Trettiotredje Föreläsningen. 22/4 64

|200|

Trettiotredje Föreläsningen. 22/4 64.

1 Regeringsform af d. 20 Mars 94: ett mångvälde skiftadt mellan adeliga myndigheter. – Kungjordes. – Förkastades af Carl. – Begärde ny riksdag och reg.regerings form. – »Sigism. lefde i att neka l.eller till hälften jaka. Utan styrka att göra sin vilja gällande, har ingen med sämre behag gifvit efter.» Arn. Grothusen tillrådde. – Malaspina: Man skulle dela reger.regerings makten. – D. 14 Juli 94 afseglade Sgsm., men uppehölls af motvind. Regalierna. Nya underhandling. Carl skulle föra regeringen med rådets tillhjelp. – Rådet, i hjertat böjdt för Unionen, ställde sig medlande mellan båda. – Malaspina: sjelfständige ståthållare tillsattes i provinserna, utan att hertigen kände deras fullmakter. Så Er. Stenbock i Vgöthland, Arv. Stenb. i Ögöthld, Carl Stenb. i Småland, Er. Sparre i Vestmanld och Dalarne, Er. Brahe, ehuru katholik, i Sthm, Uppland och Norrland. Clas Fleming, riks den erkände chefen för Sigismunds parti, utnämndes till riksmarsk, öfv. amiral och ståthållare i Fd.

2 Kriget. Johans fåfänga – Johans fruktan – vågade ej bortsända trupper – ville hålla en krigsmakt i Fd. – Godunov. 1593: stillestånd.original: stillestånd Underh.Underhandlingar i Okt. 94; från Sv. Sten Banér, Göran Boje m. fl. Arv. Stålarm Kejs. sändebud medlare. Den 14 Maj 1595 fre eviga freden i Teusina, en by nära Narva. Kr.Kriget 26 år. – Vilkoren voro desamma, som RneRyssarne erbjudit 10 år förut. Sverige skulle behålla Estland, men återlemna Ivangorod, Koporie, Jama – Ingermanland och Kexholms län. – Men Klas Flg hade ingen lust att återlemna Kexholms fäste och derigenom gå miste om att hålla en större väpnad styrka. – Förevändningar. – RneRyssarne blefvo otålige och hotade med infall. – Förgäfves skrefvo ståth.ståthållaren i Viborg, Narva och Reval: för Guds skull – de voro illa utrustade och förmådde ej göra fienden motstånd. Men Kl. Flg lät sig icke bekomma – Kriget skulle utbrustit, om ej hans död – då Kexholm återlemnades –

3 Denne märkelige man.

|201|

4 Han var son till den under kon. G:s tid mäktige, ryktbare amiralen och bondeplågaren Erik Fleming och hans maka Hebla Sparre f.född omkr.omkring 1530. Ännu en yngling en ung man, sattes han af G. W. under kriget 1555 till höfding öfver Savolaks skidlöpare, emedan kon.konungen hört »att C. Flg skall hafva någon förfarenhet att löpa på skidor.» – Bondplågare: olaga skjuts 1556: 1567. – Dubbades vid Erik XIV:s kröning 1561 till riddare. – Riksrådoriginal: Riksåd.svårtytt Lagman i S.F. 1562. 1563 höfding i sl. Wittenstein. – Förde s. å.samma år Johan till fängelset i Gripsholm. – 1564 tygmästare vid Bohus. – S. å.Samma år den förste af tre amiraler – tog skepp,original: skepp Lybeckare, holländ. – oenighet – flottan drog sig undan till Öland, dit fienden följde efter och gjorde en landstigning – Detta kunde Erik ej förlåta Flg – han afsattes och var nära att dömas till döden 1566. – Åter tagen till nåder 1568, sändes C. Fl. och Sivard Kruse att med en galère och några espingar mota hertigarne i skärgården, men Fg gick öfver till dem och blef sedan kon. Johans trognaste man och rådgifvare. – Till belöning derför utn.utnämndes han 1569 till riksråd, lagman i Södra Fd och friherre till Wik i Birkala. Fick, utom andra förläningar, hela Lojo socken. – I Dec. s. å.samma år förde han befälet öfver en sv.svensk trupp, som bröt öfver fjällen in i Norige och på det grymmaste härjade Trondhjems stift län. – 1570 öfveramiral, tog d.danska skeppet Björnen. – 1572 förde han Erik till Gripsholm. – 1574 höfding i Wiborgs slott och län. Underh.Underhandlingar – 1582 åter öfveramiral. – 1588 riksamiral. – 1591 riksmarsk. – 1593 Gubernator i Fd. – 1592 underh.underhandlade han i Narva, då han erfor kon:skonungens död och skyndade att besätta alla pass och färjeställen, för att afskära förbindelsen med Sv. – tog af krigsfolket ed att hylla Sigismd och qvarhöll sv.svenska flottan för hans räkning. Huru han Hotade. – Cl. Fg styrde Fd som en sjelfständig furste, ehuru i kon:skonungens namn. Den 20 Nov. 1594 var C. Fl. den som med väpnad hand stillade upploppet. Upsala mötes beslut förtörnade honom. Hert. Carl. talade till allmogen »Onödigt kalfskinn.» Kröningen. Carl mötte C. F. i släde, väpnad. – »Derest han så visade sig.» – På Sthms slott utdelade C. Flg vin och skänker åt bönderne.

