Sjuttonde Föreläsningen. 27/10 64

Lästext

Sjuttonde Föreläsningen. 27/10 64.

1 Undertiden kämpade DelaG. och G. Horn i Liffland, under brist och sjukdomar, hårda strider mot Gonseffski i Liffland. Vid Düna gick Horn öfver floden med 800 f.finska ryttare och 600 musketörer, angrep Pol:sPolackernes öfverlägsna styrka och slog den i grund. FfsFinnarnes hästar trötta. Vid Trejden öfverrumpl. han af Korff – slog honom, men förföljde för häftigt, led nederl. och fångar. Korff säker. Öfverrumpl. af Horn. 1000 Lithauer nedgjordes. Den annars högt berömde Jacob Dela G. hade med åren blifvit för maklig för desvårläst p.g.a. överskrivningsin outtröttlige kung, och G. A. ansåg derföre sin närvaro i fält nödvändig för till att föra kriget med kraft. Också vexte farorna alltmera, ju mera kriget i Tyskld utbredde sig och de kejs.kejserliga vapnen begynte under Tilly och Wallenstein få en allt afgjordare öfvervigt. och det så mycket mer, som nu en kejs.kejserlig här af 10,000 man ryckte fram under Arnim, för att förena sig med Sigismds trupper. Span En spansk flotta väntades till Öresund – och kurf. af Brandenbg, i hvars land kriget fördes, st höll var en opålitlig bundsförvandt. De två följande årens fälttåg mot Polen ha med rätta blifvit ansedde som förspelet till Sv:s deltagande i 30 åra kriget.

|126|

2 1628: Kon. d. 13 Maj i Pillau. Under 1628 års fälttåg höllo sig Pol.Polackerne mest på defensiven: ett långvarigt regn gjorde om intet ett anfall mot Dantzig. – Sv.Svenska hären tågade långs östra stranden af Weichseln inåt landet, intog flera fasta orter och sände ströfkorpser långt inåt landet. – Förskräckelsen för kon:s vapen utbredde sig ända till Warschaus murar. – Brist och sjukdomar hindrade likväl alla afgörande resultater af detta fälttåg. Den tappra unge grefve Thurn afled i fältsjukan, och i slutet af Oktob. återvände G. A. till Sverige.

3 RepetitionRepet. 15/10 74. FneFinnarne vid Dorpat 16/8 25. Wallhoff 6 Jan 26, Sapieha. Ostpreussen 1626. Meve 21 Sept. 26. Koniecpolski Danzig m. m. 24/5 27. Grebin 1626. Dirschau 8 Aug. 27. 1627–28. Sv.Svenskf.finsk historia.

4 Under hans frånvaro förde Axel O. befälet. 1629. På vintern företogo sig Pol.Polackerne under Potocki att belägra det af sv.svenskarne intagna fästet Strassburg, och Oxenstjerna framryckte utsände Herm. Wrangel med 8000 m.man att undsätta de belägrade. Potocki inväntade Sv.Svenskarne i en fördelaktig ställning vid Gortzno, en liten köping två mil från Strassbg och skyddad af floden Printz. Natten mot d. 2 Febr. lyckades Axel Lilje, som anförde högra sv.svenska flygeln, att med sina Östbottningar slå en bro öfver floden, och i daggryningen tågade Svv.Svenskarne öfver, utan att hindras. Potocki ville, i ridderligt öfvermod, låta dem alla komma öfver, för att tillintetgöra dem alla. Striden begynte om byn ZaporovaPol:sPolackernes högra flank och fördes af kärntrupper från båda sidorna. Polskaoriginal: polska husarer och Teuffel med gula reg:tetregementet, musketörer och f.finska ryttare (?) under Streiff. Vän och fiende blandades om hvarandra – hela den öfriga hären var åskådare af striden – Då begynte p.polska husarne att fly – den öfriga p.polska hären drog sig åt sidan, för att skydda sin flank, men blef i detsamma anfallen, råkade i oordning och kastade sig på flykten. – Utan förskoning rasade segrarnes svärd – 1,5,00 Pol.Polacker betäckte den skogiga höjden – hela deras tross, artilleri, 7 fanor och 500 fångar föllo i Sv:sSvenskarnes händer – 90 Sv.Svenskar stupade och sårade –

