Nittonde Föreläsningen. 19/3 66

Nittonde Föreläsningen. 19/3 66.

1 Bland alla grofva misstag – När det blef dager, lades armén i två linier med kavalleriet på flyglarna, men då märkte man huru bedröflig ställningen var. Man stod på en sank slätt, der hvarenda man kunde nedskjutas af fiendens kanoner från höjderna. Bousquets f.finska reg.regemente skickades då att besätta höjden vid Staffansby, men måste på aftonen dragas tillbaka. Nu ligger Domarby ett godt stycke vester om stora landsvägen till Hfors. Om således RneRyssarne hunno förut på vägen och borttogo den lilla sv.svenska posteringen vid Gammelstads bro, så hade just den fara inträffat, för hvars skull Lvhpt drog sig bort ifrån Helsingemalm, d. v. s. armén hade då varit afskuren från Hfors och tvungen att kapitulera på nåd och onåd. Det var bland alla misstag vid den stora reträtten det oförlåtligaste

|129|

2 Att förekomma detta lät Lvhpt genast rödja en ny väg förbi G:staden öfver Oggelby till Hfors, skickade major Schauman med 210 dragoner åt Baggböle sidan, och galerflottan fick ordres att landsätta 600 man till stadens försvar, men lät svara att den ej kunde umbära en enda. Lyckan fogade denna gång, att RneseRyssarne ej sluga stabschef gen. Löventhal ej märkte huru lätt de kunnat kringgå den sv.svenska positionen genom trupper förbi dem i vattnsvårläst p.g.a. strykning öfver detn grunda Gammelstadsviken, der 200 man hade kunnat vada i bredd, utan att vattnet gått dem högre än till medjan.

3 Den farliga punkten var Staffansby. Här sprängde hela dagen fiendens husarer fram och tillbaka, och när sv.svenska posteringen drogs derifrån på qvällen, besattes höjden genast af RneRyssarne, som begynte att der uppföra ett batteri.

4 Om aftonen beslöts att marschera till Hfors. Trupperna gjorde aftonbön, och derunder syntes ryska generalitetet stå med blottade hufvuden på Staffansberget österom ån. Under natten aftågade trossen, och frampå morgonen d. 11 Aug. följde trupperna, gynnade af en stark dimma, som dolde deras rörelser för den vaksama fienden. Tåget gick i mycken oordning. När dimman skingrats stod ännu gardet bland eftertrupperna vid sidan af vägen, för att låta rytteriet passera, och måste uthärda flera timmars kanonad. De r.ryska kulorna, som gingo för högt och mest slogo ned i skogsbackarna, besvarades af två små fältkanoner på Domarby berget. Artilleristen der hade märkt att RneRyssarne maskerat sina kanoner i en lada och skjöto genom hål, huggna i laduväggen. Han lyckades då att nedskjuta ladan och antända två de r.ryska am krutvagnar, af hkahvilka sju flögo med dån i luften. Den konfusion, som deraf uppstod bland RneRyssarne, och den gamle Bousquets modiga försvar vid eftertruppen räddade gardet. Midti häftigaste kulregnet satt|130| gen. Lvhpt, lätt igenkänlig i sin hvita kappa, till häst på höjden vid Domarby. Han visade här lika stort personligt mod, som han dittills visat en dålig fältherreblick. Mången trodde, att han med flit sökte döden, och lyckligast hade det varit för honom, om han funnit den här.

5 RepetitionRepetition 3/5 70. Helsinge – Domarby 9/8. Wanda. – Staffansby. Strid. – Förlust. Hfors.

6 RepetitionRepetition 18/10 70.

7 29/6: Kymmenegård.

2 Juli: Kaukola (Anj) Anjala.
5 〃 – L. Abborfors Stadna v. Kymmene. Forsby. (flottorne)
19 〃 Borgå (galerfl. Hfors)
29 〃 Helsingemalm.
9 Aug. Domarby.
11 〃 Hfors.

8 Sv:sSvenskarnes förlust under denna affär var 9 döde och 17 blesserade. Det var Här försvann äfven en qvartermästare vid Åbo läns reg:teregemente och reg:tets kassa med honom. En större olycka inträffade genom villervallan under marschen. Major Schultzendorf, som försinkat sig på v.vänstra flygeln med Östgötha kavalleri, kom i fullt traf ridande utför backen vid Domarby, der fiendens kulor hveno omkring dem, och gjorde min af att spränga in på gardet, som upptog vägen nedanför backen. Då lät kapten Lybecker gardet fälla bajonett mot kavalleriet och hotade med en salva, hvarpå major Schultz. i ångesten gjorde en sväng till höger och satte sitt kavalleri in i ett kärr, der 80 man ömkligen omkommo.