5 Sådan var denne mans mångpröfvade och äfventyrliga bana vid den tid, när osämjan utbröt mellan Carl och Sigismund. – Till vexte sitt yttre var han barsk, ohyfsad, groflemmad och ej mindre grof till sina seder. Lika grof som han, brukade hans själafrände och bittraste fiende hert. Carl skämta öfver|202| Flgs vana att putsa näsan med rockärmen. Ett annat yttrande: »Det ena svinet äter det andra.» – Nokinenä – Suitian Klausspråk: finska. = Sotnäsa. – Svidje Klas. – Dominus admirabilisspråk: latin – Herrarne i rådet. RepetitionRepetition 29/11 67. Sigismund. – Carl. S i Sthm. Kröning. Förföljelser. – Ed. Regeringsform 20/5 94. Afresa. – (Teusina.) Sid. 204. – När man härtill i Sv. gycklade deröfver, att C. Flg helst brukade modersmålet finskan och aldrig kunde uttala sv.svenska utan en stark brytning – ja, att sjelfva hans visserl.visserligen mustiga bref, förrådde så hvaraf man äger en stor, ännu outgifven samling i sv.svenska riksarkivet, med den icke blott vanl. saknade datum, utan äfven med befängda barbarismer erinrade om deras finska ursprung, är detta något som väl Ff.Finnarne icke torde lägga den väldige mannen till last. Var Om, som det synes, Flg i brist på yttre hyfsning liksom i annat bättre egenskaper stod främst bland den tidens f.finska adel, ha vi likväl anledning förmoda, att denna adel, som mest lefde afskild på sina gods, icke var synnerligen mera förfinad än hand. Huru litet en ytt bildningens yttre fernissa då ännu sträckt sig ens till de högsta samhällsklasserna äfven i Sv., det visar hert. Carls p råbarkade person, och så torde väl slutligen den f.finska brytningen varit den, som mest skilde C. F. från mängden af hans ståndsbröder i Sv. – Ett betänkligare drag i Flgs personligheter var den grymhet, som i historien fläckar hans minne. obs. Vi böra dervid anmärka: först att källorna för hans biografi för det mesta härröra från hans personliga fiender under ett kommande regenthus, med andra tendenser, hkahvilka han intill döden bekämpade; – dessutom har hans framfart i många fall sin förklaring i tidehvarfvets vildhet. Hans första krigarebana inföll mot RneRyssarne och under Erik XIV:s blodiga fejder. Dennssa skola, fälttåg som hvarsilkas grymheter väcka efterverldens afsky, var icke en gynnsam skola för ett af naturen häftigt och våldsamt lynne, som Fgs. Lägg härtill den vexande förbittringen|203| under en partikamp, der han med orubblig ståndaktighet ansåg allt stå på spel, der och der han visste att allt berodde på honom, der han ansåg skonsamhet som ett förräderi och der han försvarade hvad han ansåg för den lagliga rätten, och man så torde man erkänna, att Flg, man mot man gentemot gentemot sin ännu grymmare fiende hert. Carl, i allt deri finner har, om icke sinsvårtytten ursäkt, dock sinen förklaring för den blodskuld, som vidlåder hans minne för efterverlden. Repetition. Fleming: 2 grenar: Äldre yngre Herman Flg till Lehtis och Louhisaari: sönerne Lars och Klas. Äldre: Erik Fg etc. Klas f. 1530–40. fadren † 1548. Mor: Hebla Sparre. Syskon: Joakim och Filippa. Joak. gift med Agda Pedersdotter. † Rikedomar. 1556 befäl öfver Skidlöpare i Savol. 1561 riddare. Nokinenäspråk: finska, Suitian Klausspråk: finska. Sigismds kröning. Reg. form. 1594. Malaspinas system. Teusina 14 Maj 95. Kexholm. C. Flg. Egenskaperna af fast, energisk vilja och orubblig ståndaktighet ha icke ens hans fiender förnekat honom. På en tid, när allt vacklade och så många omkring honom dagtingade med sin pligt, stod C. F. allena som en mur mot den påträngande strömmen. Detta var hans storhet och är äfven det, som med rätta g burit hans detta hans namn så högt i »C. F:s tider». Wi måste endast fatta honom och hans ställning rätt. Han var klok, men framför allt en man utan alla konsiderationer, deri låg hemligheten af hans framgång. Han var ingalunda hvarken en en statsman, som skulle ha förmått bereda sitt lands välfärd. Han var icke heller en man af sitt folk i den betydelse, att detta folks lycka skulle för honom ha tyngt uti vågskålen, när allt krona och rike sattes på spel af en inskränkt och halstarrig yngling på thronen. Man finner icke att han rådt Sigismund ens till de eftergifter som klokhet eller fosterlandskärlek bordt göra oundvikligen nödvändiga. C. F. var i grunden soldat, måh.måhända fältherre ingenting mer, ingenting mindre; – soldat i den mening, som lyder ordres, om ock verlden dervid skulle gå under brista i stycken, och som försvarar sin fana, utan att bekymra sig om stridens mål och slutliga utgång. Aristokrat var han genom sin börd, sina gods och sitt giftermål med Ebba Stenbock, syster till kon.konung G. I:s tredje gemål; och men och, oaktadt hela hans personlighet i öfrigt stred deremot, blef han det ännu mer genom sin ställning. Finne var han till börd, tänkesätt och envishet; en man i hvar tum, en mansvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande af jern, som slog till utan miskund – en jätte i kraft och oböjlighet, hård som hans lands granit och dock genomsprängd af en guldåder af trofast ridderlighet. – för resten en man som ännu icke fullt blifvit fullt klart framställd i sin riktiga dager,. ej heller Bomanson sid. 37.

