Trettioandra Föreläsningen. 20/4 66

Trettioandra Föreläsningen. 20/4 66.

1 ResaÅren 1783 och 84 gjorde G. III sin ryktbara utrikes resa, som hade både politiska och andra ändamål, kanhända icke minst att tjusa Europa såsom han tjusat Sv. Med unsvårläst p.g.a. strykning Sedan G. II Adolf, Kristina och C. X G. hade ingen sv.svensk konung haft sina blickar så riktade utåt, som G. III. Polen 1779 Hans storartade ärelystnad var att med makten af sitt snille vinna ett större inflytande i Europas angelägenheter, än som utan honom tillkommit hans fattiga rike. Och så vidt det gällde hans person, lyckades han fullkomligt.Hans resa blef ett triumftågDerförinnan 1780 i Spaa, Aachen. Vid baden i Spaa trängdes hela den förnäma verlden omkring honom. Det var här G. III lärde känna den då 253 årige af qvickhet och skönhet utmärkte finnen Gustaf Mauritz Armfelt, – han som vid 4 års ålder engång drömde att en engel kom till honom och lofvade honom att uppfylla tre önskningar, som han sjelf kunde välja. I sina memoirer berättar A. sjelf att han då hade önskat tre ting: att blifva älskad af alla, som han ville behaga; att blifva militär och slå ryssarne samt slutl. att blifva gunstling hos en furste. Det är bekant att alla tre blefvo uppfyllda. Vid denna tid var A. kornett vid gardet, men missnöjd med tjensten och i disgrace hos kon.konungen, hvarför han hade rest att söka inträde i fransk krigstjenst, när han genom sköna läppars förord fick en audiens hos kon. Gustaf i Spaa. Från denna stund var A:s lycka gjord. Kon.Konungen blef intagen af hans älskvärda personlighet och erbjöd honom att följa sig tillbaka till Sv. – Snart derpå blef A. en gunstling, som väl|221| stundom förlorade, men alltid återvann G. III:s förtroende. oOch som, när man afräknar det lättsinne som vidlådde tidehvarfvet, när man närmare genomskådar hela den väfnad af smädelser, afund och förtal, som hkahvilka drabbade gunstlingen i nästan lika rikt mått som hans kunglige herre, så finner man att A. dock alltid gjorde sig förtjent af detta förtroende genom sin orubbliga tillgifvenhet för Kon:s person, genom sina lysande snillegåfvor och genom sin upphöjda, ridderliga karakter. G. M. A:s minne har från denna tid blifvit oskiljaktigt från G. III:s, och båda tillsammans representera ett helt tidehvarf, som med alla sina fel, dock står som en solbelyst oas, omgifven af öknar.

2 Orätt har man tillskrifvit Armfelt den hemliga lystnad efter ett krig, som från denna tid begynte upptaga kon:s tankar. Det var Med mera skäl har man derför beskyllt den andre gunstlingen Toll,. som Men kon. G. behöfde ej gunstlingars råd för att i sin lifliga fantasi beständigt uppgöra planer, som skulle göra hans rike mäktigt och hans namn lysande. Sedan G. II A., Kristina och C. X G. har ingen sv.svensk konung haft sina blickar så riktade utåt, som G. III. Redan 1772 hadesäges han haft planer på Norige. 1779 Polens fallande krona. 1783 visade sig utsigter att kunna söndra Rd från Dmk, som kon. G. alltid såg med oblida ögon, och Noriges eröfring begynte åter hägra i fjerran som ett af dessa glänsande luftslott, hkahvilka beständigt sysselsatte Kon:s inbillning. Symptomer af vexande missnöje uti hans eget rike och den oroliga längtan efter det nya, det storartade, det förvånande, närde vid denna tid de hemliga krigsplanerna. Kon.Konungen beslöt att än engång försöka hos kejs. Katharina sin personliga tjusningskraft. Han skref till sin höga granne och bad henne om ett personligt möte i någon ort vid gränsen af deras riken. Hon valde F:hamn. I Juni 1783 afreste kon.konungen, som det hette, för att mönstra de f.finska trupperna 7000 m.man starka i lägret på Parola malm aldrig så glad. Ej någon skicklig ryttare. Här hade han d. 12 Juni olyckan att falla af hästen och afbryta som skyggade för ett kanonskott, och afbryta sin venastra arm.|222| 450 lifdragoner buro honom vexelvis till Thus, der han blef liggande till d. 22 Juni. Emellertid hade ett ilbud afgått till kejsarinnan, med begäran att hon ville uppskjuta sin resa. Den 29 Juni, sedan kon.konungen var så återställd, att han kunde åka, möttes han och kejsarinnan i Fhamn, derit kejsarinnan anländt en dag förut incognito. Kon.Konungen kallade sig grefve af Gotland Haga, kejsarinnan kallade sig friherrinnan af F:hamnFredrikshamn. Glada middagar, skämt och artigheter omvexlade med förtroliga politiska samtal. Sjelfva den surmulna politiken tycktes vid dessa möten bvara endast ett nytt utbyte af artigheter. Och dock lågo på båda sidor hemliga beräkningar derunder. G. III lyckades icke erhålla kejs:s tillstånd att angripa Dmk. I stället föreslog hon ett familjedrag mellan Rd och Sv. i likhet med det bourbonska, och kon.konungen låtsade gå in derpå. Men om man får tro samtida berättelser, hade kon.konungen under dessa möten blottat alltför vidtutseende planer, som gjorde att kejsarinnans från denna misstroende mot G. III från denna stund tid betydligt ökades. En småsak var nära att väcka öppen osämja. – Armf. och Essen polskaoriginal: poska ordnar. – Alex. Nevsky – kon.konungen vägrade. – Mötet varade i 3 dagar, och derefter återreste kon.konungen öfver Åbo till Sthm. Grefv. Daschkov: mycket förstånd, bildning, vältalighet, men äfven en kon:s fördomar, ishtisynnerhet en berest konungs.

