Tjugutredje Föreläsningen 4/4 64

|149|

Tjugutredje Föreläsningen 4/4 64.

1 Wasahuset och Sturarne. Giftermålsplan med en fröken Sture – Kon.Konungens oäkta dotter Virginia förlofvad med en af de unga Sturarna. – Olof Stenbock och de unga Sturarne möte med bönderne 1564. – Svante Sture Liffl. 1564. 79 punkter – Nils Sture b– beskylldes af Jak. Hästsko för slaget vid Svarterå. – Kon:sKonungens uppdrag om de tyske ryttarne – och om Wgötha bönder. – Anklagas för försummelse.

2 Nils Gyllenstjerna underhandlar 1566 i Moskva om Catharina Jagellonicas utlemnande. – Öppen och hemlig instruktion. Forringar. – Hvardera skulle rycka åt sig hvad de kunde i Liffld. – R.Ryskt sändebud i Sthm 15678 – uppehöllosvårtytts till thronförändringen. – Sv.Svenskt nederlag mot Polackerna i Liffld. – Norska strider.

3 N. Sture, Nils Boye, Anders Rålamb för kon:skonungens nämnd. – D. 15 Jan. 1566 N. Stures skymfliga intåg i Sthm. – På en gammal åkarehäst från Söderport till Jerntorget. På båda sidor knektar. Framför en lång rad käringar och tiggarebarn, två och två. – Efteråt en hvit åkarehäst med sopande granruskor. – På pBlodig, utan hatt. – På jJerntorget Finnar, blåsande i lurar och horn. – Jakob Teist kom med en halmkrona och ett pappersark. – Soldaterne knotade högt: att N. Sture förhållit sig som en ärlig man. – Ff.Finnarne blåste åter i lur. – Jak. Hästsko bad för honom. 8 dagar derefter ioriginal: I ett anfall af rädsla återgaf kon.konungen honom sin nåd och skickade honom att fria till Renata af Lothringen. – Faröl, spejare. – »Jag drack en dryck i Sthm, som förtärer sinnet, glädjen och all min välfärd här i verlden» – »hoppas kunna försvara mig med annat än bref och sigill.» – Återkom med Renatas porträtt och ssvårtyttigillring Kala Hvita hufvud. – 1567 ingick kon.konung Eriks olyckligaste år. – Gn Pehrsons spejare. – Eriks misstänksamhet. – I Febr. 1567 Sv. Stures jägare. Två skjortor doppade i bränvin – Bevis samlades. – Om en sammansvärjning funnits? Partier. Gör. Person och adeln. – Geijer svarar nej, emedan dess naturliga chefer skulle ha varit hertigarne. – Erik sjelf förklarade sedan, att plan varit uppgjord att störta Wasahuset.

4 Sivard Kruse. Riksdag i Upsala Maj 1567. – Nils Sture återvänder med Renatas porträtt och ring – hans förut hvita hufvud hade blifvit kalt (förgift?). Han fängslas.|150| Mellin: Sivard Kruses bröllop: Käre herr Fänrik. Sturemorden d. 24 Maj. Erik beder föll på knä för Sv. Sture och begärde hans dotter. – Spatsergång med Petrus Caroli. – Nils Sture: Peder Willamson. – Erik hos Sv. Sture. – Erik utåt Flötsund. – Dionysius Beurréus. – Bud att aflifva fångarne, utom »herr Sten.» – Blodsdomen utfördes af Peder Gadd. – Svante Sture – Abraham Stenbock – Erik Sture och Ivar Ivarson. – G. Person fick ständernas underskrift.

5 Undertiden irrade kon. Erik vansinnig, utan ro, utan sömn, utan föda kring uti nejderna af Upsala och återfanns slutligen af G. Pehrsons utskickade i Odensala socken, förklädd till bonde. – Karin Månsdotter lyckades öfvertala honom att taga någon förfriskning. – Han somnade – och vaknade mera olycklig än någonsin – samvetsqval – utdelade sitt guldskrin – De mördade begrofvos. »Ingen skulle få tala illa om de aflidna herrarna.» – Skrift af slägtingarna, hvari de förklara sig förlikta och lofvade konungen tro och huldhet.

