Tredje Föreläsningen 8/2 72

|19|

Tredje Föreläsningen 8/2 72.

1 Brachelli.

2 Europa utgör nordvestra hörnet af östra halfklotets kontinent. Det är den minsta af verldsdelarna, såframt vi till Australien räkna Söderhafsöarne – och såframt geografin erkänner några verldsdelar numera. Areala ytan är 180,000 □ mil, befolkningen 290 millioner, hkethvilket gör mer än 1,600 inv. på □ milen. Europa är således den tätast befolkade verldsdelen, ty Asien har endast 950, Afrika 272, Amerika 110 och Australien 25 inv. på □ milen. Men Europa är icke endast den tätast befolkade, verldsdelen, utan äfven den, so mäktigaste och den, som genom sin civilisation härtills – under mer än 2 årtusenden – har gått i spetsen för msklighetenmenskligheten. Det förtjenar, att med några ord förklara för oss orsakerna till denna öfvervigt.

3 Orsakerna äro dels geografiska och fysiska, dels ethnografiska, dels beroende af de högre andliga makter, som inverka på folkens utveckling, folkens stigande till välstånd, makt och en hög ståndpunkt af kultur. civilisation.

4 Fysiskt ligger Europas öfvervigt i det tempererade och relativt jemna klimatet. De kallaste och de hetaste zonerna förlama mskansmenniskans fysiska och andliga utveckling. De tempererade zonerna hafva ensamt det jemnt fördelade mått af värma och svalka, som på engång stegrar lifskrafterna och förunnar dem den nödiga hvilan. Natt och dag.original: dag Vextriket och djurriket, d. v. s. näringskällorna, utveckla sig i dessa zoner jemnare mindre yppigt, men jemnare fördelade och mindre lidande af tillfälliga störingar. Naturen sjelf, som planterat den ädlaste vinrankan i de temp. zonerna, lyckas med|20| det underbara förutseende, som vi öfverallt återfinna, hafva bestämt dessa delar af verlden till bostad för sina gunstlingar.

5 De geografiska orsakerna till Europas öfvervigt bero närmast af fördelningen utaf land och haf, bergland och slättland, fast kontinent samt öar och halföar. I alla dessa afseenden är Europa lyckligare lottadt, än någon annan verldsdel. Alla de öfriga hafva, antingen omätliga kontinenter, der mskanmenniskan isoleras och beröringen mellan folken försvåras, såsom i Asien och Afrika, eller ock båda olägenheterna af kontinental-öknar och hafsöknar, såsom Australien. Den verldsdel, som närmast delar Europas fördelar, är Amerika (N. Amerika), men saknaden af hafsvikar och halföar i de båda fasta kontinensvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandeterna af sistn. verldsdel förringar i någon betydlig mån detss i öfrigt lyckliga geogr. beskaffenhet och befordrar väl en utveckling af folkmassor, och kommunikationer, men icke den mångfald, som utgör ett vilkor för civilisationen.

6 Hafsvikarne äro för Europa af största betydelse. Hvita hafvet, och Östersjön, Medelhafvet befolka äfven den yttersta nordens ogästvänliga kuster. Medelhafvet Nordsjön och kanalen äro af oskattbart värde för beröringen mellan V. Europas folken; Medelhafvet med dess många och djupa inskärningar, Bosforen och Svarta hafvet med dess vida kuststräckor hafva, så långt historien skådar tillbaka, varit folkens farleder. – Af samma orsak äro öar och halföar af oberäknelig vigt.|21| Hvad vore den europ. norden utan Skandinavien, Island, Finland, Jutland och de danska öarna? Hvad vore Europas Vesterland utan de Brittiska öarna, eller dess söder utan den Spanska halfön, Italien, Grekland och Medelhafvets öar? Hvad vore Frankrike, om det ej bildade ett näs, som hvarmed Europas kontinent utlöper mot dess SV. hörn,? Hvad vore hela denna verldsdel utan sin stora rikedom på kuster? Svaret är också gifvet i geografin. Allt detta vore, utan sina kuster, detsamma som den stora ryska kontinenten och som andra sträckor af det östra Europa – områden, hkahvilka stadnat långt efter i civilisation, derföre att de sakna kuster, derför att de icke erbjuda möjlighet för en tillräcklig vexelverkan folken emellan. Dessa landsträckor hafva visserligen många och stora floder, hkashvilkas betydelse som handelsvägar ingalunda bör underskattas., men äfven de största floder kunna icke ersätta bristen på hafskuster: icke Wolga, Don, och Dniepern, Weichseln, hafva icke skapat någon civilisation omkring sig, icke ens Donau, och om Rhone, Themsen, Rhen och Elbe kunna sägas hafva gjort detta, bör orsaken sökas i oceanens närhet. Det ligger mycken symbolik i ett hemlighetsfullt samband mellan naturen och mskanmenniskan. Den fria hafsvinden tyckes vara ett nödvändigt element för den fria utveckling, som utgör ett af civilisationens grundvilkor. Den instängda kontinentalluften kan utveckla massornas välstånd, men ej deras intelligens och andeliga produktionskraft. Centernsvårläst p.g.a. strykning|22| Europas kulturctentra sammanfalla icke med dess centra för dess landmassor; utan dess civilisation har alltid graviterat åt S. och V. – och på grund af denna erfarenhet betraktar sig Tyskland såsom Europas medelpunkt, ehuru den geografiska medelpunkten, som första blick på kartan utvisar, ligger betydligt mera åt Öster.

