Nittonde Föreläsningen. 18/4 72

|122|

Nittonde Föreläsningen. 18/4 72.

1 Gascogne – Languedoc.

2 Längst i Sydvest, i Guienne och Gascogne, är befolkningen sammansatt af Baskernes och till en mindre del af Göthernes afkomlingar, ett lifligt och gladlynt folk, som både producerar och dricker Frankrikes bästa viner. Gascognaren förlöjligas ofta som en narraktigt skrytsam och pratsam man, och derför har han att tacka sin naiva uppriktighet, som utan förbehållsamhet bornerar öfver bräddarna. I det hela är han bättre än sitt rykte; och det finns icke godmodigare mskormenniskor bland hela hans folk.

3 Vidare ha vi i södern det förtjusande Languedoc med den gamla vestgöth. hufvudstaden Toulouse. I denna provins är det vestgöthiska folkelementet öfvervägande. Det germaniska lynnet visar sig ock i en st benägenhet för eftertanke, för reflexion, för tvifvel, och det vaär här som den franska protestantismen haft sin egentliga härd och blifvit på ett så grymt, så blodigt sätt förföljd af den katholska fanatismen. Det var här som redan i 13:de seklet bålet och bödelsyxan rasade mot Albigenserne; det var också här som Ludvig XIV befläckade sitt minne med de grymma dragonaderne, som vår landsman prof. Frosterus så gr samvetsgrannt undersökt och så gripande skildrat. Folket är här helt annat, än i grannprovinserna: det är allvarligt, karaktersfast, enthusiastiskt för sin öfvertygelse – det är män af samma virke|123| som Camisard och hans trosförvandter, desse fattige herdar, som gång efter gång slogo Ludvig XIV:s härar och bäste fältherrar i Cevennernas berg.

4 Provence. Bourgogne.

5 I Provence med Marseille, Toulon och Avignon finner man åter ett helt annat folk. Här finnas qvarlefvor af Vestgötherne, Burgunderne t. o. m. något arabiskt blod, ty alla dessa folk ha någon tid beherrskat landet, men massan af befolkningen är här af romerskt ursprung och påminner om Nord-italienarne, särdeles Genueserne. Der är italienskt trots paradt med fransysk liflighet, ett hetsigt lynne och mycket skönhetssinne, hvarför ock Provence har varit skaldekonstens och trubadurernes egentliga hemland i Frankrike.

6 Går man derifrån norrut öfver Dauphiné och Lyon till provinsen Bourgogne, så inträder man på de gamle Burgundernes område. Från dem härstammar det mesta af folket. Här äro bo de lugnaste, saktmodigaste, men äfven mest frihetsälskande bland Fransmännen; men ett undantag gör den stora fabriksstaden Lyon, der en orolig arbetarebefolkning ständigt sjuder som en kokande härd ..

7 Ännu längre norrut äro Elsas och Lothringen, hvaraf större delen så nyligen blifvit lösryckt från Frankrike,. samt i vester om detta Champagne, Picardie, Artois, Dessa provinser Lothringen De förstnämnda vaoro ännu för 3 sekler tillbaka ett tyskta laänder med ett burgundiskt folk, men hara till språk, seder och sympathier blifvit nästan alldeles fransyska, hkethvilket nogsamt visat sig under|124| och efter sednaste krig. En egendomligt bruten tyska talas ännu i norra delen af Elsas, och sedan Strassburgs universitet nu blir tyskt, återinströmmar Tyskland med den ringa aktning för främmande nationaliteter, som alltid utmärkt de tyska invasionerna. Sannt nog har den franska invasionen under Ludvig XIV icke varit bättre, och Tyskarne ha med rätta kännt sig förolämpade af denne konungs mot all folkrätt stridande »reunioner». Men i våra dagar gå folken ej mera ur hand i hand, från herre till herre. De fordra att deras egen önskan blir rådfrågad, och detta hafva Tyskarne visligen underlåtit vid deras nya eröfring af Elsas och Lothringen, som gifvit otvetydiga bevis på att de fortfarande vilja vara franska. Befolkningen är af öfrige Fransmän ansedd för jmfv. plump och grof, men utmärker sig för mycken duglighet, redbarhet,original: redbarhet flit och arbetskraft, hvarför också i dessa trakter samt i Lyon den franska industrin har stått i sin högsta blomstring.

