Tolfte Föreläsningen. 8/12 55

|33||313|

Tolfte Föreläsningen. 8/12 55.

1 Efter denna korta öfversigt af klimatets inverkan på den materiela kulturen, och i allmanhet öfvergå vi till en lika kort betraktelse af samma klimats inverkan på folkmängds förhållandena och landets intellectuela framsteg.

2 Obs. Såsom allmänna iakttagelser bör ännu tilläggas 1) att barrskogen aftagit i större proportion än löfskogen, emedan löfskogen hastigare tillvuxit på afbrunna skogsmarker; 2) att ängen tilltagit i större progression än åkern; 3) att åkern folkmängden tilltagit i större progression, än åker och äng, följaktl.följaktligen också boskapsskötsel, hkethvilket är en naturlig följd af industrins och näringarnes tillvext; 4) att odlingen af vissa kulturvexter, neml.nemligen korn och potäter tilltagit i större progr.progression än odl.odlingen af andra, t. ex. råg, hafre, hvete; återigen andra, såsom korn ärter och rofvor ha betydligt minskats genom potatesodlingen; 5) att svedjebruket aftagit och det reguliera åkerbruket tilltagit; 6) att, till någon del i följd deraf korntalet minskats, medan tunnlanden tilltagit; 7) att tjärbränningen, efter att ha kulminerat för 2 decennier sedan, aftagit, men sågar och planktillverkn.planktillverkningen deremot betydligt tilltagit; 58) att industri och isynnerh.isynnerhet exporthandel och ha tilltagit i betydligt större proportion än folkmängden, samt slutligen 6) att den materiela kulturen i allmänhet tilltagit mera extensivt, än intensivt, mera till sin utsträckning än i rationela methoder, samt slutligen 79) att den materiela kulturen gått hastigare framåt än den intellectuela, hkethvilket på visst sätt är naturligt, emedan bildningen betingas af ett redan vunnet välstånd, men också en missförhållande, om det i längden fortfar, emedan båda facerna af samhällets framskridande böra utveckla sig proportionelt och emedan en ringare intelligens nödvändigt måste verka hämmande tillbaka på sjelfva det materiela framskridandet.

3 obs. sid. 35.

4 Obs. År 1749 inrättades svenska tabellverket och samma år skedde den eg.egentliga första folkräkningen i Finland. Sedan dess ha de i början ofullständiga tabellerna alltmera specificerats, detaljerats, men lemna ännu mycket öfrigt att önska i deras pålitlighet.

|34||314|

5 Som bekant har vårt land två slags folkräkn.folkräkningar, 1) den kyrkliga, hvari presterskapet socknevis upptager födde, döde, de lefvandes ålder, de dödes sjukdomar, barnaföderskor och deras ålder, dödfödde, tvillingar, ingångna äktenskap o. s. v. – 2) den civila, hvari folkmängden summeras härads- och länevis i den s. m. mantalsskrifningen, som grundar sig derpå att, med vissa undantag, hvarje person mellan 15 och 63 år är skattskyldig, menutom i Wiborgs län, der endast manliga könet erlägger skatt från födelsen ända till lifvets slut, också med vissa undantag. Den sålunda mantalsskrifne eller skattdragande befolkningen utgör i W. l. 525 af 1000, men i det öfriga Finland 585 af 1000. Årligen publiceras tabeller öfver födde, döde och vigde, men den egentl.egentliga folkräkningen publiceras, som vi veta, endast hvart 5:te år. I tabellerna saknas alldeles en icke oväsentlig omständ.omständighet neml.nemligen uppgift på inflyttade och utflyttade hvarje år.

