Tjugunionde Föreläsningen 13/4 66

Tjugunionde Föreläsningen 13/4 66.

1 Utomordentliga tider frambringa alltid ovanlige män, och så uppstodo i detta tidehvarf af intriger och konspirationer tvenne födda snillen i de hemliga ränkernas konst. Den ena af dem var Jak. M. Sprengtporten, den andra var Johan Kristofer Toll, då 28 år glgammal och öfverjägmästare vid kon:s hof. Han var till yttre och inre en kraftig personlighet, lika förslagen som djerf, lika listig som skarpsinnig, skuldsatt ända till ruin och likväl en af hofvets mest lysande ädlingar. För öfrigt ett lyckans barn och dock icke bortskämd af lyckan, ty det fanns hos honom något ädelt och ridderligt, som aldrig förnekade sig. Toll och Sprengtporten behöfde och förstodo hvarandra; de sammansvuro sig att med eller mot hans vilja uppsätta G. III på en mäktigare thron, än han ärft af sin fader.

2 Fd – Skåne. G. III tvekade för faran af ett inbördes krig, men ingen annan utväg återstod. Han beslöt sig att handla. PgarPenningar – bref – Vergennes Allt förbereddes med varsam hand. Prins Carl. Att förbereda sinnena, utsändes en skrift, som d. 21 Juli fanns uppslagen på gathörn och värdshus. under Den bar titeln »Mörksens rike och väldigheter», och skildrade i bjerta färger rikets dåvarande nöd och manade folket öppet till uppror.oläsligt p.g.a. överlimning eller tejp Mössorna blefvo skrämda och utsände spioner att utforska sinnesstämningen. För att bli af med Sprengtporten, skickades han till Fd – just dit han ville. »Det är att sätta bocken till trädgårdsmästare.» »Jag lägger i edra händer hemligheten af mitt lif.» Han reste d. 29 Juli och snart derpå reste Toll till Kristianstad, der han lyckades vinnaoriginal: vinnan kommendanten kapten Hellichius för kon:s sak. Snart voro äfven offic. vunna, och man tömde en skål för riksens ständers lyckliga resa.|201| Den 12 Aug. bröt konspirationen lös i Kristianstad. Fästningens portar stängdes, garnisonen svor kon.konungen trohetsed och de motspänstige arresterades. Knappt var det gjordt, innan en af rådets mäktigaste män, öfverståthållaren baron Rudbeck kom i en vagn, förspänd med 6 hästar, att inspektera fästningen. – När han ville in, fällde vakten vid porten bajonett. – En officer: Ha ni något arbete för händer i fästningen? – Det vet jag icke. – Är fienden i landet? – Det vet jag icke. – Är här uppror? – D. v. j. i.Det vet jag icke. – Hvem har högsta befälet i staden? – D. v. j. i.Det vet jag icke. – Hvem är ni? – D. v. j. i.Det vet jag icke. – Hvad heter ni? – D. v. j. i.Det vet jag icke. – Är ni klok eller galen? – D. v. j. i.Det vet jag icke. – Öfverståth. måste vända om och for i flygande fart till Sthm, för att – – Mössornas chefer förstodo strax att något var å färde, och och tvenne pålitliga reg.regementen efterskickadesinkallades för att upprätthålla lugnet i hufvudstaden. dDe ifrigaste föreslogo att bemäktiga sig kon:s person. Eng. och r.ryska ministrarne tillstyrkte detsamma, men det öfrige ansågo det farligt för kon:s popularitet och beslöto att afbida ett mera gynnsamt tillfälle, när trupperna anländt. Rudbeck gick till kon.konungen och försökte att utspionera honom, men kung G. höll så ypperlig min, att öfv.ståth. blef fullkomligt förd bakom ljuset och tackade honom för hans stora nit för friheten.