3 RepetitionRepetition 22/11 70. 1778. – Tryckfrih. 1780. Spaa. G. M. A. 1783. Thus. Fhamn.

4 I Sept. samma år 1783 tillkännagaf kon.konungen inför rådet att läkarne, efter hans armbrott på Parola malm, tillstyrkt honom att begagna baden i Pisa. Ändamålet. Politiskt: Rd hade förenat sig med Österrike och bemäktigat sig Krim: Turkiets upplösning, Frankr., Sv:s enda bundsförvandt, led af förkänningar, som bebådade en förestående omhvälfning, ombytte hvarje år politik. Grannarne voro opålitliga. G. III lade stor vigt på att göra personlig bekantskap med kejsar Josef i Wien. – Sitt personliga snille. – Konstintressen, Rom. Kon.Konungen öfverlemnade reg.regeringen åt rådet, krigsmakten åt hertig Carl och reste ut på hösten 1783 som grefve af Haga. Rosenstein, Adlerbeth, Sergel, Armfelt, Essen, Ax. Fersen d. y. – Det var en svit af snillen och personliga behag.|223| Resan var angenäm, intressant, glad, – enkel, när han färdades in cognito, praktfull, när han uppträdde som konung. I Florens mötte han kejsar Josef. Mötet mellan dessa sin tids – var likväl mera artigt, än varmt. Kon.Konungen förundrade sig öfver kejsarens bigotteri, och kallade honom en preussisk korporal, och kejs. skämtade öfver G. III:s fåfänga att bära serafimerordenskedjan på nattrocken och lät i Wien en aktör uppträda på theatern i samma kostym. – I Rom köpte k. G. en mängd konstskatter, mottogs af påfven med största artighet och var den förste lutheran som höll offentlig gudstjenst i kristenhetens hufvudstad. Bönedagsplakat, dateradt Vatikanen. Afstyrktes. Derifrån gick resan till Paris. Här förnyades de fordna triumferna med undantag af drottn. M. A., som ej sympathiserade med G. III, men desto mer med den unge grefve Fersen uti hans svit. Fr. afstod ön St Barthelemy och afslöt med Sv. en handelsny subsidietraktat. Kort derpå reste k. Gustaf till sitt land igen och återkom till Sthm d. 2 Aug. 1784, sedan hans 10 mån. långa resa kostat betydliga pgesummorpenningesummor, utan att inbringa motsvarande politiska fördelar. Missnöjet, smädelsen och förtalet vexte. Man sade att kon.konungen rest utrikes för att roa sig, under det att en allmän missvext hemsökte riket. Äfven kejsarinnan K. såg denna resa med misstänksama ögon: Ett bref till Venedig: »Man säger att E. M. gör hemliga förberedelser att bemäktiga sig Norige. Jag tror ej ett ord deraf, och ej heller på ryktet, som hotar mig med ett infall i Fd, der E. M., som man påstår, ämnar nedsabla mina svaga garnisoner och gå rakt på Pbg, förmodligen för att supera der. Jag säger helt enkelt åt hvem som vill höra det, att det blir ingenting af. Men E. M. ser, att fastän i norden ej finnas Pompeji ruiner att uppvärma inbillningen, så sakna vi den likväl icke fullkomligt.»

