Sjette Föreläsningen. 3/3 55

|50| |215|

Sjette Föreläsningen. 3/3 55.

1 Emellertid vaknadevVid denna tid erhöll det svenska väldet för första gången sedan Olaius och Laurentiius Petri handsk nedlade sina handskrifna historier i uti riksarkiverna, en rikshistoria författad af den berömde O. v. Dalin, och vid samma tid, just då Sv. Vet:skaps Akad:nSvenska Vetenskapsakademien begynte att sprida lif och väckelse rundtomfring, fickngo Sverige och Finland äfven deras första inhemska geografi, författad af assessor Erik Tuneld, sedermera känd äfven som förf.författare till Engelbrechts historia. Tunelds »In Första uppl.upplagan af Tunelds »Inledning till geografin öfver Sverige» utkom det för Sverige olyckliga året 1741 och utgör ett litet oktavhäfte om 472 sidor grof stil, omkr.omkring 90 sidor registrener inberäknade. Boken har 8 företal, 3 på vers och 5 på prosa samt är tillegnad riksens ständer (jemf.jemför 1:sta uppl.upplagan). Onekligen är detta arbete, i betraktande deraf att det var alldeles utan föregångare, »ett vackert verk», som Linné kallar det, och tyckes äfven af sin samtid ha blifvit mycket värderadt. Andra upplagan deraf utkom 1746, den tredje 1757, den fjerde 1762, och så vidare upplaga efter upplaga, alltmera förbättrade och utvidgade, ända till dess att arbetet i de sednaste (jag tror 10:de) upplagorna vuxit ut till omkring 8 gånger dess första omfång, och då har likväl Finland undertiden bortfallit. Ett särskildt värde för oss fick T:s geogr. derigenom att Porthan åtog sig att revidera dess 4:de del, som innehöll Finland och der gjorde många rättelser och tillägg af värde. Detnna är mera Porthanska upplaga är ock sedermera det tillförlitligaste vi härtills äga samladt i ett arbete om F:s geografi. 8:de uppl.upplagan begynte 1827, men utkom endast till IV:I. En storartad belöning, utropar en svensk kritiker, när ungdom och allmoge snart kunde tro att Tuneld betyder detsamma som Sveriges geografi. Hans arbete, ehuru summariskt det synes, var likväl ingalunda ett torrt namnregister; det kunde läsas med verkligt nöje för dess egen skull, och det röjde en va spår af en vältalig stil, förenad med en väl afpassad korthet.

2 Under sv.svenska frihetstiden uppstod en förut okänd literaturgren, nemligen inhemska resebeskrifningar. Sådana har man flera, och till en del berömda, öfver svenska|51||216| provinser men de finska skildringarna stadnade vid akademiska afhandlingar. Den lärobok i allmänna geografin, som mest studerades i våra skolor under 1700 talet, var Hübners frågor öfver geografien, först utgifna 1726. Kartorna begynte allmännare spridas och stickas i koppar i Stockholm. Kanske hara HH.Herrarne någonstädes sett en kartsamling prunkande med det välbekanta namnet Anders Åkerman. Denna Åkermans Atlas Juvenilis utkom första gången 1768 och var, oaktadt sin stora ofullständighet och sin skrala typografiska utstyrsel, länge en hufvudkälla för det geografiska vetandet inom vårt fädernesland. – Det var likväl Å:s öde att snart öfverträffas 30 år derefter fördunklas af en två bland de nordens utmärktaste vskapsvetenskapsmän, baron Samuel Gustaf Hermelin och vår landsman, Uleåborgaren, sedermera öfvöfverste löjtnanten Carl Peter Hällström. Hermelin var en mæcenat, som använde största delen af sin betydliga förmögenhet på geografiska studier och samlingar; Hällström började som informator i hans hus och reste på hans bekostnad utrikes. Resultatet af dessa båda mäns studier utkom slutligen från år 1797 till år 1807 i det välbekanta Hermelinska kartverket öfver alla Sveriges och Finlands län i 58 blad, ett arbete, som ännu till vår tid står ensamt, och oöfverträffadt och ofta rådfrågadt. Först 1818 blef det fullbordadt af Hällström. Nordenankars och Klints sjökort spridde vid samma tid den första i någon mån tillförlitliga kännedom om de nordiska hafven; och om en sednare tid der finner flera misstag och oriktigheter, än man skulle förmoda af så berömda verk, så härrör det till stor del deraf att Bottniska och Finska vikarnas geografi för hvarje tjugonde år behöfver göras ny, i anseende till jordhöjningen och den deraf föranledda vattuminskningen, som gör nya sjömätningar oumbärliga.

