Nionde Föreläsningen. 13/10 64

|66|

Nionde Föreläsningen. 13/10 64.

1 RepetitionRepet. Åbo adelsmöte 1601–22. Privilegier. Hans Hansson. Presterskapet. Biskopen. Sigfrid Aroni. Paracelsus: fantasi. »incomparab. regni Suecii astronomusspråk: latin»svårtytt: 11 alman: Spådom 1620. Kometer: himmel.svårtytt hofpredik. Physica. Minerografia. Metall. på sjöbn.sjöbottnen 1623 Åbo horizont. Borgare. Handel. Wasa. Uleåbg.

2 I nära samband med de Östb.Österbottniska städernas anläggande stod Carl IX:s bemödande att trygga denna landsort mot fientliga infall. Under de förra krigen hade ryska skidlöpare och ryttareskaror obehindradt öfversvämmat norra Östb., kommit plötsligt, gjort stora ödeläggelser och derpå lika hastigt åter dragit bort med sitt byte. Detta skulle nu förekommas genom anläggandet af tvenne fästen: Uleåborg och Kajaneborg. Uleå slott uppfördes egentl. redan år 1590 af Pehr Bagge på Linnasaari holme i elfven, men den första befästningen var endast af träd, och 1605 fick fogden Isr. Behm befallning att, biträdd af Dan. Hjorth, der uppföra en borg af tegel. kon. Uleå slott är således lika gammalt som staden, och dess läge, omgifvet af den brusande strömmen, som der sällan tillfryser så hårdt att den kunnat bära en fientlig krigshär, var för sin tid ganska starkt. Inga vigtig. belägringar. 1 Aug 1793. – 500 Lisp.Lispund krut. – Stenar – barn. – Yttersta domen. – Ruiner. – Än mera intresserad var kon. för Kajaneborg, hkthvilket uppfördes 1607 på en liten holme i elfven strax ofvanför det aldrig frysande Ämmä fall och liknade till formen en kil med spetsen vänd emot strömmen. Kajaneborgs läge är var mindre starkt derföre att det kunde beskjutas från kringliggande höjder; men de fiender, som der kunde väntas, voro sällan sådana som kunde medföra artilleri. Derföre stod detta skyddsvärn för Norra Östb. äfven teml. oantastadt till 1716, då det, efter det tappraste försvar af Fieandt, intogs af Tschekin och sprängdes i luften. – Ruinerna.

3 C. IX i Fd. Alla dessa planer stodo i förbindelse med kon:s resa genom Östb. vintern 1602. Hof i Åbo: drottn. och alla barnen. Derifrån Sigfrid A., H. Birkh. och Dan. H. – Waar:s Saml. 54 bref m. m. Frånoriginal: från Åbo. från medl.medlet af Aug. Nov. 1601 20 Nov. isvårtytt storm och tjocka till Ekenäs.original: Ekenäs Han hade, som förut är nämndt, en längre tid dröjt uti Åbo och der hållit landtdag med f.finska adeln. Skulle resa till Sv. Fd låg honom|67| om hjertat, han litade ej på tjenstemännen, han ville personligen göra sig öfvertygad om dess tillstånd och behofver. Resan var först ämnad att företagas öfver T:hus, Nyslott och Wiborg; men vägens längd och tidspillan afskräckte derifrån. Carl företog sig derföre att resa norra vägen kring Bottn. viken, och var han således den förste sv.svenska konung, som rest denna väg samt äfven den ende alltintill Adolf Fredriks resa samma väg år 1752.

