|89|

Tolfte Föreläsningen. 4/3 64.

1 Efter Agricolas död uppstod men reaktion mot hans stora framtidsarbete, finska språkets – upphöjande till ett kulturspråk – f.finska folkets upplyftande bland nationernas antal. och f. nationalitetens Han hade alltför nitiskt, alltför kärleksfullt drifvit sin sak, för att ej förskaffa sig och denna sak lika många ovänner på höjderna, som anhängare bland folket. Dessa o Genom de dunkla antydningar i den tidens krönikor framskymtar samma misstroende mot Agricolas finska sträfvanden, som dessa samma tendenser mångenstädes ha mött äfven i våra dagar. Man intalade den då skuggrädde och misstänksame kung Gustaf, att allt detta äflande med finskan gick ut på en separatism, ett oberoende af Sv. – och missnöjd med Fd, der han tillbragt en lång tid af oro och bekymmer under det ryska kriget, lyssnade kon.konungen blott alltför villigt till dessa i mörkret smygande framställningar. För att lägga en damm mot vidare nationalitetsplaner på denna sidan, beslöt kon.konungen – som det säges, på inrådan af tvenne fiender till f.finska språket, juris doktorn Andreas och kamreren Johan Thomasson – att efter Agricola utnämna en svensk man, rektorn och domh.domherre i Lkpg XXVI. Petrus Follingius, till biskop i Åbo. Johannes Thomæ, Danicæ gentis, Vix habet micam humanæ mensisspråk: latin – Doctor Andreas Neritianus Semper insanit, quasi insanus.språk: latin Denne P. Follingius, som för sin upphöjelse hade att tacka sin okunnighet i f.finska språket och derföre måste begagna tolk i Fd – någonting då oerhördt hos en högre prelat – var en redan gammal man, grundlärd man och skicklig i musiken, som krönikan något spefullt uttycker sig. För öfrigt är han den ende bland alla f.finska biskopar daerintills, hkenhvilken af krönikan får ett ampelt betyg om dåliga egenskaper, ty han säges ha varit illistig och bakslug, snål och rofgirig. I shtsynnerhet skall presterskapet ha anfört många klagomål öfver hans rofgirighet. Lyckligtvis blef hans styrelsetid icke lång. Han ankom till Åbo i maj 1558 och blef i Maj 1563 afsatt från embetet till följd af Erik XIV:s misstankar, att Follingius stämplade med hert. Johan i förbund med konungen.|90| År 1565 utnämndes han till biskop i Reval, men dog kort derpå. – Emellertid hade XXVI. Paul juusten då i 9 år suttit som biskop som i Wiborg. Han var född i samma stad af en borgerlig slägt, hade först studerat i Viborg och Åbo, derefter fått en anställning som lector mensæspråk: latin hos biskop Skytte, mest 1540 och af honom skickats år 1543 till Wbg, hvarifrån han återvände 1547. Blef sedan rektor i Åbo efter Agricola 1548, fick ett præbende och utnämndes, som god protestant, år 1554 till biskop i Viborg. Juusten var utan tvifvel en bland Fds kraftigare reformatorer, ehuru han nästan helt och hållet bortskymdes af Agricola. Om hans verksamhet i Wbg känner man nästan intet annat än en klockarestadga, som han säges ha utfärdat. Tiden var svår, ty dessa trakter härjades under hans styrelse hårdast af ryska kriget.

2 RepetitionRepetition 25/10 67. Agricola. F. Literatur. Svårigheter. NAbcbok. – Alku Oppi. Rukouskirja 1544. N. Test. – Psaltaren 1540–52. Reaktion. Follingius.

