Tjugonde Föreläsningen. 1/11 64

|149|

Tjugonde Föreläsningen. 1/11 64.

1 RepetitionRepetit. 27/10 68. Berndes – Kurk – Sten L. Sv.Svenska Riddarhuset. Klassindeln. Krigsfolket. Fogdarne. Gästgifverier. Folkmängd.

2 Vi sakna noggranna uppgifter om den krigsstyrka, som Fd vid denna tid ställde i fält. Enligt Cronholms beräkning utgjorde uppställde Fd hälften så mycket infanteri som Sv., men ⅔ kavalleri – d. v. s. 35 % af Sv:s och Fds krigsmakt tillsammantagen. 1623: hela infanteriet 36 000 man, hvaraf 10,800 uppsattes i Fd och 3,600 voro värfvade trupper. Antages således denna krigsmakt utom Estlds och Lifflds trupper samt de värfvade trupperna, – till 3247,000 man, så utgjorde f.finska hären 17,000 hvaraf till häst och 12000 fot, hvartill ännu kom ungefär 7600 båtsmän för sv.svenska flottan. – en oerhörd styrka för ett land med 400,000 inv.invånare, då vi betänka att Fd för närv. med mer än 4 grgånger så stor folkmängd uppställer endast omkr. 7000 man i krigstid. – Eller i ziffror beräknadt: när nför närv. en soldat på af 257 inv.invånare går i fält under krigstid, utgick under G. A:s regering en soldat af 25 invånare = för närvar. hvar 52:dra, då hvar 5:te stridbar ung man. Härtill kommo ännu omkr. 51200 båtsmän för sv.svenska flottan, utskrifne från Åland och f.finska skärgården. 3 komp. à 400 – De årl. utskrifn.årliga utskrifningarna af infanteri och kavalleri voro mycket olika och ojemnt fördelade. År 1617 t. ex., efter Kexholms införlifv.införlifvande, uppsattes ensamt i Karelen ett nytt reg.regemente af 3000 man. – Regementernas Under G. A. sammanslogos de fordna s. k. fänikorna till regementer, men deras styrka omvexlade. År 1624 förordnades att Fd skulle, utom värfvade, uppställa tre s. k. stora regementen, hvardera om 24 kompanier och 3,600 man = komp. 150 m.man Hvarje reg.regemente hade 3 öfverstar. Dessutom värfvade: = bataljon. Ett stort = 3 små: således hade: 1 öfv.öfverste 3. hvarje stort en öfverste, hvarje litet en öfv.löjtn., hvarje komp. en kapten. – Det oaktadt 1624: 11 öfverstar i Fd. F.Finska Rytteriet 1626 i 16 kompanier à 150 m.man – Gust. Horn öfverbefälh. 1625. – Denna krigsmakt kostade icke litet i underhåll. Redan Gustaf I hade gjort början till ett indelningsverk, derigenom att han anslog inkomsten af kronans talrika afvelsgårdar till truppernas underhåll.

|150|

3 Rabbe Litbl. 1853. Detta verk, fortsatt af Carl IX, utbildades ytterligare af G. A. På hans tid aflönades en del af krigshären med inkomsterna af vissa krono- och skattehemman, som deremot fritogos från skatt till kronan. Endast rytt Dessa hemman voro likväl icke, som i sednare tider, boställen för soldaten l.eller befälet, på sin höjd blef han der någon gång inqvarterad. Endast det f.finska rytteriet, som stod hos G. A. så högt i gunst, fick hemman anslagna åt sig till formliga stadigvar. boställen i fredstid eller vinterqvarter. – Denna inrättn. medförde flera olägenheter. Ryttaren brukade varatillagt av utgivaren mest borta – utarrenderade sitt hemman – arrendatorn fick småningom häfd derpå och behöll hemmanet som sitt, mot det att han underhöll en ryttare – eller också stupade ryttaren, och hans enka behöll hemmanet som sitt eget. Redan omkr. 1638 hade på detta sätt mellan 2 och 3000 hemman i Fd gått för kronan förlorade. Utomdess såldes, skänktes l.eller bortpantades sådana hemman af reg.osäkert om regenten eller regeringen avses sjelf., Det var derf och på samman gång tryck blef bördan af krigsfolkets underhåll för landet alltmera betungande. Det var derföre man slutl., i Carl XI:s tid kom på den tanken att åt hvarje krigare anskaffa en mindre, men särskild och oförytterlig bostad, och derigenom lades grunden till det senare indelningsverket, som i våra dagar blifvit återupplifvadtsvårläst p.g.a. radslut.

