Adertonde Föreläsningen. 12/4 72

Lästext

|116|

Adertonde Föreläsningen 12/4 72.

1 nyckelordPortugiserne.

2 Norra Portugal, norrom Tajo, är, liksom norra Spanien, bebodt af ett kraftigare, mera frihetsälskande folk. Portugiserne söderom Tajo likna deremot mera den sydspanska befolkningen: ett lättsinnigt, hetsigt, smidigt och gladlynt folk. Portugisen utmärker sig i allmh. från Spanioren genom ett mera öppet, tillgängligt och godmodigt höfligt väsen, men der är också genom en mindre fast karakter hos honom. Man igenkänner i Portugisen ett kosmopolitiskt folk, som icke blott kan umgås med alla och böja sig efter de förhållanden, under hkahvilka han lefver, utan äfven trifvas med andra folk, utan att nedtrampa dem, som Spanioren. Hans politiska svaghet har gjort honom mera tillmötesgående – och der isvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandecke hans heta blod sjuder öfver, der han icke har något att hata eller att hämnas, är han ofta en godmodig man, med hkenhvilken man kommer lika lätt till rätta, som man har svårt att komma till rätta med hans granne Spanioren. – Såsom kulturfolk intager Portugisen ett ojemförligt högre rum, än Spanioren. Han har lyckats skapa blomstrande kolonier, hvarhelst han nedsatt sig – men i förmågan att organisera är han underlägsen engelsmän och holländare. – Hans kolonier ha icke fått den fasta varaktiga form, eller den kraftiga egna lifskraft, att de kunnat umbära moderlandet. De ha icke lärt känna och älska friheten: Portugisen har dock behandlat dem som en köpman. Brasilien är, med all sin rikedom och storhet, ett svagt rike, men dock ojemförligt bättre ordnadt, än de spanska kolonierna. – I vår tid lefver Portugal helt och hållet för sin handel, sin|117| sjöfart, sitt salt, sina frukter och sin vinproduktion. Folket är klokt nog, att icke mer hysa någon politisk ärelystnad; partierna undanskuffa hvarandra kring dess svaga thron, och massan är nöjd att se namnen ombytas, medan styrelsen blir densamma. Portugals namn ärförblifver dock alltid aktadt och aktningsvärdt i Europas historia.

3 nyckelordPortugal.


V. Fransmännen.

4 Det femte och största af de Græco-romaniska folken är Fransmännen. Det är det femte folket i ålder och det tredje i kulturhistorisk betydelse, men i sin nuvar. politiska maktställning det första.

5 Frankrike bildar genom sitt geografiska läge ett bredt näs mellan medel-Europa och den u pyreneiska halfön. Men emedan mer än hälften af dess område är hafskust, har det den klimatiska karakteren af en halfö. Det är ett utmärkt väl begränsadt land: på e i V. oceanen, i NV. och kanalen, i S. pPyrenéerna, i SO. medelhafvet, i Öster de Schveitziska Alperne; endast i Norr är det mindre afstängdt, emedan af de låga bergskedjorna Jura, och Vogesernea och Ardennerna., som ej kunnat uppehålla inbrytande härar.

6 Detta stora och sköna land med mäter ett omfång af 10,035 □ mil, eller ⅗ mer än Fd, och men räknar nära 38 millioner inv., eller 21 gånger större folkmängd, än Fds. Det genomkorsas af höjder och bergsryggar, som svalka dess luft, men har derjemte större slätter, än|118| något annat land i södra Europa. Största delen af dessa slätter äro rika på hvete, vin och frukter; endast vid den sydvestra kusten finner man sumpiga lågländer, som endast blott till ringa del kunnat vinnas för odlingen, och vid NV. kusten ofruktbara sandkullar. ⅛ af landets yta. Det delar med Spanien egenheten att icke äga en enda insjö af någon betydenhet. Men Ddess många och stora floder äro nästan alla segelbara, och kanaler underlätta förbindelsen mellan dem. Det har helsokällor, det har bergverk, det har lätta kommunikationer åt alla håll. Och dertill kommer ett klimat, som delar sig mellan södra och medlersta Europas luftstreck och frambringar bådas vexter och djurarter. Norrom Loire är klimatet detsamma som Tysklands och i det norra höglandet t. o. m. svalare; – söderom Loire är klimatet detsamma som norra Spaniens. Frankrikes hela natur är mindre yppig och dess luft mindre varm, än Spaniens eller Italiens, men der är ett leende behag i naturens anletsdrag. Frankrike har alla den tempererade zonens fördelar – nästan alla vilkor för en nations blomstring äro der förenade: fruktbarhet, lagom värme, omvexling, bergluft, hafsluft, läge och kommunikationer; – om icke detta land är ämnadt att blifva mäktigt, och och rikt, skönt och civiliseradt, kaunde man säga, att naturen icke skrifver en läslig handstil.

7 nyckelordFrankrike.

8 Historien har icke heller jäfvat detta naturens intyg, men hon har i någon mån förfalskat det, genom att ditplantera ett folk, som, likt hafvets våg, oupphörligt lyftas och sänkas för vindkasten öfver dess yta.

|119|

9 nyckelordGaller.

