Trettioåttonde Föreläsningen. 24/4 65

Trettioåttonde Föreläsningen. 24/4 65.

1 Slapphet, oenighet, ombytlighet, egennytta och mes dålig hushållning utmärkte hela denna förmyndarstyrelse. För hvarje Adelsväldet. Oaktadt freden, stego för utgifterna och minskades inkomsterna för hvarje år. I förvaltningen inritade sig stora oordningar. Den gamla landsplågan af otrogne, snikne och egennyttige fogdar, som prejade bönderna och bedrogo regeringen, tog till. För att godtgöra sig för dessa prejerier, sökte bönderne sjelfva på allt sätt bedraga kronan. – Vid utskrifn.utskrifning af soldater hände ofta, att hälften af de utskrifne lupo till skogs. Missnöje. Vid två oroliga riksdagar, 1664 och 68, klagade alla de ofrälse stånden att de ensame fingo bära den dryga börden. bark Kronans kredit var uttömd och skulden 10 millioner, hvaribland mer än 3 mill.millioner obetalda löner till tjenstemännen,. och dDet utarmade folket lefde af barkbröd, medan de förnäme herrarne i rådet slösade högar af guld på lysande fester. Undertiden fortfor reg.regeringen att åt sina gunstlingar utdela nådebevis af alla slag: donationer, lifstidsfriheter, eftergifter, afkortningar i tullen, gåfvobref på framdeles till kronan hemfallande gods o. s. v. Såsnart ett sådant gods fanns att tillgå,|254| infann sig strax en mängd spekulanter, som formligen kifvades om rofvet. Det Hvarochen begärde sådana gods, som han tyckte bäst passade honom, och gåfvos de åt andra, så harmades den som blifvit förbigången såsom öfver den största orättvisa. Christer Horn – Fd, en assessor. Endast år 1666 bortskänktes sål.således mer än 100 hemman, utom förpantningar och andra skänker. – S.Samma år läser man huru riksdrotsen P. Br. fick till skänks af kronan 50 skeppdskeppund bly – riksrådet Seved Bååt 100 Sskeppdskeppund koppar »för att täcka sitt hus», – andra rikskanslern fick tullfritt utföra 200 läster beck, – riksmarsken likaså – riksamiralen fick fem års skattefrihet för ett af sina gods o. s. v. Bornholm: »vårt rikes råd.» –

2 – Med Tjenster bortgåfvos, likasom gods, på enträgen begäran åt den ena eller andra gunstlingen. I Okt. 1666 hade Harald Oxe blifvit utn.utnämnd till landshöfdglandshöfding i Åbo. I Mars 1667 tyckte Gust. Kurck att denna tjenst skulle anstå honom, hvarpå han blef landsh.landshöfding i Åbo och Harald Oxe flyttades till landsh.landshöfding i Wiborg. Deröfver klagade Oxe bitterligen, och hans vänner fingo öfverhand, så att han förblef landsh.landshöfding i Åbo och G. Kurck afspisades med löfte om en annan syssla. Allteftersom det ena eller andra partiet fick makten, afsatte det sina motståndare och tillsatte sina anhängare. Landshöfdingar på 3 år. – Följden af allt detta vankelmod visar sig bäst deri, att när reg.regeringen utfärdade en förordning, brukade man särskildt tillägga, att den också borde verkställas.

3 Sådan var denna förmyndarstyrelse. – Huru den vårdslösade ett af sina vigtigaste värf, den unge kon:skonungens uppfostran, – Den mörka taflan mildras likväl något genom det vaknande lifvet i vskapervetenskaper och konster samt inrättandet af Lunds universitet 16668. Det enda bättre och varaktigare minnet af denna styrelse är 1664 års sjölag, hkenhvilken utarbetades efter venetianska, spanska, holländska och eng.engelska sjölagar samt Wisby gamla sjörätt och förblifvit gällande ända till våra dagar.

|255|

4 I det ännu halfvilda Fd begynte strålarne af en högre upplysning lån efterhand att samla sig kring det unga univ.universitetet i Åbo, hkethvilket från denna tid två sekler igenom varit en trogen spegel utaf sitt lands och sitt tidehvarfs ståndpunkt i kultur. Men univ.universitetet var en dotter af kyrkan, och båda stodo ännu länge med hvarandra i det förtroligaste samband. I båda herrskade enväldigt den stränga, lutherska orthodoxin, ur hkenhvilken den höga andan flytt, sedan dess långa, hårda strid med katholicismen var utkämpad, och som Kyrkan numera begynte stelna uti en död bokstafstro och sönderslita sig sjelf genom andefattiga strider om den ena eller andra ordalydelsen uti de symboliska böckerna. Denna tids anda och f.finska kyrkans, f.finska univ:suniversitetets dåvarande ståndpunkt afteckna sig klart i en ryktbar strid, som inträffade under C. XI:s förmyndarstyrelse.