|52| |217|

3 Under tidehvarfvet mellan 1772 och 1809 fingo Sverige och Finland tre större och hvardera på sitt sätt utmärkta geografiska arbeten. Det första var den välbekante Daniel Djurbergs utförliga geografi, som i 13 band utkom mellan åren 1785 och 1802, hvartill hörde en lika bekant samling och af 30 kartor. Djurberg var en flitig, lärd och till en i flera afseenden sjelfständig man; men en torr geograf. 1811 till 1813 utgaf D. ett geografiskt lexikon och 1818 ett g. l.geografiskt lexikon öfver Skandinavien. Om icke i ämnets, så dock i framställningens förtjenst blef han vida öfverträffad af vår landsman Gabriel Israel Hartman, som 1806 utgaf sin Lärobok i allmänna geografin för svenska barn medoriginal: men en så utmärkt åskådlighet, en så klar, lefvande och intagande förmåga i framställningen, att hans arbete deruti med rätta intager främsta rummet bland allt hvad som härtills i Sverige eller Finland blifvit skrifvet i geografi. 12:te upplagan af detta arbete utkom 1845. Den tredje geografen var G. A. Silverstolpe, hvars geografi utmärker sig genom en större detaljrikedomen, isynnerh.isynnerhet i statistiken, än hans föregångare, men för resten lider af samma torrhet som Djurberg och icke förmår höja sig öfver det registermessiga i dess vskapvetenskap. För att ännu nämna två svenska författare, som ej kunna förbigås der det blir fråga om geografi, vill jag erinra om V. F. Palmblad och Chr. Stenhammar. Af P:s utförliga handbok i fysiska och politiska geografin, 5 band stark, utkom första b.bandet 1824, det sista 1837. Hans Lärobok i geografin, som ännu begagnas i våra skolor har från 1830 upplefvat sin 6:te upplaga. I Borgå utkomo 1838 (?) deraf en ny upplaga, hvari Finlands geogr. fick en större utförlighet, sv. geogr. deremot något inskränktes. Stenhammars lärobok fick utkom först 1826 och fick sin 4:de upplaga 1835. Både P. och S. äro vskapsmänvetenskapsmän af oneklig förtjenst, P. dessutom en utmärkt stilist. Om derföre deras arbeten ej skulle uppfylla alla en nyare tids fordringar, så måste man likväl tacksamt erkänna det goda de verkat der hvarest en lärare med klart framställningssätt förstått att ingjuta lif i deras bokstaf.

|53||218|

4 Det är det hufvudsakligaste af hvad Svenskarne gjort för geografin och, direkt eller indirekt, äfven för den finska. Danskarne, ehuru stående något längre bort, ha likväl, som ett Östersjöfolk, varit intresserade af att belysa Ö:sjöns kuster. Deras forskningar, så vidt de röra oss, ha väsendtligen varit af antiqvarisk natur. Suhms arbete: »de nordiska folkens oprindelse» är en af de vigtigaste äldre källor för finska forntidens geografi. Utkom redan 1770. I en sednare tid har den celebre dansken filologen Rask, som med särdeles förkärlek omfattade finska språket, genom sina filologiska undersökningar, bidragit att sprida ljus öfver vår forntid. Det finns i Köpenhamn en permanent institution, som äfven i Finland äger flera medlemar, och hvars syfte är att från alla håll belysa de nordiska antiqviteterna, äfven de geografiska, nemligen Nordiska Oldskriftsellskapbet, af hvars forskningar Finlands äldre geografi dragit flerfaldig nytta. Muncks Norska historia.

