Tjugunionde Föreläsningen. 23/11 65

|190|

Tjugunionde Föreläsningen. 23/11 65.

1 RepetitionRepetition. Bud om Pultava. Landstorm. 1709–10. Sachsen, Dmk, Helsingborg 28/2 10. Diversion Wbg. 22 Mars 1710. Peter. Bombardem. Stjernstråle. P:s lifsfara. Kapitulation 10/6 10. Hölls ej. Ed Sjuke. Gymnas. Härjningar. Lvhp Lybecker. Obs. Folket. 5000 Rr.Ryssar. Kexholm 9/9 1710.

2 Till krig och hunger, som rådde i landet kom 171svårtytt0 äfven pesten. Dess hemland var, nu som alltid, Asiens hetare luftstreck, och härifrån kom farsoten på okändt sätt till södra Polen redan år 1707 långsamt framskridande under ett helt decennium först till Kpel, derifrån till Krakau och Lemberg 1707 och slutl.slutligen i nordv. riktning 1710 till Östersjön. Den föregicks af en härjande boskapspest och gynnades af det elände, som då, till följd utaf krigen, var utbredt öfver en stor del af vestra och norra Europa. På våren och somm. detta år 1710 härjade farsoten starkt i Liffland, Estld och Kurland, hvarifrån den utbreddes till Sv. och Fd med flyktingar, som räddade sig undan RnesRyssarnes härjningar. Först af alla orter i Fd angreps Hfors, der pesten visade sig den 9 Sept., hitförd, såsom man trodde, af tvenne qvinnor från Liffland Reval. De först angripna husen cernerades, och på en ö i skärgården inrättades 6 veckors karantän för ankommande fartyg, men det oaktadt tilltog farsoten och blef intensivast i Okt., då bland stadens ringa befolkning 15 till 20 personer dagligen afledo. Först i Dec. Nov. började pesten aftaga och upphörde vid jultiden, sedan den i Hfors bortryckt 1,185 personer, främmande inberäknade. Dess förödelser skönjas deri, att år 1710 voro i original: i Hfors 727 personer mantalsskrifne, men följande året endast 387. Härtills hade de döde blifvit jordade i sjelfva kyrkan; nu blefvo de begrafne på Kampen. I Åbo var härjade farsoten så svårt, att magistraten begärde man begärde få inställa rådstufvurättens sessioner. Omk. ⅓ af inv.invånarna 2000 pers. afledo, bland dem äfven stadens läkare Kylburger,. fFlera familjer utdogo alldeles, och de dödes antal var tidtals så stort, att de ej hunno strax begrafvas, utan upplades t. v. på Sandbacken vid Tavasttull. I Borgå dogo 652 pers. medan staden räknade blott 465 mantalsskrifne. Vintertingen inställdes i hela landet. Kyrkoböckerna äro uppfyllde af anteckningar om farsoten, som utbredde sig långt åt norden.|191| I GCarleby dogo 100 personer. I Uleåbg blef hemsökt deraf, och i Ubgs län skola flera byar och gårdar ha blifvit alldeles folktoma. Ziffran för hela landets förlust är okänd. I Sv. rasade pesten så, att af 60,000 inv.invånare mellan 20 och 30,000 pers. afledo i Sthm och i hela Sv. omkr. 100,000 pers. – Sjukdomen Hofvet flyttade undan till Sala, många embetsverk stodo öfvergifna. – I Kphmn 23,000. Handel med kläder – Fördomar. Röd tupp. Sjukdomens egenhet var en svulst l.eller bulnad, som visade sig på 2:dra l.eller 3:dje dagen. Många tecken antydde att luften var orenad af organiska smittämnen. Ett glas vatten, som stod öfver natten under bar himmel, fanns morgonen derpå öfverdraget med en grön, skimrande hinna; och lemnades ett nybakadt bröd någon tid ute, öfverdrogs det af grönt mögel, som var så giftigt, att hundar dogo, sedan de ätit deraf. Man anmärkte äfven att luften flera månader på hösten var alldeles lugn och uppfylld utaf en ständig osund dimma, så att när solen ändt. visade sig på juldagen om f. m. helsades dess lifvande anblick med nytt hopp och mod af den nedslagna befolkningen. Fruktan för farsoten var så stor, att många, ishti synnerhet från städerna, flydde med sina familjer till ödemarkerna, för att der afstänga sig från andra mskors en farlig beröring med andra mskor. – Nordberg omtalar en f.finsk öfverinspektor vid namn Johan Erik Nordenberg, stamfader för Nordensköldska slägten

K. C. han sitter ren till häst och till dig rider

Disvårtyttn glädje nalkas snart, han kommer hvart det lider

4 För öfrigt omtalas från visade äfven denna uppskakande kris i hela samhällslifvet en lika brokig tafla af lössläppta passioner bredvid en und den slappaste känslolöshet, – de ohyggligaste drag af mskligmensklig sjelfviskhet vid sidan af den mest rörande sjelfförsakelse.

