Sextonde Föreläsningen. 25/10 64

|119|

Sextonde Föreläsningen. 25/10 64.

1 RepetitionRepetit. Rds tillstånd. Sigismds anspråk. Ebba Brahe. Kon:s förmäln. Sigismds anspråk. Katholsk liga. Religion. Stillestånd. Riga: kapit.kapitulation 15/9 1621.

2 RepetitionRepetition 19/10 68.

3 Det kostar någon möda att följa berättelsen om dessa städer och fästningar af mindre betydenhet, hkahvilka intogos och återeröfrades än af den ena, än af den andra krigförande makten. Det blir oss likväl klart, när vi veta, att striden först gällde besittningen först af Estd och Liffld,. derefter Kurland, slutligen äfven provinsen Preussen, som tillhörde kurf.svårläst p.g.a. strykning af Brandenbg, men erkände kon. af Polen såsom sin länsherre. Men Rigas eröfring hade betydligt förstärkt G. A:s makt och vidgat hans planer på väldet öfver Östersjön. Han sträckte nu sina eröfringsplaner till Kurland, som etc., och derefter till besittningen af polska prov. Preussen,. som etc. Allt detta förde honom steg för steg närmare Tyskland och de stora förvecklingar, som redan tändt krigslågan på flera håll uti detta land.

4 För att betrygga herraväldet öfver Dünafloden, der Poll.Polackerne stodo med blickarna fästade på Riga, beslöt G. A. ett vinterfälttåg. Det medförde stora svårigheter. Hären led brist, och sjukdomar inställde sig,. också bland kon:s närmaste omgifning. Man hör G. A. skämta deröfver att han måste vara sin egen sekreterare och kamrerare; det fattades blott att han måste sjelf elda sitt rum. Man ser honom införskrifva bränvin och hvitlök som preservativ för soldaterne; man läser hur han skyddade dem för kölden med pelsar och dubbla strumpor varma kläder. Förråder. Skärmytslingar. Den 76 Jan. 1626 på morg. angrep han Polackerne, som 7000 man starka stodo under den tappre Leo Sapieha vid Wallhof i närheten af Düna. Konung anf.anförde centern,original: centern Grefve Thurn anförde högra sv.svenska flygeln, som bestod af f.finska trupper, och G. Horn den venstra. En oordning, som strax i början röjde sig i Pol:sPolackernes slaglinie,|120| bestämde G. A. att låta Ff.Finnarne på högra flygeln först framrycka till anfall. Pol:sPolackernes motstånd var tappert som alltid, men anfallet var oemotståndeligt, linien vek, de f.finska ryttarne höggo i sporrsträck in på de flyende, och segern blef afgörande. och pPå slagfältet räknades sedan 600 stupade fiender, men vida flera nedgjordes under flykten, så att Pol:sPolackernes hela förlust, inber.inberäknadt 150 fångaroriginal: fånger, utgjorde minst 1,500 man. Hela deras läger, tross, 5 fanor, artilleri och amunition föll i segrarnes händer. Ff:sFinnarnes och Sv:sSvenskarnes förlust var obetydlig. G. A:s första fältslag. »Det är icke möjligt – skrifver en polsk häfdatecknare – att beskrifva hkenhvilken förskräckelse och förlust, som Gud låtit komma öfver det folket.» – Ff.Finnarne begynte att göra sina lärspån på andra sidan om Ösjön.

5 Vapenhvila. Segern vid Wallhof var den första ordentliga träffning, som G. A. vunnit, och hans härförare belönades, i glädjen deröfver, med frikostiga donationer af gods i det eröfrade Liffld. G. Horn – Cl. Flemg. Detta var politik, för att med den sv.svensk adel i Liffl. äfven trygga det sv.svenska inflytandet, och många adel.adeliga Liffl.Liffländska ätter härstamma ännu från denna ditplanterade sv.svenska kolonisation. – G. Horn Sedan han kon. insatt bröderne Jacob och Johan DelaG. till styresmän öfver Liffld och Estld, återvände han till sin längtande drottning i Reval, och i Febr. med henne tillbaka till Sverige. – Hvilan blef icke lång. Polack. kunde icke betvingas i det aflägsna Liffld; det blef nödvändigt att rycka dem närmare på lifvet och bemäktiga sig Preussen, hkethvilket land väl lydde som provins under G. A:s svåger kurf. af Brandenbg, men erkände kon. af Polen som sin öfverherre och isynnerhet derföre var vigtigt att det beherrskade Weichselfloden. En gång herre öfver denna flod, kunde AG. A. tillstoppa en af Polens vigtigaste kommunkommunikations linier och uppför W. bana sig väg till Warschau. Invån. i Preussen voro tillika evang. sinnade och förtryckta i deras religionsfrihet. Medhåll.

