Sjuttonde Föreläsningen 17/3 64

|118|

Sjuttonde Föreläsningen 17/3 64.

1 Krigskonst. Kriget. Nbg på 700 steg nära. G. d. 25 Sept. i Wiborg (Cels. 318.) Kon. G. i Fd. Komet. Misstron

2 Freden i Moskva 2 April 1557: 1) att Svv.Svenskarne skulle komma fritt till Moskva och Novgor. och utlösa sina fångar. – 2) Fred 40 år från Marie bebåd. dag 1557 till s. d.samma dag 1597. – 3) Möte af 600 män godt folk från hvardera sidan vid Wuoxen Eliæ dag 1559. – 4) Gränstvister regleras. – 5) Tvister mellan båda rikenas undersåter afdömas efter förra traktater. – 6) Alla RrRyssar i Sv. lösgifvas. – 7) Obehindrade handelsfärder. Czar Ivan öfverfaller derefter Liffland.

3 RepetitionRepetition 1/11 67. RneRyssarne i Wbg 28 Jan. 1556. Peter M. Tscheremetjeff Dmitri Feod. Paletskoj. Krigsbuller. Kung. G. Fd i Aug. Wbg 25 Sept. Skrämsel. – Flottan i Hfrs. Fredsunderhandl. Prutmån. Freden. Prins Johan.

4 Vid slutet af sin vistelse i Fd vidtog kon. G. en åtgärd som för detta land och än mer för Sv:s närmaste framtid blef af stor betydelse. Prins Johan, då 18 år g.gammal, var hans älskade drottn. Margarethas äldste son och modrens afbild – en yngling, som genom sitt milda, glada, behagliga lynne tillvunnit sig fadrens hjerta framför sina öfriga syskon, ishti synnerhet framför den häftige, orolige och misstänksame thronföljaren prins Erik., Kath. son. Han hade åtföljt sin fader till Fd, och på denna resa synes kon.konungen ha funnit detta land både för dess storlek och dess från Sv. afskilda läge passande att att försörja älsklingssonen med en furstlig förläning. Beslutet synes ha fattats och tillkännagifvits redan på hösten 1555 – ty redan då fick prins Johan han allehanda uppdrag i landet å kon:skonungens vägnar – i Mars 1556 kallas han her af f.finska höfdingar »hertig till Fd, vår gunstlige och nådige herre», och till honom, icke till kon.konungen, adresseras rapporterna vid denna tid från Nyslott. Genom öppet bref af d. 27 Juni 1556 erhöll prins Joh. och hans manliga arfvingar i förläning Åbo län, Kumogårds län med Nerpes samt Åland. Eget är att höra kon.konungen dervid åberopa både verldslig lag och den af Gud i fromma föräldrars hjertan inplantade kärlek för deras barn, hvarigenom honom vore ålagdt att bereda äfven sina öfriga barn ett furstligt underhåll. – Riket: hans egendom. – Två dagar senare, d. 29 Juni, uppdrogs åt Johan högsta styrelsen och krigsbefälet öfver Fd i kon:skonungens namn, emedan – heter det – kon.konungen förnummit i Fd stor orätt och öfvervåld uppkomma deraf|119| att ingen högre styresman funnes i landet. I samband härmed står kon. G:s »Vapen – och sköldebref för hertig Johan på furstendöme i Fd», dater. enl. Stjernanman d. 7 Sept. – enligt andra d. 7 Jan. 1557. I inledningen säges, att kon.konungen med Sv:s rikes råds, adels och menige ständers samtycke velat gifva sin son Joh. nämnde finska förläningar, likasom de öfrige kungasönerne fått förläningar uti Sv. – Erik Calmar, Magnus Ö:göthland, Carl Södermanland –. »Och efter – heter det – förbemälde land och län uti Fd, som till samme vår käre sons herr Johans hertigdöme nu lagde och förordnade äro, neml. Åbo slott och län, Raseborgs län, Kumogårds län och Åland, med sköld vapen och sköldemärke icke till denne tid försedde varit hafve, som det sig borde och uti andra konungariken och hertigdömen brukeligt är ,och vara plägars» – vill kon.konungen af faderlig kärlek och konungslig makt, till unna och gifva var sin käre son och hans efterkommande, till hans furstendömes yttermera stadfästelse, ett evigblifvande sköldvapen och sköldemärke, – hvilket noga beskrifvas på följande sätt: skölden skall vara fyr delad i fyra fält: det högra upptill och det venstra nedtill skall vara blått med två sjuuddade silfverstjernor samt nedtill förgylldt – och öfver dessa färger skall stå en björn med förgylldt draget svärd mellan båda framramarne – hkethvilket vapen tillegnas Norra Fd och Kumogårds län. Färgerna Det ofra venstra öfra och högra nedre fältet skall vara rödt med en öppen, förgylld tornerhjelm och krona på samt två »Hafvenstaker» i kors bakom hjelmen, båda med förgyllda uddar, blå fänikor och förgyllda kors, hkethvilket vapen särskildt tilldelas södra Fd, Raseborgs län = (Nyld) och Åland. Ofvanpå nämnda vapen skola vara tre öppna tornerhjelmar, hvardera med en krona, i kronan på högra hjelmen en half björn med förgylldt draget svärd mellan framramarna, i kronan på den venstra fem lansar med förgyllda uddar etc. – hkethvilket vapen hert. Johan skulle bära i alla ridderliga öfvningar, till skämt och allvar, i krig torneringar, ringränningar, mynt, klenoder, fanor, målningar o. s. v. Således Rbgs län tillkommet. – Ej hela Fd. – Till Joh:s hertigdöme hörde ej Borgå, Kymmenegårds, Wiborgs, Nslotts, Thus och Korsholms län. Der styrde hert. Joh. blott å Kon:sKonungens vägnar.

