Trettiotredje Föreläsningen. 27/4 71

Lästext

|352|

Trettiotredje Föreläsningen. 267/4 71.

1 – I Sthm funnos åtm. fyra hemliga jakobinerklubbaroläsligt p.g.a. konservering/inbindning der man bl. a. höll tal till Ankarströms ära.

2 I Upsala fanns en dylik klubb, som kallades junta och der den sedan ryktbara filosofen B. Höijeroläsligt p.g.a. konservering/inbindning,oläsligt p.g.a. konservering/inbindning dåförtiden en ung och egenkär magister, presiderade.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Der sjöngos frihetssånger, lemma startÇa irakommentar,tillagt av utgivaren vid den rykande bålen och man gycklade ganska ogeneradt med både religion och moral. När reger. utfärdade sin ryktbara varning mot tryckfrihetens missbruk,oläsligt p.g.a. konservering/inbindning anställde Upsala studenter en sorgefest, icke alldelesoläsligt p.g.a. konservering/inbindning så munter, som sorgefesten öfver kaffepannan.

3 I Lund föreföll en studentkravall, som icke var utan republikanska tendenser. Anledningen varoläsligt p.g.a. konservering/inbindning obetydlig: en löjtnant Morman hade yttrat om en i Lund tillställd bal, att man hade med flit gjortoläsligt p.g.a. konservering/inbindning den så dyr, för att slippa se studenterne der, ocholäsligt p.g.a. konservering/inbindning om de infunno sig maskerade, skulle man pryglaoläsligt p.g.a. konservering/inbindning ut dem (det hände neml. ofta, att studenter infunno sig maskerade på balerna). Studenterna samlades på Lundagård och gjorde hotande demonstrationer. Rekoläsligt p.g.a. konservering/inbindningtor kom ut från sitt hus i nattrock och ville tala, men studenterne ropade: att gå in, herr professor, ni förkyler er! – Ja, ni har rätt, sade rektor; godnatt, mina herrar. Slutet var att Morman måste göra offentelig afbön på Lundagård, men också att konungen kort derpå i onåd reste Lund förbi och att rektor fick en skrapa af hertig Carl.

4 Finland förblef icke oberördt af tidens revoluoläsligt p.g.a. konservering/inbindningtionära idéer. De hade starkt medhåll bland studentoläsligt p.g.a. konservering/inbindning ungdomen vid Åbo akademi. Clewberg, Franzén,oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Choræus besjöngo den nya verldsålderns uppgående sol.svårläst p.g.a. inbindning/konservering|353| Rousseau och Montesquieu voro i alla bildades händer, Mirabeau beundrades, marseljäsen speltes på klaver och sjöngs på gatorna, ehuru den var förbjuden. Konsistorii protokoller ? förvara ännu minnet af åtskilliga relegationer och lemma startföreställningarkommentar af denna anledning. Ty sedan Rhm var omvänd från sitt svärmeri för revolutionen, vakade han med ytterlig misstänksamhet äfven öfver de nya lärornas spridning i hans födelsebygd Finland. Tryckpressen hade svåra tider och sträng censur. Åbo Tidningars lif hängde ofta nog på en tråd, så oskyldigt än dess innehåll ställde sig. – Emellertid fördunstade den yrvakna republikanismen i Fd snart af sig sjelf och utan svårare kriser. Robespierre och lemma startSkräckperiodenkommentar verkade svalkande, här som annorstädes, och snart hördes Franzén besjunga i rörande toner den sanna frihetens protest mot det afskyvärda anarkiska spöke, som bar hennes namn. – Franzén II: 16, 50, 239.

5 Friareresan till Pbg var Rhms sista politiska schackdrag, och det misslyckades, såsom vi sett. Efter återkomsten till Sthm märkte han af åtskilliga tecken, att hans välde nalkades sitt slut, ty den 1 Nov. s. å.samma år skulle konungen blifva myndig. Rhm sökte nu blidka dem han förut hade förorättat. Thorild blef bibliothekarie i Greifswald, fröken Rdschld frigafs från spinnhuset. 10 dagar förut den betydelsefulla 1 Nov. gjorde han Rhm ännu ett sista försök att behålla den maktens spira, som han, oaktadt alla försäkringar om motsatsen, så ogerna släppte ur sina händer. Han sökte med öfverlägsen ton och hållning imponera på den unge monarken; han gaf honom faderliga råd om de regeringsgrundsatser kon.konungen hädanefter borde följa vid styrelsen: han borde regera liberalt och upphäfva För. och Säkerh.Förenings och Säkerhets akten. Konungen hörde honom lyssnade en stund stillatigande, men blef derunder blossande röd och afbröt slutligen rådgifvare, i det han nära nog visade honom på dörren.|354| Följden var, att Rhm å sin sida, djupt sårad, begärde afsked från alla sina embeten. Detta blef, kanhända mot hans förmodan, beviljadt, men hans anspråk på en pension af 3000 rdrriksdaler blef icke beviljadt. Ännu vid Kon:sKonungens högtidliga öfvertagande af reg.regeringen bar likväl Rhm spiran i processionen. Sannolikt hade var den kungl. nådens dörr ännu icke för alltid stängd, men den fordne favoritens högmod fulländade fallet. pPå sjelfva myndighetsdagen lät Rhm förkunna sitt afsked i tidningarna med det egenmäktiga tillägg, att H. M. hade lemma starttäckskommentar uttrycka lemma start»sin erkänsla för det berömvärda sätt, hvarpå Rhm under minderårigheten hade tjenat konung och fädernesland.»kommentar Kon.Konungen blef vid läsningen häraf så uppbragt, att han förbjöd Rhm vistas hufvudstaden närmare, än på 10 mils afstånd. Det var slut med den allrådande makt, som hade förskaffat Rhm namnet »Sveriges storvizir». För ett högmod sådant som Rhms måste detta brådstörta fall hafva kännts ytterst kränkande. Nyheten derom flög hastigt kring riket och helsades öfver allt med tillfredställelse. Få män ha varit så allmänt hatade. Till alla dem, som hans hämdlystnad förföljt och hans högmod sårat, sällade sig Gustavianernes hat, frihetsvännernes förbittring, konunga royalisternes afsky, och de tänkandes förakt, och medtäflarnes afund och hela folkets knot, som med eller utan skäl tillskref Rhm alla förmyndarregeringens brister. KarakteristKarakteristiskt var, att han hatades nästan mest af denna adel, som han var så smickrad att tillhöra och hvars företräden han uppskattade så högt, men som aldrig kunde glömma, att torparesonens sonson skröt af att vara dess jemnlike.