6 Af dessa tabeller vet man nu, att år 1749 det d.v.dåvarande sv.svenska Finland räknade 408,839 inv.invånare, hvilket antal under förloppet af ett sekel eller t. o m. 1850, ökades jemnt 3⅓ gånger eller 333 procent eller 1,600,000. så att det år 1800 utgjorde 834,829 och 1850: 1,636,915. Men emedan Finland under detta sekel undergått en betydlig territorialförändring, neml.nemligen genom föreningen med W. l. eller det s. k. G. F. år 1812, så kan den numerära förökningen ej ge oss någon tillförlitlig måttstock, så mycket mindre, som ingen annan folkräkn.folkräkning än efter den s. k. poduschniespråk: ryska afgiften finnes för Wiborgs län före 1812. Man måste derföre ställa folkm.folkmängden i proportion till arealen, och så finna vi att det d. v.dåvarande Finland år 1749 räknade endast 67 invånare på □ milen år 1805: 361 på □, medan den n. v.nuvarande räknar i medeltal till 257, som är nog ringa i jemf.jemförelse med andra europ.europeiska länder. Denna tillvext utvisar i medeltal fördubbling på 60 år, men tillfälliga störningar göra att perioderna bli något olika. Beräknar man t. ex. de sednaste decennierna, så finner man, att decquinquennium 18256–30 visar fördubbl.fördubbling på 38 år, quinqu.quinquennium 18301–35 deremot fördubbling på 215 år – quinqu.quinquennium 1836svårtytt–40 deremot åter fördubbl.fördubbling på 93 år,|35||315| quingu.quinquennium 1841–45 fördubbl.fördubbling på 49 år – och medan alla dessa 20 åren sammanlagda, d. v. s. 1826–45 en fördubbl.fördubbling på 75 år. – Tager man åter ensk.enskilda år, så visar 1841 en förd.fördubbling på 60 år, 1842 en d:o på 45 – 1845 d:o på 51 – 1844 åter d:o på 52 o. s. v. – så att medeltalet ändock för ett helt sekel blir fördubbl.fördubbling på 60 år. – Beräknar man åter arealen, så ser man huru tillvexten ojemnt fördelas, t. ex. under quingu.quinquennium 1841–45 tillvexte Nylands befolkn.befolkning med 63 på □ milen, Åbo län med 37, Thus län 26, Wib. län med 20, St M. l. 12, Kuopio l. 18, Wasa l. 31 och Uleåb. l. endast med 4 personer på □ milen. I allmh.allmänhet fö ha födas flera 51 gossar mot 49 flickor, men deremot dö 100 män emot 95 qvinnor, och följden blir att qvinl.qvinliga befolkningen 1850 öfverskjuöter den manliga med 44,481. I medeltal födes i Finland 1 barn på 22svårtytt invånare och dör 1 på 40 à 43 – Barn under 10 år utgöra i medeltal 44 procent af de döde, stundom mera.

7 För att ej fördjupa oss i dessa ziffror, hkahvilka HH.Herrarne kunfinna utförligare i Assessor Rabbes och statsr. Baranovskis tryckta beräkningar, skola vi anföra blott de, som direkt stå i förbindelse med klimatets inflytande. Dettas inverkan på mortaliteten visar sig hufvudsakl.hufvudsakligen i tre fyra omständigheter: 1) medellifslängden; 2) mortalitetens proportion efter årstiderna; 3) mort:smortalitetens prop.proportion mellan könen och 4) prop.proportionen af de födda i olika trakter af landet. Dervid måste göras den allm.allmänna anmärkning att F. är ett i det hela jemnt land, der inga höga bergsryggar bilda skarpa gränser mellan olika nejders klimat – öfvergångarne från kontin.kontinental klimat till kustklimat, från nordluft till sydluft äro derföre milda och gå småningom – följaktl.följaktligen blir en medelberäkning för hela landet här mera tillförlitlig än i andra länder.

8 Enligt nio års tabeller uppgår medellifslängden i Finland till 35⁵³⁄₁₀₀ år, således i det närmaste 35½, medan den i Sverige utgör 39³⁄₁₀, i Norige 41½, i England 38, i Portugal 40½ o. s. v. Orsaken|36||316| ligger till någon del i det stora antalet af barn, som hädanryckas i späd ålder, ty F. äger icke ett mindre antal gamla personer än andra länder. Räknar man länen efter deras alder invånare öfver 90 år i prop.proportion till folkmängden, så blir ordningen följande: Uleåb. l., Åbo l., Nyl. l., Wib. l., St M. l., Wasa l., Thus l., Kuopio l. – men uppställer man dem efter medellifslängden, så blir ordningen en annan neml.nemligen Wasa l., Kuop St M. l., Åbo l., Wib. l., Thus l., Uleåb. l., Nyl. l., Kuopio l. och Wasa l. Häraf finna vi, att i kustklimatet räknas de flesta gamla personer, men det oaktadt är medellifsl.medellifslängden kortare – i de inre länen deremot är medellifsl.medellifslängden större, men de gamlas antal färre. Således har är kustklimatet farligare för lifvets tidigaste ålder barndom och gynnsamare för dess ålderdom – I Under kontinentalklimatet tvärtom, så att der komma flera barn till mogen ålder, men flera dö, innan de hunnit lifvets naturliga gräns.