5 I Fld synes farsoten småningom ha upphört på vintern och våren 1711; i Sv. fortfor den hela detta år, och ännu 1712 härjade den uti Dmk. – Likasom andra stora genomgripande naturfenomener, efterlemnade denna farsot ett matthetstillstånd i f.finska folkets denna tid så hårdt pröfvade själ och ansågs äfven af tidens fromma tro såsom en Guds straffdom för mskormenniskornas synder.

|192|

6 Från denna naturkrafternas lek med mskolifmenniskolif vända vi åter till den icke mindre förödande leken af mskligamenskliga passioner på slagfälten. Fds blod flöt mångenstädes vid denna tid: icke blott på dess egen jord, icke blott på Ingermds, Polens, Ukräns slätter, utan och i det närbelägna Estd, Liffd, Kurland. – 1000 Östb. stodo under Vietinghof vid Krassovs armé i Pommern. Till Rigas besättning hörde 490 Åbol.Åbolänningar under öfv. Horn, – 129 BborgareBjörneborgare under Stack, 790 Wiborgare under Mellin, 440 Nylänningar under Budberg, 1072 Östb.Österbottningar under Vietinghof, och dessutom värfvade finska trupper, så att af Rigas 10,414 man starka garnison denna tid ungefär 4000 voro Ff.Finnar – en särskild anledning för oss att icke alldeles likgiltigt omtala denna vigtiga fästnings belägring, försvar och slutl.slutliga öde år 1710.

7 Efter Pultava slag hade tsar P. sändt 40,000 man under Scherem. för att fullända Lifflds och Estlds eröfring, och dessa inneslöto redan på hösten 1709 Riga på norra sidan. Här kommenderade gen.maj. Stromberg sin talrika, tappra besättning, men fästningen var ej provianteradoriginal: provianterade för lång belägr.belägring, och redan på vintern 1710 uppstod der mycken brist. Hästarne måste ihjälstickas af brist på foder, soldater och invånare begynte stupa af svält. Frampå våren kom pesten i staden, nöden blef stor och missnöjet vexte. Rigaboerne bestormade kommend. med böner att han måtte uppgifva fästn.fästningen, men när den gamle karoliner var döf på det örat och lät kasta de högljuddaste suplikanterne i fängelse, begynte stadsboerne och de liffl.lifländska officerarne att underhandla med fienden. I Febr. sprang ett stort krutmagasin i luften, dervid 1,800 mskormenniskor dödades. I Mars tilltog pesten både i staden och bland de belägrande, så att RneRyssarne redan voro betänkte på att upphäfva belägringen. Men i April fingo RneRyssarne stora förstärkn., staden besköts med stor häftighet, nöden blef allt större|193| och det olyckliga borgerskapet allt enträgnare. Det oaktadt försvarade sig Stromberg med undsättn. hela Maj, hela Juni, och d. 30 Juni slog han tillbaka en stormning mot murarna. Det var den sista ansträngningen. Af hans 10,400 man återstod då icke fullt 3000 friska, och då måste Strombg kapitulera d. 1 Ju mot löfte om fritt aftåg. Detta löfte blef icke hållet. Stromberg qvarhölls i fångenskap, en del af besättningen måste svära tsaren trohetsed. Liffl. – Så togo RneRyssarne d. 1 Juli 1710 G. II Adolfs eröfring det rika, starka Riga med dess indrägtiga handel, sedan de utanför dess murar förlorat 20,000 man, och sedan af 40,000 inv.invånare knappt mer än 3000 återstodo vid lif gått till spillo för pest och hungersnöd.

8 Efter Wiborgs och Rigas fall bortplockade RneRyssarne med lätthet resten af Sv:s besittningar vid Östersjön. D. 18 Juli gaf sig fästet Dünamünde, som beherrskade inloppet till Riga; d. 21 Aug. kapitulerade Pernau; slutl.slutligen den 28 Sept. äfven Reval efter en kort blokad. I denna kort förut så folkrika och välmående handelsstad, härjade pesten så skoningslöst, att af 1,500 mans besättn. återstodo blott 70, af nära 50,000 inv.invånare knappt mer än 3,000. RneRyssarne behöfde endast infinna sig, för att taga i besittning den folktoma, försvarslösa staden, – Erik XIV:s eröfring, näst Fd den första grundstenen till Sv:s Östersjövälde. – Det var också detta år 1710, som faktiskt öfverflyttade ÖsjöväldetÖstersjöväldet från Sv:s krona till Rds. Åtta fästen, som omgärdade dessa kuster, hade inom detta år ombytt herrar. Med fästena följde utarmade, förhärjade, till döds utmattade landskap, hkahvilka för hvad pris som helst ville komma till lugn och med denna förhoppning helsade RneRyssarne nära nog som befriare. Så gjorde Ingemd, så Estld, så Liffland: invånarne fogade sig villigt i deras nya förh.förhållanden och öfvergåfvo utan saknad Sv:s krona, under hkenhvilken de som gränsprovinser mot mäktige grannar varit i sekler en tummelplats för politiska fejder, af hkahvilka de haft intet att vinna, allt att frukta. – En provins allena böjde skildes med sorg från Sv. och böjde sig motvilligt för den nye beherrskaren. Wiborgs och Kexholms län. Partigångarne.