|120|

5 Lagus Acta Soc. II sid. 637.

6 – Vapnet i sv.svenska lejonet sedermera infördt – färgerna – – Storfurstendömet icke nämndt – Johan kallar sig m. G. n.med Guds nåde »hertig af Fd och Sv. Rikes arffurste». – Först d. 5 Okt. 1581 tillägges i konungatiteln: Sv. G.Götes och Wendes KgKung »äfven Storfurste till Fd»konsekvensändrat/normaliserat. Detta skedde efter Carl Horns och Pontus dela Gardies lysande segrar i Rd sedan Narva och Ivangorod blifvit eröfrade, och innebar således ett trots mot denna makt och dess storfurste, hkenhvilken tillförene amr velat underlägga Fd sin spira. – Johan ansåg sig med så mycket större rätt kunna tillegna sig denna titel, emedan han förut varit hertig af Fd. – Titeln storfurste till Fd tillkom i början uteslutande konungen sjelf. – Då Johan III åt sin son Johan förlänade en del af Fd, gaf han honom endast titeln hertig. – Den förste prins som kallades storfurste till Fd, var Carl IX:s son Gustaf Adolf som erhöll detta land i förläning vid fadrens kröning 1607. – Den sista var Derefter ingen före Gustaf IV Ad:s son Carl Gustaf.

