Trettiosjunde Föreläsningen. 8/12 65

|237|

Trettiosjunde Föreläsningen. 8/12 65.

1 K. C. var åter i sitt rike – och med honom hoppades man att lyckan, segern, hoppet och freden skulle återvända. Men en soldat, som i 154 år fört krig och hvars hand var fastvuxen vid svärdfästet, var icke den man, som Sv. behöfde. Dertill behöfdes på thronen en statsman af första ordningen, en man som kunde glömma, lära, böja sig för det oundvikliga, försaka sig sjelf och bygga rikets grunder välstånd på helt andra grunder, på freden. Om i denna stund C. XI kunnat uppstiga ur sin graf, så hade kanhända mycket kunnat godtgöras. Hvad har du gjort.original: gjort Men sonen var aldrig statsman; hans ensliga storhet gick som en stormil igenom verlden, kullstörtande skogar och brytande berg, mäktig att nedslå allt som kom i dess väg, men oförmögen att återuppbygga de ruiner han skapat.

2 Sv:s rike hade till sina tre gamla fått två nya fiender: Preussen, hkenhvilken i hundrade år hade lurat på Pommern, och Hannover, hvars kurfurste, kon. Georg af England, traktade efter Bremen och Werden. Från alla sidor ville man visa Sv. tillbaka öfver Östersjön.

3 Stettin var 1713 taget af RneRyssarne och öfverlemnadt som lockbete åt Preussen, hkethvilket bjöd pgarpenningar för sin eröfring. Men C. XII var för stolt att köpslaga äfven i olyckan om sitt rikes besittningar. Sachsare, Dd.Danskar och Preussare ryckte framför Stralsund och belägrade denna fästning fr.från Juni till Dec. 1715. Under denna belägring, var som i anfall och försvar uppbjöd tidehvarfvets hela krigskonst, var kon.konungen sjelf i fästningen. Men inga ansträngningar förmådde numera rädda Sv:s fallande murar: under af tapperhet voro förgäfves. Denntta Stral Kon.Konungen måste än engång öfvergifva sina tappre i nöden: d. 13 Dec. 1715 seglade han under många lifsfaror öfver till Skåne och detta Stralsund, som Wstein engång ville eröfra nedtaga, om det ock vore med kopparkedjor fastbundet vid himmelen, öppnade strax derefter sina portar med dagtingan.

4 Efter 15 års frånvaro återvände k. Carl nu till sitt svenska fädernesland. Än engång flög en gnista af hopp genom det till döden utmattade riket – –|238| Men dess tillstånd var fruktansvärdt – hvarken pgar Alla tillgångar uttömda – lån omöjliga – statsskulden, som i1700 uppgått till 8 mill., hade 1714 stigit till 13 och steg 1718 till 60 mill. daler silfverm. = 20 mill.millioner specieriksdaler l.eller 28 112 mill.millioner mark i vårt mynt, under det att de årliga statsinkomsterna på slutet knappast uppgingo till 3 à 4 mill.millioner – – I denna nöd uppträdde statsmannasnillet baro holländaren baron Görtz,. Han blef kon:skonungens gunstling och åtog sig, hvad ingen annan kunde och vågade, att åter uppbära ett sjunkande rike. Denne man har på engång blifvit ofvers underskattad och öfverskattad af samtid och efterverld. Han var onekligen ett snille som få, – en af dessa vår tids Amerikanare, om hkahvilka man säger: sätt honom med en pennknif uppå en kal klippa i hafvet, och han skall förstå att reda sig! – Men hHan var tidens man och kanh.kanhända den man som Sv. behöfde, endast han varit en son utaf detta land., mMen han var ett kallt snille, i hvars främlingabarm intet främlingshjerta klappade för det folk och det land han ville rädda – det var ett svårlöst politiskt problem, hvarsi han satte sin ära att lyckas, och det folk han styrde var i hans ögon endast shackpjeser, dem man begagnar l.eller uppoffrar för utan medlidande l.eller förskoning, endast man lyckas genomföra det svåra problemet. Det märkvärdiga hos denne man var att han uppträdde i rätta stunden såsom ett slags naturnödvändighet. Han var i statskonsten alldeles detsamma som C. XII i krigskonsten – den yttersta konseqvensen af C. XII:s personliga styrelse, der allt skulle böja sig, allt blöda, allt träda i skuggan för den ende, som i sig förkroppsligade hela nationen. För öfrigt var Görtz en mycket smidigare man än hans herre, – han arbetade med största slughet och ifver på freden, såsom det enda räddningsmedlet; – men deri uppstod söndringen mellan krigaresnillet – och statsmannasnillet, – K. Carls högre vilja blef dominerande, kriget fortsattes, och riket föll.