5 På den biskopsstolen i Åbo uppträdde år 1658 ett af dessa snillen, dem försynen stundom kastar som ljusblixtar in i tidernas mörker och som känna sig kallade att ingjuta ett nytt lif i stelnande former. Det var Johannes Terserus, en född svensk, år 1605 i Leksand i Dalarna, der hans fader var kyrkoherde. Ter–Serus (Leipzig, föreläsn.) Han hade studerat i Westerås och Upsala, derefter vid tyska univ:teruniversiteter och 1632 blifvit lektor i Westerås. 1640 utn.utnämndes han till theol. professor i Åbo och arbetade sig så raskt in i f.finska språket, att han redan 1641 kunde predika i sin f.finska annex præbendeförsaml. Nådendal. Hans stora lärdom och skarpsinnighet fästade drottn. Kristinas uppmärksamhet: han blef hennes lärare i hebraiska språket och 1647 theol. prof. i Upsala. Ynnesten väckte afund. Redan 1647 hade han ådragit sig fiender bland presterskapet derigenom att han motsatte sig införandet af den s. k. Formula Concordiæ bland de symboliska böckerna, och 1650, när han i prestaståndet uppträdde|256| som reduktionens och de ofrälse ståndens frimodigaste förespråkare mot adeln, upptändes mot mot hono blefvo alla de, som dervid hade något att förlora, hans bittra politiska fiender. Det var då som det öfriga presterskapet skilde sig från sina biskopar och på egna skomstersammankomster valde Terserus till ordförande. Djerf och förslagen, uppsatte han å de ofrälse ståndens vägnar en skrift, som inlemnades till drottn.drottningen och innehöll alla deras klagomål, – således ett öppet försök att bryta adelns öfvermakt. Försöket misslyckades genom Kr:s vankelmod, och Ters. blef anklagad som upprorsstiftare. Stormen afböjdes, men hatet hvilade icke och anklagade Ters. ånyo som delaktig i Messeniernas stämplingar. Än engång gick han fri; och C. X. G:s gunst – och år 1660 se vi honom åter som politisk kämpe vid riksdagen, denna gång mot drottn. Kr., som då var till i Sthm och till allas förargelse höll för öppna dörrar sin kath.katholska gudstjenst. T. var den, som genomdref – han var äfven den som i skarpa ord förehöll henne hennes affall från luth.lutherska läran och tvang henne att tillstänga sitt kath.katholska kapell, medoriginal: Med tårar af harm – hHans kända tillgifvenhet för det af adeln hatade Pfaltziska huset förvärfvade honom C. X:s ynnest och Åbo biskopsdöme. Med stor och outtröttlig kraft grep han sin kyrkas tyglar. Med häpnad såg det okunniga f.finska presterskapet en reformator öfver sig, hkenhvilken icke nöjdes med utanlexornas slentrian. Nu skulle alla prester gripa ånyo till boken, latin, nu skulle de tidt och ofta samlas till prestmöten och der dokumentera sin lärdom med disputationer; nu skulle de afklippa sitt långa hår, icke visa sig utan krage på predikstolen, icke besöka någon sjuk utan sin embetskappa; nu skulle de utan förskoning bortlägga den alltför vanliga kärleken till ölstånkan och andra oseder; de skulle icke mera få slå sina hustrur, icke mera fara ut i grofva skällsord från predikstolarna o. s. v. Fiendskap – häftig – inom tre år – Men framför allt skulle folket bättre lära sin XdomKristendom, och derföre skulle folket lära sig läsa, derföre skulle hädanefter ingen klockare antagas, som ej kunde sjelf läsa, ty klockarne skulle blifva församl:s skolmästare. Och det gick framåt. T. berättar sjelf, att i Norra Öbotten och i Ålands skärgård kunde redan nästan alla yngre personer läsa i bok, och »när allenast|257| några lära, strax lära de andra af dem, tilldess hela församl.församlingen är boklärd.» – Så arbetade Terserus på den första breda grundvalen för Fds upplysning. Han var en frihetskämpe i religion och i politik, men emedan han insåg att ingen sann frihet är möjlig utan öfvertygelse, ville han först bryta väg för en sådan. – Det var den sanna lutherdomen Folket skulle sjelf förstå att ur bibeln inhämta och kontrollera sin tro: presterne skulle sjelfve bilda sig en öfvertygelse, för att kunna lära in lära och upplysa sina församlingar. Huru Dden sak, för hkenhvilken han T stridde, återkommer beständig d. v. s. den fria öfvertygelsens rätt, är en lifsfråga för lutherdomen, det finna vi deraf, att den ständigt