9 Sedan armén uppnått G:staden, fortsatte den utan hinder sin marsch till Hfors, afbrände bron vid Broberget, pmarscherade genom staden, utan att stadna, och slog läger på Kampen. – Staden Hfors upptog då knappt ¼ af sitt nuvar. område och sträckte sig från Esbo tull, som då låg något hitom nya theaterhuset till Tavasttull, som var belägen vid långa bron. Kring den gamla trädkyrkan, som stod ungefär på den plats, der vi nu befinnasvårläst p.g.a. inbindning/konservering oss, och torget, som upptog ungefär ¼ af det nuvar.svårläst p.g.a. inbindning/konservering senatstorget – utbredde sig stadens förnämsta qvarter – De öfriga – mellan bergen Intet Sveaborg. – Staden var landshöfdingeresidens och räknade 1,300 invånare, men de mesta hade nu med sin redbara egendom flytt öfver till Sverige.|131| På holmarna voro stora magasiner, och utom galerflottan lågo i hamnen två stora, jernbeslagna och kopparklädda pramar med stora mörsare utrustade simmande batterier l.eller pråmar, hkahvilka endast behöft ångan, för att kunna anses som förebilder till nutidens pansarskepp. Magasiner och batterier blefvo sedan alldeles gagnlöst ett byte för fienden.

10 Det var utanför detta Hfors sv.svenska armén slog läger d. 11 Aug. 1742 på detn flacka, af berghällar afbrutna sandslätt, som sammanbinder halfön med fasta landet. M Lägret sträckte sig mellan Lappviken i vester och Thölö vik uti öster samt skyddades i fronten af batterier på bergshöjderna. Positionen var således stark nog att konservera en armé, så länge man hade sjösidan fri, men för Fds försvar vartillagt av utgivaren den utan all betydelse. Emellertid ville gen. Lvhpt, som öfvergifvit de starkaste positioner, för att ej blifva kringgången, befästa sig här, för att betäcka, hette det, strandvägen till Åbo. Lifsmedel funnos tillräckligt, men foderbristen blef snart så stor, att efterhand först trosshästarne, sedan inf.officerarnes handhästar måste föras utom fältvakten och nedstickas. På ved var så stor brist, att hus blefvo nedrifna, för att tjena till bränsle. Munderingarna slitna, sjelfva gardet gick i trasor.

11 Knappt stod armén i läger, innan d. 12 Aug. fiendens lätta trupper läto se sig på Esbo sidan. Der uppstod en liten, men het kavallerifäktning. Major Schauman, som med 100 dragoner var utsänd att rekognoscera, stötte på fienden, dref honom i ett kärr och nedgjorde en af RnesRyssarnes tappraste veteraner, den 70 årige brigadieren Krasnascheff. Schauman, sade man, hade gjort ett löfte att hvarken gifva l.eller taga pardon. Hans vapenbragd är en af de högst få, som i detta krig förtjena omtalas. Sedan, [-]oläslig handstil Efter kapitulationen ansåg han sig icke säker och flydde under många äfventyr öfver till Sv.

|132|

12 Små förpostaffärer föreföllo. Kapten Tersmeden var en dag ute att rekognoscera i båt, stötte på en sten vid Munksnäs och utsattes för fiendens musköter, men kom undan. En annan dag rekognoscerade en trupp tscherkesser sv.svenska lägret, då deras befälhafvare, generaladjut. baron Essen träffades af en kanonkula och störtade af hästen. En tredje dag alarmerades RneRyssarne af en bomb, som från pråmarne vid Skatudden slog in i deras läger. D. 14 Aug. uppställdes hela sv.svenska armén i slagordning på två linier, men RneRyssarne antogo icke utmaningen; de hade säkrare medel.

13 Missnöjet och insubordinationen i sv.svenska armén tilltogo med hvarje dag. Offi De sv.svenska officerarne fortforo att med l.eller utan permission resa hem till riksdagen. I början af Aug. kommo på detta sätt ej mindre än 5 öfverstar och flera öfv.löjtnanter från armén till Sthm, men blefvo icke väl emottagne. De som ej reste, ställde sig sjuka. Majorer och kaptener förde i deras ställe kommandot. Soldaten trodde sig förrådd och knotade högt. IshetIsynnerhet voro Ff.Finnarne missnöjde. Allt detta kände RneRyssarne ganska väl och läto utsprida att kejsarinnan ville göra hert. af Holstein till storfurste öfver det sjelfständiga Fd.

