och språk, som äro försvinnande momenter i folkens utveckling, men olika fastmer i hela deras verldsåskådning, deras sätt att uppfatta lifvet. En sådan olikhet ligger djupare rotad och har derföre en större varaktighet.

2 Svenskarne.

3 Svenskarnes sagoålder går 2000 år tillbaka och deras historiska ålder öfverstiger ett årtusende. Bland Europas nationer kunna endast Greker, Romare, Italienare Celter, Finnar och Tyskar mäta sig i ålder med Svenskarne, – men som ingen enda stat finnes, som i ålder kan mäta sig med den svenska, icke heller finnes någon, som så odelad bibehållit sig. För detta ha Svv.Svenskarne att tacka sitt lands starka naturliga gränser, sitt afskilda läge och sitt hjeltemodiga, frihetsälskande lynne.

4 Deras land har någon gång varit underkufvadt, men aldrig fullständigt eröfradt, ej heller har det någonsin, ej ens under Calmare union, varit en verklig varit en provins under ett främmande rike. Intet enda land i Europa kan säga detsamma om sig. Svv:sSvenskarnes historia är från början och intill våra dagar vexelvisoriginal: Vexelvis en frihets- och en eröfringskamp. Den är derföre mera än någon annan uppfylld af|344| vapengny. De Svv.Svenskarne ha uppträdt i historien än som segrare, än som besegrade, men aldrig som ett ofritt, eller än mindre som ett förslafvadt folk. De ha underkufvat främmande länder och, liksom alla nationer, uppträdt våldsamt och sjelfviskt i många afseende, men lika litet, som de sjelfva varit slafvar, hafva de lagt andra folk under träldomens ok. Detta kommer sig deraf, att de sjelfve lärt sig aktada friheten högre, än någon annan timlig fördel. Friheten är så djupt rotad i Sveriges jord, Sveriges historia, Sveriges lag och alla det sv.svårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandesvenska folkets traditioner, att detta folk är – och Finnarne genom dem – är icke blott politiskt, utan äfven socialt fritt – det enda europeiska folk, som aldrig beflacksvårläst p.g.a. strykning kännt lifegenskapen, aldrig befläckat sig med denna förnedringsvårtytt aftillagt av utgivaren mskomenniskohandel,värdet. Ett sådant folk kan icke förnedra andra folk, utan att förneka och förnedra sig sjelf.

5 Svenskarne härstamma från de ariska folk, som från Indien, under okända årtusenden framryckt emot NV., först till vestra Asien och kusterna af Svarta hafvet samt derefter i seklerna näst före och nästefter Christi födelse inträngt i Europa, undanträngande celtiska och finska folk, som bodde der före dem. Skyther = Tschud. Otvifvelaktigt tillhöra de den stora Germaniska folkstammen, men utgöra med lika rätt som vår tids Tyskar en särskild afdelning deraf och böra derföre, oaktadt språkens|345| frändskap, ingalunda anses såsom härstammande ifrån Tyskar. Sv.Svenskarne äro, som bekant, sjelfva ett sammanflöde af två Germaniska folk, Göther, som tidigare, och Svear, som sednare invandrat i Skandinavien. Svearne hade genom förbindelsen med de grekiska kolonierna vid Sv. hafvet, inhämtat något af Grekernes kultur och gudalära, som på ett egendomligt och sjelfständigt sätt afspeglar sig i den nor skandinaviska mythen. De voro ett krigiskt, bragdlystet, hugstort och trotsigt folk, som efter århundradens kamp slutligen blef det fredligare, mindre stridbara och mindre kultiverade Götherne i Skandinavien öfvermäktige och påtryckte den nuvar. svenska nationen hufvuddragen af sin karakter., likasom sitt namn. Från de aristokratiske Svearne härstamma således de mest framstående sidorna af det svenska lynnet: kärleken till bragder, och äfventyr och k hjelterykte, det trotsiga lynnet modet, ja, öfvermodet, oron, oförnöjsamheten,original: oförnöjsamheten våldsamheten, herrsklystnaden, men äfven frihetskärleken, och – svagheten för allt det glänsande i börd, rang, titlar, yttre ståt och utmärkelser, men äfven den lifliga uppfattningen af stora och upphöjda lefnadsmål.