4 Utskrifningen af manskap var i G. A:s tid fotad på en annan grund än i senare tider. Det var det gamla sättet: man räknade ant.antingen hushålls och gårdars antal, eller också räknade man hvarje vuxen man till en viss ålder och uttog deraf till soldat hvar 8:de l.eller merändels hvar 10:de man till på skattehemmanen, men på frälsehemman hvar 20:de l.eller i svåra tider hvar 18:de och hvar 15:de. Detta ledde också till många missbruk.

|151|

5 Ofta rymde de utskrifna knektarne och lupo till skogs. Andra föreburo kroppslyten för att slippa från krigstjenst. Andra åter mutade sig fria. Och när det berodde på mönsterherrarne, gingo dessa sina vänners och slägtingars gårdar förbi, men togo desto mera folk af ovänner och okända. Ofta Många sökte sig till städerna, som voro fria från utskrifning mot vilkor att ställa båtsmän. Så hade adel, prester och tjenstemän rättighet att försvara, d. v. s. frikalla sitt folk ifrån krigstjenst, och dermed skedde mycket underslef, så att dessa »försvarskarlars» antal var mycket större än det rätteligen borde. Och slutligen minskades de utskrifnes antal så betydligt genom den ständigt ökade frälsejorden, att när utskrifn. i Fd 1620 gjorde 8,298 man, steg antalet 1671 blott till 2,197. Det var derföre sedermera Carl XI foran i stället införde den s. k. roteringen, som nu också blifvit återinförd och som består deri, att vissa mantal, vissa gårdar l.eller hemman eller s. k. rotar skola tillsammans uppställa en soldat, hkenhvilken de lega och utrusta genom frivillig öfverenskommelse.

6 Till krigsfolkets underhåll och i allmh. till krigens behof utgingo vid denna tid från Fd – utom den ordinarie skatten, utom krigsfolkets ordinarie aflöning och utrustning – extra gärder till ett belopp, som synes otroligt i förh. till landets dåvar. tillgångar. Jag skall endast Ej uppräkna dem förnämsta. alla. Under 6 år (från 1613) betalade Fd till Elfsborgs lösen icke mindre än 493,830 daler – en summa, om hvars värde man kan göra sig en föreställning, när man vet, att en daler vid denna tid ofta gällde lika med en tunna råg. – 1611 beviljades en extra gärd af 3 daler på hvarje hemman, med särskilda bidrag af städerna och presterskapet. – Samma sommar en extra gärd af viktualier på hela landet. – 1612 och 13 dryga gärder för danska kriget. – 1613 dessutom gärder för genomtågande krigsfolk och för fästningarnas underhåll.|152| Och så gick det i fortsättning, år efter år, gärd efter gärd under den ena eller andra benämningen, gärder för kröningen, gärder för kgl. resor m. m. dels i pgarpenningar, dels i viktualier, dels i transporter och dagsverken. Kröningsgärden ensam gick till 18000 daler, utom 200 tunnor öl i Åbo. – Otaliga laster spanmål, smör och andra förnödenheter gingo öfver till Ingermanld, Estld, Liffld och Preussen. Ett år 40000 trtunnor Förslog ej. Anvisn. på Fds inkomster. Pgenödpenningenöd. Fattigdom. Böneskrifter. – 1611 frost i Östb. – 1613 hagel i många delar af landet. – Många utflyttade. – Wehmo och Masku under adelsgodsen. – »Boflyktige förlöpare.» »Lösgängare.» – Kort sagdt, dDet är omöjligt att beräkna värdet af alla dessa extra pålagor. 1620 utgjorde kronans inkomster i pgarpenningar från Fd, med undantag af Kexh. Östb., som då räknades till Norrland, 190,210 daler = och sannolikt, med Östb. samt 300,000 daler. Detta skulle enl. nuvar. pgevärdepenningevärde utgöra 120000 mk 1,500,000 rubel silfver = 6 mill. mark 6 millioner mark = 153 mk på hvar invånare. Enligt Fds statsförslagoriginal: stabsförslag för 1864 beräknas alla statsverkets inkomster till i rund summa 13,145000 mk hkethvilket, fördeladt på 1,800,000 inv.invånare gör ungef. icke fullt 7½ mk på hvarje. Under det således hvarje Ff.Finne nu, i direkta och indirekta utskylder, i inkomst af skogar m. m. skattar till kronan 7½ mark, skattade han omkr. år 1620 omkr. 15 mark eller jemt dubbelt. Och huru oändligt mycket lättare är ej nu pgeförvärfvetpenningeförvärfvet, huru oändl. mångfaldigare äro ej förvärfskällorna i våra dagar, jemförda med G. A:s tidehvarf, då jordbruk, handeln var och jordbruk industri voro vida ojemförl. mindre utvecklade, kommunikationerna vida svårare, lagarna vanmäktiga att skydda egendomen och hvarje egendom derföre underkastad faror och vexlingar, om hkahvilka vår tid lyckligtvis har svårt att ens göra sig ett begrepp!

