Åttonde Föreläsningen. 6/11 61

|36||42|

Åttonde Föreläsningen. 6/11 61.

1 A. Ishafsdalarna: norr och österom Mselkä.

2 B. Östersjödalarna af dem faller endast ett litet område österom Mselkä och afbördar sitt vatten till Onega. Alla de öfriga ligga söder- och vesterom Mselkä samt afbörda sitt vatten till Bottn. och Finska vikarna.

3 A. 1. Enaredalen: norra sluttningen af Suolaselkä – gräns i V. Skehskemjoki och Tana, i Ööster ryska gränsen, I N. Ishafvet – Medelpunkt Enare: tillflöde Ivalojoki, utflöde Patsjoki. Högsta toppen Peldoivi 2200 f.fot Formen en nattmössa. Dalhöjdensänkningen öfver 3000 f.fot

4 2. Östra Ishafsdalen: en liten triangel, hörande till Kuolajärvi lappmark. Gräns: i V. Mselkä, i S. Linnunselkä, i N. och Ö. ryska lappmarken. Utflöde: Nuortijoki – Högsta topparna Talkunaoivi, Korvatunturi, Nattiovaara och Nuortitunturi. Dalhöjdensänkningen 2000 f.fot

5 3. Kuusamo Hvita haf Kuusamodalen: östra sluttningen af Mselkä, söderom Linnunselkä. Gräns i V. och S. Mselkä, i N. Lselkä, i Ö. Arkangelska guvernementet. Högsta topparna: Wilmasvaara, Sieppitunturi, Käikövaara och Sivalkovaara. MDjupaste dalbottnen Kitkajärvi och Pasvårtyttsiojärvi; utflöde Kitkajoki, som flyter ut i Panajärvi, hkethvilket åter genom Oulangonsuu rinner ut i Pääjärvi, hkethvilket till största delen under jorden afbördar sitt vatten genom kärrtrakterna till Kantalahti vik af Hvita hafvet. Dalsänkn. 2500 f.fot

6 B. 4. Onegadalen utgör en rhomboid mellan Mselkä i N., Salpausselkä i V., Aunuksenselkä i S. och Olonetska guv. i öster. – Medelpunkt Djupaste dalbottnen Suojärvi och Lapinjärvi – Dalsänkning 1000 f.fot – Utflöde genom Suojoki (?) till Onega.

|37||43|

7 Norra Bottenhafsdalarna, tre till antalet.

8 5. Torneådalen, utgör veöstra sluttningen af Torneå elfs 40 mil långa floddal, en dubbel sluttning, både åt S. och V. Gräns: i N. Mselkä, i Ö. Ounasselkä, i S. Bottn. viken – men i V. sträcker sig dalens vestra sluttning långt in på svenska området, intill Kölen, på hvars östra sluttning dalens der också dess djupaste dalbotten sjö ligger, Torneå sjö, 1400 f.fot öfver hafvet. Högsta toppen, Ounastunturi 2,124 f.fot – Kasawaara 1,800 f.fot Dalsänkningen omkring 2500 f.fot – Torneå elf stupar omkr. 28 f.fot på milen och har på 44 mil man räknar till dess utlopp 62154 forsar. Muonio elf, den andra vestra gränsfloden, som vid Enontekis är, enl. Gylden 1,475 f.fot öfver hafvet, räknar på 25 mil 87 forsar och dess sluttning beräknas till 30 f.fot psvårtyttpå milen.

9 FöröfrigtNorra delen af denna floddals finska område bildar Enontekis lappmark, som utgör nordöstra slu sydvestra sluttningen af Mselkä.

10 6. Kemidalen en lusus naturæspråk: latin liknar till formen ett fruntimmershufvud på smal hals, och med en hårbuckla i nacken, och Enaredalens söndriga nattmössa på hufvudet. Ögat är Sattuvaara, näsan är Kuolajärvi, örat är Korvatunturi, o. s. v. Vill man fortsätta halsen är Kemis nedersta floddal, munnen Wilmaswaara, Kivalonselkäs bergknut är hakan, och Sompio sjö är diamantsmycket i pannan. ochDen utgör ett vidsträckt kärrland på södra sluttningen af Suolaselkä. Detta område är skarpt begränsadt: i V. Ounasselkä, i Ö. Mselkä, i S. Kivalonselkä, och genom den smala dalen mellan Ounasselkä och Kivalonselkä tömmer hela den stora dalen genom Fds största flod, Kemi, med dess andra hufvudarm Ounasjoki sina vtmassorvattenmassor i Bottn. viken. Kemis nordligaste källfloder upprinna på sluttn.sluttningen af Mselkä 1,800 f.fot öfver hafvet – ? Elfvens stupning beräknas till 323 fot på milen, forsarna icke räknade. Vattenståndet, mycket varierande, är under vårfloden ända till 36 f.fot öfver lägsta vståndetvattenståndet. – Högsta topp Djupaste dalbottnen Kemi sjö – högsta|38||44| topparna Sompiotunturi, Korvatunturi, Kompanitunt. och Pyhätunturi. Dalsänkningen 2, 7800 fot.