7 Fds vapen och titel af storfurstendöme datera sig således ursprungl., vapnet från hertig Johans en ung kungasons fåfänga att vilja i bredd med sin broder thronföljaren lysa med detta yttre tecken på makt och sjelfständighet., och titeln från ett trots emot Rd. Det är all anledning förmoda att hertig Johan sjelf gjort ritningen till vapnet efter de då brukliga mönster i heraldiken, seda som uppkommit vid blifvit ett slags vskapvetenskap vid slutet af medeltiden, då den furstliga och adliga fåfängan ännu ville behålla skenet af en ridderlig sed, som längesedan förlorat sin ursprungl. betydelse. Många små bevis finnas på den nittonårige hertigens koketteri med sin nya värdighet – han begagnar t. ex. redan 1557 i sina bref de kungliga uttrycken: »med Guds nåde» »vår synnerliga gunst och nådiga vilja tillförene» – eller: »eder härmed Gudi befallandes». Detta var hertig Johans lynne och ärelystnad, alltid merast riktad på skenet och sysslandet i en stor tid med små tankar. Till stora planer drefs han nödtvungen. – Sin betydelse hade Fds vapen och titel närmast deri att denr ställdes ett betitladt och beväpnadt furstendöme vid sidan af konungadömet. Detta s:hängdesammanhängde med kon. G:s största regeringsfel och den största inkonseqvens, hvartill han gjort sig skyldig. Han, hvars hela regering|121| gått ut på att återställa rikets enhet och samla dess krafter under en stark konungamakt, makt, grundlade vid slutet af sin lefnad, likasom Magnus Ladulås – med hkenhvilken han äfven i öfrigt äger stor likhet – dess riketsoriginal: riket nya splittring och långa, olycksaliga brödrafejder, genom sin svaghet att försörja de yngre sönerne med oberoende nästan sjelfständiga hertigdömen, hkahvilka försvagade konungamakten och utgjorde ständiga frestelser till uppror. Om sSamme enväldige konung, som gjorde upphäfde Fds separata ställning till Sv. och tillknöt hårdare de band, som fästade detta land vid Sverige, han var nu den, som genom Fds förläning åt hert. Johan och dess upphöjande till storfurstendöme, under en egen, i Fd residerande hertig, gjorde landets ställning till Sv. mera separat, mera lösryckt än någonsin. Här hade visserl.visserligen funnits två hertigar af Fd före Johan: – den ene var Magnus Ladulås’ Birger Jarls yngre son Bengt, sedermera biskop i Linkpg 1286; – den andre var Magnus Ladulås’ son yngre son Waldemar, hertig af Fd 1308. Men af dem hade Bengt veterligen aldrig personligen och Waldemar blott för en kort tid tagit någon befattning med landets styrelse; ingendera hade heller här haft någon varaktig bostad. Hertig Johan deremot övertog personl. Fds styrelse på en tid, när detta lands makt och tillgångar – ehuru för tillfället rubbade af ryska kriget – voro ojemförligt större, än under de förra hertigarne, och han tog snart sitt varaktiga residens i Åbo slott, der han omgaf sig med ett talrikt och lysande hof. Hvart detta skulle leda, med de båda brödernes kända lynnen, var icke svårt att förutse; men kon. G:s blick var förmörkad på ålderdomen; en faders svaghet fick öfverhand öfver konungens statsklokhet. Johans ed sid. 124. – Titeln storfurstendöm 1556 efter ryskt föredöme. –

8 Efter kon.konungens afresa i Juli 1556 qvarstannadeoriginal: qvarstadne hert. Johan i sitt nya furstendöme. Man läser att han d. 30 Juli var i Hvittis, d. 12 Aug. i Thus, sedermera på hösten i Viborg, der gärder Fds adel var samlad och åtog sig gärder för krigsfolkets underhåll. D. 22 Dec. 1556 inbjöd hert.hertigen Erik Flemgs, fru Hebla till Qvidja, att med|122| »käre barn och jungfru», andra dag jul, som orden falla, »göra sig lustig och lättsinnig» hos hertigen på Åbo slott. – 1557 i Dec. var hertigen i nejden af St Michel – 1558 berättas en böhmisk läkare ha blifvit skickad till Fd att kurera hertigen för en flussfeber, emedan i hela landet för öfrigt icke fanns någon läkare – i Mars 1557, 1558 och 1559 var han på Ulfsby gård o. s. v. – hvaraf allt finnes, att hertig Johan dessa år reste kring landet och personl. lade hand vid dess styrelse. Det var under denna Johans vistelse i Ulfsby, som han d. 8 Mars 1558 förordnade, att Ulfsby stad, hkenhvilken för sitt läge var otjenlig att befästas, skulle flyttas till det nuvar. Björneborg, der en fast köpstad skulle byggas med 10 års frihet för köpmännen. Befästningarna ger blefvo ej utförda, lika litet som hert. Johans plan att befästa Ekenäs uppföra ett slott vid Ekenäs. Han ingick dessa år i alla grenar af landets styrelse, mottog rapporter från fogdar och höfdingar, tillsat mottog klagomål från bönderne, tillsatte tjenstemän, förordnade om afvelsgårdarne, om bergmalmers undersökning, om utfärdade förbud mot elgarnes utrotande i Savolaks m. m., skipade lag, kort sagt, bemödade sig att, i sin faders fotspår, sörja för landets välstånd och kronans fördelar. Kon.Konungen tillskrifver honom från Sv. goda råd och varnar honom bl. a. att taga sig tillvara för Ff:sFinnarnes opålitlighet, »huru de begynne att perlemente mot sina egna höfdningar, när man skall bruka dem mot fienden» o. s. v. »Såsom dig väl drager till minnes, huru de skickade sig i Lojo, att de slogo sig fulle med öl, ropade och skriade i vår egen närvaro, att ingen fick hvarken höra eller tala för dem.» – Början af hertig Johans styrelse var för Fd välgörande. Forslts. och slutet deraf blefvo det mindre, genom den tillvexande missämjan med hans broder Erik, hvarom framdeles obs. sid. 124.

