Tjugufemte Föreläsningen 6 Nov. 1871

Tjugufemte Föreläsningen 6 Nov. 1871.

1 Ljuset. Ljusets inverkan på vextliforiginal: vextif och djurlif är utomordentligt stor. Det är förvånande att se, huru snabbt allt utvecklas under det beständiga ljuset dag och natt. Inom få dygn är allt förvandladt från den nakna förvissningen till den fulla sommargrönskan. Vexterna genomgå pa under få veckor samma utvecklingsperiod, som annorstädes under 3, 4 till 6 månader. Kornet, som i södra Finland behöfver 10 veckor att gro vexa och mogna och i medlersta Europa 12 till 14 veckor, behöfver i det nordligaste Finland endast 6 veckor från det första utsädet till det fullmogna axet. På samma sätt de högnordiska bärsorterna: i går det första gröna bladet, i dag blomman, i morgon redan början till frukt. Smultronblomman, åkerbärsblomman, hjortronblomman behöfver i S. Finland 2 à 4 veckor, för att mogna till frukt; i Rovaniemi endast 1 vecka. Ju högre man derföre kommer mot norr, desto mera springer vextlifvet fatt den sydligare floran, som börjat så långt tidigare. I slutet af Juli har den norra upphunnit den södra.|166||184| Man har här det underbaraste bevis på den stora och välgörande ordningen i naturen. Det långa sommarljuset är icke blott en värdelös prydnad för den höga norden, det har den sköna bestämmelsen att söka godtgöra så mången annan fördel, som blifvit förnekad dessa aflägsna bygder.

2 Ljusets inverkan. Ljuset inverkar på djurlifvet både indirekt genom näringsämnena och direkt genom en stegring af lifskraften. Redan i Februari, medan ännu högvintern står i sitt fulla välde och marken är täckt af snö, begynner djurlifvet vakna ur vinterdvalan. I Mars finnes ännu intet ätbart annat ätbart i skogarna, än trädens bark och fjolgamla bär, och likväl äro alla de högre djurordningar, som öfvervintra i Finland, då redan i rörelse, tillreda sina bon för det unga slägtet och uppsöka sin föda under den smältande snön. Flyttfåglarna hitlockas från södern af ljuset, icke af värmen, ty man ser dem ofta i kalla vårar komma för bittida och förfrysa eller svälta ihjäl. Vårvärmen kan variera på flera veckor, men flyttfåglarnas ankomst varierar sällan mer än på några dagar – svalan undantagen. Ljuset är det konstanta och regelbundna, emedan det beror af kosmiska lagar; värmen är det mera oregelbundna och ombytliga, emedan den beror af så många invecklade orsaker på jordytan. Det är också mörkret, mera än kölden, som åter drifver flyttfåglarne bort till södret. När sidensvansen i November flyttar från Lappland söderut, har han redan mer än en månad varit utsatt för vinterkölden och hade ingen orsak|167||185| att flytta, emedan rönnbären hela vintern skulle försörja hans bord; men han behöfver ljus, han kan icke uthärda deruppe i den beständiga natten.

3 Ljusets inverkan. Detsamma är fallet med den öfrigsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandea djurverlden. Ljuset framlockarsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande den, mörkret förjagar den. Oktober är ofta ganska mild (såsom i år) vid kusterna, föda finnes då rikligt i skogarna, och likväl har djurlifvet då fulländat sin årsperiod, flyttfåglarna ha till största delen försvunnit, insekterna och amfibierna draga sig in i deras gömställen eller förgås, däggdjuren äro dufna; och endast fiskarne förstå att begagna den korta tid, som ännu återstår, innan deras verld öfverbygges af isen. I November, medan haf och sjöar ännu äro öppna, är djurlifvet på terra firmaspråk: latin redan i vinterdvala, och endast en del af däggdjuren och vin de öfvervintrande fåglarna fortsätta ännu ett lif, som endast är beräknadt uppå att uppehålla existensen till det nya ljusets inbrytande.

