Tjugonde Föreläsningen 7/11 65

|133|

Tjugonde Föreläsningen 7/11 65.

1 När på detta sätt Liffland var taget, och härjadt och åter t. v.tills vidare öfvergifvet, vände tsar Peter sina segrande vapen mot Ingermanland. Landet hade varit r.rysk besittning ända till Stolbova fred och och dess eröfring hade varit den store G. A:s ungdomsbragd, hvarpå han sjelf lade största vigt, ty Ingermld med Nötebg och Nye var icke allenast Fds förmur, utan ock utan ock utgjorde tillika alltsedan den bom och det lås, som närmast stängde Rd från Östersjön. Fördenskull voro äfven de tvenne fästningar, som skyddade Ingd af största vigt: den ena, Nöteborg l.eller Orechovetz Pähkinä, hade beherrskade Nevans utflöde ur Ladoga och var anlagd af RneRyssarne; den andra, Nyen l.eller Nyenskans (Nevanlinna) var en sv.svensk anläggning och beherrskade nedra loppet af Nevan, något ofvanför dess mynning i F. viken. Men för samma orsak hade syner äfven tsar Peter från början fäst sitt synnerliga ögnamärke på denna provins: det var genom I:ld han ville komma till Ösjön och Europa; det var här han ville med en flotta betrygga Rds makt; det var här han ville hafva en hamn för Rds handel; det var slutligen hitåt han ville draga rikets egentl. tyngdpunkt, för att låta den vesterl. civilisationen inströmma till sitt barbariska folk. I både Sv:s och tsar Peters ögon berodde Rds makt eller vanmakt hufvudsakligen på besittningen af Ingermanld, och att skydda denna provins med en tillräcklig styrka, hade således bordt vara ett af de vigtigaste föremål för sv. reg:ssvenska regeringens uppmärksamhet. Sv.Svenska rådet i Sthm insåg ock detta ganska väl och vågade gång efter gång några skygga, underdån. påminnelser derom, men kung C. det skedde för döfva öron. Kung Carl hyste den stolta öfvertygelsen, att sedan han väl blifvit färdig med k. August, skulle han utan svårighet bryta Rds makt genom ett infall i hjertat af riket, och sedan – så var hans storartade plan – skulle alla dessa hotade provinser vid periferin af det dåvar.dåvarande Rd lätt af sig sjelfva återfalla i Sv:s våld.

2 Till befälhafvare i Ingermld hade han förordnat landshöfd. öfver Nylands län, gen.maj. baron Abrah. Cronhjort, en redan 67 årig krigare, hvars barska lynne var som gjort sina lärspån under C. X G. och hvars barska lynne var synnerligen i kon:skonungens smak. Men Cr. synes föga ha motsvarat detta förtroende.|134| Fryxell: att Ff.Finnarne kallat en oförvägen mskamenniska Ti Kurnahjort. Misstag. Hans försvarsanstalter synas ha varit lama, hans energi tvifvelaktig. Han beskylldes för snikenhet och för att ha haft öfverseende med soldaternes sjelfsvåld. När militären på det vårdslösaste förskingrat höförråderna, begärde Cr. hö ifrån Wiborg och klagade att kavalleriet ingenting kunde uträtta af brist på furage. Och när en kronofogde å allmogens vägnar klagade på soldaterne, huru de i Ingd foro fram som fiender emot egna landsmän, lät han kasta mannen i fängelse. Han var således föga omtyckt; men det bör också erkännas att inga sällan medel stodo att fås för hans truppers behof: hvarken befäl l.eller soldater utbekommo på långa tider sin sold, och manskapet sjuknade hoptals af brist på vinterkläder. Cronhj. hade under sitt befäl i Febr. 1701 6,490 man, att ställa mot RnesRyssarnes öfvermakt; och redan i Sept. s.samma år hade antalet hopsmält till 4,306. 1) Tiesenhausens Åbo ryttare; 2) Nylands dubbl. kav. öfv. Cr. Rehbinder; 3) Åbo län dubbl. och trippl. kav. 4) Wellingks dragoner och inf. 5) Wiborgs dubbl. inf.