14 Midti detta gäsande missnöje kom plötsl. den skrämmande underrättelsen, att armén vore kringgången och att RneRyssarne redan stodo på Åbo vägen i vester om Hfors. En blick på kartan visar oss, att detta icke kan ha erbjudit stora svårigheter, och det är i sanning förvånande, att en fältherre, som öfvergifvit de starkaste positioner, för att ej blifva kringgången, slutligen valde till sin position en halfö, der fienden endast behöfde göra en omväg kring näset, för att kringgå hans ställning. – Mannstein – förräderi:

15 »Samma afton, som r.ryska armén ankom i närheten|133| af Hfors, begärde en finsk bonde att tala vid fältmarsk. Lascy. Bonden sade honom, att sv.svenska armén beslutat dagen derpå afmarschera åt Åbo sidan, men att man lätteligen kunde förekomma detta. Tvärsigenom skogen funnes en väg, som Peter I låtit anlägga under förra kriget. Den kunde man göra praktikabel genom att undanrödja buskar och snår, hvarmed den var igenvuxen sedan 30 år; samma väg ledde på andra sidan skogen ut till stora Åbovägen. På denna anvisning skickades tvenne ingen.officerareingenjörsofficerare att rekognoscera terrängen: de återvände med rapport att saken vore utförbar. Genast ditkommenderades gen. Löventhal med 64 komp. grenadierer och några bataljoner linieinfanteri. Före daggryningen rapporterades att man hade passerat skogen och fattat posto vid Åbo vägen. Kl. 4 på morg. satte sig hela armén i marsch och uppnådde Åbovägen kl. 6. Knappt var man ditkommen, innan man såg Sv:sSvenskarnes förtrupper, som voro ganska förvånade att finna RneRyssarne posterade på en punkt, der man alldeles icke väntat dem och vände genast om till Hfors.»

16 Hvad skall man tro om denna berättelse? Sv.Svenska och f.finska berättelser nämna intet härom. Lvhpt säger i sin rapport helt kort: han hade inhämtat af bönder, som begifvit sig till r.ryska lägret efter frisedlar, att fienden stod 12000 m.man stark på Hoplaks åkrar och ängar samt bakom bergen mot Gumtäkt lika många. – Fältmarsk. Lascy säger i sin rapport: »fienden trodde utan tvifvel att vi blott på strandvägen kunde närma oss staden. Vi beslöto likväl att framtränga på en ganska oländig väg, som förde oss till stora Åbovägen.» – Tengberg, Malmström nämna intet.

|134|

17 Det är således ensamt på Mannsteins auktoritet, som skuggan af ett förräderi faller på – Raka vägen från Gumtäckt till Lill Hoplaks vik är knappa två verst. – Hvad betydde väl det, för en energisk och slug fiende – ?

18 Emellertid var nu sv.svenska armén verkligen kringränd och dess öde berodde numera, näst dess egen tapperhet, uppå flottan. Lvhpt sökte ännu att hålla god min. Han skickade Östb. reg:teÖsterbottens regemente till EHästnäs sund att soutenera galererna och observera fiendens rörelser vid Willinge.

19 Men om sv.svenska landarmén ej skördat några lagrar i detta krig, så hade flottan skördat ännu mindre. Amir. Sjöstjerna låg vid Hangö med stora flottan och betogs af en sådan förskräckelse vid anblicken af några r.ryska kryssare, att han skickade och begärde förstärkning af landarmén samt att galerflottan under Falkengren skulle skynda från Hfors till hans hjelp. Att åter bortskicka galererna från Hfors var att lemna landarmén i stickent, men Falkgr. tyckte att det vore likväl bättre än att exponera flottan för ett fientligt anfall och erbjöd sig att taga 3,000 man af de bästa trupperna om bord – med möda kunde Lvhpt förmå galererna att stadna, tilldess man fått svar från regeringen, om det ej vore bäst att rädda hvad man kunde och lemna resten åt sitt öde. Man ser, att kapitulationen redan spökade i öfverbefälh:s hufvud.

20 Vid denna tid kom en ny Hjobspost ifrån Nyslott. I detta lilla fäste låg öfv.löjtn. Gyllenecker med 225 man och 23 kanoner, när han i Juli fick från fältmarsk. Lascy en uppmaning att gifva sig, emedan sv.svenska armén sades ha flytt öfver till Sv. och hela Fd underkastat sig kejsarinnan.|135| G. begärde förgäfves att få kommunicera sig med gen. en chefspråk: franska, och när Savolaksarnes allm. missnöje med kriget äfven smittat Nyslotts garnison, kapitulerade fästningen d. 8 Aug. för en liten rysk ströfkorps, utan att ha lossat ett skott och mot vilkor af fritt aftåg med hustrur, barn och egendom.