|239|

5 RepetitionRepetition 1/3 70. Hemkomsten. Stralsd. Görtz.

6 D1715 begynte dessa förvånande finansoperationer och denna härfva af politiska intriger, som utmärkte Görtz' fyraåriga styrelse, – först dessa först –tillagt av utgivaren mynttecken Görtzens gudar – med deras ständigt förändrade pregel, på det att de ej skulle förfalskas – och hvaraf 1 kopparrundstycke skulle gälla för 1 daler silfverm., emedan kronan förbundit sig att inlösa dem efter freden. Men deras när k. C., under G:s frånvaro, i sin pgenödpenningenöd lät slå 18 mill.millioner af dessa tecken i st.stället för den först tillämnade ena millionen, föllo tecknen plötsligt igen till deras värde = 1 mot 50. Sedan jernskrapan. All handel monopoliserades – – beslag gjordes på allt redbart mynt – despotism. – Under den första intrycket af denna åtgärd mynttecknen framtrollades emellertid en öfvergående kredit – och med sista ansträngn. af sitt folks enthusiasm uppsatte k. Carl år 1716 åter en välrustad här af 17000 man och en flotta af 40 skepp, med hkahvilka – C. XII:s politik blef för ögonblicket svensk – alla Östanhafs länder lemnades t. v.tills vidare åt deras öde, och Noriges eröfring skulle på engång tryg straffa Dmk och trygga det sv.svenska moderlandet mot en ständigt hotande fara vid dess sida. 1716 inbröt k. C. i Norige, men mot dess fjällar, och mot dess tappert försvaradese fästen och mot Dd:sDanskarnes hjelte Tordensköld uppå hafvet, bröts ånyo hans svigtande lycka. – K. C. skyndade tillbaka till Skåne,svårläst p.g.a. radslut der en här af 540,000 förenade RrRyssar och Dd.Danskar, understödd af d.danska, r.ryska, holl. och eng.engelska flottorna var färdig att inbryta. Men koalitionen mot Sv. var sammansatt original: h. och. ett af verk af politisk egennytta, och den ena bundsförvandten sökte begagna den andra för sjelfviska fördelar. Dmk ville begagna RnesRyssarnes hjelp att återtaga Skåne, likasom Pr. för att tillskansa sig Pommern, och Tsar Peters örnar sträckte sin djerfva flygt ända till Öresund, der tsaren ville äga portnyckeln till sintt blifvande universalvälde i Ösjön. När de allierade genomskådat hvarandra, kallnade vänskapen, RneRyssarne drogo sig tillbaka från Seland, och Sv. var för den gången räddadt.

7 År 1717 spelade statsintrigerna på alla håll sitt hasardspel, och vapnen hvilade för det mesta.

|240|

8 Men k. C. rustade utan rast och ro. Djerf som sin herre, satte Görtz alla trådar i rörelse. Hans lyckades äfventyrliga storartade plan var att af atttillagt av utgivaren förvandla Sv:s farligaste fiende, tsar Peter, till dess mäktigaste bundsförvandt och med hans tillhjelp slå Sv:s öfriga fiender. Dmk och Pr. skulle förödmjukas gen.genom det mutade, smickrade Rd, Englands konung gen.genom hans medtäflare pretendenten Stuart. K. C. skulle med 12000 man landstiga i Skottland och uppsätta C. Stuart på de förenade brittiska rikenas throner. Trådarna sträckte sig öfver hela Europa, pretend. gaf försskjöt 100,000 rdrriksdaler, Europas oroliga samvete kard. Alberoni i Madrid var invigd i hemligheten. Men Engld fick spaning om dessa intriger, G. arresterades i Holland, men slingrade sig lös och lyckades vid ett heml. företräde hos tsar P. förmå honom att lofva separat fred med Sv. inom 3 månader.

9 Detta var i Nov. 1717. D. 15 Maj 1718 sammanträdde en hemlig fredskongress på det ödelagda Åland, på Lofön i hbland hvars folktoma klippor ingen objuden lyssnare kunde var att befara. Här fanns intet tecken till mskoboningmenniskoboning, hvarföre hus måste enkom uppföras för r.ryska sändebuden Bruce och Osterman samt de sv.svenska Gyllenborg och Görtz. Allt lofvade en lycklig utgång. Sv. skulle till Rd afträda Ingermd, Estld och Liffland, men deremot återfå Fd och till ersättning erhålla Norige, måh.måhända Meklenbg; Stanislaus skulle åter blifva kon.konung af Polen; Pr. och Hannov. skulle tvingas att återlemna deras eröfringar. Så långt hade underhandl. framskridit till hösten 1718, och Görtz hade rest att dertill utverka k. Carls samtycke, då en oväntad händelse förändrade allt.