|127|

5 Stillestånd till 1 Juni 1629. De sv.svenska vapnens seger vid Gortzno hade en påföljd, som hotade att blifva farlig för Sv.Svenskarne sjelfva. Vid denna tid hade utbredde sig de segrande kejs.kejserliga vapnen under Wallenstein åt norr – Dmks tappre Christian IV hade med ett afgörande nederlag fått plikta för sin ärelystnad att vilja framstå som de tyske protestanternes beskyddare, och Wallensteins obetvingliga härar hotade Östersjöns kuster. När då polska hären var slagen eller förskingrad, fann och W:stein hade trupper lediga, skickade han sin vän och vapenbroder den tappre Arnheim med 10,000 man krigsvana trupper till Sigismds hjelp, för att jaga Snökonungen ur Preussen, och – tillade W:stein, – lemma start»lyckas det icke dig, så helsa honom och säg att jag snart sjelf skall snart komma efter.»kommentar Arnheim l.eller Arnim var en pröfvad och energisk fältherre, dyster och inbunden till sitt väsende, hvarföre han kallades den lutherske kapucinermunken. Lutheran.

6 G. A. hade värfvat i Skottland och anbefallt nya utskrifningar i Sv. och Fd., men väntade icke, när han i Maj 1629 ankom till Pillau Elbingen att finna framför sig en kejserlig här jemte den polska. Han förstärkte sina garnisoner och inneslöt sig valde tog till med stödpunkt för hufvudhären uti det fasta Marienbg, der han beherrskade Weichseln. Österom Weichseln denna flod ligger i polska Preussen staden Stum och några mil längre söderut Marienwerder, som var befästadt. Mot Till den sednare orten framryckte G. A. i medlet af Juni, och då beslöto Koniecpolski och Arnim att afskära honom återtåget med 18,000 man. Der upp Kon. anade faran och tågade åter norrut, men midt i en skog mellan Marienw. och Stum råkade hans förtrupper i ett bakhåll, och 200 man blefvo efter tappert försvar nedhuggne. Strax derefter kom kon. med sitt rytteri till stället, och en ytterst häftigt strid handgemäng uppstod,|128| der G. A. sjelf, var i yttersta fara. Okänd kom han in bland kroaterne fiendens tätaste hop och blef af två kroater bortsläpad som fånge, då en af hans ryttare räckte honom en pistol, hvarmed han skjöt den ena kroaten genom hufvudet, slog den andra med kolfven i ansigtet och kom så undan. Strax derpå fattade en annan fientl. ryttare honom i svärdsbältet, hvarpå kon. svängde hviftade bältet öfver hufvudet och lät det fara, jemte sin hatt (Wien). För tredje gången kom då en kroat, fasthöll kon:s högra arm och svängde sin sabel till ett dödande hugg, då i rätta stunden Erik Soop sprängde fram med sina Westgötha ryttare och nedsköt kroaten. genom Qvällens mörker slöt den oafgjorda striden, i hkenhvilken Sv.Svenskarne förlorade 700 man, hvaraf 300 fångne.

7 Kroaterne: Agram 19 Okt. 74.

8 Genom Arnims ankomst hämmades sv.svenska vapnen i deras segerbana – kon. inneslöt sig för resten af sommaren i Marienburg och låg der som en örn i sitt näste, bevakande fiendens rörelser. Sigismd.original: Sigismd Hans djerfva, bragdlystna själ sysselsatte sig midtunder dagens faror med vidtutseende planer till framtida storhet. Redan då hvälfde han i sitt sinne en plan att lemna Preussen med garnisoner i de vigtigaste fästningarna och plötsligen kasta sig in i Tyskland för att öfverraska och tillintetgöra de kejs.kejserliga härarna samt skaffa de hårdt ansatta evangel. furstarne luft. – Från detta alltför vågade företag afrådde honom den försigtige Axel O., och kon. fann för godt att ännu ett år samla krafter. Men på samma gång vaknade hos honom en plan, som gynnades af Pol:s inre oenighet, att vedergälla Sigismd lika med lika, krona mot krona,. och störta honom från thronen. Det vill synas, som hade han sjelf vid denna tid haft för afsigt att sjelf upphämta polska|129| kronan på spetsen af sitt segrande svärd efter Sigismds död. Och mot denne halft För hvad pris som helst måste han nu blifva denne halstarrige motståndare qvitt, för att få fria händer för sittn stora förestående strid på lif och död för trosfriheten i Tyskland. För detta högre mål i civilisationens intresse tvekade han ej att kalla aflägsna barbariska horder till hjelp. Han förespeglade den djerfve fursten af Siebenburgen Bethlen Gabor polska thronen som pris för ett infall i Polen från söder, understödt af turkarne. Och planen hade så när lyckats, medan det olyckliga Polen, sönderslitet af inre tvedrägt och omgifvet af tvenne oförsonlige arffiender i öster, var nog förblindadt att för dynas Sigismds dynastiska anspråk bekriga sin naturliga bundsförvandt Sverige. Bethlen Gabors död samma år gjorde planen om intet.