9 RepetitionRepet. Fred i Moskva 57. Johan hertig. Ej hela Fd. Vapnet. Storfurstendömet. Separatismen. Förpligtelse. Johans styrelse.

|123|

10 I Fds utstyrande med en furstlig vapensköld står i shangsammanhang med adelns starka tillvext under Gustaf I. Under de ryska och danska fejderne vid slutet öfvergången till det nya tidehvarfvet hade Fds adel blifvit dels utarmats, dels stupat för svärdet och Christian II:s bödelsyxa. Under Gustaf I reste den sig åter så hastigt till makt och rikedom. Den mäktiga Vi finna vid denna tid södra Fd uppfylldt af egenmäktige herrar, som förlitande sig på landets aflägsenhet visade god lust att göra folket till lifegne efter estländskt mönster. Den mäktigaste Kurckar – Hornar slägten var dåförtiden Flemingarne, 4 bröder, som alla beklädde domareembeten i landet. Den mäktigaste åter b bland dessa herrar var kon:skonungens amiral, den berömde Erik Fleming, densamme som räddade sig genom list ur junker Thomas fångenskap och sedan sjelf tillfångatog den beryktade höfdingen i Sthms skärgård. Det var Flemg, som på sitt amiralskepp »Stora krafvelen» under grefvefejden utförde så tappra bedrifter mot lybska flottan vid Bornholm, att hela norden genljöd af ryktet om hans hjeltemod. – Vigtiga uppror. – Raseborg – Kumogård – Förtryck. – Rbg 1529: basta, binda, vintern i skogarna. – 1539 dylik klagan. – 1540 miste han Raseborg. – Återfick kon:skonungens gunst † 1548, samma år som hans bror Ivar, lagm.lagman i Norrfinne, öfver hkenhvilken samma klagan fördes af Ålänningarne. – D:o Jakob, häradsh. i Kumo. – Skjutsningen. sid. 104. – 17 Maj 1556 den första skjutsförordning i Fd.

Ätterna:

Spåre: Erik h. Hattula. – Fr. Jöns Spåre 1414.

Boye, Nils, Rbgs vestra här. Fr.Från Böhmen – Carl And:son Boye 1425 till Fd t.till Dalkarleby och Gennäs.

Hästesko, Nuvar. ätten adlad 1602. Jak. H:son Rbg.

Tavast, Simon Thomasson, höfd.höfding på Åbo slott 1555.

Fincke, G. Nyslott

Kurck, Knut Er:son – Jöns Knutson t. Laukko.

12 Horn, Henr. Klasson t. Kankas: Klas Kristerson t. Åminne.

13 Under Magn. Smek: Sigmund de Horne fr.från Brabant. – Från Öland t.till Fd. – från. från Flandern

14 Flmg inkom till Find med Erik XIII:s frände och råd Klas Fg, lagman i Fd 1424. Peder Flg † 1395

15 Stålarm arv.

16 Åbo borgare friborna giftermål