6 »Eriks svaghetstid.» Riksstyrelsen förestods af rådet, särdeles Sten Er:son Lejonhufvud och Peder Brahe. – Svartsjö – skrifver till hert. Johan, att om han vore konung – I detta vansinne anar G. mycken fruktan, mycken förställning. Geijer 207.

7 Detta tillstånd begagnade hertig Johans mäktiga möderneslägt till att utverka hans frihet. Mötet Bifölls med ångest – hertigen lofvade undersåtlig lydnad enl. Arboga fördrag. – Mötet på Ventholmen i Svartsjö d. 8 Okt. 1567. F.Finska Härförare. Wasa och Sturarna. N. St. Försummelse. Riksdag i Upsala. Sivsvårtytt. Kruse. Sturemorden. Rätteg. på Svartsjö Kon:sKonungens nämnd. Upsala. Riksdag flyttad. Kon. öppnar riksdag. Knot. N. Sture återk. 21 Maj. Vankelmod. Att hert. Joh. kommit lös. – Båda knäföllo – Hösten: Än konung, än fånge. Begär frihet att disputera med Johan i religionen.

8 1568: Rantzovs infall i Ögöthland – Afskuren – kon.konungen återkallar trupperna, för att sjelf gå i fält med hertigarne – Spejare. – Återvunnen helsa.

9 Eriks förhärdelse. – Göran Pehrson dömd, benådad. Mårten Helsing. – Gåfvorna för Sturemorden återtages. – Allmän tacksägelse. – Karin Månsdotters kröning.

|151|

10 De tre Katharinorna.

11 Karin Månsdotter var af ringa börd, född år 1549 i Sthm, der hennes fader var först – hemma från Medelpad – var först soldat, sedan korpral, slutligen, efter dotterns upphöjelse, kapten vid kon:skonungens lifvakt och blef då af denne upphöjd i adeligt stånd. Modren satt och sålde äpplen och nötter, nålar och tråd vid torget. Karin hade flera syskon, bland dem två bröder. som vid hennes kröning slogos till riddare. eEna brodern, som äfven blef kapten vid lifgardet, hade en dotter, som blef gift med kon. Eriks handsekreterare Hans Nilsson, hkenhvilken sedan blef lagman i Helsingland och belönades med flera kungsgårdar, bland dem Alfta samt i Fd Sundby, Ljusta och Gesterby. Från honom sägas de f.finska slägterna Alfthan och Stodius härstamma.

12 I sin barndom sålde Karin vid modrens sida nötter. Hon var 134 år, då kon.konungen en dag år 1563 gick förbi, och öfverraskades af hennes skönhet, för hkenhvilken kon. Erik och skickade henne att uppfostras bland sin syster Elisabeths hoffruntimmer. Den Hos dDenna prinsessa som var ungef jemnårig med Karin,,hkenhvilken skildras af samtida beskrifves som den fullkomligaste på sin tid och som var var jemnårig med Karin då en tid bestämd till gemål åt kon.konungen Henrik III i Frankrike. Hos hennes uppvexte den unga flickan i en stallln till hälften som tjenarinna, till hälften som mekamrat elev vid prinsessans undervisning. Hennes skönhet utvecklades, och i fören.förening med bildningen, behaget och denna hjertats godhet, som ingen upphöjelse kunde komma att svigta. sSnart uppstod mellan henne och konungen en förbindelse, hvars första känsla sannolikt hos henne var tacksamhetens. En ömsesidig tillgifvenhet uppstod, oberoende af som upphäfde afståndet mellan en konung och denna hans ringaste undersåte. Hos den fdittills flyktige och utsväfvande konungen röjdes en märkbar förändring. Han afbröt alla sina andra kärleksförbindelser, bland hkahvilka den första kända hade varit en finska vid namn Agda, (Charitasspråk: latin) dotter till en köpm.köpman i Sthm af finsk härkomst, Peder i Porten; Virginia, Constantia, Lucretia – sedermera gift med Joachim Er:son Fleming till Qvidja. Sjelfva hans likgiltighet för de många utländska frierierna, som ännu för syn skull bedrefvos, torde böra tillskrifvas Karins inflytande. – Tillika vaknade hos konungen en svartsjuka, lika otsvårläst p.g.a. överskrivninghäftig och otyglad, som alla hans lidelser. Han tålde ej, att någon ung man vid hans hof klädde sig väl; – sjelf gjorde han det alltid.|152| Första offret för hans svartsjuka var en knekt l.eller fänrik vid hofvet på Sthms slott vid namn Maximilian, hvkenhvilken, likasom kon.konungen, blifvit betagen af kärlek till Karin och derföre fick hastigt befallning att resa till hären i Norige. Hans död.