3 Emellertid hade öfv. Sprengtporten kommit till Fd och begynte sina operationer med Nylands dragoner i Borgå. Det fordrades ej mycken möda att öfvertyga både befäl och soldater om rikets fara och nödvändigheten att återgifva kon.konungen mera makt. Från Borgå reste han till Sveaborg, der var allt förberedt och innan kort svor garnisonen kon.konungen trohetsed. Den gamle kommendanten, gen. baron Björnberg satt, illa ansatt af podager, i sin länstol, när han fick höra –|202| »Hvar är mina jungfrur? Hvar är mina pistoler?» – Och knappt hade jungfrurna visat sig, innan der kom rapport, att öfv. Spr. förde befälet. Manifest d. 17 Aug. – »Afskudda tyranni» – laglösa riksdagsledamöter bedyrar att ej inskränka friheten – ed – Derifrån reste Spr. till Jukkala marknadsplats, för att arrestera riksrådet Reuterholm, och så utbredde sig upproret hastigt öfver hela södra Fd, der man långt original: förföre detta varit utledsen vid en frihet, som endast bestod i partiernas tyranni. D. 23 Aug. afseglade Spr. med Nylands dragoner och en del af Sveabgs garnison, inalles 800 man, för att fortsätta revolutionen i Sv., men innsvårläst p.g.a. strykning händelserna hade hunnit före honom, och när han d. 7 Sept. kom fram, fann han redan allt undangjordt.

4 fänrik Coswa-Anckarsvärd

5 Med största oro hade kon. dag efter dag väntat Spr. med hans finnar. Ställningen blef med hvarje dag farligare. Den 17 Aug. fick kon.konungen veta i en biljett från grefvinnan Posse, som utletat hemligheten af sin bror, hofpredikanten Wrangel, att rådet ville bemäktiga sig hans person, och detta tvang honom att påskynda revolutionen. Hamilton: »Försynen hade handlat för omedelbart, om en revolution kunnat utföras utan fruntimmer och prester.»

6 D. 18 Aug. om aftonen fingo Mössorna i rådet säker kännedom om hela revolutionsplanen. Nu var intet ögonblick att förlora. Alla på förhand utsedde medhjelpare fingo sina ordres och trupperna fingo jemte Sv.Svenska Botten befallning att på utsatt tid samlas i Arsenalgården.

7 D. 18:de på e.m. lät kon. kalla baron Rudbeck – om Kristianstad – broderimönster. På qvällen var supér i slottet – Nyheten om Alla väntade något – allas blickar hvilade på kon.konungen, men han jollrade med fruntimmerna, bladdrade i notböckerna och lät repetera den nya operan Th.Thetis och Pelée.|203| Sedan spelades det som vanligt vid flera bord – kon.konungen vann pgarpenningar af friherrinnan Pechlin – Efter supérn drog sig kon.konungen tillbaka till sina rum och tillbragte natten med att skrifva bref till prins Carl och sina förtrogne. – Hans död – ej genom en landsman. – Vigtigaste papper Beylon. – Drottningen till Ulriksdal (?). Derefter red han, som förra natten, att öfvervaka patrulleringen i staden och kastade sig oafklädd på en soffa att njuta några timmars orolig sömn.

8 Den 19 Aug. 1772 blef en varm och solklar sommardag. Kon.Konungen steg upp i vanlig tid och lemnade sina rum kl. 10, för att promenera till häst. »Om jag omkommer, sade han åt baron Taube, så lemna min blodiga skjorta åt prins Carl.» – Rådet hade session och kon.konungen infann sig der. En ordvexling uppstod och blef så ifrig, att riksr. Kalling ville hindra kon.konungen att gå ut. Kung G. skyn slet sig lös och red i sporrsträck först till Artillerigården., sedan till Arsenalen. Under vägen ökades hans följe beständigt, och snart såg han sig omgifven af 200 officerare (Sv.Svenska Botten). – Parad. – Till fots till slottet. Här höll han till officerarne ett af dessa mästerliga tal, hvari ingen sv.svensk konung utom G. II Adolf kunnat med honom täfla, och frågade dem, om de gemensamt med honom ville rädda fäderneslandet. »Följa mig som edra fäder ha följt G. W. och G. Ad.? Alla svarade ja Gud bevare e. m.ers majästet och undertecknade en skrift, som innehöll försäkran om deras trohet. Endast 4 offic. vägrade och aflemnade sina värjor. – Midtunder talet ville riksr. Kalling tränga sig in, men visades tillbaka, och när snart derpå hela rådet ville i procession begifva sig ut, ställdes vakt utanför dess sessionsrum. Nu knöt kon.konungen sin hvita näsduk om venstra armen och (alla följde exemplet) och gick derpå ut till gardet, som var församladt på borggården. – Tal – Ed. – lefverop. – Det instängda rådet, som höll på att öfverlägga – hörde ropet. – »Justerar protokollet.» Kapten Aminoff: rådet arresteradt. Middag, ej matlust.