4 Från Åbo förutskickades bud att på vid hvarje på förhand bestämdt nattqvarter skulle för kon:s räkning bakas och bryggas, hvartill, för missv.missvextens skull, af kon. införskrefs malt och mjöl från Sthm. Den 4 l.eller 5 Febr. 1602 afreste kon. från Åbo, åtföljd af hela kungl. familjen,original: familjen. gästade på vägen kungsgårdarne Yläne och Saaris, – beso tillbragte d. 7:de på Kumogård och kom den 8:de till Björneborg. Det var härifrån han d. 9 Febr. utfärdade den vigtiga fogdeordningen, som i 13 punkter reglerade land kronouppbörden i Fd. och orätt blifvit anförd som rikslandtdagsbeslut. – Den 14 Febr. finna vi kon. i Korsholm, der han 5 l.eller 6 dagar mottog allmogens klagomål, bragte ordning i tidens oredor och utsåg platsen för Wasa stad. Den 20 Febr. var han i Kalajoki och den 24 på Ijo länsmansgård, hvarifrån 2 förordn., men redan den 28 Febr. var han utom Fds gräns uti Luleå. Resan gick således ganska snabbt, och dock qvarlemnade den varaktiga spår för landets välfärd.

5 En del af de derpå följande vigtiga reformerna äro redan omtalade. Det återstår att i korthet nämna några af kon:s öfriga åtgärder för Fds väl. Den 4 Juli 1602 nedsattes, en under bisk:sbiskopens ordförande, en komité för hela bibelns öfvs.öfversättande till finska språket, men arbetet hasynes hafva afstadnat under tidernas oro, och det var, först 1642, som hela bibeln utkom på finska. Verksamare bedrefs den vid samma tid af kon. anbefallda öfvs.öfversättningen af Sv:s rikes lag till finskan. 1442 års. Det är anmärkt, huru lagskipningens ordnande framför allt låg denne konung om hjertat.|68| Sjelf hade han år 1603 begynt öfverse och korrigera Sv.Sveriges Rikes lag samt till prof låtit trycka 22 kapittel af Konungabalken,. RepetitionRepetition 6/10 68. D. Hjorth. Petr. Petrosa. Peder Erikson (Romanovitz). Juris dr. Kathol. i Rom. – 1604 t. Sv. – 1605 Österrike. Sigismd i Krakau. Rådbråkad 1606. Städerna. Uleå 1605. Wasa 1606. Slotten. 1605–07. C. IX:s resa 1602. Finskan. 1609: af 545 borgare i Åbo buro 274 f.finskt slägtnamn. Lag. Lj. Thomæ 1610. – Huru mycket ett folk måste lida, som styres efter en lag på ett främmande, oförstådt tungomål, – huru rättmätig dess önskan måste vara att sjelf kunna bedöma hvad lag berättigar och hvad lag förbjuder samt äga en öfvertygelse om att rätt, icke godtycke, råder i landet, – det hade Carl IX under sin långa vistelse i Fd lärt sig att inse. Vi ha sett huru t. o. m. 16:de seklets arbete för f.finska språket begynt med bibelordet och efterhand, fast långsamt, brutit sig väg på andra håll. Vi veta att finskan var det allm. umgängesspråket äfven bland landets högsta adel i sednare hälften af 1500 talet; ja vi påminna oss ett sällsamt exempel på huru detta språk ett ögonblick tycktes vara på väg att uppsvinga sig ända till hofvet och diplomatin, i det att hert. Johan af Fd år 1558 skref till kon. Carl IX i Fr. ett bref på finska. Detta skedde visserligen dock blott utaf furstl. fåfänga, och ur denna rot uppvexteer ingenting varaktigt. Emellertid bibehöll Johan III som konung en tillgifvenhet för Fd och finskan, hvarföre ock under hans regering fanns vid kungl. kansliet en translator för f.finska ärender. Före hans tid Carl IX: Vidare hade väl särskilda förordningar och kungabref blifvit till finskan öfvsattaöfversatta. Allt detta kunde icke tillfredsställa folkets djupa behof af lag, tolkad på eget språk. Det första försöket härtill gjordes år 1593 af en finsk prest, herr Mårten, predikant uti Sthm, men för öfrigt föga bekant. Deraf skall ett handskrifvet ex. hafva funnits i kungl. kansliet efter kung Johans tid, och fanns der ännu 1609. – Tre sådanaoriginal: sådan handskrifna öfvs.öfversättningar af lagen till f.finska|69| förvaras ännu å kungl. biblioth. i Sthm, och en fjerde å härv.härvarande univ. bibliothek, hkenhvilken sistnämnda äfven anses förskrifva sig från 1590 talet, men om någon af dem är herr Mårtens, har ej med säkerhet kunnat utredas. Det vill emellertid synas, som skulle vid denna tid behofvet af f.finsk lag blifvit så kännbart, att deraf uppstått flera samtida öfvssöfversättningar. – Under sin resa gen.genom Östb. i början af 1602 gjorde nu Carl IX personlig bekantskap med kyrkoh. i Kalajoki Ljungo Thomæ, l.eller Ljung Thomasson. Denne prestman hade förut begagnat en äldre f.finsk öfvs.öfversättning, men klagar att den är vrängd, och och i språket oriktig, såsom affattad på Nyl.Nyländska dialekten, hvarföre det vill synas som hade han Ljung. Th. erhållit kon:s uppdrag att besörja en ny f.finsk öfvs.öfversättning. Detta gjorde han ock på den renare f. vestf.vestfinska dialekten i Östb., och 1610 var blef denna hans öfvs.öfversättning af hela lagboken lagd under pressen, för att öfverlemn.öfverlemnad till kon. af sederm. bisk. i Wiborg Elimæus och skulle, på kon:s befallning, af trycket utgifvas. Men sedan 1½ ark voro tryckta, afstadnade fortsättningen under tidernas oro, hvarpå den helt och hållet afbröts genom kon:s död. Af hela den tryckta upplagan bibehöll sig till våra dagar endast ett ex., och sedan äfven titelbladet deraf gått förloradt, återstår blott ett ark af detta enda ex., som förvaras i univ. bibl. Men emedan handskriften öfverlefvat förstörelsen, lät framl.framlidne kanslirådet Lagus för några år sedan aftrycka denna urspr. f.finska öfversättn. af lagboken i F. Vet. Soc:s handlingar. – Christofers landslag. Hedrande. Följder om verket utkommit.

