Tolfte Föreläsningen. 15/3 72

|79|

Tolfte Föreläsningen. 15/3 72.

1 Italienare. Italien.

2 Det folk, som står närmast Grekerne, icke allenast i geografin, i härkomsten och i språket, utan äfven i verldshistorisk betydelse och i underbara omskiften af förnedring och storhet, är Italienarne, som de nu kalla sig – Romarne, som de fordom kallade sig.

3 Deras land är detta Italien, »som åtskiljes af Apenninerne, omgjordas af hafvet och skyddas af Alperne – är detta förlofvade land, hvarpå det öfriga Europa blickar såsom på naturens älsklingsdotter, hvars genomskinliga blå himmel ej har sin like och hvars yppiga grönska, hvars doftande oranger ut anses såsom urbilder af skapelsens fägring. Ej obestridt skönhetens pris – men Italien blomstrar i minnets glans, – aftonrodnaden af en lång sommardag färgar dess bergstoppar med ett bländande fr skimmer. Detta land erbjuder genom sina berg och sin långa utsträckning i norr och söder just denna omvexling, som öfverallt är så gynnsam för mskligmensklig kultur, – från det svala bergsklimatet till på Alpernas sluttningar, ända till den tropiska sol, som bränner Siciliens kuster, från Lombardiets sköna, temperade luftstreck fruktbara fält ända till Calabriens öde, solbrända bergstrakt och den romerska Campagnans qväfvande sommarhetta. Berg, dalar, strömmar och haf, ödemarker och rika skördefält hafva i alla tider särskildt denna halfö och dess befolkning i afsöndrade delar, hkahvilka, likasom Grekeland, legat i beständig rivalitet och fiendskap, men mera än Gd sammanhållits af starka politiska band och koncentrerat sig i en medelpunkt. Dess historia har bildat sig efter landet: blommande dalar och hårda, starka dominerande bergsryggar – en leende grönska, under hvilken dolda vulkaner beständigt arbeta.

|80|

4 Italien.

5 Ännu vid början af år 1839 var Italien deladt emellan följande stater: i Norr Lombardiet Venedig, som tillhörde Österrike, konungariket båda Sardinierna samt hertigdömena Parma, Modena och Toscana; i midten Kyrkostaten med de s. k. Legationerna, i Söder konungariket Neapel och båda Sardinierna. Allt detta har nu sammanvuxit till ett helt – Österrike har nödgats afträda alla sina stater Italienska besittningar – 1866 äfven Venedig – Garibaldi Lombardiet, Parma, Modena, och Toscana och Legationerna införlifvades med Sardinien 1860–1861 tog Garibaldi Neapel och Sicilien och skänkte det åt det numera uppstående kon.riket Italien, hvars kärna var Piemont – 1866 återfick Italien sitt berömda Venedig och 1870 i Sept. ändtligen äfven sitt ännu berömdare, efterlängtade Rom, dess verldshistoriska hufvudstad.

6 Konungariket Italien omfattar nu en areal af 5,427 □ mil eller jemnt ¾ af Finlands område. Dess folknummer uppgår till 26 millioner, eller mellan 14 och 15 mera än Finlands. – Påfven i Rom.

7 Italien, Italienare, hkethvilket namn härledes från en gammal sagokung Italos, är ett geografiskt, icke ett ethnografiskt, begrepp och har i alla tider inrymt olika folk. Redan i äldsta tider beboddes norra Italien af Galler, (således Celter) och Etruscer, hkahvilka sednare anses som invandrade Pelasger och således enl. den filologiska hypothesen, voro ett folk af till finska härkomst folkstammensvårläst p.g.a. radslut hörande folk. Etruscerne stå bakom Romarne som ett halfmythiskt urfolk, likasom Pelasgerne bakom Hellenerne, men Etruscerne|81| hade uppnått en icke ringa grad af kultur; deras fornlemningar vittna om grekisk konstskicklighet, deras språk har ingått som en urbeståndsdel i det latinska. När Roms häfder begynte dagas, var detta folk redan försvunnet bland de galliska och latinska folk, som då bebodde det öfra Italien.

8 Italiens urfolk.

9 Medlersta Italiens urbefolkning kallas Ligurer och Ausoner och sägas ha invandrat söderifrån. Deras härkomst har varit omtvistad; sannolikt tillhorde voro de med Hellenerne beslägtade folk. Flera invandringar från Asien synas ha ägt rum redan i andra årtusendet f. Chr. f.födelse – och den märkeligaste bland dessa har af Romerska sagan blifvit ställd i samband med Aeneas’ flykt ifrån Troja. I Latium i MedelItalien bodde då Latinarsvårtyttne, hkahvilka, förbundne med de invandrade Trojanerne, bildade det folk, ur hvars sköte Romarne framgingo. Sabinarne och en mängd små nationer, som efterhand uppslukades af Romarne, upptogo andra områden af medlersta Italien, och södra delen af halföns, jemte öarna, befolkades af grekiska, feniciska och Karthaginensiska kolonier.

10 Man finner således i det äldsta Italien entt ännu brokigare folkhvimmel, än i det gamla Grekeland. Hvar stad med sitt område var sjelfständig och förde krig med sina grannar. En stor, omfattande monarki var likaså okänd här, som i Grekeland. Men ett örnnäste uppstod i Latium och fostrade Rom.