7 När man lägger allt detta tillsamman, – folkets förtryck – lagarnas vanmakt – den allm. osäkerheten – krigen som beständigt uppslukade blomman af|153| landets ungdom och de oerhörda materiela uppoffringar, som lika oupphörligt voro förbundna dermed – så mast kan man ej återhålla en känsla af beundran för detta lilla folk, som –svårtytt nyss förut varit hemsökt af in- och utländska krig i hjertat af landet, och som dock kunde bära så mycket, utan att digna – och icke blott bära det, och bära det med ära, utan ännu hafva mod, krafter och medel öfriga, att arbeta på landets kultur och upp i alla riktningar och upplysningens framsteg för bättre dagar. Det måste ha varit en stor sedlig kraft, som höll detta folk upprätt. Det måste ha varit ett stort moraliskt mod, som icke lät under så svåra tider ännu bevarade tron på sig sjelf, tron på en framtid. Det måste slutligen ha varit en oböjlig vilja ihärdighet, en seg , outtröttelig utomordentligt seghet i viljan och arbetskraften, som stålsatte dess armar under dylika förhållanden. Och sådant visar sig äfven tydligt – när man afskummar dräggen från tidens yta – allt detta våld, all denna oreda, alla dessa sjelfviska drifter, som utvecklade sig under tidens förvirring. Den sedliga kraften uppframstår sporadiskt i enskilda starka karakterer, som stått nog upphöjda öfver massan, för att synas öfver dess hufvuden ända till oss. – Men den visar sig ännu tydligare i den anda af uppoffr. fosterlandskärlek, som vid denna tid genomströmmade hela Fds folk – och det är derpå jag nu går att omtala ett storartadt exempel.

8 Wi hafva nu sett hvilka bördor det f.finska folket burit under G. A:s regering. utåt Vi skola nu vända oss till den gladare anblicken af dess stora kulturhemarbete, der det stod t i täta leder omkring sin konung och satte sin ära uti att emotsvara hans högsinta förtroende. Närmaste vittnet derom bär Hfors landtdag år 1616.

|154|

9 G. A. [-]oläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarande resor. Fd var vid denna tid fördeladt i fem län l.eller ståthållareskap: Åbo, Wiborg, Thus, Nyslott och Kajaneborg, hvartill kom Åland, som utgjorde ett eget län. Ståth.Ståthållaren eller landshof förenade ännu både den civila och militära myndigheten, likväl så att de i civila ärender (?) stodo omedelbart under riksrådet och till en del under kammarrådet i Sthm. Oredan i förvaltningen och svårigheten att i krigstid sköta det dubbla värfvet af militär- och civilchef gjorde likväl att mycket måste försummas, särdeles i den nödv. kontrollen öfver kronans tjenstemän och skyddandet af folkets rätt. Kon. Gustaf Ad. hade derföre länge önskat besöka sitt fordna storfurstendöme, der han ej varit sedan han som barn reste med sin fader igenom landet, och redan 1612 hade han för afsigt att resa till Fd, men hindrades då af danska kriget. 1613 hindrades han af sjukdom och af enkedrottn:s oro,. somMan föreställde sig Fd föga bättre än en röfvarekula. – 1614 förklarade kon.; mot enkedrottn:s, och rådets och ständernes föreställningar, sitt fasta beslut att resa till Fd, för att »med sin närvaro trösta och styrka sina f.finska undersåtarnee.» Han for då på våren i Mars norrut, för att resa öfver Qvarken på isen. Men isen befanns för svag: kon. måste taga norra vägen öfver Torneå. Kammarjunkaren Anders Soop reste förut med en del af sviten och ståth.ståthållaren i Kajaneborg Erik Hare fick befalln. att draga försorg om passande nattherbergen, så att kon. kunde resa 10 mil om dagen och lika mycket om natten »efter resan är lång och tiden faller oss eljest kort.» Den 7 Mars var G. A. i Torneå, den 9 i Uleåbg, den 13 på Korsholm och redan den 19 i Thus. Hert. Carl Filip hade nyss förut rest samma väg på återresan till Sv. och sträffatsammanträffat med kon. i Hernösand.