4 På mskolifvetmenniskolifvet har vexlingen af ljus och mörker i norden ett lika stort inflytande. Det visar sig icke blott i alla de yrken, som bero af årstiderna, det visar sig i hela stämningen af lifs- och själskrafterna. Vårens lifvade inverkan beror för nordbon, likasom för hans vext- och djurverld, icke så mycket af värmen, som icke mera af ljuset. Med våra ofta kulna vårar hade vi föga anledning att fröjdas åt lifvet, derest icke ljusets hemlighetsfulla makt hade verkat på nerver och likasom omsträngat själens instrument.|168||186| Ljusets inverkan. All vår verksamhet drages utåt och får derigenom ett friskare, rörligare lif. Höstmörkret deremot inverkar på oss i motsatt riktning. Hvem har icke erfarit densvårtytt egendomliga, vemodiga intrycket, när vi, efter långa månader af beständigt ljus åter varseblifva den första stjernan på aftonhimmelen, – i shtsynnerhet i nordliga Finland, der man då redan nästan hunnitoriginal: hunit glömma huru mörkret ser ut? Mörkret vänder oss åter utifrån inåt, det kastar oss tillbaka på oss sjelfva, det stänger oss in i hemmets verld, som derigenom blir för oss mera kär och förtrogen. Hvad vi kalla hemtrefnad, är ett ord, som knappt förstås i sydliga länder, likasom heller intet annat språk, än de skandinaviska och engelskan har något som fullt motsvarar hvad vi mena med ordet hem. Det finska uttrycket kotaspråk: finska, kotispråk: finska, kotospråk: finska betyder ursprungligen, liksom det tyska Hausspråk: tyska och det franska maisonspråk: franska, sjelfva bostaden och har först sednare fått den förtrognare betydelsen af ett hem, hkethvilket bevisar förhållande innebär ett minne från nomadlifvets tider, när Finnarnes hemmet bestod af ett flyttbart tält, såsom Lapparnes kotaspråk: finska än i dag.

5 Utan allt tvifvel har nordbon i allmh.allmänhet och särskildt Finnen, att tillskrifva vintermörkret en god del af hans inåtvända lynne, hans kärlek böjelse för enslighet, för begrundning, för djup eftertanke, för gåtor och för musik. Alla intelligensens krafter vändas under den mörka årstiden inåt. Vid alla skolor och vid detta universitet|169||187| är det en gammal, välkänd erfarenhet, att hösten är den mest fruktbärande årstiden för intelligen studierna och i allmh. för intelligensens arbete. Ljusets inverkan. Då kunna vi odelade rikta åt detta håll alla våra själskrafter. Men såsnart ljusets årtstid börjar med vårdagjemningen, är det förbi med denna odelade riktning åt studierna. Vi stå då under inflytande af en annan dragningskraft, vi känna omedvetet ett behof att likasom blicka omkring oss i den verld, som ånyo dagas utom oss, och det behöfves en viss ansträngning, för att med samma kraft och ihärdighet egna oss åt tankens arbete. – För massan af vårt folk, som är hänvisad till det kroppsliga arbetet, yttrar sig ljusets inflytandet af ljus och mörker alldeles i samma riktning, fastän med andra verkningar. I stället att vända själskrafterna inåt, utöfvar mörkret här en döfvande inverkan. Det är bekant, att den finske bonden under den mörka årstiden ofta bortsofver sitt halfva dygn och att hans arbetstid inskränkes till några få timmar om dagen. Det är detta, som gjort alla försök att arbeta utveckla för hemslöjden vintertid i den finska bondstugan så föga fruktbärande. Nervkraften är nedstämd, och der intet tankearbete finns, för att lifva honom, – för att likasom framlocka andra toner ur instrumentet – der försjunker han uti dvala. Deremot qvicknar den finske bonden på ett förvånande sätt till lif med den ljusa årstidens inbrytande. Från Mars är han åter i full verksamhet; i Juni från Maj till September sofver han vanligen högst få timmar i dygnet; han uppst solen går ned, och han arbetar ännu; hon går upp, och han är redan åter i verksamhet. De båda motsatserna|170||188| af vinterdvala och sommarvaka betinga ömsesidigt hvarandra. Och nordbons hela natur är sammansatt utaf dessa båda motsatser. Det finnes hos honom en förunderlig blandning af tröghet och flegma på ena sidan, ihärdig kraft eller uppbrusande häftighet på andra sidan – hos finnen mera ihärdighet, hos svensken mera kraft, men hos båda på ett underlag af den nordiska trögheten. – Spana vi i historien, skola vi finna både natt- och dagsidan af det nordiska lifvet tydligt framstående. Å ena sidan böjelse för passiv resignation, å andra sidan åter en uppflammande energi. Alla krig – man kunde säga nästan alla större yttre tilldragelser – ha begynt eller åtminstone beslutats om våren, ehuru afgörandet ofta inträffat på hösten eller på vintern. Deremot ha de flesta andliga rörelser inträffat på hösten, – och det är icke blott en bokhandelsspekulation, att detn rikasteoriginal: riskaste literära produktionen inträffar till julen.

