Tjugusjunde Föreläsningen. 4/4 71

|316|

Tjugusjunde Föreläsningen. 4/4 71.

1 Sakerna gingo således illa för de sammansvurne och förvärrades än vidare genom Armf:s oförsigtighet. Han tillbragte sommaren 1793 vid baden i Lucca och lät der trycka en s. k. prospekt till G. III:s historia, hvari den nuvar. styrelsen i Sv. afmålades i de mörkaste färger. Enligt denna skrift, var det endast jakobiner, bedragare och skurkar, som omgåfvo konungen o. hertigen. Prospekten trycktes i 1000 exx. och kom naturligtvis äfven till Sv. Följden var ett skarpt bref af hert., hvari Armf. uppmanades, vid hotelse af entledigande, att återtaga sina beskyllningar. Armfts svar var redan beslutet: han ville genom ett trotsigt bref till hertigen framkalla sitt entledigande från ambassadörsposten; brytningen hade då fått sken af att utgå från hertigen, och Armf. hade tillika fått en ny anledning att framställa sig och den unge kon:skonungens vänner såsom förföljde af regeringen. Emellertid nalkades krisen på ett oväntadt sätt. Armf. fick först begynte misstänka, att hans bref till Sv. kommit i Rhms händer, och det dröjde ej länge, innan han skr fick läsa i tyska tidningar att hans närmaste förtrogne blifvit arresterade i Stockholm för högförräderi, hvari hans eget namn var inblandadt.

2 Med denna sak förhöll sig på följande sätt. Rhm misstänkte tidigt sin farlige motståndare och satte sina kunskapare i rörelse, för att bevaka alla hans steg. I Hamburg fanns en postmästare vid namn Bregard, hkenhvilken, smickrad och mutad af Rhm, lånade sig till hans villiga verktyg. Denna herre etablerade i sv.svenska posthuset i Hbg en väl inrättad breföppningsbyrå, der alla bref från eller till Sv. underkastades en viss|317| operation, och detta med så van hand, att ingen ens kunde misstänka att brefven varit öppnade. Denna operation medtog hvarje postdag flera timmar, medan posten fick vänta, och en särskild snabbskrifvare aflönades för 66⅔  rdrriksdaler i månaden, för att i flygande fart afskrifva sådana bref, som voro af ett intressant innehåll, hvarefter dessa åter inlades på nämnda behändiga vis och befordrades till deras bestämmelse. Man ser, att om Armf. ej var särdeles samvetsgrann i valet af sina medel, var Rhm det visst icke heller. Spioneriet gick så långt, att äfven hertiginnans af Södermld bref underkastades Bregards nitiska granskning. På detta sätt fick Rhm, om icke fullständiga bevis, – ty chiffreskriften gjorde hr Bregard ej litet bryderi – så likväl tillräckligt af sammansvärjningens trådar i sina händer, för att öfvervaka dess vidare utveckling. Korresp. mellan Armf. och frök. Rdschd fortfor halftannat år, ända till slutet af 1793, utan att, besynnerligt nog, någotndera af dessa kloka och fyndiga konspiratörer anade, att deras bref voro lästa och afskrifna långt innan de kommit i mottagarens händer.

3 Sommaren 1793 tillbragte Magd. Rdschd på Armf:s egendom Lindnäs i Östergöthland. När hon på hösten återvände till hofvet fann hon hert. misstrogen och kon. kallsinnig. Mensvårläst p.g.a. överskrivningHon visste icke, att man kände allt, eller nästan allt, och att man begagnat hennes frånvaro att skildra henne för den oerfarne och rättänkande Gustaf Ad. som en högst sedeslös och farlig person. Hon fortfor i sin olyckliga förblindelse att utföra Armf:s hemliga uppdrag och redogöra för deras framgång, medan den hand redan var lyftad, som skulle förkrossa henne.|318| Hon hade flera gånger blifvit varnad af sina vänner, men det oaktadt, var hon nog oförsigtig att på sena hösten 1793 afsända till hert. Armf. ett bref, försegladt med hennes eget vapen, medan alla de föregående varit utan sigill och underskrift. Vederbörande tycktes ha väntat på detta bindande bevis,. ty nu brast stormen lo Men man fick äfven ett annat och vigtigare.

4 Armf. hade åtsk. hemliga papper förvarade i ett schatull i hans boning uti Neapel., och detta schatull hade grefvinnan A. med tillhjelp af en trotjenare låtit nedgräfva i sin trädgård, för att framdeles medföra dem vid sin afresa. Men dervar.dervarande sv.svenska konsuln Piranesi, Rhms mest nitiske agent, som hela tiden utspionerat Armf. genom att besolda en af hans kammartjenare, gaf denne ordres lyckades muta sjelfva trotjenaren att göra en falsk nyckel till schatullet och stjäla papperen. Detta lyckades skedde en dag, medan Armf. var frånvarande och hans grefvinna åt middag. Schatullet tömdes, gråpapper inlades i de stulna papperens ställe, och stölden blef så icke förr bekant än en tid derefter, när grefv. Armf. mest vid sin bortresa från Neapel omsorgsfullt fört schatullet med sig ända till Kaluga i Rd. Piranesi skickade papperen till Rhm, och nu hade man fulla bevis.