10 Detta sköna land var i okända sekler före vår tideräkning ett stamland för den stora Celtiska folkstammen, som då innehade hela vestra och en stor del af det medlersta Europa, jemte Spanien. Frankrikes Celter voro kände under namnet Galler såsom ett stridbart och tappert, men sig emellan all oenigt folk, hvarför de också voro delade i särskilda grenar, som ständigt bekämpade hvarandra. De ägde hvarken den kraft fasta karakter, eller den frihetskärlek, som utmärkte deras stamförvandter Celtibererne. De beskrifvas som ett vackert, lifligt, intelligent folk, gladlynte, lättretlige,original: lättretlige lättsinnige, nyhetslystne och med all deras liflighet föga ihärdige, alltid styrde af sina druider och lyssnande på deras orakelspråk, söndrade i partier, inbördes afundsame och alltid uppoffrande sitt lands intressen för egna tillfälliga fördelar. Sådanae voro Gallerne vid Cæsars tid, – icke mer det råa, kraftfulla folk, som mer än 300 år förut kommit Rom att darra och härjat Grekelands tempel – utan ett då redan utblomstradt, förfallet folk, deladt som lifegne mellan flera stridande beherrskare.

11 Romarnes eröfring af Gallien begynte redan år 123 f. Chr., när de genom detta land ville bana sig en väg till Spanien. Sedan föll Gallien styckevis, genom list och våld, i Romarnes händer, tilldess att eröfringen fulländades af Cæsar 58 f. Chr. Gallien delades först af Romarne i två hufvuddelar: G. Cisalpina, som omfattade norra Italien S.VO. om Alperna, och G. transalpina som omfattade hela det nuvar. Frankrike, jemte Belgien, Nederländerna, en stor del af Schveitz och Tysklands område på v. Rhenstranden.

|120|

12 nyckelordRomarväldet.

13 Detta land kufvade och koloniserade Romarne med deras vanliga skicklighet. Det egentl. transalp. Gallien delades i 3 provinser: Belgien, Galliena Narbonensissvårtytt och Aquitanien – sedermera i 4: G. (Lugdunensis). Armorikum. Det betäcktes med blomstrande städer och befästade läger, med vägar och vattenledningar, med vinberg, olivelunder, och ymniga skördar – det hvimlade af en talrik befolkning det var ett rikt och lyckligt land, såframt man kan antaga, att det finnes en lycka utan frihet. Men så hastigt blefvo de förr så trotsige Gallerne lemma startspakakommentar under det romerska väldet, att man efter Cæsars tid icke mera hör talas om ett enda större uppror, hvari det egentl. Galliska folket skulle ha tagit någon del. Gallerne antogo ganska snart Romarnes seder och språk – och innan kort voro de Gallerne som alla Romarnes provinsfolk ett land en nation, som i Romarne sågo sina ende beskyddare, ett vapenlöst, förvekligadt och folk, som uppgifvit all tanke på egen sjelfständighet.

14 På detta sätt gingo 500 år, och Gallerne släpade med Roms triumfvagn ända till den stora folkvandringens utbrott år 375 e. Chr. Då vältrade sig ett germanisktsvårtytt folkförbund, som kallades Franker, öfver Gallien och gjorde det ena härjande infallet efter det andra. Ur stånd att längre försvara denna provins, öfverlemnade kejsar Honorius år 412 det södra Gallien åt lemma startVestgöthernekommentar, med vilkor att de skulle försvara norra G. åt Romarne. V.göth. stiftade då ett eget Galliskt rike med Tolosa till hufvudstad.original: hufvudstad Detta hjelpte ej länge – lemma startBurgundernekommentar hade redan intagit det nordöstra Gallien ända till öfra Rhone.

|121|

15 nyckelordFrankerne m. fl.

16 Romarnes område i Gallien minskades styckevis, såsom det tillvuxit så att de slutligen i Gallien der ägde endast landet mellan Seine och Loire. År 486 gjorde den 20 årige Chlodovig, de lemma startsaliske Frankerneskommentar furste, slut på återstoden af det romerska Gallien. Chlodovig slog och fördref VgötherneVestgötherne, hans antog kristendomen och blef detn förste nya Frankrikes förste normaliseringoriginal: förste orthodoxe lemma startallrakristligastekommentar konungen. Hansoriginal: Han söner intogo det Burgundiska riket. Ur ett det chaos af blod, våldsbragder, slägtmord och förvirring, i hkethvilket romareväldet gick under, uppstod det nya Frankrike, uppkalladt efter Frankernes namn.

17 Frankerne voro ett af de råaste Germaniska folk, af ett våldsamare lynne än andre af deras stamförvandter.original: stamförvandter Chlodovigs dynasti, Merovingerne, föll snart i vanmakt, och Carolingerne uppsvingade sig genom en rad af hjeltar på Frankernes thron. Carl Martel räddade år 732 vid Tours Europa från Arabernes öfvervälde. Pipin och Carl den store utvidgade riket med härsmakt, så att det omkring år 800 omfattade alla länder från Ebro i Spanien till och från Nordsjön ända till Garigliano i Neapel. – Carolingerne föllo dock snart i vanmakt, likasom Merovingerne, och Carl den storesoriginal: store rike brast i stycken. År 911 köpte sig Carl den enfaldige fred af Normannerne, genom att åt dem afträda det efter dem kallade landskapet Normandie. Detta var sista störtvågen af den folkvandring, som inkastade så många nya elementer i det fordna Gallien.

18 Härmed var också det franska folket nya Frankrike grundlagdt i sina förnämsta beståndsdelar, och vi behöfva derföre icke vidare åberopa dess långa och händelserika historia. Men ur den förvirrade blandningen af så många folkelementer utbildade sig först småningom detoriginal: den nuvar. franska folket.

19 Medeltiden till Ludv. XI: 1483 – Sedan stormakt.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    13 spaka fogliga.

    14 Vestgötherne visigoterna.

    14 Burgunderne germansk folkstam.

    16 saliske Frankernes salier: frankisk stamgrupp vid Rhendeltat.

    16 allrakristligaste epitet, som särskilt (efter 1469) tillagts konungen af Frankrike

    Faksimil