|355|

6 För efterverlden framträder hans bild grumlad af all denna personliga ovilja. Men det vore orättvist, att förneka honom alla förtjenster. Han var i hög grad arbetsam, vaksam, driftig, lemma startfintligkommentar på utvägar och – hvad som i denna tid var länder honom till särskildt beröm – han lemnade makten fattigare, än han mottagit den. Statsman var han icke i större mening, men det är stundom men väl intrigör, och man förlåter ofta en intrigör, när han lyckas. Hertig Carl behöfde en man, som förde honom i ledband; han hade möjligen lemma startkunnakommentar råka ut för en sämre ledare, än Rhm, och köpmännen voro af den mening, att riket sällan, om någonsin upplefvat lyckligare tider, än under Rhms styrelse.

7 Få dagar efter mottagandet af den onådiga kungl. befallningen, satte sig Rhm, uppf full af harm och förödmjukelse, i sin vagn och reste ned till Skåne, hvarifrån han sedan begaf sig öfver till Tyskland. I Hamburg sammanträffade han med sin förre förtrogne, postmästaren Bregard och irrade sedan i flera år omkring Tskld, utan att någonstädes finna lugn. År 1797 vistades han någon tid på fädernegodset Svidja i Fd. Derifrån skref han till hert. C. och bad honom om pgepenningeunderstöd. Hert. svarade att han var förtviflad att ej kunna tjena »sin bäste vän», men rådde honom i stället att försona sig med kon. Dertill var dock Rhm alltför oförsonlig och stolt. Han blef, såsom en af rikets herrar, inviterad till kon:skonungens biläger, men hanoriginal: Han yttrade sig för hvem som helst i ganska ohöfviska ordalag om H. M., och detta normaliseringoriginal: detta ådrog honom en ny förvisning.

|356|

8 Emellertid hade Rhms gamle fiende Armf. återvändt till Sv. Rhm fortfor att irra kring Europa, fattig, ensam, utan en enda vän, men dock utan att förändra i olyckan och landsflykten sitt gamla sinnelag och sökande sin tröst i frimurarnes loger. Ändtligen, när hans »bäste vän», C. XIII blifvit paminsvårläst p.g.a. strykning konung, gjorde sig Rhm åter påmint genom ett bref från Skåne, talande, såsom till en jemnlike, om sina mödor och vakor för Sv:s väl. C. XIII svarade budbäraren, att han helst slapp råka mannen, och Rhm mottog ett bref med förebråelser för den vanvördnad han visade majestätet. – Rhms svar återfinnes i hans dagbok. Han säger sig der ha lärt känna lemma start»den uslingens svarta karakter, med hkenhvilken hans öde tyvärr varit från första ungdomen oupplösligen förveckladt, och som nu demaskerat sig sjelf genom ett afskyvärdt förräderi»kommentar m. m. – Så slöts denna intima förbindelse mellan en furste och hans allrådande gunstling.

9 Sina sista dagar tillbragte Rhm i Holstein och dog d. 27 Dec. 1813, 53 år gammal, såsom det säges, af skrämsel öfver de sv.svenska truppernas annalkande. Han var aldrig gift, och ingen tår föll på hans ensliga graf.

10 RepetitionRepetition. Tiden – Tryckfriheten. – Jakobinerne. – L. Filip. – Studenterne. Rhms fall och sista öden.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    2 Ça ira (fra.) »det skall gå», fransk revolutionsvisa.

    4 föreställningar förebråelser.

    4 Skräckperioden la Terreur, skräckväldet, september 1793–juli 1794.

    5 täcks pro täckts, behagat.

    5 »sin erkänsla för det berömvärda [...] fädernesland.» Oskar Patrik Sturzen-Becker, Reuterholm efter hans egna memoirer. En fotografi (1862), s. 218.

    6 fintlig påhittig.

    6 kunna pro kunnat.

    8 »den uslingens svarta karakter, [...] förräderi» Oskar Patrik Sturzen-Becker, Reuterholm efter hans egna memoirer. En fotografi (1862), s. 229.

    Faksimil