5 Natten mot d. 18 Dec. 1793 lät hertigen kalla till sig några pålitlige officerare, och de funno honom vid hans skrifbord med handen på en bundt papper. Dessa papper, sade han, äro mera värda, än banknoter. Nu gaf hert. ordres att arrestera de sammansvurne, och sedan några krusat ifrån sig uppdraget att arrestera fröken R., åtog sig slutl. en kapten major Aminoff att utföra detta. Kl. var mellan 2 och 3 på natten. Aminoff bultade på porten: man svarade att fröken sof. En stund förgick, och derunder fick den anklagade tid att bränna upp en mängd papper. Emellertid insläpptes vakten, och fröken R. frågade Aminoff, om|319| det ej gjorde honom ondt att nödgas vara så oartig. Nej, svarade han barskt, det gör aldrig en officer ondt att göra sin pligt. – Den Fförtrollning var bruten, hvarmed Magdalena R. ända till de sista dagarna tjusat hela sin omgifning och hertigen sjelf. Hon, som nyss var skönhetens och behagens drottning, den mest firade och beundrade dame vid svenska hofvet, inkastades nu i ett uselt, oeldadt och omöbleradt fängelserum, der hon tillbragte nära nio långa månader, moraliskt och fysiskt marterad på alla upptänkliga sätt; hon hotades äfven med handklofvar, för att tvinga henne till bekännelse. Ja, Rhm hade den grymheten att skicka henne en spinnrock, för att fördrifva tiden med. Men hon bar med sällsynt ståndaktighet alla sina lidanden och kunde icke förmås att vittna emot den man, för hkenhvilken hon uppoffrat allt.

6 Hän famtsvårläst p.g.a. strykningSamma natt, som fröken R., arresterades äfven kongl. sekreter. Ehrenström och hans bror öfv.löjtn. E., öfv.löjtnanterne baron Lilje och Sandels, kamrer Mineur och åtskillige underordnade verktyg. Eft De öfrige sammansvurne uppfångades efterhand, bland dem öfv. Aminoff, som arresterades i Stralsund; dock icke utom chefen för konspirationen, baron Armfelt som då ännu var i Neapel. Men man var ingalunda sinnad att låta detta dyrbara rof gå sig ur händerna. I Genua låg en liten sv.svensk örlogseskader under befäl af baron Palmqvist. Han fick genast ordres, att segla till Neapel och söka bemäktiga sig Armfelts person. Men P. förhalade tiden och ankrade först d. 9 Febr. 1794 på Neapels redd, hvarpå han genast begärde audiens hos kon., för att framlemna bref från hertigen, med anhållan om att få häkta A. Audiensen beviljades först följande dag, och undertiden hade A. haft tid att bringa sin person i säkerhet.

7 Man har tryckta handlingar om dessa tilldragelser, utgifne af Piranesi. Det är en hel roman, eller, om man så vill, det bästa ämne för ett förträffeligt lustspel.|320| En sådan Don Juan, som A., har väl sällan uppträdt ens i en sådan kärlekens och nöjenas stad, som Neapel.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Man finner af sjelfva hans dödsfienders berättelseroläsligt p.g.a. konservering/inbindning att alla fruntimmer i Neapel, från gatsångerskan ända till drottningen, voro kära i A. – Ja, jalousin mellan två de förnämsta damer, den ryska furstinnan Menschikoff och den engelska lady Munck, gick så långt, att de för A:s skull ej tålte att se hvarandra. Men oaktadt karlarnes svartsjuka, hade A. så intagit äfven dem, och bland dem kon. sjelf, att alla, både karlar och fruntimmer, sammansvuro sig att gäcka alla Piranesis och Palmqvists efterspaningar. Det säges också, att A. stod i ett mycket förtroligt förhållande till drottningen af Neapel, som var en syster till Marie Antoinette. Säkert är åtminstone, att det var drottningen, som hjelpte A. på flykten genom sina egna rum och uti H. M:s egen vagn. Han flydde icke längre, än till en förtjusande villa nära Neapel och tillbragte der ett gladt lif, medan hans fiender lupo blindbock, för att söka få honom fatt. När de lupit sig trötta och Palmqvist afseglat, begaf sig A. åter frimodigt tillbaka till Neapel och tillbragte der en hel månad, såsom om ingenting händt, tilldess han slutligen fann för godt att resa till Ryssland.