3 På Ladoga fanns en liten sv.svensk flotta under major numera amiral Numers befäl, för att rensa sjön från fiender och göra landstigningar på r.ryska sidan. Emellertid hade tsar P. med sin vanliga drift anlagt ett skeppsvarf i Olonetz på S.Ö. kusten, och byggde der ett så stort antal fartyg, att de snart blefvo d. sv.den svenska flottiljen öfvermäktiga. Efter flera skärmytslingar blef Numers slutl.slutligen på sommaren 1702 tvungen att med sina fartyg segla utför Neva och gå till Wiborg, hvarefter RneRyssarne till en början voro herrar på Ladoga. – Efterhand drog tsar P. alltflera trupper mot Ingemd, och f.finska hären,s offens som ännu 1701 gick anfallsvis mot fienden, nödgades redan på hösten d.detta år hålla sig för det mesta på defensiven. Täta skärmytslingar föreföllo, dervid bl. a. ryttmäst. Qvanten och kaptenlöjtn. Anders Ramse utmärkte sig med djerfva och äfventyrliga bragder. Vid Wasilkova sökte RneRyssarne d. 25 Aug.|135| gå öfver Nevan, men blefvo hurtigt tillbakaslagne. Emellertid vexte deras skaror, och på våren 1702 uppbådades landtvärnet (Nostaväkiäspråk: finska, Nostafolk) till gränsens försvar. På sommaren d. å.detta år blefvo RneRyssarne allt närgångnare. Cronhjort stod då vid Saaris = Tsarkoe Selo och bestod hade d. 14 Aug. en het 5 timmars strid vid Ingrishof, der 4000 m.man af hans kavalleri slogo 7000 fiender på flykten; men de flyende drogo sig till skogen under skydd af infanteri, och kunde ej åtkommas. Man begynte redan märka en betydlig skillnad i RnesRyssarnes krigföring: de voro bättre beväpnade, hade lärt bättre excercerade, bättre disciplinerade; bättre anförde; hade lärt sig att stå i striden och framryckte ej mer med stoj och skrik, utan tysta och ordnade liksom sv.svenska trupper.

4 Ehuru segrare, drog sig Cronhj. tillbaka till Saaris Duderhof (Tsarskoe Selo) och blottade härigenom gränsen, som genast öfversvämmades och förhärjades af fienden. Alarm och oro uppstod i hela Ingermd: den dittills fasta förtröstan på seger begynte att svigta. När man ioriginal: I Nyen trodde såg armén i hast sätta öfver Nevan och retirera, trodde man fienden vara på hälarne, hvarföre inv.invånarna flydde undan till Wiborg, och kommend. öfv. Apollof lät sätta eld på staden = 1742. – Såg sitt misstag. – Dock förgick numera sällan en dag, utan att man från murar tornen af denna det sv.svenska väldets yttersta förmur såg röken af brinnande gårdar och byar. –

5 Men ännu gällde det icke Nyen, det gällde Nöteborg. Detta gamla, så ofta omkämpade fäste ligger på en aflång ö vid Nevans utflöde, hvaraf det har sitt namn, och var teml.temligen väl befäst och försedt med goda förråder, men med en ganska otillräcklig besättning af 400 m.man under öfv.löjtn. Gust. Wilh. Schlippenbach. D. 28 Sept. inneslöto RneRyssarne, 14,000 m.man starka under Tscheremetjeff, Nöteborg från Nevasidan och kort derpå äfven från Ladoga.|136| Tsar Peter ansåg företaget så vigtigt, att han sjelf deltog i belägringen såsom kapten vid ett bombarderkompani, och vid samma komp. tjenade Menschikoff som löjtnant. Tiden var vald just när C. XII stod ända ned vid Krakau. Och nu besköts fästn.fästningen dag och natt från 43 kanoner och 9 mörsare med kulor, bomber t. o. m. stenar. Stora stycken af murarna ramlade: Spbch uppfordrades att kapitulera, men vägrade. I st.stället båados om fritt aftåg för qvinnor hustrur och barn. Tsaren svarade gäckande, att det stode dem fritt, om fruarna viljale medföra sina män.