11 7. Österbottniska dalen, ett långsträckt, mot Bottn. viken i vV. sluttande område, med Kivalonselkä i N. samt Suomenselkä i Ö. och S. Detta område, hvars högsta sluttning utgör 600 fot, och dalsänkningen 800 fot, består af 32 paralellt med hvarandra löpande större och mindre floddalar, utom otaliga mindre fåror af vår små åar och vårbäckar, – allesamman bildande smala, men långa dalklyftor, och mellan dem kärrtrakter och mindre slätter. Djupaste rännan Oulujoki. D – Ett slättland i eg.egentlig mening är Öbotten icke, – men relativt till höglandsplatån förekommer det sådant. Floderna samla sina vatten från små sjöar vid Suomenselkäs fot och förstärka dem genom bäckar från kärren. Största insjöarna Lappajärvi och Evijärvi – högsta topparna Rokuawaara, Soini och Lehtimäki. Den vidsträckta skärgården utgör dels alluvialbildningar af sednare ursprung, dels spridda granithällar, liknande fjälltopparna som resa sig ur Lapplands kärr – Carlö (Hailuoto) – Larsmo – Björkö –

Södra Bottenhafsdalarna.

12 8. Kumodalen mellan Suomenselkä i N., Kyrönselkä i Ö., Salpauselkä i S. och Bottenhafvet i V. – utgör ett vattendränkt område kring Kumos nedersta lopp det s. k. Bborgs län. Dalsänkningen 600 fot – djupaste bassinen Isojärvi. Högsta topparna Pohjankangas.

13 9. Auradalen, Fds sydvestra hörn mellan hafvet i V. och S., Salpausselkä i N. och Lohjanselkä i Ö. – ett land af vattendränkta floddalar, kring Aurajoki, som fordom bildade gränsen mellan det s. k. Norra och S. Fd.|39||45| Största sjöarna Pyhäjärvi och Lojo – inga högre toppar – dalsänkningen 6 à 700 fot. Öfver dithörande hafsbassin höjer sig Ålands skärgård på en kedja af granitkullar, hkenhvilken sannolikt utgör en fortsättning af Lohjanselkä, som på hafsbottnen kröker sig åt vester.

10.Finska vikens dalbäcken.

14 10. Södra kustdalen mellan Lohjanselkä i V., Salpausselkä i N., Äyräpäänselkä i Ö. och F. viken i S. – består liksom Öbotten af ett från Salpausselkä mot hafvet sluttande slättland, genomskuret af floddalar, som likväl här äro vida kortare och, om man ej inberäknar de mindre, till antalet 14? Djupaste dalrännanorna äro Kymmenes nedra lopp och Suomenvedenpohja – sam sidogren från Wuoksen. Ing Få och små sjöar, den största Artjärvi – Inga högre toppar. Dalsänkningen 6 à 700 fot. – Östligaste delen af denna kustdal går öfver finska ryska gränsen och omsluter med Ingermanl. slätten F. vikens östra inskärning, i hvilken Nevas floddal utlöper. – Skärgården spridda granithällar, hkahvilka löpa i afbrutna kedjor från V. till Ö. och här och der framskjuta i enstaka kullar såsom Hogland, ur hafsbottnen.

15 11. Ladogadalen. Inom Fds område faller dess vestra del, som begränsas i N. af Aunuksenselkä, i V. af och Salpausselkä, i V. af Salpauss., i sydvest af Äyräpäänselki, och mot VÖ., med Ladogas djupa dalbäcken till medelpunkt, utbreder sig inåt ryska området. Högsta topparna Tolvasmäki, Ilomants, Uguniemi, hvarförutom enstaka granithöjder och block af den s. k. Rapakivi, äro stänkta vid Ladogas norra kust och resa sig öfver dess yta i öar, bland hkahvilka Walamo. Dalsänkningen beräknas torde, i anseende till Ladogas betydliga djup, kunna beräknas till 1000 fot. Detta område är det mest vattendränkta i Fd, emedan Saimasystemets vattenmassor sila sig genom mellan genombrotten i Salpausselkä under den lösa marken i djupa rännilar nedåt utför sluttningen mot Ladoga. – Djupaste rännorna|40||46| äro Wuoksens nedra lopp med talrika limaner vid sidorna, och vid Ladogas norra kusten Leskelä flod, som afleder Jänisjärvis vatten till Ladoga. – Bland Wuoksens limaner äger Suvanto sin egen märkvärdighet.