6 Ett af de många bevisen på Carl IX:s långseende blick och hans skarpa öga för medlen till Fds upphjelpande är äfven hans försök att förbinda Saima med hafvet genom den först i våra dagar utförda Saima kanal.

7 Han var dock icke den förste, som förstått denna naturens tydliga vink och de fördelar – Vi ha redan omnämnt de föreg. försöken, hvaraf det äldsta, den s. k. Pontuksen Kaivando, af traditionen tillskrifves Pontus Dela G., men sannolikast daterar|70| sig ända från början af 1500talet, då Erik Thureson Bjelke var höfvidsman uti Wibg. Sträckningen var i det närmaste densamma som nu, men företaget måste, till all lycka, öfvergifvas för mötande berg. Till all lycka. Carl IX upptog emellertid planen ånyo och utfärdade den 7 Juni 1607 fullmakt för amiralen Bengt Severinson Juusten till Olsböle att låta gräfva en kanal mellan Lappvesi och Juustila å, »så att man kunde komma från Nyslott till Wbg», hvartill bönderne i Wbgs och Nyslotts län skulle utgöra dagsverken. I Juli månad samma år börjades arbetet och fortsattes till slutet af 1608, då B. Severinson insjuknade och dog året derpå. – Uusi Kaivando. – Det stora företaget. 238 år.

