Fjerde Föreläsningen. 10/10 65

Fjerde Föreläsningen. 10/10 65.

1 Detta var konungarna. Bakom dem stodo folken, – »de djupa leder, med hkahvilka härföraren vinner slaget.» Hvilken andel hade det finska folket i sv.svenska monarkins makt- och glansperiod,original: glansperiod? vi detta folk som, kanhända ensamt bland alla historiska folk, icke framfödt en konung?

2 Vid C. IX: När sjuttonde seklet och Carl IX trädde blefvo rådande öfver landet, låg Fd blodigt brutet och vanmäktigt, ännu blödande ur de djupa såren af ett grymtma inbördes och utländska krig. Broder hade stått emot broder, herre mot tjenare, landskap mot landskap – fälten lågo öde – här var hyddorna brända – här var sede handeln förlamad – lagarna voro kränkte af och folket förtryckt af orättrådige tjenstemän – sederna|27| voro förvildade, och ett djupt mörker bredde sig öfver det olyckliga landet, till följd af alla skolors förfall i första seklet efter reformationen.

3 Folket var klufvet i tvenne partier. Det polska partiet = finska. Ej massan. Socia finska Dent nyss förut besegrade demokratiskasvårtytt uti norra Fd hade nu blifvit dent öfvermäktiga och helsade med fröjderop C. IX:des seger – det nyss segrande, nu besegrade aristokratiska södra Fd betraktade med förfäran schavotterna i Wiborg och Åbo. Hat fanns tillräckligt å båda sidor, för att ännu engång sönderslita hvarandra, om de mäktige gifvit lösen och medel till nya strider. – Dock mäktigare än de mäktige var historiens skickelse. Kriget med Polen bröt ut, och vänner och fiender ovänner bland Fds söner skickades att i samma led strida mot en gemensam fiende. – Vid samma tid utbrusto i Rd de långa thronstriderna efter Boris Godunovs död, och Sv:s rike inblandades deri genom försöket att uppsätta hertig Carl Filip på Rds thron. I tio år kämpades med omvexlande lycka, dock mest på Rds eget område. Jacob DelaG:s, Evert Horns och slutl.slutligen G. AII. Adolfs lysande hjeltebragder begynte genom bragderna ryktet och genom återvändande krigare att hänföra landet. Slutligen följde Stolbova fred, som redan i sig var en seger af största vigt för Fd, som der arronderade sitt område och tryggade sin gräns mot fientliga infall. Dessa båda krig: det polska, och än mer det ryska, med deras segrar och sjelfva deras missöden, verkade högst betydelsefullt tillbaka på finska folket, som genom dem blef återförenadt under samma fana. De tvenne politiska partierna: det polska och det sv.svenska, af hvilka det förra aldrig haft någon rätt rot hos det eg.egentliga folket, blefvo försonade i den gemensama striden och räckte hvarandra handen öfver Evert Horns graf, när denne berömde hjelte år 1615 gick till hvila under Åbo domk. hvalf.

|28|

4 De två mot hvarandra fientliga sociala lägren, som det aristokratiska och det demokratiska, som båda blödde för starkt under C. IX för att kunna glömma, närmades nu till hvarandra genom den unge G. Adolfs försonande politik. Det var på HforsHelsingfors landtdag år 1616 som det återförenade Fd firade sin stora, ädla försoningsfest och försmalt tillsammans uti ett sedan för alla tider oupplösligt helt, i det atta hela folket genom sina ombud af alla stånd ställde sig som en man kring thronen till fäderneslandets försvar. Splittringen hade gjort landet vanmäktigt; försoningen gjorde det starkt. Kunde bära. – Hvad sedan ännu möjligensvårtytt återstod af det polska partiet i Fd, slöt sig befann sig då uti landsflykt och uppsökte sedan sitt lands fanor under 30 åra kriget. Men med dent grye polska partiet försvann äfven dent allt sedan unionstiden här gryende, under hertig Johan, under Kl. Fg och Arvid Stålarm uppflammande början till ett politiskta nationalpartiet uti i Fd,. Blandade blodsvårtytt.tillagt av utgivaren och fFrån denna tid voro Sv. och Fd ett politiskt helt äfven i folkets föreställningar, ända tills denna förening undergräfdes af Stora O.Ofreden och i 18:de seklet begynte att undermineras af Rds politiska planer.