5 Österom oss på ryska sidan var det isynnerhet Lehrberg och Sjögren som arbetade åt detta håll; egentligen historiskt, men äfven för geografin af vigt. Jämernes forntid har för genomträdt i en dager, som man förut ej anat. Akademikern Frähn, nyss afliden, likasom Sjögren, har lemnat icke ovigtiga bidrag genom utgifvandet af åtskillige arabiske geografers arbeten om Norden, särdeles den berömde Ibn Fozlans ryska geografi resor i Ryssland, som kastada en förut okänd dager öfver de indiska handelsvägarna till norden och hvarigenom man först fick en tydlig föreställning om Bjarmernes handel. År 1559 författades på Zar Ivan Wasiljevitsch befallning en generalkarta öfver hela ryska riket, hvilken sedermera kopierades åren 1627 och 1680. Sistn. år författades en särskild beskrifning öfver kartan, och derur sammandrogs åter en hydrografi, som är den äldsta man äger för Ryssland. Häraf inhämtas åtskilligt af vigt för|54||219| Finlands östra delar. Sedan dess ha åtskilliga kartverk utkommmit i Ryssland. Geografin är en af de få vetenskaper som der haftoriginal: hafta en verkelig trefnad och för hvilken man fortfarande verksamt arbetat. Vi veta att i St PbgS:t Petersburg finnes Kejs. ryska geografiska sällskapet, för hvilket Storfursten Konstantin är ordförande och som årligen utsänder flera resande. K. VskapsakademienKejserliga Vetenskapsakademien i PbgPetersburg har likaledes på allt sätt gynnat de ethnografiska och språkstudierna, af hvilka geografin dragit så stora fördelar. Så utgingo i förra seklet derifrån tvåre celebre resande, Pallas, Georgii och Müller, hvilka skildrade äfven finska folkstammens qvarlefvor. Det var också W. A.Vetenskapsakademien i PbgPetersburg som bekostade Castréns oförgätliga resor i rikets östra delar. – På sednare tider hara äfven de gamla ryska munkkrönikorna blifvit närmare kända och kastat någon dager öfver den finska forntiden. Genom öfversättningar och utdrag ur dem, införda i Suomi, har Prof. Akiander gjort sig förtjent äfven af den äldre finska geografin.

6 Gå vi åter tillbaka till eget land, för att se hvad som här hemma blifvit uträttadt för vår geografi, så finna vi först att de ptopografiska källorna bli alltmera sparsamare vid Åbo universitet och slutligen tyckas alldeles försina efter flyttningen till Hfors. Detta förh.förhållande är likväl mera skenbart. Jag vill bland sednare akadem.akademiska dissertationer endast nämna Franzéns om Birkkarlarne, v. Beckers om grefskapet Raseborg, Reins de veteri om det fordna CKarelen ,(?), om Qvenerne, om den punkt der Birger Jarl landstigit m. fl. Verkliga förhållandet var att de inhemska geografiska studierna begynte söka sig andra utloppskanaler, i tidningar, tidskrifter, årsberättelser och historiskt-geografiska arbeten. Så se vi i slutet af förra seklet och början af det nuvarande Åbo Tidningar innehålla en stor rikedom af hithörande detaljer, egentligen mera urkunder, än sjelfständiga framställningar.|55||220| De öfriga tidningarna ha i någon mån följt exemplet; likväl så att reseskildringar varit den form, under hvilken geografiska detaljer merändels meddelats de sednare åren. Jag behöfver endast nämna Lönnrots och Castréns vandringar, Runebergs skildring af Saarijärvi och J. W. Snellmans reseberättelser från Savolaks, för att icke tala om den man som gick längst utom vår geografis område, Wallin. Åren 18223 och 1824 (?) reste Prof. Böcker i de vestra och nordligare delarne af landet och skildrade dem på ett förtjenstfullt sätt i F. HH. S.-sFinska Hushållningssällskapets handlingar. För Uleåborgs län.

7 RedanBremers arbete om finska bergshandteringen, jemte Nordenskölds mineralogiska arbeten ha spridt ljus öfver Finlands geogrlogiska förh:denförhållanden.original: förh:denförhållanden Hipping har riktat vår geografi med några topografiska skildringar af värde: Neva och Nyenskantz (1820), beskrifning öfver Wichtis och beskr. öfver Perno socken.

