Fjortonde Föreläsningen. 24/2 73

|79|

Fjortonde Föreläsningen. 24/2 73.

1 Familjen.

2 Det enda fullt utvecklade sambandet mellan individerne var hos Ff.Finnarne familjen. Det f.finska språket öfverflödar af genuina ord för alla slägtskapsförhållanden och är deri rikare, än de flesta andra språk, t. ex. svenskan. F.Finskan gör t. ex. skilnad mellan hustrus broder näälämiesspråk: finska och mans broder kytyspråk: finska, mellan mans syster natospråk: finska och hustrus syster kälispråk: finska. – I familjen koncentrerade sig Ff:sFinnarnes hela samlif. Mannen Husfadren var dess chef, husmodren oftast hans jemnlike. vVördnad för ålderdomen. Qvinnans ställning var betydelsefull. Det är sannolikt, att hon tidigare stod hos Ff.Finnarne, såsom hos alla asiatiska folk, under hårdt förtryck. Köpa, sälja hustru. Röfva hustru. Men redan på den tid, när Kv:s äldre traditioner uppkommo, visar sig en anmärkningsvärd förmildring i sederna och, till följd deraf, en friare ställning för qvinnan inom familjen. Kv. skildrar henne med en rörande aktning. Jag behöfver endast erinra om Aino och Lkns moder. En upphöjdare, sedligt renare gestalt, än denna sednare namnlösa qvinna har ingen folkdikt att framvisa. Och om Lkns moder framträder namnlös, är det derföre att hela hennes karakter är en moders. Vördnaden för en moder är hos FffFinnarne ett utmärkande drag och visar oss qvinnans stora betydelse som kulturmakt. Det folk, som så vördar en moder, måste vara ett trofast, sitt land och alla ädlare känslor tillgifvet folk. Sammaa aktning för qvinnan finna vi i episoden om Ilmns bröllopp och framförallt i Kullervocykeln. Sofokles konung Oidipus framställer icke en högre sedlig konflikt och en strängare nemesis för brott mot blodsbandets helgd, än Kullervos saga i Kv.

|80|

3 Samhällsbegrepp.

4 Men Kullervo har en annan hög sedlig betydelse såsom kampen för frihet (Cygnæus). K. är en af de kraftfullaste protester mot träldomens nesa. Orjaspråk: finska. Ahlqv. säger oss, att orjaspråk: finska urspr. betydde tjenare, likasom vapaaspråk: finska betydde frihet från tjenst eller arbete. Jag anser det förhastadt, att, ensamt på denna filologiska grund, förneka tillvaron af trälar hos Ff.Finnarne, ty Kullervo såldes som träl, Esterne sålde trälar, och träldomen är lika gammal som kriget. Men Orjaspråk: finska har betydt träl, men senare öfverflyttats på begreppet tjenare. Men detta oaktadt satte Ff.Finnarne ett så högt värde på friheten, att de fördenskull hellre bodde i deras ensliga skogar, än underkastade sig samhällets oundvikliga tvång. De ha icke något eget ord hvarken för granne eller kamrat, och vierasspråk: finska, som betecknar främling, betydde i sj. v.sjelfva verket en närboende. Språket har intet genuint ord för gräns. Man behöfde ingen gräns, jorden var fri som luften.

5 Af denna kärlek till frihet och enslighet förklaras den ringa utvecklingen af alla samhällsbegrepp. Kyläspråk: finska betyder intet samhälle, endast en samling af mskoboningarmenniskoboningar. Kansaspråk: finska betyder urspr. en mängd mskormenniskor, men icke ett folk. Valtaspråk: finska, välde, är svenskt, Kihlaspråk: finska, gisslan, likaså, och när man efter dessa ord tillägger kuntaspråk: finska, som betecknar, enl. A., en »totalitet i rummet,» får man kyla de nyare begreppen kyläkuntaspråk: finska, kansakuntaspråk: finska, valtakuntaspråk: finska, kihlakuntaspråk: finska, hkahvilka alla voro för de gl.gamla Ff.Finnarne okända. Emellertid synas hos Tavv.Tavasterne en början till samhällsbegrepp ha|81| vara tidigastsvårläst p.g.a. överskrivningresvårtytt märkbar: pitäjäspråk: finska, keräjäspråk: finska. Sannolikt förstodos dermed årliga sammankomster, der rätt skipades och tvister afdömdes af gamle ansedde män. Oikeusspråk: finska, rikkospråk: finska, rangaistaspråk: finska. Rättsbruk, ej lagar.

6 Herrskare. Stat. Slägt.

7 Det enda genuina ordet för något slags herrskaremakt är isäntäspråk: finska af isäspråk: finska, fader, d.det är. familjens öfverhufvud. Alla andra herrskarebegrepp äro lånade: herraspråk: finska, kuningasspråk: finska, ruhtinasspråk: finska, kejsarispråk: finska. Alltså kände Ff.Finnarne urspr. ingen herre, ingen konung, ingen furste l.eller kejsare, intet rike, ingen stat. Hvad betyda då de i sv.svenska sagor så ofta förekommande berättelserna om finske konungar? (Förklar.)

8 Namnen. Rein anmärker riktigt, att under hela eröfringstidens krig förekommer ingen enda gång någon uppgift om finske konungar, som skulle hafva försvarat landet.

9 Men om de f.finska stamfolken voro splittrade blott i familjer utan inbördes samband, huru då förklara möjligheten af gemensama krigståg, gemensamt försvar? Förklar. är följande.

10 Det fanns i sj. v.sjelfva verket ett större samband, än endast familjen, neml. slägtbandet. Sukuspråk: finska – heimospråk: finska. = icke tribas, kanton. Clan. Kv. är en slägtsaga: Wäinölä – Pohjola. Många familjer måste vid utomordentliga tillfällen ha trädt ut ur sin isolering och förenat sig under anförande af den tappraste eller anseddaste mannen i slägten, dragit ut i härnad och sedan åter spridt sig till sitt ensliga oberoende. Slägtchefens myndighet p var sålunda till blott i farans och krigets tid; deremellan synes den ha varit inskränkt till egenskapen af skiljedomare i enskilda tvister. – Bristen på en permanent centralstyrelse var å ena sidan gynnsam för|82| friheten, men å. a. s.å andra sidan medförde den en politisk svaghet. (1862: III: 115)