9 lemma startGeijer: mål – bakom mål.kommentar

10 Emellertid förenade sig uppträdde tvenne en opåräknade bundsförvandter att sluta det polska kriget förr än kon. vågade hoppas. En fiende, mäktigare än alla hans härar, uppträdde i striden emot Pol.Polackerne, och det var pesten, som flera gånger förut hade visat sig alstrad af krigets elände i de sumpiga kärrtrakterna och nu uppträdde med en ytterlig våldsamhet. Hela Bbyar och städer dogo ut, hela fientliga läger föllo offer för farsoten, och Warschau under det att sv.svenska hären, som stod i goda qvarter och med fri tillförsel på Weichseln, blef vida mindre angripen. Modfälld af all denna jemmer, skyndade Sigismund med sina prinsar bort ifrån hären, och få veckor derefter hade denna ännu nyss vid Stum så segerstolta polska här nästan totalt förskingrats eller dött ut. – Polackarne, redan förut ledsne vid kriget, misstroende kejsaren och hotade af turkarne, begynte nu högljudt ropa på fred.

|130|

11 Frankrikes thron satt vid denna tid Ludv. XIII och under honom i hans namn styrde utlade den statskloke kard. Richelieu sina nät. Han hade i sitt eget land bekämpat Hugenotterna och brutit deras motstånd med La Rochelles eröfring, men Habsb. husets vexande makt och anspråk begynte att blifva farliga för Frankr:s intressen. Richelieu såg sig om i Europa efter en damm mot denna farliga makt och underhandlade om ett förbund med England, Holland och Venedig. Dessa underh.underhandlingar strandade, och nu riktade kardinalen sina blickar på kon. af Sv., hvars fältherresnille då begynte väcka verldens beundran,. och Han beslöt att till en början skaffa hkonomgen fria händer från polska sidan. Fördenskull sände kard.kardinalen en af sina slugaste diplomater Charnacé att bemedla fred, l.eller åtm. stillestånd mellan Sv. och Polen.

12 Underhandlingar. – Anspråk. – Dantziger tullen. Men Charnacé var outtröttlig. Han reste mellan de båda konungarne: skrämde Sigismd med kejsarens eröfringslystnad och erbjöd G. A. öfverbefälet i tyska kriget. – Eng., holländska, brandenb. sändebud. – Ändtligen afslöts d. 26 Sept. 1629 n. st.nya stilen i Stumsdorf Altmark under bar himmel, en by nära staden Stum, ett stillestånd mellan Polen och Sverige på 6 år och på följande vilkor.

13 Sigismd skulle bära titeln arfkonung till Sv., men erkänna G. A. och hans af arfvingar som laglige innehafvare af Sv:s krona. Sv. skulle behålla hela Estld och Liffland med Riga samt i polska Preussen de hamnarna Memel, Pillau, Braunsberg och Elbingen med deras indrägtiga tullar, hvaremot öfriga af Sv. intagna städer och fästen i Kurland och Preussen skulle återlemnas, dels till kon.konungen af Polen, dels till hert.hertigen af Kurland och dels till kurf.kurfursten af Brandenburg. Utflyttningsrätt och andra privilegier tillförsäkrades. Fri handel – Religionsfrihet. Dantzig skulle vara neutralt och Sv. der uppbära tull.

14 Missnöje å båda sidor.

|131|

15 RepetitionRepetition 22/10 68. 1627–1628, 29. Förspel. Gortzno n. mot 2 Febr. 29. Arnim. Stum. Förlust. Marienburg. Planer. Richelieu. Pesten. Altmark 26 Sept. 1629. Inre förhållandn.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    5 »lyckas det icke dig, [...] efter.» citatet inte identifierat.

    9 Geijer: mål – bakom mål. Det är inte helt entydigt vad Topelius syftar på, men kanske på Geijers beskrivning av Gustav II Adolfs beslut att gå med i trettioåriga kriget; det närmaste målet var klart, det avlägsnare mer dunkelt. Kungen var enligt Geijer mer dragen till det obestämdare målet. Svenska folkets historia. Tredje delen (1836), s. 180.

    Faksimil