6 Svenskarne

7 Från de mera demokratiske Götherne härstamma de mildare men också mindre framstående sidorna i det svenska lynnet: idoghet, allvar, kärlek till fosterbygden, sången kärlek till åkerbruk, slöjder, vskapervetenskaper och konster – och brytningen mellan dessa olika sidor i det skandinav. folklynnet har framkallat den romantik, som främst hos Norrmännen, men dernäst hos Svv.Svenskarne utöfvat ett så stort inflytande på Europas medeltid.|346|

8 Svenskarne

9 Svenskarnes blod härkomst är icke oblandadt. I Derideras ingå ådrorsvårtytt blod ingår flyter icke allenast danskt, norskt och tyskt, blod utan äfven ganska mycket finskt blod, till följd af täta förbindelser med de finska folk, som före Svv.Svenskarne bebodde Skandinavien., och senare förbindelser med Finnarne i Fd. Man tillskrifver det finska blodet den större grad af uthärdighet, som utmärker Svv.Svenskarne framför Danskarne, hkahvilka dock, icke heller de, likasom Norrmännen, sakna finskt blod från urbefolkningen i deras fädernesland. – Lektor Gottlund uppgjorde åren 1822–28 en karta öfver finska ortsnamn i Sverige, och såframt dessa namn äro riktiga, hvarpå man icke har skäl att tvifla, finner man en god tredjedel af hela Sveriges Skandin:s område ännu i dag betäckt af dessa vittnesbörd om en forntida finsk befolkning i Skandinav. Detta område är beläget i sjelfva hjertat af Skandinavien, Ö. och V. om Klarelfven, på båda sidor om fjällen, i Ö. öfver hela de inre delarna af Medelpad och de nordliga landskapen. Urbefolkningen på hela detta vida område har efterhand ingått som en beståndsdel i det nuvar. svenska folket. Det är till följd häraf klart, att minst lika mycket finskt blod flyter i sv.svenska folkets ådror, som svenskt blod i f.finska folkets ådror. – Att Svv.Svenskarne i alla tider varit ett tappert, krigiskt, ärelystet och utåtstormande folk, är obestridligt, men samma egenskaper kunna icke frånkännas deras närmaste stamförvandter Danskar och Norrmän. Hvaraf kommer det då, att dessa folks nyare historia är så betydligt underlägsen|347||363| den svenska? Utan tvifvel af flera orsaker såsom stora konungar m. m., men icke minst af denna förmågan att bära tunga bördor och stora olyckor, utan att brista, hvarigenom sv.svenska folket förmått stå upprätt under tyngden af sin ära. Och denna seghet, denna uthärdighet, denna förmåga att bära, hkenhvilken i förening med dess hjeltemod har gjort Sverige stort, – denna förmåga hos Svv.Svenskarne är ett finskt arf i blodet och, riktadt af Ff:sFinnarnes eget föredöme. Vi igenkänna deri något af vår egen nations hufvuddrag.

10 Svenskarne

11 Likaså är förmågan att bryta bygd i ödemarkerna ett finskt arf i Sverige. Denna förmåga ansågs af Svv.Svenskarne sjelfve så företrädesvis finsk, att konungarne Gustaf I och Carl IX läto hämta öfver till Sv. finska familjer, för att bryta bygd i Wermlands skogar, – utom de Ff.Finnar, som från urminnes tid utmärkte sig för samma förmåga i Norrland.

12 Sv:sSvenskarnes bekantskap med Ff.Finnarne är således lika gammal, som Sv:sSvenskarnes inflyttning i Skandinavien. Dervid trängdes den f.finska urbefolkningen undan, och således var den första bekantskapen en strid på lif och död om landets besittning. Underlägsne i striden, hämnades de finska folken i Skand. med den svagares vapen: list och öfverrumplingar. Deraf uppstod ett ömsesidigt hat, och nästan allt hvad den gamla Skandin. sagan har att berätta om Ff.Finnarne är måladt i svart, – ett vittnesbörd om den urgamla, ärfda förbittringen mellan dessa folk.

|348||364|

13 Svenskarne.

14 Fds historia börjar med ett svenskt infall och en sv.svensk eröfring i Fd, fortgår vidare genom under entt inarbetande af svensk kultur, sv.svenskt samhälle, sv.svensk politik och afrundas i våra dagar genom en under denna lifs- och kulturprocess vunnen utveckling af finsk nationalitet. Innehållet af vår historia är således den f.finska nationalitetens kamp på engång mot och med svenska kulturelementer. Hvad Fd blifvit, det har det blifvit genom sig sjelf, men genom under den sv.svenska monarkins hägn och under dess inflytande.

15 Men fFörrän Sv. eröfrade Fd med vapen, togo de en del af detta lands kuster i besittning genom en fredlig ockupation, – genom kolonisation. Denna ockupation är härtills för litet uppmärksamad. Vi veta, att f Nylands kust från Kymmene elf till Egentl. Fds gräns, att en del af Åbo skärgård jemte hela Åland och Wasa läns kust fr från Lappfjärd upp till G.Carleby äro bebodde af en svensk befolkning. Men när och huru desse sv.svenska kolonister hitflyttat, är så godt som fullkomligt obekant. Man har nöjt sig med den sv.svenska krönikans uppenbart lösliga uppgifter, att Nylands Svenskar blifvit ditförde af Erik d. h. och Österbottens Svenskar af Birger Jarl. Den ringaste bekantskap med dessa sig emellan så olika kolonister hade likväl bort utvisa, att detillagt av utgivaren icke hitflyttat på samma tid.