6 Ljusets inverkan. De omvexlande intrycken af ett långt vintermörker och ett långt sommarljus ha ej kunnat ungå att anslå de nordiska folkens fantasi. Den rörande kärlek till ljuset, som så märkbart framträder i Kalevala hos oss och i Baldersmythen hos Svenskarne, är ett gemensamt grunddrag hos de nordiska folken. Wäinämns Solsång innefattar sjelfva den finska folkdiktens blomma. Arndt anmärker, att Svenskarnes kärlek till ljuset visar sig äfven i en barnslig förkärlek för allt, som glittrar, för lysande namn och glänsande bragder icke mindre, än för titlar|171||189| och grannlåter. Ljuset. Ingen nation, säger han, har så granna namn, som Svv.Svenskarne Finnarne ha hvarken granna namn, eller lysande bragder, men naturfolkens svaghet för glitter saknas visst icke heller hos oss. Kvla strör silfver och guld omkring sig med fulla händer. Der icke andra inflytanden kommit emellan, har också folkdrägten mycken böjelse för det som lyser i ögonen; det är visst icke heller för praktiskt behof, som guldsmedsstånden äro så talrika vid våra marknader. Andra länder låna föredömet af g bjerta färger från blomster och fåglar. Vår natur vextverld och vår djurverld äro för det mesta klädda i vadmal, i allvarsama färger, – men färgprakten af vår himmel är af ett anslående intryck genom motsatserna mellan mörker och ljus.

7 Från vinternatten härstammar äfven den ryktbara finska trolldomen. Natten är alltings moder, säger den grekiska mythen; Apollo och Diana voro födda i norden. De sydländska folkens föreställningar om norden berodde hufvudsakligen derpå, om de mottagit sina intryck af nordens dag- eller nattsida. I förra fallet var Hyperboréernas land ett hemvist för de lyckligaste och rättfärdigaste bland dödlige; i sednare fallet var norden fasornas hemvist, befolkadt af grymma vidunder. Vi ha många exempel på båda dessa motsatta föreställningar. Och båda återfinnas äfven i Kvala. Enligt den ena var Lappland ett rikt och lyckligt land med de skönaste tärnor; enligt den andra det fientliga, grymma och trollska Turja.

|172||190|

8 Mortalitet. Frågan om vårt klimat är gynnsamt eller ogynnsamt för mskansmenniskans exsistens, tyckes af statistiken besvaras på ett föga glädjande sätt. Medellifslängden i Europa uppgår i allmh. till omkr. 38 år. I Finland Sverige uppgår icke den till 39, i Norige till 41 år, i Ryssland till 42 (?), men i Finland blott till 35½. Äro då vårt land och vårt klimat i sig sjelfva utsatta för mera ogynnsama inflytanden, än den öfriga norden? Det är föga troligt, om man icke dertill vill räkna detn ej längesedan af styrelsen saanmärkta erfarenheten, att så många personer årligen drunkna i Finland, hkethvilket väl måste anses naturligt i ett land, som har mera sjö, än något annat. Rätta Statistikensoriginal: Statistiken låga lifsziffra får sannolikt tillskrifvas den sorgliga erfarenheten, att här flera barn, än i något annat land, dö i de första fyra lefnadsåren. – Men satt sjukdomar och dödlighet stå i nära samband med hunger och brist, detta visar sig deraf, att den minsta dödligheten på året vanligen inträffar under Augusti, Sept. och Oktober månader, d. v. s. efter den nyss afslutade skörden. – I November och Dec. tilltager dödligen, ökas fortfarande vintern igenom inpå våren och är slutligen störst i Maj, blomstermånaden, då i mången koja alla förråder äro nästan uttömda. Sedermera aftager åter dödligheten hastigt i Juni och Juli – det är då ljuset och det fria lifvet i naturen utöfva sin helsobringande inverkan. – Qvinnor lefva längre än män – bland personer öfver 90 år äro dubbelt flera qvinnor. Frossans vandringar. Epidemierna. Högsta nordens helsa.