6 RepetitionRepetition 19/10 68. G. A:s gemål. Katholska ligan. Landtd. 1616–1617. Riga 15 Sept. 1621. Dantzig 1623. Dorpat 1625. Wallhoff 6 Jan. 1626.

7 Den 15 Juni 1626 afseglade kon. åter från Elfsnabben med 14,000 man och en flotta af 150 skepp till Pillau.|121| Staden utrymdes nästan utan motstånd af Preussarne, och derifrån gick tåget inåt landet. Inom få veckor intogos de befästade städerna Braunsberg, Frauenburg, Elbing, sedermera Dirschau,original: Dirschau Stum, Meve, Oliva och en mängd mindre betydande orter. Brandskatt. Ett rikt byte föll i segrarnas händer, och från Braunsbg lät kon. föra jesuiternes dyrbara boksaml. till Upsala. Jes:sJesuiternes och Sigismds anhängares gods förklarades förbrutna. Krigstukt. (Cronh. II: 35) Om denna snabba segerbana sades det, att kon. intog städer med sådan hastighet, »som hade han ridit genom landet.» När han G. A. red in i Elbing, frågade han på skämt, om invån. ville hafva honom till sin konung, hvarpå de genast svarade ja, emedan folket öfverallt föll honom till. – När utskickade från Königsbg och andra städer hos kon. besvärade sig öfver att han ofredat landet, svarade G. A: att han kom som vän, och trosförvandt, att han hade till gemål en fröken från Preussen och att han ville strida för deras bästa emot Polackarne. »Desse, som jag nu har med mig, tillade han, äro väl arma sv.svenska bondedrängar, dålige till utseendet och illa klädde, men de slåss bra och hoppas innan kort blifva bättre klädde. Hvar och en af dem går framåt, och de kunna väl gå upp mot rödrockar och kosacker. Jag hade bordt gå mot Königsbg, men jag har skonat min svåger och hans land. I viljen hålla medelvägen, men medelvägen blir eder halsbrytande. Jag säger eder: vinco aut vincorspråk: latin; I måsten hålla med mig eller med kronan Polen.» – Bland dessa kon:s arma »sv.svenska bondedrängar» funnos då redan ett stort antal f.finska trupper. De förstärktes sedan ytterligare. Kon. gaf befallning att Ii Fd värfvades både fotfolk och ryttare, ishti synnerhet ryttare, säger han. Han begynte då redan att sätta ett högt värde på det f.finska rytterietoriginal: rytterier icke blott för deras oförfärade kallblodiga mod att möta de polska sablarne utan att blinka, utan också för de små, men härdade f.finska hästarnes ovanliga uthållighet. 500 sådana f.finska ryttare anlände d. 31 Aug. till sv.svenska lägret vid Dirschau och den 4 Sept. anlände en större förstärkn. af f.finskt fotfolk.|122| Kon. spärrade vid denna tid Dantzigs handel, hkenhvilken stad uppehöll honom med låtsade fredsanbud för att lemna Sigismd tid att rusta sig. Nöden tvang ändtligen denne polska konungen sedan han mistat städer och länder, att rusta sig till allvarligare motvärn, och i Sept. 1626 ryckte han, jemte prins Uladislaus, mot G. A. i Preussen med en här af 30,000 man och belägrade det den lilla, af Sv.Svenskarne intagna staden Meve vid Weichseln.