|155|

10 I förbig. vill jag nämna, att ant.antingen måste de kgl. personernas följe ha varit ganska stort eller ock har deras aptit synner blifvit synnerligen befordrad af resan, ty om man får tro fogdarne, så åtgingo t. ex. i Pedersöre socken för 3 måltider åt sviten och 2 åt de kgl. icke mindre än 100 tunnor spanmål, 20 lisp.lispund smör 60 lisp.lispund kött och fläsk, 3 oxar, 60 harar, 100 st. fågel, m. m. o. s. v. i proportion. – Så snabb kon:s resa var, så blef den icke utan vigtiga följder för norra delen af landet. Besvär. Lapparne, af hkahvilka många icke aldrig sett någon prest och andra icke hört någon predikan på flera år, fingo nu regelbunden själavård. En del orter fingo eftergift i utskylderna; presterne skulle ej få efter godtycke pålägga bönderne nya skatter; djeknarne skulle icke få bruka samma osedd och öfverfalla bönderne med onda ord; kapellanen i GCarleby skulle icke understå sig att utkräfva sin tionde med hugg och slag. Under samma resa utsåg kon. personligen platsen för sta städerna Ny- och GamlaCarleby. – I Thus ändrade kon. resplan och for icke till Nyslott, utan till Åbo, dit han ankom d. 26 Mars. Hit befalldes alla landets fogdar att inskicka sina skrifvare med förslag till den nya krigsgärden, och »hvar detta af dig med flit icke efterkommet varder – hette det i Carl IX:s stil – skall du veta att bastrepet icke skall vara dig för godt.» Mandat. I fem veckor egnade den 20 årige kon. här en outtröttlig omsorg att afhjelpa klagomål, brister och missbruk, icke skonande landets högst uppsatte män. Det var derunder som gamla slottet i Åbo brann under stark storm d. 19 April, så att ej ens kon:s egna effekter kunde räddas. Särdeles ifrig var kon. sjelf att under branden rädda de i slottet förvarade fångar, som voro nära att qväfvas af röken, och några begagnade kon:s funno denna af kon. sjelf anbefallda frihet så behaglig, att de funno för godt att utsträcka den längre än ämnadt var.|156| Slottets återuppförande börjades ofördröjligen och emellertid synes kon. ha bott hos någon af de tvenne borgarne Hans Kasper Pil och Hans Bokbindare, hkahvilka voro vane att mottaga herbergera främmande sändebud. Från Åbo reste kon. sjöledes d. 3 Maj till Hfors och derifrån till Borgå, hvarefter han gästade 3 dagar på ståth.ståthållaren Arvid Wildemans egendom Tjusterby – der det tyckes ha varit god undfägnad, ty man läser att hert. Julius af Sachsen, som der var gäst vid samma tillfälle, ej kunde »för godt rus skull» gifva qvitto på sina ryttares sold. D. 25 Maj reste kon. till Wbg och dröjde der till d. 7 Juni. Öfverallt utmärktes hans väg genom en mängd nyttiga förordningar, i Wbg tillika många nådebevisningar mot staden, bönderne och fattige krigsmän, emedan denna del af landet lidit mycket genom kriget. – Från Wbg reste G. A., som redan är berättadt, öfver till Narva. – Efter slutadt fälttåg for han d. 20 Okt. öfver F. viken till Esbo skärgård och for sedermera långsamt utmed kusten till Åland, der han i Nov. förlustade sig med elgjagt (elgars dödande). – Vi ha sett huru han 1615 åter personligen anförde fälttåget mot Rd. När det led mot vintern på hösten och RneRyssarne icke syntes benägna för fred, beslöt G. A. att öfver vintern qvarstadna i Fd, för att vara gränsen närmare och kunna öfvervaka fiendens rörelser. I början af Dec. 1615 afreste han från Narva öfver Ingermanld till Wibg och dröjde der 4 dagar i Jan. 1616, för att ordna ställningen i det nyss eröfrade Kexholms län. Sedan fortsatte han resan långs kusten och synes i medl.medlet af Jan. ha dröjt någon dag på Kymmenegård – Skokloster: 3 visor, hkahvilka H. M. gjort hafver d. 15 Jan. anno 1616 på Kymmenegård i Fd. D. 19 Jan. Hfors.

11 RepetitionRepetition. 27/10 68. 35 % af Sv. här. 16000 man. Nu 1 sold. af 257 1 af 52. Då 1 af 25 = 1 af 5. Indelningsverk. Rotering. Utskylder: Nu: 7½ mk. på hvar Då: 15 mk på hvar. 300,000 daler – G. A:s ressvårtyttor. 1614–1616. 15 Jan. Kymmenegård Christina Fg dotter t.till Lars Hermansson Flg † 1602: Margaretha, Anna, Kjersten: moder: Anna Horn t. Kankas Christ. gift med en enkl.enkling öfverste Isak Silfversparre och † 1642.