5 F. folket Massan af f.finska folket var C. IX tillgifven. Vandt vid hårda tider, fördrog det bördan af hans krig såsom ett oundvikligt ondtsvårläst p.g.a. radslut och glömde krigens offer, för att minnas den ordning och rättvisa han begynte införa i landet. Han vistades här ofta och länge. Folket vände sig med sina klagomål till honom personligen, likasom förr till hans fader. Med lagens anseende steg i folkets ögon äfven konung den djupt sjunkna konungamakten: den tro rotfäste sig åter, att konungen var folkets naturlige beskyddare mot adelns förtryck och embetsmännens orättvisor. Det var ur denna tro, som C. XI:s envälde sedan uppvexte såsom en reaktion mot herrestyrelsen.

|29|

6 G. II Adolf ärfde tidigt folkets tillgifvenhet för hans fader. Han vistades redan som barn en längre tid uti Fd och bar titeln af detta lands storfurste. Tillgifvenheten blef snart ömsesidig och grundades hos kon.konungen kanske lika mycket på barndoms- och ungdomsintryck, som på hans sedan visade aktning för fF:sFinnarnes pröfvade redbarhet och mod. Folket förstod, att Hhan fullföljde, midtunder krigen, sin faders arbete för lag och rätt uti landet. Kronan på detta hans arbete var Åbo hofrätt. Aldrig har en kon.konung varit mera älskad i Fd; aldrig har heller någon regent på sitt folk utöfvat ett så mäktigt inflytande på detta folk. Men aldrig måhända har heller f.finska folket verkat så mäktigt tillbaka på någon regent, som just på G. II Adolf. Om Den sv.svenska adeln hade för honom dikterat hårda vilkor vid thronbestigningen. Det danska kriget, fördt till stor del inom Sv:s gränser, hade gått illa; der hade varit stämplingar, vankelmod, liknöjdhet, och många hade der svikit i farans stund. Det var sannolikt första gången han på Hfors landtdag såg ett folk obetingadt förklara sig för sin kon:skonungs sak. Sina första segrar framgångar vann kon.konungen, omgifven af f.finska krigare, emot Rd, och f.finska krigare förblefvo sedan hans trognaste stridskamrater. Det var af och med dem han lärde sig segra krigskonsten – lärde sig detta kallblodiga mod, detta på engång lugna och djerfva framträngande, som utmärkte hans krigskonst ända till slaget vid Bfeld, och som var ett karaktersdrag just hos de f.finska krigarne. Svenskt var utan tvifvel det original: det mest framstående, mest storartade hugstora hufvudgrunddraget i G. A:s karakter – hans hjeltekamp för en hög idé – hans ständigt verksama, utåt vida kretsar sträfvande ande – finskt deremot var det djupa allvaret i hela hans väsen – den sega ihärdigheten i hans engång fattade beslut – och framför allt denna höga resignation, med hkenhvilken han, fullt medveten om sitt öde, offrade sitt lif för sin saks seger.

|30|

7 RepetitionRepet. 28 Sept. 69. Förmynd. – C. XI. Folket. – Söndring Återfören. – 1616. personl. till C. IX. G. A. G. A. finska lynne.

8 Pontus DelaG. och Henrik Horn hade åter lärt den f.finska krigaren segra. Jacob DelaG. och Evert Horn lärde honom vinna länder med svärdet. Polska och ryska krigen hade varit den skola, der G.  A. sjelf och hans första fältherrar, hans första arméer lärde krigskonsten.svårläst p.g.a. inbindning/konservering