3 När då Follingius blef afsatt 1563, utnämnde Erik XIV Paul Juusten till biskop i Åbo och Knut Johansson – en af biskop Skyttes 8 pensionärer – till biskop i Viborg. Mellan de båda biskoparne uppstod snart åter den rivalitet, som kon. Gustaf beräknadt. Der blef tvist om gränsen mellan de båda stiften. Biskop Knut klagade hos kon. Erik att biskop Juusten tillegnat sig hans andel af Tavastland och förhållit andra hans inkomster. Sådana tvister nedsatte kyrkans anseende och uppmuntrade ytterligare konungamaktens ingrepp. Man Reger.Regeringen fortfor att taga djeknar fra halflärda från skolorna och insticka dem bland sina tjenstemän. Det gör ett egent intryck, när man hör fattiga föräldrar bedja att deras söner ännu måtte få gå i skolan ett eller par år. Och dock voro skolorna få och fattiga. Norrom Bborg fanns ingen skola i hela landet. F.Finska kyrkan fick betala gärd efter gärd under de många krigen. Dess tillstånd var i hög grad beklagansvärdt. Nu först, begynte när maden äldre upplysningens män alltmer föllo undan och den nya upplysn. ännu var kämpade hårdt mot armod och envåldsmakt, – nu först begynte mörkret falla rätt tungt öfver Fd, och biskop Juustens styrelsetid i senare hälften af 16:de seklet var som en mörk skymning i jemförelse med det af reformatorerne fördömda tidehvarfvet hundrade år förut under Olai Magni och Conrad Bitz’ styrelse.|91| Man läser i en af den tidens handlingar – presterskapets s. k. »försegling» vid riksdagen i Sthm 1569, der Erik XIV dömdes kronan förlustig och der äfven b. Juusten var närvarande – – bl. a. förbud att ordinera dumma och olärda djeknar till prester – att lastbara personer och uppenbare missgerningsmän skulle afsättas från prestaembetet – att prester ej skulle få drifva handel o. s. v. En annan gång hör man Juusten förbjuda pastorerne att begagna sina kapellaner till drängsysslor (?) Kyrkan var fattig och okunnig – som hela landet. Hennes plundring hade endast riktat kung Gustafs skattkammare, som med fulla händer förslösades af hans halft vanvettige efterträdare. Ett nytt krig med Rd hemsökte landet under Joh början af Joh III:s regering. Juusten »Ifrån den tid, klagar Juusten, 1572 då kon. Gustaf fördref Danskarne ur landet, hafva så olyckliga, bullersama och bedröfliga tider icke varit, som den, i hkenhvilken vi nu lefva med stort bekymmer och daglig sorg.»

4 Konungamakten hade i G. I:s händer redan öfverskridit Vesterås recess och behandlade kyrkan som en farlig rebell. Den tankens frihet, som reformationen innebar, förstod ej kung Gustaf, och deföre låg reformationen ännu länge i vanmakt, utan att förmå skingra det djupa mörker, som betäckte landet. Men dess utsäde grodde likväl, fast långsamt, för framtiden, och Agricolas f.finska N. T. desenna framtid stod fast rotad i tidens mäktigaste andliga storverk, Agricolas N. T. Under allt detta 16:de seklet fortfor reformationen oafbrutet att bana sin väg likasom genom en ödemark af förvirring och sorger. Den sachsiska kyrkan, refor reform:s moderkyrka, och särdeles försam. i Wittenbg, blef det mönster, efter hkethvilket den f.finska kyrkan ordnade sig. Juusten. Strider. Liqvor.original: Liqvor År 1573 hölls det i Åbo det första prestmötet i Fd angående 16 punkter i den presterliga tjenstgöringen. Midtunder allt detta fick reformationen helt oväntadt en motståndare från samma håll, derifrån hon dittills blifvit så kraftigt framskjuten, neml. från regeringen sjelf. Det var den gamla katholicismen, hkenhvilken man redan begynt anse som död i norden, men hkenhvilken nu uppstod ånyo som ett spöke ur grafven. Vid denna tid hade neml. Jesuiterorden blifvit instiftad för att återupprätta den fallande romerska hierarkin och begynte genast att, med stor klokhet och obekymrad om medlen, utspinna sina nät kring den protestantiska norden. Deras Jes:nesJesuiternes planer att återeröfva dessa förlorade länder åt romerska stolen fingo starkt medhåll hos Johan III:s strängt katholska gemål Catharina Jagellonica, den första hertiginna af Fd innan hon blef drottning af Sverige. Johan III, lika svag som despotisk, fick lust att uppvisa sin theologiska lärdom och reformera sjelfva reformationen. Småningom. Jesuitskola. Början gjordes med införandet af den ryktbara lithurgin på p kyrkomötet i Stockholm år 1574.|92| Närvar.Närvarande voro 104 prester, bland dem 13 från Åbo stift, och sannolikt äfven biskop Juusten. Konungen utfor dem i skarpa tillmälen mot theologerne i Wittenberg, forklasvårläst p.g.a. strykning och förbjöd presterne att der söka sin lärdom. och De skulle studera läsa kyrkofäderna och studera i Upsala. Det var äfven konungen, som mot alla gjorda invändningar, dikterade mötets beslut. Början skulle göras med att införa den gamla ståten i kyrkoceremonierna, enligt original: en ny kyrkoordningen af 1571. Antagen 1572. Första kyrkolag. Laur. Petri verk: insmugna tillsatser. Messan blef åter katholsk, utom språket. I stället för predikan skulle stycken uppläsas ur kyrkofäderna. Man skulle fasta före nattvarden, man skulle göra skillnad mellan vigdt och ovigdt bröd l.eller vin. Några af stadgarne falla in i det komiska. Presterne förbjudas att hålla messan otvagne, i smutsig drägt eller med trasig altarklädnad; de skulle icke få lägga sina gamla hattar och orena vantar på altaret, – de skulle icke få vara druckna aftonen före nattv:s utdelande och skulle icke få sig emellan l.eller på gästabud föra »något ohöfviskt tal eller olofligt snack.» (Röda boken 1576.) Dessutom Snart derpå återinfördes messoffren, bigten, sista smörjelsen, bönerna för de döda, och helgonens »hedrande», och klostren skulle återställas. Sedan kon.konungen tvungit den nye erkebiskopen i Upsala Laur. Petri Gothus att underskrifva dessa beslut, utfärdades på ett prestmöte i Sthm 1575 åter en ny kyrkolag l.eller Ordinantia, som hvartill som med lock och trug underskrefs af de motsträfvige presterne »för deras personer» och efter »tidens lägenhet», men mångenstädes aldrig blef införd eller efterlefd, – ehuru den gällde i 20 år och ordentl. stadfästades af presterskapet år 1582. – Erkebiskps invign. – smörjelsen – Gick för sig 1575. (Juusten med smorde erkebiskpn med oljan i hufvudet korsvis med tummen). Det berättas att J. dog af sorg deröfver – † d. 22 Aug. 1576 och blef begrafven i Åbo domkyrkas högkor. Tysk lärd – literär – ej nog fast – nitisk biskop 22 år – from – tungsint –

