Trettioandra Föreläsningen. 25/4 71

|347|

Trettioandra Föreläsningen. 25/4 71.

1 Förmyndarestyrelsen under G. IV Adolfs minderårighet saknade icke förtjenster. Visserligen var dess både in- och utl.utländska politik temligen vacklande. Men detoriginal: Det var heller ingen lätt sak att under Europas dåvar. upprörda tillstånd behålla jemnvigten, när man på en östra sidan hade Rd, i söder Dmk och Preussen, i vester Engld och inom riket missnöje, partisöndringar, konspirationer och demokratiska – eller, som det då hette, jakobinska sympathier. Emellertid leddes den utrikes politiken ej utan framgång, och handelns snabba uppblomstring under skydd af den väpnade neutraliteten är måhända den ljusaste sidan af förmyndarstyrelsen. Jag saknar tillförlitliga ziffror för Fd, men när man läser, att åren 1795 och 1796 ingen utl.utländsk spanmål infördes i riket och att frakthandeln, som 1790 utsände 200 fartyg, år 1795 utsände 900, kan man häraf sluta till välståndets hastiga stigande äfven i Fd. De pgarpenningar, som härigenom inflöto och den fördelaktiga kursen gjorde det möjligt att afbetala en del af rikets skuld, som genom 1788 års krig hade stigit till den då oerhörda summan af 30 millioner rdrriksdaler.

2 Den styrande mannen Rhm lade mycken vigt på en sparsam hushållning. Landshöfdingarne anbefalltes inkomma med förslag till upphjelpande af rikets ekonomi, och för samma ändamål nedsattes komitéer i Sthm. Utom förbud mot spanmålsutförsel, oloflig bränvinsbränning och mera sådant, utfärdades den 1 Jan. 1794 en kgl. förordning till hämmande af lyx och öfverflöd, den sista af de många sådana förordningar, som utfärdats för Sv. och Fd, och lika vanmäktig, som alla sina föregångare. Det var ishtisynnerhet siden bruket af siden och kaffe, som man ville afskaffa i riket.

|348|

3 Det är alltid farligt för en regering att göra sig löjlig, och förordn. af d. 1 Jan. 1794 hade onekligen många löjliga sidor. För alla manspersoner var bruket af siden hädanefter totalt förbjudet. Fruntimmerna »det femte ståndet» – ansågos mera motspänstiga, och derföre tilläts för dem ett undantag: de skulle få bära s. k. melankoliska färger i siden, neml. grå, grårandiga och svarta sidentyger, men inga andra. På samma gång stadgade regeringens vishet, att icke allenast ingen medborgare eller medborgarinna hädanefter skulle få bära guldgaloner, broderier, blonder, plymer, utl.utländska guldsmedsvaror och quincaillerierier. Denna del af förordningen mottogs med mycket blandade känslor. Sthms borgerskap tackade underdånigst hertigen-regenten för detta visa påbud, men borgarfruarna voro af annan mening, och det nyss så präktigt utstyrda hofvet, som måste aflägga sina brokiga sidendrägter, f. d. nationaldrägten inberäknad, var utom sig af häpnad och ovilja öfver den »melankoliska» tarflighet man nu ville påtruga det. Sinnena lugnades småningom, när man märkte, att förordningen icke ens i sin första början blef efterlefd. Värre var det med förordningen mot det drickbara öfverflödet.

4 Från den 1 Aug. 1794 skulle neml. äfven bruket af alla utl.utländska viner och likörer samt kaffe vara förbjudet. Detta var att gå den medborgerliga friheten på lifvet i dess ömtåligaste punkter. En regering kan förbjuda många ting, men att förbjuda kaffe, det är höjden af despotism! Denna arabiska läckerhet hade nu under loppet af 50 à 60 år så allmänt utbredt sig öfver Sv. och Fd, att den var känd och älskad öfverallt från palatset till|349| kojan. Det Importen kostade då redan 13 tnrtunnor guld = 1,300,000 mk. Bästa beviset på kaffets riksvigtiga betydenhet, var det allmänna knot, som uppstod öfver hela riket till följd utaf detta förbud. Aldrig ha så många demonstrationer blifvit anställda, som nu med anledn. af kaffeförbudet. Den 1 Aug. 31 Juli firades i otaliga hus öfver hela riket såsom ett slags sorgedag och med afskedskalaser, der kaffepannan, omhöljd med krusflor, var dagens hjeltinna. Till ett hus i Sthm inviterades sällskapet med begrafningskort och de bjudne infunno sig uti sorgdrägt. Man infördes uti ett svartklädt, med lampor upplyst rum kring ett med krusflorskappa omhöljdt kaffebord, på hvilket den saknade nektarn för sista gången serverades uti svart-och-hvita koppar. Porterflaskor, champagnebuteljer och en bål med dragonpunsch, alla numera förbjudna, voro likaledes behängde med flor, och deras samt kaffepannans innehåll tömdes under utförande af en begrafningsmusik.