9 Med denne kon.konung begynner eden krigiska, eröfrande sv.svenska monarkin och med den äfven det krigiska Fd. Närmast ansträngande hela sin kraft att försvara sitt eget land, hade den finske soldaten länge endast gått utom egna gränser blott för att besvara RnesRyssarnes härjande infall med en lika förödelse. Under 300 år hade Ryssar och Dd.Danskar,tillagt av utgivaren Tyska legoknektar, varit hans enda fiender. Småningom fick han under Joh. III och C. IX mäta sitt svärd emot polska sablar. Men G. II Adolf förde den f.finska krigaren ut i verlden – icke mer för att närmast värna den egna hyddan, utan för att strida för msklighetensmensklighetens rätt och verldens frihet. Detta var till en början välgörande för den inom sig slutnae, alltför ensidigae, trögae, långtänkte, om också modige f.finska krigaren. Det gjorde honom godt att andas verldens luft, att ställa för sig ett högre, allmänt mskligtmenskligt ändamål. Och hHan drog ut under sin store konung och hans fältherrar, för att på hundrade slagfält gjuta sitt blod emot Tyskar, ungrare, ital. kroater, italienare, spaniorer, C. X: Holländare och han vände åter med det stolta medvetandet att ha besegrat dem alla, att icke förgäfves ha spillt sitt blod för det stora ändamålet.

10 Detta lyftade honom och med honom folket. – Hemma Segern gaf mod, modet gaf sjelfförtroende – Under krigetn utbildades vapenkunnighetsmide, och andra dermed i shangsammanhang stående yrken – af bytet kom ett och annat, såsom Stålhandskes boksamling landet till godo. Resor

|31|

11 – Men kriget är till sin natur ett undantagsförhållande och kan lika litet, utan fara, göras till regel, som stormen kan blifva det för naturen. Frånsidan af medaljen framträdde i senare delen af 30 åra kriget, när detta hade förlorat sitt ideela syfte. Under Banér ishti synnerhet förvildades både soldaten och hans befäl – hans yrke blef äfventyrarns, som skyndar att njuta det korta lifvets fröjder, innan fiendens kulor och fältfebern göra derpå ett hastigt slut. Den f.finska krigarn var på denna tid lika litet som andra utan fläckar af stridens grymhet, af fältlifvets roflystnad och laster – och dessa sämre vanor medförde han åter till hemlandet. När han under 30 å. kr.åra kriget lefde af byte – när han under C. X blef van att för hvarje nattqv.nattqvarter i en polsk by, bränna byn – IshtI synnerhet för en del af den f.finska adelnoriginal: adelns blef skola kriget en farlig skola – han lärde sig att, som spelaren, sätta allt på ett kort – lärde sig detta öfvermod, detta förakt för fredliga sysselsättningar, som utmärkte Åke Tott och många hans likar. I hela nationens tänkesätt inflöt något äfventyrligt bekymmerslöst, som hos Svv.Svenskarne röjde sig i ett braskande för dagen, – men hos den lugnare Finnen urartade det till original: till den liknöjdhet för morgondagen, som ännu utgör ett karaktersdrag hos folket. – Krigets luft är ej heller gynnsam för friheten: motsatserna af despotism och sjelfsvåld stå der för nära hvarandra och omvexla för ofta. Utan allt tvifvel var det en återverkan utaf de långa krigen, som sedan förledde Sv.Svenskarne och Ff.Finnarne att utbyta ett förhatligt mångvälde mot ett kungligt envälde, föga mindre fientligt till slut mot den sanna friheten.

12 Dessa skuggsidor blefvo allt märkbarare under Kr. och C. X:des regeringar samt C. XI:s förmyndarstyrelse. Man måste förvånas att intelligensen, att bildningen i landet under denna tid ej gjorde större framsteg, oaktadt univ:suniversitetets instiftande. Under På de 60 åren mellan 1620 och 1680. – Krigen. – Från 1680 – framsteg – Gez C. XI – Gezelierna