|194|

9 Efter Wiborgs fall var den tron allmän, att RneRyssarne skulle genast med sina segrande härar öfversvämma och taga hela Fd. Fördenskull gjordes ånyo starka rustningar, och än engång uppsattes de försvunna regementerna så godt som från första man. Det är rörande att läsa den beredvillighet, hvarmed det hårdt pröfvade folket ansträngde sina sista krafter för att försvara fäderneslandet. När kon:skonungens och rådets bref upplästes i kyrkorna med bevekande uppmaningar – inställde sig genast så mångesvårläst p.g.a. inbindning/konservering vapenföre män, att regementerne utan svårighet ånyo uppsattes; ja barnen i Östb. skockade sig tillhopa i rotar och begärde att få följa de äldre åt, för att taga Wiborg tillbaka; ty detta var målet för allas önskan, allas förhoppningar. Stora svårigheter mötte: man saknade nästan allt utom god vilja: pgarpenningar, krut, gevär, lifsmedel, salt; ty alla landets hjelpkällor voro försinade, exportartiklarne föllo, Danskarne stängde Öresund och uppbringade handelsfartygen. Från Sv. öfversändes gevär; bönderne fingo löfte om lättnad i utskylderna; ännu engång flög en gnista af hopp genom landet, så mycket mer, som kon.konungen ändtl. insett gen. Lybeckers oduglighet och till öfverbefälh. för trupperna i Fd utnämnt gen.guv. grefve Carl Nieroth, af hvars krigsvana och erfarenhet, man väntade mera energi för landets försvar. Kon:sKonungens instrukt.instruktion Bender 7/1 1711 att beväpna och organisera bönderne – gå till skogarna – vid lifsstraff ingen tillförsel l.eller kontribut. åt Fienden – Fd lidsvårtyttit mer. – Mot all förmodan fullföljde likväl icke tsar Peter denna gång sina fördelar i Fd, och orsaken var det hotande fredsbrott ifrån Turkiet, som var nära att tillintetgöra alla frukterna af hans segrar och hvarosvårtyttm –

10 Emellertid organisation. Bruce redan i Juli kung.kungörelse till Karelens inv.invånare – ståndspers. – att hos r.ryska styrelsen begära fribref och uppgifva deras utsäde m. m. Vid gränsen föreföllo smärre krigsrörelser. Den tappre Armfelt gick med en liten skara till Nyslott och lyckades mota RneRyssarne, som redan genom Pungasalmi höllo på att intränga i Saimaen. Vid gränsen uppstod redan, under major Daniel Luukoinens anförande, början till detta partigångarekrig –|195| Luuk. 211 man fotdragoner – sedan 4 komp. Sed. löjtn. Stigman: Nieroth. Första gången man hör de sedan så ryktbare Kivikätspråk: finska omtalas, är i en kungörelse af r.ryska brigad. Tatischef till Wibgs läns inv.invånare, dat.daterad Wibg 16 Aug. 1710, hvari han strängeligen befaller bönderne att hos r.ryska befälet angifva så snart något fientligt vore å färde af »det röfverske Kivikas partie», hvarföre angifvarne skulle belönas med pgarpenningar, men fr.från 10 till 20 rub.rubel, men gjorde de icke det, skulle deras gårdar och byar uppbrännas och inv.invånarna utan förskoning hängas. Jmfr kon:skonungens instruktion. – Kivikas 1706– Kapt. Daniel. 1 t.tunna spanmål och för hvar karl ½ tnatunna i månaden – Emellertid säger sig Simon Toracka begär hos Nieroth kaptens fullmakt på den grund att han reda åren 1706–09 tjent som löjtnant under Kivikas parti och derunder 100 RrRyssar om lifvet bragt. Fick fullmakt att uppsätta ett frikompani. – Lusvårtytt Organiserades.

11 Dessa partigångare – borttogo fiendens transporter – uppsnappade kurirer – öfverföllo och nedgjorde – Ville ej heta Sissar. Hästar – Magasiner –

12 RepetitionRepetition. Pesten 1710. Riga 1/7 1710 Dünamunde, Pernau. Reval 28 Sept. Inv.Invånarna gifva sig. Fd, ny uppsättning. C. Nieroth. Instruktion Ank. till Åbo 23 Sept. C. Armfelt, Nyslott. Puumala. Kivikas.