7 Näst fördelningen af land och vatten, är fördelningen af bergland och slättland af stor betydelse. Bergstopparna motsvara icke geografiskt civilisationens höjdpunkter, – ty men men deras renare luft, deras friskare vindar, deras vidsträckta synkrets likasom befordra det friskare lifvet och den långsyntare blicken öfver verlden. Civilisationen bor i dalarna och på sluttningarna, men behöfver berg i sin närhet, likasom för att kunna mäta det höga och det låga i lifvet med dess deras rätta mått. Alla verkliga kulturländer bestå derföre af berg, omvexlande med slätter och dalar, hvaremot geografin åter visar oss med på det berglösa Rds ofantliga slättmarker hvad slätten, ensam för sig, förmår för folkens utveckling. Icke ens det uteslutande bergiga Schveitz utgör ett undantag ifrån denna regel: dess betydelse för Europa har mera varit indirekt, genom det stora exemplet af folkens frihet, än genom dess egen utveckling, som i denna stund är tudelad af skuggor och dagrar.

8 De ethnografiska orsakerna till|23| Europas öfvervigt stå i närmaste samband med de geografiska och fysiska. De kunna sammanfattas i ett få ord: mångfalden af folk, fördelad på en jmfv. trång yta, med täta beröringspunkter. Mångfalden och beröringen alstra en blandning af racer och folktyper, hkethvilket innebär ettn grundvilkor naturlag för mskligmensklig kraft och förädling. Familjer – t. ex. aristokratiska – som aldrig blanda sitt blod med andras, försvagas småningom och dö ut. Deremot alstras vanligen af förbindelser mellan makar af olika folk, eller af olika karakterer, en kraftigare, intelligentare afkomma. I denna omsta erfarenhet ha vi en förklaring af de europ. nationernas ungdomliga lifskraft. I Asiens eller Afrikas stora kontinenter lefva folken afstängda från hvarandra, utan att deras blod föryngras genom förbindelser med andra: der kunna folken genomlefva årtusenden på nästan oförändradt samma ståndpunkt, som deras fäder, tilldess en verldseröfrarese inbryter som en orkan öfver förvekligade slägten och åter låter ett kraftigare slägte uppstå ur de ruiner han efterlemnat.

9 Man hör ofta den spådom uttalas, att msklighetensmensklighetens tyngdpunkt i en nära framtid skall förflyttas från Europa till det Norra Amerika. Jag vågar tvifla derpå. Denna stora kontinent har visserl. utmärkta fördelar för en framtida kulturmakt.|24| Men redan blotta möjligheten, redan tillvaron af en enda ofantelig stat, som omfattar, eller snart skall omfatta hela denna verldsdel, motsäger möjligheten af den mångfald, som är ett vilkor för den mskligamenskliga utvecklingen. För närv. äga Förenta Staterna ännu detta vilkor, genom de olika folkströmmar, som den europ. och kinesiska emigrationen beständigt ditför. Dessa olika folkelementer behålla ännu en stor del af sin genuina typ, och derpå beror utan tvifvel, jemte den anglosachsiska racens energi, För. Stat. nuvar. blomstring och tillvext. Men den dag skall komma, när den stora republiken icke mera har utrymme nog att mottaga denna beständiga till ström af olika folk. Den dag skall komma, när dessa folkindividualiteter sammansmälta genom den histor. traditionens makt och förlora sin mångfald. Då skall man hafva en enda ofantelig folkmassa af kanske 100–200 millioner, likasom det kinesiska väldet, och alla dessa af samma genomgående typ – dermed är vilkoret för tillvext och blomstring, – man kunde tillägga äfven frihetens grundvilkor – förbi, och denna nu så unga, ofantliga stat skall då för en tid sammangro till en koloss af med despotiskt envälde, tilldess att den a sammanstörtar och förstör sig sjelf inbördes genom samma, ehuru kanske icke fullt så hopplösa anarki, som nu det Södra Amerika.

10 Amerika.

11 I Europa deremot kan, till följd af denna verldsdels geografiska beskaffenhet, intet sådant befaras. De naturliga gränserna. Entt universalvälde|25| är här omöjligt. Så ofta det blifvit försökt och för en liten tid tyckts ha framgång, har det alltid ånyo genom folkens vrede sammanstörtat. Europa kan lika litet blifva en sammanhängande massa af folk, som en s.hängandesammanhängande massa af länder. Deri ligger dess trygghet. HkenHvilken despotisk makt som helst, verldslig eller andlig, än må söka att dominera i denna verldsdel, alltid finnes det någon otillgänglig vrå, der den borgerliga friheten eller tankefriheten finna en tillflyktsort. – Civilisationen kan till en viss grad gå nivellerande öfver denna verldsdel, såsom hon verkligen gått i 18:de och 19:de seklerna, när en viss allmän typ, yttre och inre, blifvit rådande bland Europas folk. Men när denna form för en viss tidsanda blommat ut, följer en annan. När det södra Europas folk öfverlefvat sin sommar, trädde MedelEuropas och nordens vesterns folk uti deras ställe. När dessa engång upplefvat sin höst, träda nordens och österns folk uti deras ställe. Och när äfven dessa uppfyllt sin mission, hvem säger oss, att icke nya och lifskraftiga nationer än engång kunna uppstå i södern? – I våra dagar lefva folken fort, mogna hastigt och åldras hastigt. Men historien går sin kretsgång igenom sekler och årtusenden öfver och genom dem alla – iIdéernas brytning, formernas ständiga vexling och öfvergång, den murkna grenens död och den friska grenens uppspirande, detta är msklighetensmensklighetens lif. –

12 Europa intet universalväldesvårläst p.g.a. att bläcket är svagt och avmattat, på väg att ta slut