|204|

6 Med den reg.regerings form Sigismd vid sin afresa efterlemnat var det omöjligt att styra riket. Snart derpå, i Sept. 1594, lät hert. Carl af rådet utnämna sig till riksföreståndare och tog genast i med hårdhandskarna. E. Brahe blef afsatt från befälet i Sthm; de kath.katholska presterne förbjödos att bestiga predikstolen. En riksdag skalladessammankallades i Söderkpg 1595, der ombud från hela riket infunno sig, utom från Fd, hvarifrån blott några få lyckades smyga sig öfver från Öbotten. Här blef det klart, huru hert.hertigen stödde sig på massan af folket. Borgare och bönder bekräftade hans värdighet af riksföreståndare ehuru deras trohetsed mot Sgsm. bekräftades; de öfriga stånden voro oense och vågade icke neka. Till honom skulle i alla mål vädjas, och från denna tid styrde han riket med erkänd kgligkunglig makt,original: makt. utom Fd. Först när allt detta var afgjort, anlände Sigismds förbud mot riksdagens hållande. – Vadstena kloster. Kath.Katholska prester öfver till Polen o. Fd. – Erkebisk. Angermannus, hans otidiga nit. – Tjente Odin. De som försummat gå i kyrkan l.eller härmat presterne, fingo ris – kallt vatten – – trätsama makar – giftermål – Bilderstorm. Pergament. Missvext – Missnöje. – Sigismd förstod ej begagna. – Förbjöd spanmål.

7 Rådets förbittring mot Carl. – Smyga sig mellan. – Carl ville rusta en krigshär mot C. Flg under Gör. Posse. Rådet afstyrkte. Försökte medla, förgäfves. – Sigismds sändebud ankom med klagomål. – Carls afsägelse. – Rådet: regeringsråd som i M. Smeks tid. – Carls ånger. Arboga riksdag Febr. 1597, mot S:s förbud. – Tumult. – Här utbrast striden mellan adel och folk i full låge. – Få adelsmän: de öfverröstades, häktades – Presterna tuktades – Angermannus, Schepperus. – – Bönderne om C. F. och Stenbockarne: »Skrapa bort dem!» – »Får adeln väldet och biskoparne råda, lären I få se hkethvilket blodbad de skola tillreda åt eder.» – »Viljen i bistå mig?» – Ja ja. – Söderkpgs beslut bekräftades och konungen uppmanades att återvända till riket. Hvem som satte sig deremot, skulle behandlas som rikets fiende och med vapen kufvas. Cl. Flg sid. 201.