16 Denna fordom 38 verst långa sjö utföll fordom genom Kiviniemi sund åt V. i Wuoksen och stängdes från har i urminnes tid fallit ut i Ladoga, men utanför dess mynning vid Taipale bildades en dyn eller bank, genom Ladogas vågsvall, och afstängde Suvanto, hvilken då sökte sig ett utlopp till Wuoksen genom Kiviniemi sund i V. – Åsen vid Taipale, den fordna banken, var 500 falnar lång, men endast 20 fot bred, då några bönder om våren 1818 företogo sig att gräfva ett dike derigenom i den lofliga afsigten att tillställa en liten fors och i forsen en qvarn, förbättra sina sanka ängar. Det lyckades också i början förträffligt. Men d. 29 April (21 Maj?) 1818 behagade Suvanto behagade följa den gifna uppmaningen på ett sätt som bönderne icke väntat. Suv. stod den tiden 37 f.fot och 4 tum högre än Ladoga. Natten mot d. 22 April (21 Maj?) 1818, skar vattnet igenom sandåsen, och ett förfärligt fall uppstod, hvilket innan kort ryckte stora jordstycken med sig och tömde större delen af Suvanto på ett enda dygn, så att derefter återstod på den fordna sjöbottnen endast den 8 v.verst långa och 7 f.fot breda|41||47| Taipale ström. Tillandningen utgjorde 10,000 tlandtunnland. Märkvärdigt var att man på den fordna förra sjöbottnen fann trädstubbar af en forntida skog. Sundet vid Kiviniemi försvann, och der uppstod en 375 alnar bred ås., Denna åter i hvars midt var en liten sjö Kotilampi. Den 17 Sept. 1857 öppnades genombröts genom graf ånyo Kiviniemi ås af finska strömrensningsverket, och Wuoksen begynte efterhand i allt djupare fåra att åter strömma in i den då 21 f.fot lägre Suvanto och vidare genom Taipale ut till Ladoga, hvarigenom utloppet vid Kexholm till stor en del uttorkade, medan den öfriga delen i det att flodens mäktiga vtmassorvattenmassor delade sig mellan båda utloppen.

17 Laxfisket

Höglandsplatån.

18 Omslutes i NO. af Mselkä, i NW. af Kainunselkä och Suomenselkä, i S.V. af Kyrönselkä och i S. af Salpausselkä. Denna höglandet omgifvande barrier genombrytes af 4 bland landets största floder, nemligen: 1) af Wuoksen, hkenhvilken i Siitola och Imatra fall genombyter Salpausselkä åt S.; 2) af Kymmene, som genom Keltis m. fl. vfallvattenfall genombryter den dubbla kedja af Salpausselkä, hkenhvilken korsar dess bana; vidare 3) af Kumo, hkenhvilken i Kettari m. fl. forsar banar sig väg öfver Kyrönselkä, och slutligen 4) af Oulujoki, hkenhvilken i Niska fors brusar fram öfver den barrière, som Kainunselkä förgäfves rest mot dess vmassorvattenmassor. Dessa fyra flodsystemer motsvaras af land höglandets fyra stora insjösystemer: Saima, Päjäne, Näsijärvi och Uleåsystem vattnen, hvilka alla – emedan de hvar för sig utmärka nejdens djupaste dalbottnar, tillika indela höglandet uti fyra motsvarande hufvuddalar.

19 Vi börja åter från norr.

|42||48|

20 12. Uleådalen omslutes i NV. af Kainunselkä, i Ö. af Maanselkä, i S. af Suomenselkä. – Utgör entt tätt omslutet dalbäcken, som i dess midt till ¾ genomskäres af en från Mselkä åt S.V. framskjutande sidoås, Jumalisjärkö, hkenhvilken, jemte Wuokatti fjälltopp, klyfver Uleådalen i två delar, hvaraf den östra och mindre utgöres af Kiantodalen. – Kiantovattnen från öster och Ristijärvi vattnen från N. upptages af den djupaste dalbottnen Uleå sjö – Dalsänkning 1,500 fot. – Högsta toppar: Wuokatti, Naarasmäki, Otamäki m. fl.

21 13. Saimadalen, mellan Mselkä i Ö., Kainunselkä i N., Savonselkä i W. och Salpausselkä i S. – sönderfaller i 2 hufvuddalar, särskilda genom Taipale ås Karjalanselki: a) Pielisjärvi och 2) Saimadalen. – Den sistnämndes Saimadalens nordligaste del afsöndras åter genom Kivimäki bergknut i ett särskildt dalbäcken: Idensalmidalen – längre åt söder Kallavesis bäcken – sedan stora Saimadalen. – Dalsänkning 7 à 800 f.fot

22 14. Päjänedalen mellan Suomenselkä i N., Savonselkä i Ö., Hämeenselkä i W. och Salpausselkä i S. – Tre dalgrupper: Päjäne, Puulavesi, och Keitele. – Dalsänkning 800 f.fot

[                                                                          ]Tomrum

23 15. Näsijärvidalen Hämeenselkä i Ö., Suomens. i N., Kyrönselkä i W. och Salpausselkä i S. – delas i tre fyra fem hufvud större dalgrupper: Näsijärvi, Waskivesi, Längelmesvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandenvesi, Wanajavesi och Rauta vesi – Dalsänkning 700 f.fot