5 Hans styrelse: kyrkoskick – kyrkolag.

6 Gustaf I:s Öppna bref till menige man i Finland 3 Dec. 1554. – Guds straff för lördagens ohelgande – intet arbete – syner, uppenbarelser. – Bevis om Moselag.

7 Liqvoristiska striden: Kommunionvin. 1564. vatten, mjöd – Kungen hotar afsätta.

||

8 Juustens skrifter: F.Finska kyrkohistoriens fader.

9 Chronicon Episcoporum Finlandensium.

10 Messenius – Nettelbl. Schwed. Bibl. 1728

11 Scarins notsvårtytter – Bilmark disput. 1771.

12 Porthan fr. 1784.

13 Ämnad för Fds presterskap.

14 Var.tillagt av utgivarenVarierande Circulär från Åbo domkapitel (omkr.omkring 1565) Qvarlefvor af anteckngn – Palmsk. Saml. till Conrad Bitz. – Senare källor. Katholsk – Evangel.

15 J:s postilla, Moskva 1570: Explicationes (Analysis) evangeliorum dominicalium et præcipuarum feriarum totius annii – Handskr.Handskrift af J. sjelf, brann 1827.

16 Första postilla. – Sv.Svensk munk, Joh. Mortigenn 1554 – 69 fånge på Thus slott; förklar. öfver evangelierna.

17 Se pyhä Messu Suomen kielen Sthm 1575. Liknar Agricola Messbok. – men reformatorisk.

18 Finsk katekes förlorad. 1574 Sthm.

|| ||

Wår-Termin 1864.

II.

||

19 Agricola: N. Test. 1548. – Käsikirja – 1549 – Psaltaren 1[---]oläsligt p.g.a. skada Veisut 1552 – Profeterna s. å.samma år – Gudaläran – † 1554.

20 P. Follingius 1558–1563.

21 P. Juusten 1563–1576.

22 F.Finska Kyrkohist. Fader: Chronicon omkr.omkring 1565, Circulär. Nbl. 1728 – Scarin – Bilmark – Porthan 1784 – 99. Gamla Anteckn. – Kath. – Palmsk. fragm. till C. Bitz. Senare evangelisk.

23 Juustens postilla Moskva 1570 – latin – Explicationes evangeliorum dominicalium et præcipuarum feriarum totius anniioriginal: annispråk: latin. – Handskr. brann 1827.

24 Första postilla. – en sv.svensk munk Joh. Montigesvårtyttnasvårtytt 1554–69 på Thus slott.

25 Juustens: Se Pyhä Messu, Suomen Kielen Sthm 1575. Mera reformat.reformatorisk än Agricolas.

26 Finsk katekes, Sthm 1574, förlorad.