5 Man väntade i sj. v.sjelfva verket nu redan ett fredsbrott mellan Sv. och Rd, men det uteblef. Halftannat år förflöt i lugn, dock under fortsatta rustningar, tilldess att kon. helt oförmodadt sammankallade ständerna till d. 1 Maj 1786.|224| Anledningen dertill var en gåta för alla, utom kon:s förtrogne. Man gissade på krigsplaner, grundade på ett starkt missnöje i Norige, der en del bönder sades vara färdige att anropa sv.svenskt beskydd. Kon.Konungen ägde ej, enl. konst.konstitutionen, rätt att börja ett anfallskrig, och han hoppades finna ständerna lika beredvillige som 1778 att gå hans önskningar till möte. Men så oförmodad riksdagenoriginal: riksdagen, var för folket, så oförmodad blef äfven dess ton för kon.konungen De 8 åren sedan 1778 hade förändrat mycket. Missnöjet var nu utbredt till alla stånd,original: stånd underhölls af trycktvånget och underblåstes skickligt af den hemliga liga som förnämligast inom adeln aldrig kunnat förlåta 1772 års statshvälfning. obs. sid. 226. Adeln gjorde början, och hela riksdagen blef en kompakt opposition, som afslog alla kon:s propositioner, under det att ständerna genomdrefvo sina. Kon.Konungen begärde 150 trtunnor guld till anläggn. af spanmålsmagasiner, men erhöll blott 50. Hans förslag om bränvinsarrendet, hans förslag om passevolancen (eller –) förkastades. Ständerna beslöto att tre stånds mening skulle gälla som beslut i alla andra frågor, än dem som rörde bevillning och privilegier. Man fordrade med häftighet tryckfrihetens återställande, räkenskap öfver användandet af statens medel, att embetsmän ej finge afsättas utan laga dom, att handeln ej fick inskränkas af monopoler, att krogar ej finge inrättas vid kyrkorna och spektakler ej uppföras på söndagarna (Haga). – Billiga, men

6 Konungen var lika bestört, som förtörnad. Med nNågot ord om krig vågade han ej ens yttra, så mycket mindre, som den väntade deputationen från Norige uteblifvit. Den lyckliga illusion, hvari han härtills lefvat, att tro sig vara älskad, ja afgudad af sitt folk, var med ens förskingrad, och han såg sig plötsligt omgifven af fiender och partier, föga mindre våldsama än 1772, ehuru de nu förändrat namn eller fastmera upptagit ett gammalt, ty kungafienderne kallade sig nu som fordom patrioter.|225| Hans ständigt lifliga fantasi förstorade farorna och missnöjet, likasom den förut förstorat hans blinda tillit till folkgunsten, och han fann intet annat råd, än att så fort som möjligt upplösa denna farliga riksdag. Under förevändning att hans närvaro var nödvändig vid ett läger i Skåne, upplöste han riksdagen redan d. 22 Juni samma år och yttrade i afskedstalet till ständerna sitt hopp att icke behöfva på lång tid återse dem.

7 Men så kort den var, denna riksdag år 1786, så djupa spår efterlemnade den både hos kon.konungen sjelf som från denna tid begynte att regera mera enväldigt, och hos ständerna., Medan som med allt mera misstroende bevakade och ofta misstydde hvarje åtgärd utaf regeringen. En obotlig klyfta hade sålunda uppstått emellan konung och folk, och derigenom utgör året 1786 en vändpunkt i G. III:s regering. Dittills såg konungen allt ljust, derefter allt mörkt, och en stor del af hans folk likaså. Det var frihetens blodiga spöke, som uppsteg på horizonten och bebådade kommande hvälfningar.

8 Och likväl var det just vid denna tid G. III stiftade sv.svenska akademin, som en vitter areopag af allt hvad Sv. ägde lysande af statsmän, tänkare och skalder, och den förste, som der vann priset, var han sjelf för ett äreminne öfver Lennart Torstenson, och vann det, som alla samtida enhälligt bedyra, okänd. Akad:ien meddelade t. o. m. den okände förf. några rättelser uti språket. »Sådant kan smickra äfven en kung», utropade G. III vid underrättelsen härom, och exemplet är i sj. v.sjelfva verket kanhända det enda ut i sitt slag. Det var, a likasom han sjelf, en bländande solglimt, som för ett ögonblick återspeglade sig i tidens mörka moln, men kastade sedan framåt i tiden långa reflexer af snillets belysning.

|226|

9 RepetitionRepetition. Tryckfriheten. Resan till Spaa Pbg 1780. G. M. Armfelt. Resa till Pburg Fhamn 83. Parola malm. Ital. resan 83, 84. Följder. 86 års riksdag. Sv. Akademin.