6 Besättningen smälte hastigt tillsamman af strider och ansträngning. Spb. begärde förstärkning. af Cronhjort, som skickade honom 400 man under major Lejon. Denne desperata busse var icke ovärdig sitt stolta namn. Genom skaror af fiender slog han sig lyck fram med sådan oförliknelig bravur tapperhet, begagnande hvarje buske, hvarje gärdesgård till skydd, och engång, sjelf 4:de på platsen, kringränd på alla sidor. Men så återstodo också af hans 400 man ej flera än 50, när han ändtl. uppnådde Ladogas strand och der smög sig nattetidn mot 5 Okt. på små båtar till fästningen. Här voro portarne tillmurade: Lejon och hans män kunde måste i tysthet upphissas till skottgluggarne. Det var hög tid: af besättn. voro nu endast 225 man tjenstbare, tornen nedskjutne och tre brescher i muren påbörjade. Detta oaktadt försvarade sig fästningen ännu en hel vecka. D. 11 Oktob. voro brescherna så vida att 20 man i bredd kunde tåga in, och s. d.samma dag hade fienden lyckats antända allt som i fästn.fästningen var af träd, så att de belägrade när branden var sl med möda släcktes, stodo omgifne af grus och aska. Då beslöt tsar P. att storma, och hans bästa garden erbjödo sig dertill som frivillige.|137| Kl. 1 på natten mot d. 12 Okt. begynte stormen, och och varade till kl. 6 på morg. mMot dessa tusende och åter tusende af tsarens bästa trupper stodo inom deras grusade murar på ena sidan major Lejon med 95 man, på andra sidan major Charpentier med 75 man: men för att uppbära ny provision af kulor, krut och granater från hvalfven, funnos ej mer än 4 man. Detta oaktadt blef stormen afslagen med stor manspillan på fiendens sida, enl. r.ryska berättelser, derför att stormstegarne voro ½ famn för korta. Då skickade tsaren nya trupper, och dessa stormade från kl. 6 till 10 f. m., men drefvos åter tillbaka. Nu utvalde furst Galitzin sitt tappraste folk och stormade tredje gången, hkethvilket varade ända till kl. 3 e. m. Af Lejons 95 man återstodo då endast 25, de öfriga hade glesnat i samma proportion, gevär och kanoner blefvo glödheta och obrukbara af det ständiga skjutandet, och när intet folk fanns att bära upp nya granater, måste de belägr.belägrande slutligen värja sig med att slunga stenar öfver de stormande. Och ändå, säges det, blef äfven denna storm afslagen, tsaren gaf lät redan befallning blåsa till återtåg, men furst Gal. svarade: »helsa tsaren, att numera hör jag ej honom, utan Gud till,» hvarpå tsaren skickade Menschikoff till hans hjelp han for och åter förnyades anfallet för fjerde gången. Men då voro de belägrades krafter uttömde: ett krigsråd hölls på stående fot mellan grushögarne, och man beslöt kapitulera. Endast maj. Lejon, vild, blodig och krutsprängd, der han stod, vägrade att gifva sig och föreslog att spränga fästningen i luften med alla vänner och fiender. Han öfverröstades, och man dagtingade. Full af glädje öfver framgången, full af beundran för det tappra försvaret, kanh. också fruktande Cronhjorts anryckade, skyndade tsar Peter att bevilja en ärofull kapitulation. Den ringa återstodenoriginal: Återstoden af Nöteborgs tappre försvarare 83 man fick fritt aftåga med flygande fanor och klingande spel till Narva, t. o. m. medföra 4 kanoner. RnesRyssarnes fruktan.|138| – Så föll Ingermanlands,original: Ingermanlands Ladogas och Nevas nyckel, Nöteborg, i RnesRyssarnes händer d. 12 Okt. 1702original: 1702. med 128 kanoner och en stor mängd amunition. Tsar P. förstod att uppskatta värdet af denna eröfring – Schlüsselburg. Triumf.

7 C. XII: K. Carl: »de ha ej kunnat bortbära sjelfva platsen» – och lofvade att RneRyssarne engång skulle få dyrt betala denna eröfring.