21 Den 17 Aug. skickade fältm. Lascy underrättelsen om denna kapitulation till Lvhpt och begagnade skickligt tillfället att föreslå honom fritt aftåg från Hfors. I annat fall, tillade han, skulle generalen ansvara för den blods utgjutelse, som komme att äga rum, och för de härjningar kosackerne torde komma att anställa i landet. Såsom mönster bifogade han Nyslotts kapitulation. – Märkvärdigt nog, var detta anbud endast ett eko af hvad man flera dagar förut hört talas i sv.svenska lägret. Missnöjet begynte urarta till förräderi. Officerarne höllo hemliga s:komstersammankomster och talade om att uppmana öfverbefälet till kapitulation. En formlig böneskrift uppsattes, men blef ej emottagen. Det liknade sig till öppet myteri. Det är mer än sannolikt, att någon l.eller några af dessa äreförgätne och fege krigare stått i hemlig förbindelse med den r.ryska öfverbefälhafvaren, och det var med kännedom af denna anda, som rådde i sv.svenska armén, Lascy var djerf nog att föreslå en här, nästan jemnstark med hans egen, att kapitulera.

22 NuI denna förtviflade ställning grep Lvhpt till den gamla utvägen och skalladesammankallade ett krigsråd d. 18 Aug. och 19 Aug. Protokollerna äro ganska märkvärdiga. Alla tala om att slåss till sista man, och likväl är kapitulation den enda tanke, som med mer l.eller mindre omsvep synes rymmas uti de flestas föreställningar. Alla, utom gen. Wrangel, rösta för detta osvikliga räddningsmedel ur alla bekymmer. Några tillade: »man borde kapitulera på sådana vilkor, som kunde lända riket och armén till heder och konservation.» Ingen tänkte på de|136| resultater man härtills vunnit med det idkeliga konserverandet – ingen ihågkom, att man här ännu i sista stunden hade ett helt fälttågs oförlåtliga fel att godtgöra, en hel armés ära att rädda. Conservera Sv. och låta Fd gå till spillo, sådan var åter grundtanken i pluralitetens redan förut fattade beslut.

23 RepetitionRepetition. Återtåg fr. Domarby. Kampen. Hfors. Artilleriet: Tuppen Armén intog fältet mellan Sandvikstorget och Gloet. Thölöviken hette då Gölviken, Skatudden Tullskatan. Kringgången. Missnöje, förräderi. 6te verststolpen Nyslotts exempel. Tav Galerflottan. Mischukoff. 17, 18, 19 Aug. Lvhpt återkallad. Bousquet. Kapitulationen.

24 Men det led till slut med Lvhpts befäl, och hans öde ville att han ej skulle bevittna den slutkatastrof, hvartill kriget genom hans oskicklighet blifvit fördt. När underrättelse kom till Sthm om arméns reträtt från Forsby, utropade den gamle kung Fredrik att han ej kunde förstå detta sätt att föra krig, och rådet beslöt enhälligt att återkalla generalerne Lvhpt och Buddenbrock för att stå till svars för deras handlingssätt. Svårare var valet af en efterträdare i öfverbefälet och stadnade slutl. på den gamle 78 årige Bousquet, en karolin af äkta skrot och som hela tiden voterat för att slåss, medan de öfriga voterade för reträtten. – Underrättelsen härom ankom till Hfors samma 19 Aug., när allt redan gafs förloradt. Lvhpt och Bbrock gingo genast ombord och afseglade till Sthm utan aning om det öde som väntade dem, och den gamle Bousquet nödgades med förtviflan i hjertat mottaga öfverbefälet. Då öfv. Kaulbars uppmanade honom att genast angripa RneRyssarne, frågade B. hvad han trodde att man kunde uträtta med officerare, som sjelfva inlåtit sig i underhandl. med fienden om kapitulation. Ännu d. 20 Aug., när fiendens lätta trupper visade sig, lät han i hettan föra fram kanoner och ryckte ut med en afdeln. af hären, men RneRyssarne voro för kloka att köpa med blod hvad de kunde vinna med tålamod, de drogo sig tillbaka, och knallen af det sista skottet drog bort bland bergen vid Thölö.

|137|

25 – Underhandlingar – Sv.Svenska utskickade besökte r.ryska lägret och r.ryska det svenska – Lägre officerarne ville slåss – sedan ej rådfrågade – – ej på ett år vapen – fältartilleri – d. 23 Aug. kapitulation

26 1) Hela svenska armén inskeppas med fullt gevär och bagage till Sv. – Allt som ej får rum – norra vägen – grofva artilleri –

27 2) Skeppens proviant och förråder medföras – Alla andra förråder, fältartilleri och amunition öfverlemnas. –

28 3) De 10 f. regem.finska regementerna få fritt val – Valde att stadna hemma – 11000 man mot – 16,000 – Re Ej tjena på ett år mot Rd.