8 Hert. och Rhm voro utom sig af hvrede. Högmålsprocessen gjordes anhängig inför Svea hofrätt och A. stämdes att inom 3 månader infinna sig, för att stånda till svaromål för de mot honom inlupna anklagelser. Han behagade icke komma. Alla Rhms agenter sattes i rörelse, för att fånga honom, död eller lefvande, under resan till Rd, men han undgick lyckligt både en besoldad polis och banditernes dolkar.

|321|

9 Emellertid fortgick ransakningen i Sthm, Armfelts stulna papper anlände, och en mängd personer indrogos uti förhören. Sammansvärjningen visade sig vara vidt utgrenad, sjelfva Schröderheim, sjelfva kon:s guvernör, grefve Gyldenstolpe, indrogosvårtytts i målet, men bevis saknades. Deremot fingos fulla bevis mot A., fröken R., Ehrenström och åtskilliga andra. Konungen fick del af ransakningens resultater och lät motvilligt förmå sig att anbefalla dess slutförande. I Sept. Juli 1794 föll domen. G. M. Armfelt, fröken R., och Ehrenström dömdes till döden, åtsk. andra, hvaribl. öfv. Aminoff, frikändes med vissa förbehåll. – Högsta domstolen fann dock för godt att, i Rhms intresse, skärpa straffen för de fleste anklagade. Då Armf:s person ej kunde åtkommas, bestämdes, att hans namn skulle utställas på skampålar i hela riket med följande ord: »G. M., sitt fäderneslands förrädare, fridlös öfver allt Sveriges rike med underliggande länder.» – Det var en skrift i Rhms smak. – Ehrenstr. skulle före afrättningen stå en timma vid skampålen på Packartorget i Sthm, öfv. Aminoff skulle sändas i lifstidsfängelse till Carlstens fästning; frök. R. benådades till lifvet, men skulle stå en timma vid skampålen på Riddarholmstorget och derefter för lifstiden insättas i Sthms spinnhus.

10 Jemförelsen mellan denna dom och den milda dom, som drabbade konungamördarne, ligger nära till hands. Också väckte saken ett oerhördt uppseende och den största ovilja, ej blott i hela riket, utan i hela Europa. Det blef bekant, att Rhm och exc. Sparre voterat för att frök. R. ännu dertill skulle få spö, och Sparre, som enträget yrkade, att hon åtminstone måtte få ett par ris, blef derföre sedan i hela sin lefnad kallad Ris-kanslern i st. f.i stället för rikskanslern.

|322|

11 Det allmänna deltagandet gaf sig också mycket lifligt tillkänna, ishtisynnerhet för fröken R. Vid sjelfva hofvet rådde ovilja och nedslagenhet. Hertiginnan kunde icke dölja sin afsky och svarade icke sin gemål, när han tilltalade henne. Hofdamerna vände Rhm ryggen. Det var d. 23 Sept. 1794 Magdalena R. beträdde schavotten. När hon fördes ur fängelset stodo der många åskådare af de bildade samhällsklasserna: alla blottade sina hufvuden. När hon uppstigit på schavotten och stod der, blek, men ännu vacker med sitt utkammade, kortklippta hår och i sin enkla, svarta drägt, lyste medlidande ur allas blickar och tårar syntes i många ögon. Man hörde bland folkhopen flera sådana yttranden som: »hvarför får ej fröken R. sitta, när likväl h. exc.hans excellens baron Rhms morbror satt på schavotten?» Något mer än en half timma uthärdade hon; då måste man taga henne under armarna, och afdånad bars hon ned i vagnen, som förde henne till spinnhuset.

12 Der fick hon ett litet omöbleradt rum, men några unga män sammanskjöto pgarpenningar, för att möblera rummet. När hennes dom afkunnades i hofrätten, räcktes henne af obekant hand en törnrosbukett. Och när hennes garderobe såldes, infunno sig så många köpare, att hvarenda bit refs bort till enorma pris. Man slets, liksom fordom om helgonens qvarlefvor. Magdalena R. var visst intet helgon, men hon var en olycklig, vilseledd qvinna, förtrampad af de hämdlystne män, hkahvilka så kort förut legat för hennes fötter och hkashvilkas gunst hon så lätt kunnat köpa, om hon icke så djupt föraktat dem. Man har med rätta anmärkt, att i st utbyte mot den schavott, som Rhm uppreste åt Magdalena R., har han funnit sin schavott i historien.

13 Ehrenström utstod också sitt straff vid skampålen, men blef benådad till lifvet.

|323|

14 RepetitionRepetition Armfts plan misslyckas, upptäckes. Hambg. Skrinet. – Natten mot 18/12 93. – Armf. i Neapel. – Högmålsprocess. – Konungen. – Domen. – M. C. Rdschd. – Barfod 162 ff.