|32|

13 Oaktadt Univ. gick kultur Fdoriginal: Fds under drottn. Kr. och C. X G. gick således original: Fd föga framåt. Råheten i sederna fortfor – den allm.allmänna andan förslappades. Ett ögonblick väckte nya förvånande segrar ny en flyktig hänförelse – men folket var trött. – och det blott Af Kr:s lysande hof med alla dess fester var sporde Fd föga – hennes snille var något, som massan af folket icke förstod. Det var för kallt för att värma samtiden. dess Folkets första kärlek för G. IIA:s dotter förbyttes efterhand i kallsinnighet – och senare, efter hennes relig.religions förändring, nästan till afsky. – C. X. G:s lysande – han förstod blott soldaten, ej folket – Under C. G. inträffade likväl en händelse, enkom egnad att kalla folkets hela kraft och fosterlandskärlek åter till lif. Det var ryska kriget infallet 1656 och 1657. Fiendens infall slogs, som vi minnas, med seger tillbaka – mindre med reguliera trupper, än med i hast uppbådadt landtvärn. Det var det bästa beviset på folkets krigiska uppfostran och krigiska anda. Vid de föreg. ryska infallen under Sturarne, under G. Wasa, under Johan III, hade allt folk i de härjade trakterna flytt till skogarna – reg.regeringen ensam tänkte på ett svagt motvärn – folket hade intet förtroende till sin egen kraft och ingen befälhafvare, som kunde ordna dess leder. Nu var det annorlunda, nu vexte soldater och befäl liksom ur jorden, och den förvånade fienden fann rustade män, der han förut endast funnit värnlösa flyktingar. – En annan vigtig följd: Ignatius: »Kriget 1656 och 57 har grundat Fds enhet», arronderatoriginal: Arronderat dess nationalitet och geografiska område,original: området. Stolbova fred. i den betydelse neml. att det genom Stolbova fred införlifvade Kexholms län med dess karelska befolkn. af grekiska läran reste sig för att, med ryskt bistånd, afkastade det sv.svenska väldets ok, – ett försök, hvars misslyckande ledde dertill att Kexholms län, med en ny invandrad befolkning af lutherske Ff.Finnar, blef närmare sammanknutet.

|33|

14 – Att Kexh. län blef verkl. sedan så nära införlifvadt med det öfriga Fd, att när det 70 år derefter ånyo kom under ryska väldet och förblef så i nära hundrade år, bibehöll det ett så myck starkt folkminne af sin förbindelse med det öfriga Fd, att när det år 1811 återförenades med detta, så gick det, väl med andra traditioner och institutioner, men dock med villigt, broderligt hjerta tillbaka till massan utaf nationen.

15 Obs. Jag har förut sökt uppgöra ett ungefärligt bokslut öfver hvad de långa krigen från årh.århundradets början till 1660 kostat Fd i folk och pgarpenningar, och vi funno då att t. ex. 30 åra kriget kostat landet 76,000 man, blomman af dess ungdom på en tid, när landet icke räknade mer än 400, högst 500,000 invånare, och af dem återvände knappt hvar 4:de eller 5:te.; – utan att räkna alla de lif, som hemma gingo till spillo till följd af krigets nöd. – Beloppet af de dubbla och tredubbla direkta och indirekta gärder, som nästan utan afbrott utskrefvos i landet alltsedan 16167, kan icke ens approximativt till ziffran beräknas, men vi ha kommit till det resultat, att folket denna tid bar åtminstone dubbelt så tuyngre skattebörda, än det bär uti våra dagar – och bar denna börda på en tid, när förvärfskällorna voro ojemförligt mindre utvecklade och kommunikationerna vida sämre, än uti våra dagar.

16 När man derföre läser trovär finner säkra bevis derpå att landets materiela odling icke gick tillbaka, utan snarare framåt under detta krigiska tidehvarf, ja att Fd. t. ex. i goda år exporterade icke obetydliga qvantiteter spanmål utöfver dess eget behof,|34| så förvånas man öfver den kraft, som bar så mycket och likväl stod upprätt. – Det var de få behofven och det stränga arbetet, som förklara det annars oförklarliga – det i motsats mot vår tid, då arbetet åtminstone icke tilltagit i proportion, under det att behofven ökats mångdubbelt, – Denna sega kraft –

17 RepetitionRepet. Folket. Försoningen. Återverkan. Krigiska Fd. 1656 – Skuggor. Bördor Kraft.