8 Men det sv.svenska namnet injagade icke mera samma fruktan som förr. Året 1703 ingick för staden Narva med en orolig nyårsnatt. Kl. 1 på natten galopperade en vild skara af omkr. 1000 man irreguliert r.ryskt kavalleri emot staden, nedhöggo de sv.svenska utposterna och sprängde in i förstäderne ropande på finska: »upp, RneRyssarne komma!» När då de förskräckte inv.invånarna öppnade portarne för att se hvad som var å färde, blefvo alla som visade sig genast spetsade på pikar l.eller nedhuggne med sablar. En del militär, som var inqvarterad i förstäderna, sökte göra motstånd, men blef jagad till fästningen. I sex timmar, l.eller alltintill dagningen, huserade på detta sätt de objudne gästerne, utan att fästn:s garnison vågade rycka ut, och först derefter redo de åter bort, belastade med byte och brännande byar och gårdar, som lågo i deras väg.

9 I början af Mars 1703 visade sig oförmodadt på isen af Ladoga utanför Kexholm ett r.ryskt ströfparti på skridskor, som plundrade vid stränderna. Möjligen är detta samma ströfparti, som Cronhjort – 7 Mars – lättare – skidor.

10 Ett större parti af 4000 m.man dels kavalleri, dels skidlöpare, bland dem fl.flera kalmucker, inbröt d. 7 Mars långs kusten uti Kexholms län, slog l.eller skingrade 600 m.man kav.kavalleri af Cr:s trupper Brockhusen och 60 m.man och plundrade nejden. 14/3 Dessa ströftåg voro blott små diversioner, ämnade att afleda Sv:sSvenskarnes uppmärksamhet från hufvudsaken. Han Tsar Peter hade tagit den inre dörrklinkan till Nevafloden; han ville nu äfven taga den yttre, och i Mars April år 1703 gällde det Nyenskans.

11 Detta fFästet var uppfördt något österom det nuvar. Pburg, der den lilla bifloden Ochta flyter från norr in i Nevan. Detta Nyen var således, likasom förut Landskrona, en föregångare l.eller ett förebud till – Ortens strategiska betydelse och den lifliga handeln på Nevan hade utom fästet|139| gifvit upphof åt en liten välmående stad, med 4 kyrkor, ett skeppsvarf, flera sågverk och ett gränspostkontor, som under den tid F. Viken var ofarbar besörjde förbindelsen mellan Narva och Viborg. Kommendanten i Nyen var en gammal sjuklig öfv.löjtnant vid namn Apolloff, och hans besättning utgjorde omkr. 700 man. D. 26 April, när årstiden ännu hindrade all undsättning från sjösidan, visade sig Tscheremetjef med omkr. 16,000 man utanför Nyen och uppfordrade fästn.fästningen, men fick afslag. Belägringen begynte då genast med all makt, och Apolloff med hans män försvarade sig manligen, men ledo dervid stort afbräck af ett retranchement, som Cronhj. året förut låtit uppföra och som ännu stod qvar till skydd för de belägrande. Den 4 Maj måste besättningen kapitulera, men blef, säges det, tvärtemot kapitulationen, bortförd i fångenskap. Nyenskans uppbrändes och förstördes i grund. Icke ett minne. – Så föll äfven Nyen, som beherrskade Nevan och Rds framtid i Ösjön, medan k. C. slog Saxarne vid Pultusk och jagade efter k. Aug. till Thorn. Kort derefter d. 14 Maj kapitulerade äfven det gamla fästet Jama och strax derpå fästet Koporje, hvarefter RneRyssarne voro herrar i hela Ingermanland. Tsar P. var så mycket stoltare öfver denna eröfring, som denna provins förut hade tillhört Rd – och vid triumftåget i Moskva framhölls särskildt att RneRyssarne hade återtagit deras fäders arf. –

12 Vid sjös.sjösäsongens början kom Numers med en eskader för att undsätta Nyen och visste ännu ej att fästn.fästningen kapitulerat. Svensk lösen. P. Mkoff, 30 båtar. Nattetid. Kringseglade Wasili Ostrov. – Strid. Fart. togos. – Af 77 man återstodo 19. – Andreas. Östersjön. Undertiden stod Cronhjort i vinterqvarter vid Kiviniemi på f.finska sidan och skref klagovisor till kon.konungen öfver hans ovänners förtal. Med sina 4000 man kunde han också föga uträtta mot – Emellertid ställde han sig hitom Systerbäck, för att skydda vägen till Wiborg och Fd.