8 Elsas etc. Champagne.

9 I NV. Fr. Längre vesterut komma vi till Champagne, Picardie, Artois. Här är det frankiska folkelementet öfvervägande. Här bor ett krigiskt folk, i många afseenden kraftigt och driftigt, men äfven våldsamt, och dystert, trotsigt, mindre pålitligt. Tyskarne ha nyligen vid många tillfällen fått erfara dess oblidkeliga hat: lönnmord på tyska soldater ha ofta förekommit och framkallat blodiga repressalier. Det är en lycka, att Champagnaren icke dricker icke sin egen berömda drufva: den exporteras.

|125|

10 Normandiet. Bretagne.

11 Normandiets befolkning är sammansatt af Norrmanner och Franker. Det är det resligaste och starkaste folk i Frankrike, den bäste sjömannen, den bäste åkerbrukaren, den driftigaste boskapshandlaren och fruktodlaren. Sjelfva den normanniska hästen utmärker sig genom sin ovanliga storlek och styrka. Här bor Detta folk har i alla tider älskat friheten, och härifrån ha många bland Fr:s berömdaste krigare utgått. Men normanderne älska tillika ett muntert skämt, de äro öppna och språksama, de anses för storpratare och rumormakare: Fransmannen kallar Normanden sin »fanfaron». Det är något qvar af den gamla nordiska böjelsen för bragder och äfventyr, mycken lustighet, men också mycken praktisk klokhet, och den gamla normandiska adeln är den mest ansedda i Frankrike.

12 Man frågar hvart i alla dessa landskaper den gamla galliska urbefolkningen tagit vägen. Vi återfinna den en del deraf den renast i Bretagne, som äfven har sitt namn af de med gallerne nära beslägtade Britterne. De bibehöllo der ganska länge, ända till Ludvig XI, en icke ringa grad af sjelfständighet och äro ännu ett ganska egendomligt folk, som röjer sin förvandtskap med Irländarne och invånarne i det brittiska Wales. De äro af alla Fransmän de mest konservative, de mest legitime, de mest okunnige, och vidhänga med orubblig ihärdighet sin gamla tro, sin gamla adel, sin gamla kungafamilj. Det är ett äkta vasallfolk, trofast intill döden|126| för hvad det anser för rätt och för det beredvilligt till alla uppoffringar. Som sådant har detta folk intill sednaste dagar utmärkt sig och står nu som den afgjordaste motståndare till det republikanska, af otron och anarkin beherrskade Frankrike. Man finner äfven i Bretagnarnes yttre en ljusare ansigtsfärg, blå ögon och ofta nog äfven ljust hår.

13 Centern.

14 I midten af Frankrike – på en sträcka af 30 till 40 geogr. mils bredd, mellan Senlis, Paris och Orleans – ha vi centern och kärnan af den franska nationaliteten – centern, om också icke den moraliska kärnan. Här äro afkomlingarne af den gamla romersk-galliska befolkningen likasom sammanträngda och bilda den tongifvande, herrskande delen af nationen. Hvad finner man här? Eller hellre: hvad finner man icke? Liflighet, lättsinne, njutningslystnad, nyhetslystnad, fåfänga, sjelfbelåtenhet, prål, ett beständigt skiftande ombyte, ett skimrande sken med tomhet uti sitt inre och detta obeskrifligt lätta, behagfulla, intetsägande och dock mycket karakteriska något, som man benämner fransysk esprit och som på engång gycklar med allt och beherrskar allt, – följer alla impulser och tillika sjelf gifver impuls åt alla nationer. Detta är skuggsidan, sådan som ishti synnerhet Tyskarne gerna älska att afmåla den, och man kan icke bestrida, att de ju i mycket ha rätt. Denna tongifvande center är det, som färglägger hela den nuvar. franska nationens utsida, sådan hon visar sig för utlänningen. Det finns icke ett rörligare, ostadigare, nyckfullare folk. Det är som hafvets|127| gungande våg: i dag icke mer hvad det var i går, i morgon icke mer hvad det var i dag, och dock i sin helhet beständigt detsamma i alla sin ombytlighet. Der Undantager man den sämsta delen af Paris, så finnas der få af dessa grofva passioner laster, som befläcka mindre lifliga och mindre civiliserade folk: sällan dryckenskap, sällan liderlighet, sällan mordlystnad, sällan snikenhet, men der finnes en ytlighet yta utan innehåll, der saknas en botten i karakteren. Sjelfva den yttre gestalten vittnar om en degeneration, ett vanslägtande. Fransmannen i medelprovinserna är ett smärt, kortvext folk af svag kroppsbyggnad, hkenhvilken svaghet han dock ersätter genom mycken vighet och rörlighet. Det finns icke en sämre athlet i brottning – gäller det armkraft, så besegras han af nästan alla nationer – men det finns icke heller en bättre fäktare: icke ens italienaren uppnår en sådan färdighet i att handtera värjan. Fransmannen i dessa trakter har – och än mer fransyskan – har ett medfödt behag i all hela sin hållning och alla sina rörelser, utom att fransyskan vanligen går illa. Den simplaste arbetare kunde afkasta blusen, påkläda sig fracken, placeras i våra salonger och gälla för en fullblodig aristokrat. Grofhet i sätt umgänget, råhet i atbo ord eller åtbörder, särdeles mot en främling, är något så stridande mot dessa Fransmäns natur, att man förvånas, när man någongång fuinniter sådant hos den franska polisen. Alla öfriga äro födde gentlemän.

15 Centern.