8 Redan 1807 utgaf Rühs sintt välbekanta berömliga arbete Finland och dess invånare, som egnar en särskild afdelning åt landets topografi, förnämligast bearbetad efter den Porthanska upplagan af Tunelds geografi. År 1827 utgafs andra upplagan af samma arbete, öfversedd och betydligt förbättrad äfven i topografin, af vår utmärkte landsman kgl. bibliothekarien Ad. Ivar Arwidson i Sthm. Dessa båda förtjenstfulla verk, Porthans och–Tunelds och Rühs–Arfvds, voro således, jemte finska afd.afdelningen i Djurbergs geografi, de enda sammanställningar man här ägde utaf vårt ämne. För skolornas behof utkom (183842svårläst p.g.a. överskrivning?) entt kortare sammandrag af Finlands historie. Detta öfverträffades likväl af ett litet, men godt kompendium för skolorna, utgifvet 1842 i Wasa af dåvar.dåvarande kollegan Mag. Hallsten under titel Finlands Historie och Geografi, hvars andra upplaga utkom i Hfors 1852.

9 År 1846 begynte utgifvandet af det utförligaste arbete, som härtills utkommit i finsk geografi och topografi, nemligen planchverket Finland framställdt i teckningar, med|56||221| text utaf mig. Detta arbete afslöts efter mer än 6 års studier 1852 i Maj. Som HH.Herrarne veta, innehåller det en detaljerad topografisk skildring af alla finska landskaper, med särskilda lokalskildringar, men bristen på källor var likväl så stor, att en temmelig mängd både luckor och misstag influtit, särdeles i landets hydrografi och orografi.

10 Den första sjelfständiga, på inhemska källor grundade generalkarta öfver Finland utkom år 1840, förf.författad af redan 1834 af en ung landsman vid landtmäterikontoret A. W. Eklund, hvars namn sålunda länge skall fortlefva, oaktadt han sjelf icke upplefde den dag när hans karta kom ut och väckte en allmän tillfredsställelse. Andra upplagan utkom rättad och tillökt 1853, likasom den första tryckt hos J.svårtytt Perthes i Leipzig på Wasenius & Komp:s förlag och är ett verkligen utmärkt arbete. Några mindre kartor ha likaledes tid efter annan sett dagen: den första på finska öfver Finland åtföljde Turun W. S. 1822 (?) och sedermera har man andra på finska, som åtföljt S. K. afd:sSavo-Karelska afdelningens Lukemisia Kansalle och Suometar. En liten och billig skolkarta utkom 1844 på W. & K:sWasenius & Komp:s förlag i Leipzig. Sedermera har man erhållit tre stora generalkartor öfver Finland, hvardera för sitt speciela ändamål, neml.nemligen lärarn i F:hamn Mag. W. Heikels stora blindkarta för skolornas behof, utkommen 1842 (?), Berndt Adolf Lindemans Post och Wägkarta, utk. 1850arbetad 1846–48, och numera öfverdirektören Gyldens Höjdkarta (Suom. m. korkokartta) utgifven på F. L. S:sFinska Litteratursällskapets förlag 1850. Alla, i synnerhet den sistn., äro af värde. Öfv. dir. Gyldén har äfven utarbetat en mycket förtjenstfull orografisk eller bergkarta öfver Finland, som framdeles torde utkomma, och hvaruaf jag kanske blir i tillfälle att längre fram låta HH.Herrarne se en kopia. Stadskartor. Derschaus? geologiska karta – – För öfrigt är det bekant att generallandtmäterikontoret utarbetar och redan utgifvit ett stort antal sockenkartor, som blifva af stor vigt för|57||222| ett detaljstudium af vår geografi. Hvad åter kusterna angår, så har ryska regeringen de sednare två decennierna låtit anställa flitigaoläsligt p.g.a. konservering/inbindning sjömätningar, men resultaterna häraf få, för politiska orsaker, icke offentliggöras. Amiral Napier har också sistl.sistliden sommar i detta afseende arbetat för Finlands geografi, ehuru det kan betviflas att hans afsigter dermed varit synnerligen välmenta.