8 Men nu hade G. A. äfven fått förstärkningar ifrån Liffld och ansåg sig stark nog att bjuda fienden spetsen. Det skedde vid Meve, och striden börjades med skärmytslingar, der Sv.Svenskarne råkade vid en rekognoscering i ett bakhåll och ledo någon förlust. Thurn högra flyg. (med Ff.Finnar?), skotten Musting, den venstra. Polack.Polackerne stodo på en brant och välförskansad höjd: Sv.Svenska hären knappt 2000 steg nedanför, också i ett förskans.förskansadt läger. Den 21 Sept. anföll kon. – Thur Sv.Svenskarne, och Ff.Finnarne och skottar klättrade djerft uppför branten, fattade höllo med ena handen geväret, med den andra grepo de i vexande småskog qvistar och trädrötter och hukade sig ned för att komma under de polska kanonerna. På detta sätt uppnådde de höjden, nästan utan motstånd. Men nu kastade sig Pol.Polackerne, understödde af tyska legotrupper, med raseri emot dem. I två timmar striddes med största förbittring; Sigismd stod öfverst på höjden och manade sitt folk att gå på; – prins Uladisl. kastade sig midtin i stridshvimlet och fäktade med utmärkt tapperhet. Ingen vann ett steg: de stormande kunde ej kastas tillbaka, men ej heller komma vidare fram. Då begynte de sv.svenska lederna att glesna, och Thurn, som fruktade att angripas af polska rytteriet i flanken, drog sig tillbaka till bergskanten. – »Se – ropade polska husarerne, – de sv.svenska hundarne fly för de polska huggen!» Men nu begynte Thurns de f. och sv. musketerare i branten att fälla till marken fiendens hästar och folk. Det oordnade Det F.Finska kavalle|123|riet, som icke kunde framtränga längre på branten, råkade i vild oordning, bortkastade sina fanor och flydde. Från en annan sida framträngde G. A. sjelf med Sv.Svenskar och skottar med reserven uppför höjden. Han möttene en öfverlägsen styrka, striden var het och kon. engång nära att tagas till fånga. Men nu togos Pol.Polackerne i flanken äfven af Skottarne; hela leder stupade för muskötelden, och hvarken böner l.eller hotelser af Uladislaus kunde mera hejda deras flykten. En Segern blef fullständig; och på höjden lågo 500 stupade Sv.Svenskar, Ff.Finnar och Skottar bland omkr. 4000 fallne fiender. – Mevesvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande. Johannes Botvidi – Moses

9 Kon:s rykte vexte alltmera. Hans återkomst till Sv. var ett triumftåg. Glädjen öfver segern vid Meve ökades genom prinsessan Christinas födelse kort derpå d. 8 Dec. 1626 inträffade födelse.

10 Men alla försökEfter segern vid Meve öppnades underhandlingar. Men de strandade snart mot Sigismds oböjliga envishet. Hans språk var en segrares. Han fortfor att fordra Estlands och Lifflands afträdande. För sig sjelf ville han afstå sv.svenska kronan, men en af hans söner han fordrade full arfsrätt för en af hans söner, i händelse G. A. aflede utan manliga arfvingar, och tillika skulle han hafva rättighet att undertiden resa fram och tillbaka genom detta rike. Sv. rikes ständer besvarade dessa fordringar med att bevilja nya gärder till krigets fortsättande och genom att utkora prinsessan Christina till thronarfvingeoriginal: thronarfvin, i händelse G. A. skulle dö utan manliga afkomlingar.

11 Polackarne voro slagne, men icke besegrade. Kriget fortfor, här och der med förluster för sv.svenska vapnen. Koniecpolski Riddare – fältherre. Hel. jungfruns bild. – Hans pil trängde genom pansar och harnesk. Reslig. Skägg. Rakad. – Förstörde Teuffels tyska här vid Hammerstein. Plundr. Hans Munk värfvade Blande på vintern 1627 utskrifne Ff 4 komp. i Fd. äfven bågeknektar. I Maj 1627 återvände G. A. till krigsskådeplatsen. Hans här var nu 35,000 man stark, väl rustad och full af segervisshet. – Första anfallet riktades mot det rika, starka och farliga Dantzig, hkethvilket G. A. icke ville lemna i sin rygg, när han trängde vidare framåt. Skansen Danz. haupt blef intagen, och derifrån ville G. A. öfvergå strömmen. Natten mot d. 24 Maj|124| skickades 1200 man att, i skydd af mörket, öfverfara floden på båtar. – Oordning – stötte mot hvarandra – fienden blef uppmärksam och började skjuta. – Kon. for då sjelf ut i båt med den unge P. Brahe, för att återställa ordningen – mörkret, krutröken – – hans hjelm föll i floden – han befann sig knappt ett stenkast från stranden, der Pol.Polackerne sprungo ut i vattnet och skjöto. – Då fick kon. en kula i underlifvet – och föll tillbaka i båten, som han sjelf trodde, dödligt sårad. Nio kulor gingo genom båten, och Brahe måste tillstoppa hålen med sitt armkläde, för att den ej skulle sjunka. Med möda kom båten öfver. – Expeditionen misslyckades alldeles; flera båtar råkade på grund och förlorade mycket folk. – Såret var farligt, men icke dödligt, och var inom kort tid läkt. – Bådo att ej blottställa sig.