10 K. C. hade begagnat vapnens hvila, för att än engång utrusta en mäktig här, och det otroliga skedde, att Sv. på sommaren 1718 åter ägde en stridfärdig armè af 60,000 man. Säker från r.ryska sidan, kunde kon.konungen nu vända hela sin makt mot Norige. I tvenne korpser inbröt han uti detta land. Kon.Konungen sjelf med 22000 man angrep fästn.fästningen Fredrikshall, medan Armfelt med 6000 man Ff.Finnar på en annan väg, öfver de Jemtländska fjällen inbröt i Norige. – I Augusti. –

|241|

11 Under otroliga mödor banade sig Armfelt väg genom ödemarkerna emot Trondhjem. Inga hästar kunde medföras i fjällbygden. Soldaterne måste sjelfve bära på sina axlar tross och kanoner. Höstregnen ökade dessa lidanden. Man kom dock till Trondhjem, men denna stad klåg på en udde, omsluten på två sidor af sjön, på den tredje af Byelfven, och kunde hvarken stormas l.eller beskjutas med det ringa artilleriet. Tr. måste öfvergifvas, och Armf. gick söderut, plundrande Rörås koppargrufva. Emellertid rotade sig de Norske bönderne tills.tillsamman och förde här mot Ff.Finnarne samma partigångarekrig, som Ff.Finnarne i sitt land förde mot RneRyssarne. Ur stånd att längre uppehålla sig i det fientl. landet, måste A. draga sig tillbaka och valde, för att ej svälta ihjäl, den närmaste 8 mil långa vägen öfver fjällen tillbaka till Jemtland. D. 2 Jan. 1719 26 Dec. 1718 begynte detta olyckståg. Sjelfva elem.elementerne ssvurosammansvuro sig att viga åt undergången den sista hjelteskara, som Fd fjerran från sina egna bygder utsände för att strida och dö för sin konung. Knappt hade Ff.Finnarne uppkommit på Bockhamra fjällent, innan nyårssvårtyttdagen de öfverföllos af en förfärlig snöstorm med isbark, hkenhvilken fortfor i 3 dygn med ett sådant raseri, att vägvisarne förlorade vägen, hela armén upplöstes och skingrade sig åt olika håll. Kölden var så skarp, att mskormenniskor och djur midtunder marschen nedföllo döda – Den som det minsta stadnade, var förlorad – Sömn. aAndra sökte värma sig vid brasor, uppgjorda af deras gevärkolfvar och förfröso – Sjelfva fienden rördes till medlidande och utsände slädar – Af Med möda 600 m.man fröso ihjäl – 500 förfröso – Först d. 4 Jan. upphanns det första torpet Handöl på sv.svenska sidan – och d. 6 Dufveskans. – Qvarlefvorna till Helsingld och Jemtland – Halfva armén. (öfverdrift) – Åbo, BbgsBjörneborgs, ThusTavastehus, Nylands, WibgsWiborgs och Savolaks inf.regg.infanteriregementen – Karelska bataljonen – Långströms kompani – L. †. – Rytteri: Karelens dragoner – Åbo, Nylands och Wiborgs kav.kavalleri –

»Dit flög och Fds sista tropp,

Hopsökt från öde trakter,

Flög der att ibland fjällens snö.»original: snö.

|242|

13 RepetitionRepetition 7/2 70. Görtz, jernskrapan. 1716: Norige. Koalitionen. Fredskongress 1717. Armfelts tåg 1718.

14 Kon.Konungen sjelf hade först i Sept. 1718 blifvit färdig att inrycka. F:halls belägring började först i Nov. och skansen Gyldenlöve intogs med stormande hand, kon.konungen sjelf i spetsen för de storm.stormande

15 Den 30 Nov. g. st.gamla stilen år 1718 (11 Dec.) var adventssöndagen, och kon.konungen hade efter sin vana bevistat både högmessan och aftonsången i sitt högqvart. Tistedalen. Sedan han efter aftons.aftonsången skallatsammankallat generalerne och meddelat dem ordres för natten, begaf han sig mot kl. 9 på aft.aftonen till sin vanliga plats i löpgrafvarna och yttrade sitt missnöje deröfver att man ej hunnit draga dem så långt han väntat. Härvid beledsagades han af tvenne fransmän, öfver ingen. Maigret och gen.adjut. Siquier. M. bedyrade vid sitt hufvud attoriginal: af F:hall inom 8 dagar skulle vara i kon:skonungens händer.