13 RepetitionRepetition 12/11 67. Eriks krig. Finnar. Klas H:son Horn. – Henrik Kristerson H. – J. Hästesko N. Boje. – H. & K. Flemg. Sturarne och adeln. G. Person, demokratin. Sturemorden. Domen. Ovist. Ivan och C. Jagellonica 1566–68. Karin Månsdotter

14 Konungahuset, hofvet, den stolta sv.svenska adeln, alla sågo med förakt och missnöje denna förbindelse. Engång ville Karin i sitt hjertas godhet blidka den stolta fru Margaretha Sture Lejonhufvud, som för sin karlavulenhet kallades gref Märta, med en artighet och yttrade om hennes drägt, att »hon i dag var så gill.» Hvarpå gref Märta svarade: »jagkonsekvensändrat/normaliserat vill se den, som kan mig ogilla!» – Samma stolta gref Märta skref sedan år 1567 tre ödmjuka och smickrande bref till sin »allrakäraste Karin».original: Karin» Detta yttrande kom till konungen och bidrog ej litet till hans häftiga ovilja mot adeln Sturarne. – Det lägre folket åter kunde, ur sin synpunkt, ej förklara kon:skonungens tillgifvenhet fo annorlunda än genom en kärleksdryck. Hennes Karins inflytande blef så starkt, att det så när hade kostat gunstlingen Göran Persons lif och välfärd. Göran P. begynte nemligen frukta i Karin en alltför farlig rival i kon:skonungens ynnest och gjorde försök att störta henne med falska beskyllningar. I stället blef Erik deröfver så uppretad, att endast Karins förböner kunde rädda den föraktlige gunstlingen.

15 Så hastigt upphöjd till makten, hade Karin likväl nog förstånd att icke sällan blanda sig uti i regeringsärenderna. Sjelfva hennes fiender måste gifva henne detta det vackra intyg, att hennes inflytande begagnades endast till goda ändamål, till att rädda så många offer hon kunde för kon:skonungens vrede, – till att mildra hans dystra lynne och vårda honom i olyckans bittraste ögonblick. Hon var den enda mskligamenskliga varelse, som förmådde tämja denna vilda, grymma och sjelfviska natur – den enda, till hkenhvilken han hyste fullt förtroende. Den enda beständighet. – Uppsökte honom. – Slutl. begärde och erhöll kon.konungen ständernas tillåtelse att gift förmäla sig med hvem han funne för godt. – Fästning 1567. Rådet. D. 4 Juli 1568 skedde det kungl. bilägret med stor ståt, och för att öka dess glans, förmäldes på samma gång hertig Magnus af Sachsen med prinsessan Sofia – De förnämsta i riket inbjödos och vågade ej vägra – men uteblefvo – Erkebisk. L. Petri – – Hennes De kungl. barnen prinsessan Sigrid och prins Gustaf förklarades legitima. – Dagen derpå kröntes Kathar. med all prakt och öfliga ceremonier i Storkyrkan. – Vid krön:s måltiden fällde N. Gyllenstjerna kronan. Tre Katharinor.