9 Mortalitetens proportion efter årstiderna synes bäst af antalet döde i hvarje månad. Det beräknas, att i Maj dö 10⁹⁄₁₀ proc.procent af hela årets dödsnummer, i Mars 9 ³⁴⁄₁₀, i April 9⁴⁄₁₀, i Januari 9 proc.procent, i Febr. 8⁷⁄₁₀, i Dec. 8³⁄₁₀, i Nov. 7₈svårtytt⁄₁₀, i Juni 7⁷⁄₁₀, i Juli 7⅟₁₀, i Aug. 7 proc.procent, i Sept. 6⁸⁄₁₀, i Okt. 6⅟₁₀ procent. Här träda årstidernas inverkan klart i dagen. De flesta gå hädan om våren i Maj, April, Mars. Hvarföre Minsta antalet deremot under sommarn och hösten: Juni, Juli, Augusti, September. Hvarföre? Emedan hela vår lefnad här i norden är en strid mot en jernhård naturensr. I Mars äro de mesta af vinterns gamla förråder förtärda – det är långt till de nya finnas –boskapen försinar – men folket hungrar – i April ökas denna brist – i Maj når den sin höjd – först i Juni begynner den friska grönskan att lifva de domnade lifsandarna – i Juli kommer den fulla sommarvärmen – i Augusti|37||317| skörden – i September och Oktober årets rikaste tid, då det är öfverflöd uti bondens visthus, då sommaren stärkt hans krafter och tanken på framtida brist ännu ej hunnit förlama hans mod. Då är lifvets kraft större än dödens – sedan uppstår ett sjunkande af lifskraften, som åter varar ända till slutet af Maj, då åter ett stigande börjar, och så är inverk är menniskans tillvaro öfverallt, dock mest i de heta och de kalla klimaterna beroende af naturkrafterna, medan hon deremot i de mera tempererade har emot dem en större reaktionskraft till lif.

10 Sommaren här i norden är kort, men likväl är det den som afgjordast inverkar på mortaliteten, i mån af dess större eller mindre förmåga att stärka befolkningens lifskraft. Man har gjort den obs. att kalla somrar medföra en stor dodlighet. Så var 1832 och 1856 års sommar dene kallaste under detta århundrade. Medeltemp. för Juni, Juli och Aug. var 1832 blott 13¹⁵⁄₁₀₀, medan den vanligen är 14 till 18 och i medeltal 16°. Efter denna kalla sommar följde året derpå 1833 den största dödligheten under detta sekel – emedan lifskraften då ej vunnit den nödiga hvilan och stadgan, för att uthärda följderna af missvext och andra ogynnsama inflytanden. Likaså 1857.

11 Under inflytande af ett kallt klimat mognara både man och qvinna sednare i norden, än i södern – följder visar sig i senare giftermål, men också i en längre fortfarande fruktsamhet. År 1830 föddes 100 pbarn på 484 gifta par – 1845 100 barn på 461 par – följaktl. var fruktsamheten i stigande. På hvarje äktenskap belöper sig i medeltal 4 till 5 barn – och 1 nedkomst på hvar 15:de qvinnora skänker årligen landet en medborgare.

|38||318|

12 DockAllaOm också dessa företeelser eg.egentligen äro tillhöra sin yttring f statistikens område, så kan historien icke stillatigande gå dem förbi, emedan nat den fysiska naturens eminentaste produkt dock alltid är menniskan sjelf och emedan ett lands geografi sålunda alltid har en oberäknelig andel uti ett lands historia. Men jemte dessa fysiska krafter verka de osynliga andliga krafterna, hvilka aldrig fullt tillförlitl.tillförlitligt kunna mätas med ziffror och som likväl utöfva ett vida afgjordare inflytande på ett lands progression, än de blotta naturkrafterna. Har Finland i detta afseende gått framåt? Hvilken statistik mäter tillvexten af dess intelligens, dess folkbildning, dess religiösa, vskapligavetenskapliga, konstnärliga bildning under seklernas lopp – dess sedliga förädling – dess nationela utveckling, dess andliga tillvext såsom ettn ungdomsfriskt för en lång tillvaro bestämd folkindivid – hvem förmår sålunda genom en tafla af dess förgångna utvecklingsperioder visa oss dess framtid – ?

13 Här tiger geografin och lemnar detta verk åt historien –