16 Kon.Konungen förblef en längre tid i löpgrafven, lutande sig, med hufvudet stödt på båda armarna, utom bröstvärnet och såg på manskapet, som arbetade i den stjernklara natten. – Emellertid aflägsnade sig både S. och M., och k. Carl blef ensam – såsom hans rätta lynne var och mera ensam än någonsin, ty nästan alla hans fordna drabanter, alla hans ungdomsvapenbröder hade i hundrade strider stupat vid hans sida på slagfälten, medan han allena förblifvit oskadd, och de som ännu qvarlefde, hade brutne af blessyrer l.eller trötte vid de ändlösa vapenlekarna dragit sig tillbaka till fredligare värf. Från fästningen sköts oupphörligt, än med kanoner, än med musköter, och för att bättre se, uppkastade de belägrade stundom fyrbollar l.eller antände beckkransar på murarna. Det ställe, der kon.konungen – och detta är vigtigt – låg, enl. nyare mätn. icke längre, än att en muskötkula –

17 Några officerare, som stodo ett stycke ifrån, Grefv. Schverin, Posse, visste ej annat, än att kon.konungen hade somnat,|243| men när det varade för länge, gingo de närmare och funno då kon.konungen död i samma ställning, lutad mot bröstvärnet och med högra handen omfattande värjfästet. – Man fann att en muskötkula, vägande omkr. ½ ℔, gått genom hatten in genom högra venstra tinningen och åter ut vid den venstra högra. – Den känsla som grep de närvar. liknade den, när man tycker marken svigta och verlden brista sönder i stycken. Endast densvårläst p.g.a. överskrivningMaigret yttrade kallt de bekanta hemska orden: pjesen är slut –. Första omsorgen var att dölja kon:skonungens död – prinsen af Hessen var den förste – Siquier satte sin peruk och hatt på kon:skonungens hufvud – bars på en bår – död officer – men hatten föll af – peruken skuffades – en aning om olyckan flög genom sv.svenska hären och förlamade alla med fasa – S.Samma natt höllo generalerne krigsråd – prinsen öfverbefälh. – krigskassan delades – belägringen upphäfdes – armén tågade tillbaka – och reg.regeringen öfverlemnades åt U. E. – D. 16 Febr. 1719 blef kon:skonungens stoft högtidligen nedlagdt i Riddarh.

18 Ingen stor mans död, icke ens G. II Adolfs, har gifvit anledn. till så många rykten och berättelser som k. C. XII:s. – I början fanns hördes intet spår till misstankar – först omkr. 28 år efter hans död – kistan öppnad 1746. – Sedan misstankarna – än af en kula – än af ett värjstygn – Siquiers yrsel. – Prinsen – U. E. – uppgjort ceremonielet – skänkt budbäraren sitt silfver handfat – Sv. hand. – Allmänt trodt. – Skalderne – Häfdatecknarne – Paludan Müller – Fryxell – – Ej –nu Skäl och motskäl. – Man tror ej gerna – »Koalition.» – – Allt syntes förloradt – En Ppersonlighet, som Atlas. – Allas ögon. – Borta –

19 1859.

20 Freden om intet. Görtz fall. Geijer: »Slutad lefnad.» – Afslutad. – Han var den siste riddaren – den siste i verlden som ställde trotsande ställde individens jernvilja i kamp mot ödet, tidehvarfvet och sjelfva msklighetensmensklighetens fordringar. – Men » Icke »Din störste son göms här.» Men älskad.

|244|

Jag ser ännu vid F:hall,

Der stod jag honom nära,

Och hörde, när det skottet small,

Som fällde Sv:s ära.

Jag ser hur på sitt svärd han drog,

Med hot bakom sig såg och dog.

---

Gret Sv., mer gret Fd dock,

Som mor och enka gråter,

Gret far och barn. Dess söners flock

Ej kom från Norge åter.

Ej att den fälld af Dansken var,

Men till en stod frös häst och karl.

---

»Nu man Carl i fjerran varsnar,

Fjerran blodigt spår man märker,

Der han mellan hamnens twenne klippor

Öfver hamnens holme synes –»

24 Och sådan står han ännu qvar uti folkens minne – ensam, högrest – jernfast – oböjlig –med handen knuten om svärdfästet – en klippa i stormen –

»Närkonsekvensändrat/normaliserat jorden skalf,

Lugn stod han som ett bomfast hvalf

Står qvar i den förstörda staden.»

||