|204|

9 RepetitionRepetition 14/11 70. J. C. Toll o. Sprengtporten Kristianstad 12 Aug. Spgtp. 29 Juli till Fd. Borgå. – Sveabg – Manifest. – Påskyndadt. – 18 Aug. – 19 Aug.

10 PgarPenningar utdelades, och omgifven af ett talrikt följe, red kon.konungen åter att taga Artillerigården i besittning. Ryktet hade redan hunnit sprida sig om en statshvälfning, och de nyfikne Stockholmarne, som denna gång hade skäl för sin nyfikenhet, uppfyllde alla gator. Öfver allt sågs snart den hvita bindeln om armen, öfverallt, der kon.konungen visade sig, hördes uthållande hurrarop. Förgäfves lopp öfverståth. Rudbeck genom gatorna och ropade: bröder, till vapen, eljest är friheten förlorad! Ingen hörde honom. Han I sin ifver sprang han till sekreta utsk., men när dess sekreterare slog igen protokollerna och förklarade sig hafva slutat, gick öfv.ståth. hem och satte sig i förtreten att spisa middag. – Farligare var gen. Pechlin, som föreslog att ständerna borde draga sig undan till Skeppsh. och protestera mot statskuppen, men Mössorna hade med all deras försigtighet blifvit fullständigt öfverraskade, ingen vågade sätta sig till motvärn, och Pechlin rymde skyndsamt ur staden. – Emellertid spärrades tullarna och en mängd betydande män arresterades. R.Ryska,original: R. danska och eng. sändebuden. Fingo snart friheten.original: friheten En uppmaning utfärdades till hufvudstadens inv.invånare att förhålla sig lugna, och som ytterligare bevekande skäl planterades kanoner med brinnande luntor på de förnämsta gatorna. Dessa försigtighetsmått voro öfverflödiga, intet motstånd försöktes. Om Sjelfva de två mot hufvudstaden tågande regg.regementerna förmåddes att vända om. Revolutionen var fullbordad utan blodsutgjutelse, och kl. 6 på aft. intågade G. III som maktegande konung i sitt slott, som han på morgonen lemnat nära att blifva en fånge hos rådet. – Följande dag togs ed af rikets kollegier och af folket, och d. 21 Aug. voro ständerne s:kalladesammankallade att hylla aflägga eden. – Tal – försäkran – trefaldt ja.|205| Regeringsformen, förut färdig. Eden aflades utan motsägelse. – D. 22 Aug. afsattes hela det gamla rådet, och ett nytt tillförordnades. – Snart derefter kom underrättelse att den nya reg.formenregeringsformen var öfverallt antagen och besvuren i hela riket. Gen. Pechlin ensam hade för afsigt att göra motstånd med Jönköpgs reg:teJönköpings regemente, men han arresterades och insattes på Gripsholm.

11 Fd hade den tiden sin första tidning, Å T. utgifne af et Sällskp i Åbo. Man skulle väntat, att en så vigtig förändring funnits något slags eko i landets periodiska press. Men nämnde tidn. för d. 20 Aug. innehåller »Bref till en fru med bifogade anm. till befrämjande af könets helsa» och nästa nummer för d. 4 Sept. nyttiga råd för f.finska åkerbruket. Nyhetsafd.Nyhetsafdelningen upptages hel och hållen af stiftsnyheter. Först d. 12 Nov. läser man ett tal af gen.löjtnanten baron Otto Stackelbg, hållet d. 15 Okt. f i Åbo för officerskorpsen af Åbo läns reg:teregemente, hvari med anledn. af den timade lyckliga förbättringen i reg.sättetregeringssättet, dervid officerarne bl. a. tillsades att som ständig åminnelse bära det hvita fälttecknet kring v.venstra armen, och derefter fortsätter tidningen åter Ichtyologia fennica så lugnt, som om ingenting synnerligt vore vidare att förmäla.