8 Gustaf I. Czar Ivan Fds silfvergrufvor. Forsius: ädla stenar. Carl IX visade ett synnerligt intresse för bergverken i Fd såsom i Sv. och förordnade en deri kunnig man vid namn Didrik Hansson Borg att uppleta malmer i Fd. Bland hans anteckningar finnes äfven uppgifvet att man, utom bly, koppar och jern, funnit silfver i Saltvik på Åland och ett silfverberg uti Perno, samt guldsand och »klara stenar» vid Kuppis nära Åbo. – mMed Fds guldgrufvor har det gått som med Carl IX:s ädla stenar i Lappm. och med det der i våra tider efterletade guldet; obs finnes. mMen aAtt deremot silfvermalm ej blott verkligen funnits utan och troligen ännu finnes till landet, ehuru det kan vara tvifvel om det lönar bearbetning, – på tillvaron af detta silfver har man, bland annat, ett bevis uti en i Perno kyrka ännu befintlig kommunionkalk med inskriften: »Detta guld och silfver är första profvet utaf berget i Forsbyn i Perno socken uthugget.»konsekvensändrat/normaliserat – 1612.

9 Äkta perlor.

10 FnsvårtyttarsFinnars inflyttning t.till Wermland.

|71|

11 RepetitionRepetit. Uleåbg. – Kajaneborg Carl IX:des resa. Bibelns öfvs.öfversättning. Lagens öfvs.öfversättning. Saima kanal. Bergverken. Förläningarna. Literatur.

12 Landet bortförlänadt. Till Fds historia uoläsligt p.g.a. bläckplump eller motsvarandender Carl IX hör ännu att omtala de förläningar, hkahvilka vid denna tid tillföllo den allt ännu mäktiga adeln. – G. W. hade, som bekant, genom indragn. från kyrkor och kloster – Gustav.Gustavianska arfgodsen. Dessa utgjorde i Fd 213. Men vid den ransakning som kon. Carl IX lät anställa härom på sommaren 1609, befanns, att af dessa gods redan 145 voro bortförlänade, 28 öde och således endast 40 under kronan bibehållne. räntor etc.

13 Demokr. Östb.: Samuel Nilsson t. Hessle: Wörå 1604 † 1607 – enk. 1613.

1608: Henrik Horn t. Kankas: Kyro t.till 1620.

S.Samma år: Jakob P:son Dela Gard: Pedersöre, NyCarleby t.till 1617

1610: Otto Helmer v. Mörner, Nerpes o. Lappfjärd.

S. å.Samma år Reinhold Boschufvud: M:saari, Malaks, Laihela, Lappo, Ilmola.

14 1609: af 545 borg.borgare i Åbo, buro 274 f.finska slägtnamn, 77 sv.svenska och 24 tyska. I Wbg af 154 borg.borgare 38.

15 Literatur. Biskop Erik Erikson, f. katekes 1614 Käsikirja 1608 – Postilla 1621. – En f.finsk Virsikirja af Henr. Hemmingius – Andeliga böcker: Jerusalems förstör. – XtiKristi pinas historia. – Likpredikningar – disputationer.

16 Forsii arbeten 13 tryckta – svenska – Latin. Fds krönika, förkommen (Mess.)

17 Sederna. Dryckenskap: Så klagas 1605, att åtsk. af adeln icke haft annat att beställa, än att de druckit hvarandra till; – godt l.eller ondt öl har varit dem lika. – Sjelfhämd: En bonde i Sastmola klag.klagade att 7 bönder fr.från Tav. Kyro ha röfvat allt hvad han ägde och sedan brännt hans gård. – Persiska ambassaden 8 veckor i Åbo fr.från 26 Mars till 21 Maj 1607:

18 3 kannor spanskt vin, 15 kann.kannor rhenskt – 23 kn.kannor tyskt bränvin – 6 fat lybskt öl – 2 fat Åbo öl – 8 lod saffran – 2 lod neglikor – 3 ℔ 28 lod peppar – – 3 ℔ 24 lod ingefära – 86 ℔ risgryn – 56 ℔ plommon, – intet socker, kaffe l.eller thé. –

19 Carl: midsommardag 1609 slag. – Riksdag i Sthm s.samma år – Adeln afslog hans fordringar – Nytt slag – stamm häftade på målet – Örebro 1610: Gud har straffat mig! – Dyster – † Nyköpg 30 Okt. 1611, begrafven i Strengnäs.