12 RepetitionRepetition: 1622–16267. Horn, Dorpat. Bondepaltor. Slag vid Wallhof Ff.Finnarne. Segerbanan 1626 Preuss. Meves höjder 1626. Koniecpolski. 1627 Dirschau Dantzig. Kon. sårad Åke Tott. Gerknäs i Lojo, nu Christierson. Wasablod. Herm. Wrangel: Gott und Todspråk: tyska: trolldom.

13 RepetitionRepetition 20/10 68. Preussen 1626. Meve 21 Sept. Sigismund. Dantzig 1627: 24 Maj. Åke Tott: Grebin. Dirschau.

14 Värre var den tidspillan, som förorsakades af kon:s blessyr. – och det nya mod, som fienden hämtade. Fälttåget blef utan resultat – Meve återtogs af Polack.Polackerne – Skansarne vid Hsvårtyttöfft eröfrades af kon. – Åke Tott och Leslie försvarade sig med en ringa styrka och beundransvärdt hjeltemod vid Grebin mot Koniecpolskis förtrupper. – Tott och Leslie riddare framför härens front.

15 Det var första gången denne G. A:s ryktbara finska snöplog, Åke Tott, nu 29 år, på ett utmärktare sätt framstår i krigets annaler. Han var son af Henrik Tott och Erik XIV:s dotter Sigrid samt född på stamgodset Gerknäs 1598. Ännu icke fyllda 15 år, gjorde han sina första lärspån i kriget mot Rd – Stud.Studerade i Upsala, men utmärkte sig föga i studier, men desto mera i slagsmålen mellan Messenianer och Rudbeckianer. Resteoriginal: reste sedan utrikes – återvände 1622 – blef kammarherre hos kon. – derefter öfv.öfverste löjtnant snart öfverste vid f.finska kavalleriet. – 1626 blef fick han fullmakt att värfva ett kompani f.finska ryttare, mest adelsmän, (625) hkahvilka kallades Totts adeliga kuirassier kompani. Det var i spetsen för detta oförvägna kompani han, 150 m.man jemte skotten Al. Leslie och 200, en sommarmorgon 1626 red ut med 350 man att rekognoscera Pol:sPolackernes rörelser och hastigt fann sig omringade af K vid Grebin af Koniecpolskis hela förtraf, 13 komp. kosacker, husarer och t.tyska dragoner. Ff.Finnarne och Skottarne|125| retirerade till ett torp. Här syntes de förlorade, men Tott var af annan mening. I stället att vänta anfall, högg han in med sina 150 ryttare, och Leslie, som ej ville vara misvårtyttnd sämre, med sina Skottar ryckte efter med fotfolket. Pol.Polackerne blefvo så förvånade öfver detta oväntade angrepp, att de efter en kort, blodig strid kastade om, lemnande efter sig 4 fanor, 150 m.man döde och några fångar. – Med dessa fångarne red Tott tillbaka till lägret, åtföljd på afstånd af det fientl. rytteriet, som icke vågade anfalla honom. – Riddare.

16 Under Carl IX voro Pol.Polackerne öfverlägsne i all krigskonst. Sedan Riga begynte Sv.Svenskarne anses förmer i belägringskonsten. Sedan Meve i infanteri. Sedan Grebin och Dirschau, jemngode i kavalleri. Teuffels sv.svenska och Åke Totts f.finska ryttare. Fram på sommaren åter Dirschau, som beherrskade Weichseln. – Polackarne ej långt derifrån – – Faror. – 3 grgånger – Konicpolski – D. 8 Aug. kula i högra axeln, blod – vid nyckelbenet, två tum från strupen, och kunde ej uttagas. – Stelhet – 2 fingrar – Kyller. Anhöllo att ej blottst.blottställa sig. – Stjernsköld utanför Dantzig – dansken Dickmann –