12 Med revolutionen den 19 Aug. 1772 var is v den s. k. frihetstiden i Sv. och Fd faktiskt afslutad. Huru litet den förtjenade detta namn, ha vi ofta varit i tillfälle att anmärka. Det kan icke nog ihågkommas, att partiväldets frihet i sj. v.sjelfva verket endast är ett uttryck för den mskl.menskliga egoismen, hvars valspråk är frihet för mig – en frihet för mig, som för alla andra måste innebära förtryck. Sv. och Fd ägde under frihetstiden icke mera, utan snarare mindre frihet, än under mången reg., som förut kallats enväldig, såsom G. Adolfs – Hvarken konung eller folk voro verkligt regerande.|206| De verkl. regerande voro particheferne med deras anhängare och slutl. de utl.utländska sändebuden. Så långt hade den i början så välgörande statsförf.statsförfattningen, som grundades af den store Horn, slutl. urartadt genom att slå öfver sitt mål och genom att, som någon uttryckt sig, ställa grytan på trevå fötter, sedan hon förr stått på tre. Lyckligtvis var reg:sregeringens historia denna tid icke folkets, och så såg man midtunder dessa politiska söndringar likväl stora personligheter och fruktbara idéer framträda. Den blomning, som strax efter 1772 spridde en så herrlig doft kring G. III och hvari han sjelf var medelpunkten, hade i sj. v.sjelfva verket rotats just i den föregående polit. söndringens och vanmaktens tid och behöfde endast sol och lugn för att herrligt uppspira.

13 – »Frihetstidens statsform (Naumann) var i sj. v.sjelfva verket en aristokratisk republik med ett ärftl. presidentskap, hvars innehafvare man för desto större värdighets skull beklädt med konunganamn.»

14 Att kon.konungen G. III för öfrigt genom revolutionen 1772 räddade Sv. från Polens öde vid samma tid, har mer och mer blifvit erkändt. Sedan kabinetternas hemliga korrespondens har kommit i dagen. D. 5 Aug. 1772 beslöts Polens första delning. Det är otvifvelaktigt, att underrättelsen härom påskyndade revol.revolutionen i Sthm. – Sv:s anseende F. II »une nation degradée»konsekvensändrat/normaliseratspråk: franska – »Funnes det Svv.Svenskar i Sv., skulle de vara ense om fäderneslandets väl, men den främmande korruptionen har alltför mycket förvändt nationens anda.» – Med denna tanke om Sv. ansågo dess grannar det redan såsom ett säkert byte, hkethvilket de i sinom tid skulle plocka såsom den mogna frukten från trädet. Rd, Dmk, Pr. och äfven England voro derföre högeligen förbittrade öfver denna statshvälfning. Med sitt nuv. reg.sättregeringssätt och 10 års fred kan Sv. blifva en betydande makt. Värsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandediga notifikationer. – Ej till Dubarry Morbrodren F. II skref med illa dold harm till sin systerson varningar, som snarare voro hotelser. – Idus Martii.språk: latin Märkvärdigt nog förutsade den statskloke Fr. kon – att om k. G. skulle gå i fält med en armé emot Rd, skulle hans armé öfvergifva honom i fiendens åsyn. – Katharina kall. Rd rustade till krig. – Äfven i Norige. – Rykte. Voltaire.

|207|

15 RepetitionRepetition. Revol. 1772. J. C. Toll. Christianstad. Sprengtp. i Fd. Utbrott påskyndadt. 18 Augusti. 19 Augusti. Godkändes d. 21 Aug. Fd – Frihetstidens slut. (s. 206) Polens öde.