5 Vid Djurgårdsbrunn hade den qvicke Hallmansvårläst p.g.a. inbindning/konservering föranstaltat en sorgefest för den nu i själtåget liggande gudinnan Koffea. Brunnssällskapet tågade sorgklädt i en formelig procession med prestafver från värdshuset till brunnssalongen under sorgmusik och aflossande af kanonskott. Ett långt kaffebord, allt i krusflor, var serveradt för 100 personer. Sångmästarinnor utförde en för tillfället förf. sorgkantat på melodin af: »Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar!» Hallman uppsteg som parentator i kathedern och höll ett sprittande tal, hvarefter sällskapet drack original: drockdrack sitt kaffe och akten slöts med kaffekannans krossande under utrop af:

Må alla andra land och hela Orient,

Gudinna, i din dryck sin största vällust finna;

I Sverge nog du svedt och brännt;

Här lär du aldrig mer din frihet återvinna.

|350|

7 En flägt af Bellman.

8 Vid sjelfva hofvet hände en skandalös historia.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning Hertigen hade en middag, der flera utl.utländska diplomater voro närvarande. Naturligtvis saknades efter middagen det vanliga kaffet. Hertiginnan drog sig emellertid undan i de inre ryummen, och det dröjde ej länge, innan en af gästerne småleende anmärkte, att han trodde sig känna lukten af kaffe o. s. v.

9 Opposition fanns på alla håll. Enkedrottningen. Diplomaterne. Kaféet för utlänningar. Förbud för svenskar att besöka detta. Europeiskt krig. Under sådana omständigheter var det omöjligt att länge vidhålla kaffeförbudet. Det lefde icke fullt fyra månader och återtogs redan d. 24 Nov. 1794. Den öfriga delen af lyxförordningen råkade efterhand af sig sjelf i glömska.

10 Knappt var den ryktbara kaffekomedin utagerad, innan förmyndarregeringen begick en än större taktlöshet. Rhm Man måste till Rhms ära som statsman säga, att ehuru han något befattat sig med att göra vers, var han likväl en ganska klen poet, – och ehuru få mskormenniskor skrifvit mera än han, var han en ganska klen skriftställare. Det oaktadt, fattades ännu i hans ära som rikets storvizir, serafimerriddare m. m. att blifva invald till ledamot i Sv.Svenska Akademien. G. III hade ej ansett honom värd denna heder, och efter kon:skonungens död hade alla Rhms tydliga vinkar ej förmått öfvertyga Akad:sAkademiens ledamöter om hans lämplighet för denna en hedersplats. Alltså i en stiftelse af G. III. Alltså skulle Akademienoriginal: Akad:s, som ej ville erkänna poeten, desto tydligare få känna statsmannens vrede. När en ledighet yppades efter Ax. Fersen d. ä. och Akad.Akademien i st. f.i stället för Rhm invalde den unge Silfverstolpe, togs anledning af några yttranden|351| i Silfverstolpes inträdestal – det hette att han skymfat G. III:s minne, hkethvilket Rhm nu ville försvara, och Sv. Akad.Svenska Akademien upphäfdes d. 7 Mars 1795, och dess papper togos i beslag. Denna taktlösa hämd af den literära fåfängan väckte icke så allmänt uppseende, som kaffeförbudet, men indignerade desto mer den del intelligenta delen af hela folket.

11 Tiden var utmärkt genom en nästan otrolig skuggrädsla. Fr.Franska revolutionen, i början smekt som en ny verldsålder af de maktegande, blef snart det spöke, som öfverallt förföljde deras inbillning. Öfverallt såg man jakobiner, som en dag skulle lägga äfven det sv.svenska konungahusets hufvuden under guillotinen. Ludv. Filips resa till Nordkap 1795. Karesuando. – Återresa genom Fd – För att studera G. III:s krig. – Nyslott: Stedingk, Cath. II vägrar L. Filips återresa genom Rd.

12 Tryckfriheten, i början Rhms skötebarn, blef snart utsatt för de besynnerligaste misstankar. Skalden Leopold bötfälldes för det han låtit i tidn. Extraposten införa ett utdrag ur M. Luthers skrifter. – E. a. g.En annan gång vågade Leopold icke i en visa låta trycket ordet »i andanom», emedan det ansågs anstötligt mot religionen. Prof. Neichter i Upsala fick tillsägelse att i sina föreläsningar icke begagna de geograf. termerna longitud och latitud, emedan han ej ägde att blanda sig i andra vskapervetenskaper.

13 I Åbo trakasserades med Fds enda tidning. – En danslokal i Sthm, der man vid en bal hade spelat marseljäsen, blef derföre tillsluten. En liten landsortstheater rönte af samma orsak samma öde.

14 I sj. v.I sjelfva verket fanns också jakobinism i Sv., men på sådana håll, der den icke bordt anses farlig. – I Lund voro gesällerna en afton samlade, för att, efter franskt föredöme, genom votering besluta att det icke fanns någon Gud, men vid nästa strädesammanträde beslöts genom votering att dock en Gud fanns. – Studenterne i Upsala.

15 RepetitionRepetition. Catharina. – Förmyndarstyrelsen. – Utrikes. – Inrikes. Lyxen.