kommer tillbaka. Äfven i våra dagar finnes en f.finsk man, som skrifvit 1:sta § i det vårsvårtytt nya kyrkolagförslaget, hvari förklaras att bibeln allena således ick skall vara rättesnöret för XtenKristen tro, och de symbol.symboliska böckerna anses endast som menskliga uttolkningsförsök. Och likasom nu i våra dagar från månget håll höra ropasts korsfäst! öfver denna kätterska lära, som icke vill godkänna den fria mskoandensmenniskoandens bindande under en bristfällig mskligmensklig bokstaf, så hörde man äfven för 200 år sedan ett anskri af orthodox fasa öfver Terseri förmenta kätterska villosatser. – Nu hade T. i Tland gjort bekantskap med den lärde Calixtus, stiftare af ett religionsparti som kallades synkretister och som i några meningar afvek från de symbol.symboliska böckerna. – Redan 1647, när T. motsatte sig antagandet af formula Conc., utropades han som en synkretist.synkretistisk kättare. Nu hände sig, att han 1662 utgaf en förklar. öfver Luthers lilla katekes, och deri förekommo:original: förekommo Om budordens indelning, om sabbathens helgd, om goda gerningars betydelse o. s. v. – Denna katekes utgaf han utan censur, och när domkapitl. gjorde anmärkn., brydde han sig icke derom. I detta domkapitel satt den lärde theol. prof. Svenonius, förf.författare till ett af påfven bannlyst arbete mot katholic.katholicismen »Babylon magna ruens», och en af biskopens bittraste fiender. Mellan honom och biskopen uppkom nu en häftig fejd om de nya lärosatserna. – Disputation. –|258| – Studenter – m. fl. – »Du är en ungdomens förförare, du drifves af djefvulen.» – Svenonius med mera fattning vidhöll sin mening och uppmanade sin motståndare – »Jag är uppsyningsman öfver dig, men icke du öfver mig.» – Rektor måste träda emellan – Domkapitlet insände en berättelse till reger.regeringen, och Terseri många fiender bland de maktägande grepo med begärlighet detta tillfälle. I Sthm nedsattes en komité, och för den blef T. formligen anklagad såsom den der förfalskat luth.lutherska läran och der infört kätterska villomeningar. Hårdt ansatt, måste T. återkalla sina förmenta villfarelser, men gjorde det med det förbehåll: »såvidt det vore förenligt med hans samvete.» Till afbön kunde han icke förmås. Han Saken skjöts till riksdagens afgörande, och emellertid förbjöds T. att utöfva biskopsembetet. Vid 1664 års riksdag fördes ordet af T. personliga fiende biskop Enander, och vid protok.protokollet satt Svenonius. Dessa två hade sammansvurit sig – förfalskade protok. – Förgäfves erbjöd sig numera den olyckl. mannen att göra afbön och återkalla sina villomeningar utan förbehåll – han tvangs att begära afsked – – Efter sin afs.afsättning ett år i Pargas – sedan i Sthm – 1665 – pastor vid Riddarholmskyrkan och 1671 biskop i Linkpg. – 1675 theol. doktorspromotion. – nya villfarelser – ny storm – nedtystad – T. † 1678. Terserus afsattes derföre att han förklarat: Exorcismen = en ceremoni; Döpelsen verkar icke en rätt kunskap om XtusKristus, utan blott början dertill; Söndagen är icke af sig sjelf heligare, utan emedan Guds bud och öfverheten stadgat dens.densamma som en andl.andlig och lekaml.lekamlig vederqvickelse; Formula Conc. vore tillkommen under andra förhållanden etc. Xti nedstig.Kristi nedstigande till helv.helvetet vore en liknelse, beteckn.betecknande frälsarens seger öfver döden. Med Goda gerningar förtjenas icke saligheten. – Evangelisk i st.stället för luthersk – Förklaring öfver katechesen: katek. nästan alltfrån apostlarnes tid. – – En hufvudpunkt i anklagelsen: T. hade påstått att hvarochen som tror på XtusKristus blifver salig, följaktl.följaktligen äfven sanne XneKristne i andra bekännelser än den lutherska. – Till sitt försvar anförde T. biskop Rudbecks ord till de grek. Xnegrekiska Kristne i Ingermanld: »Käre bröder, vi hafve förnummit att I hafven den hel.heliga skrift på edert tungomål. I tron på Gud fader och hans enfödde son, I bekännen döpelsen och Herrans nattvard, således kommen I öfverens med oss i grunden, af hkethvilket vi hjerteligen glade äro.» Tolerans.

6 RepetitionRepetition. Förmyndarstyrelsen. Misshushållning etc. Terserus.