Trettiosjette Föreläsningen. 4/5 71

Lästext

|374|

Trettiosjette Föreläsningen. 4/5 71.

1 Den 15 Juni upplöstes riksdagen, sedan man, efter den adl.adliga oppositionens afresa, lyckats i någon mån sammanjemka besluten och genomdrifva reg:sregeringens finansplan. NorrgkpgsNorrköpings riksdag var, såsom många andra, en lemma startbevillningsriksdagkommentar. Ständerna åtogo sig, utom den öfriga bevilln., att ännu i 6 år erlägga kon:skonungens lemma startbrölloppsgärdkommentar. Emellertid qvarlemnade oppositionens uppträdande ett djupt intryck i G. IV A:s misstänksama sinne. Af lynne och uppfostran böjd för enväldet, hade han, likasom G. III före 1786, smickrat sig med hoppet att finna ett lydigt, undergifvet folk, som borde med odeladt förtroende medverka för hans välmenande afsigter. Han fann sig djupt kränkt af den motspänstiga granskning, hvarmed ständerna mottagit reg:sregeringens förslag, och hans inbillning, som förstorade farorna, lät honom öfverallt se endast jakobinska, från Fr. lånade revolutionära tendenser, hkashvilkas yttersta mål förutsattes vara att omstörta thronen. Såsom vi sett, misstog han sig icke till alla delar:svårläst p.g.a. inbindning/konservering det fanns verkl. revolutionära tendenser hos den minoritet, som, efter mönstret af lemma start»thiers partiesvårläst p.g.a. strykningt étatspråk: franska»kommentar i Fr., bildade tredje partiet vid NorrgkpgsNorrköpings riksdag. Men detta parti var ännu långtifrån farligt gentemot den stora konservativa majoriteten af rikets inbyggare. Det blef farligt först genom de stora misstag och de repressiva åtgärder, som utmärkte sednare delen af G. IV Ad:s regering, och endast först sedan kon.konungen lyckats göra klyftan mellan sig och nationen så oföfverstiglig, att sjelfve de konservative deserterade öfver till tredje partiet, först då ledde dessa franska tendenser till thronens fall.

|375|

2 Man måste också erinra sig huru litet det konstitutionela statsskicket då ännu var utveckladt i Sv., liksom i hela Europa. Konstitutionen har i alla länder, först efter svåra skakningar, framgått ur revolutioner, likasom lugnvatten mellan två motsatta strömmar. I Sv. Historien har sina tyngdlagar, liksom naturen. Den sv.svenska monarkin hade i 100 år varit kastade mellan de två ytterligheterna af en obegränsad konungamakt och en obegränsad folkmakt, när G. III år 1772 trodde sig ha funnit den rätta medelvägen. Men han kunde icke med ett penndrag omgöra frihetstidens 50 åra folkvälde; det fortfor att skaka thronen och dref honom 1789 ånyo oemotståndligt fra tillbaka till den motsatta ytterligheten, regentmaktens öfvervigt. Han närmade sig steg för steg enväldet, och när han föll, drogs thronen af sin egen tyngd alltmera mot absolutismen. Likasom C. XI icke kunde förutse, att hans envälde skulle vexa öfver alla klokhetens gränser hos sonen C. XII; liksom A. Horn ej kunde förutse, att hans folkvälde skulle urarta under efterträdaren Gyllenborgs händer; så kunde ej heller G. III förutse, att hans konstitution med dess starka regeringsmakt skulle under sonen G. IV Ad. blifva föga mer än en skugga af folkfrihet, under det att kon.makten fortfor att svälla, intilldess att den brast. G. IV Ad. regerade mycket enväldigare, än G. III, alldeles som C. XII regerade mycket enväldigare, än C. XI. – Sådan Elektricitetens ensidiga hopande i naturen kommer icke till jemnvigt utan åska och oväder; maktens ensidiga hopande, vare sig hos regent eller folk, utjemnar sig icke sällan utan revolutioner och omstörtningar. Ochsvårtytt från NorrkpgsNorrköpings riksdag daterar sig egentl. G. IV Ad:s fall utför det lutande planet af historiens tyngdlagar.

3 En anmärkning bör jag tillägga med anledn. af frågan om det konstitut. statsskickets utveckling inom den sv.svenska monarkin.

|376|

4 När Fd faktiskt skildes från Sv. 1808, visste den gemensama monarkin ännu intet om de stora reformer i konstitut.konstitutionell riktning, som sedan blefvo en följd af 1809 års revolution i Sv. Wårt land kom derföre in i sina nya förhållanden, med icke blott med de grundlagar, utan äfven med den politiska system tradition och de konservativa åsigter, som varit alltmera blifvit de förherrskande under G. III:s och G. IV Ad:s regeringar. Det var derföre naturligt, att vi inträdde i våra nya ställning med en politisk tradition, som mera närmade sig envåldsmakten, än det verkligt konstitut.konstitutionella statsskicket. Kanhända har Fd att tacka denna sin politiska barndom omständighet för att det undgått många faror, många konflikter med envåldsmakten på andra sidan. Men detta är också orsaken, hvarföre vårt land också behöfde 54 år, innan dess konstitution åter blef en verklighet vid 1863 års landtdag. Och detta är äfven orsaken, hvarföre vi intill denna tid, och delvis ännu, stått 50 år efter Sverige, – hvarföre ännu ofta de första elementerna af det konstitut.konstitutionella statskicket måste framhållas såsom ett abc, – jag vill icke säga för regenten, hvars ställning såsom Rds monark förtjenar ett rättvist lemma startafseendekommentar – men för både styrande och styrde ibland vårt eget folk, hkahvilka så ofta visat sig okunnige om det konstit.konstitutionella statsskickets enklaste grundsatser.

5 För att återkomma till G. A., så visade sig hans intryck från Norrkp snart i flera reg.åtgärder.regeringsåtgärder Landtmarsk. gr. Brahe, som föranledt det värsta oväsendet, fick en förklaring af kgl. lemma startvälbehagkommentar. Åtsk. af de häftigaste talarne vid riksdagen ställdes under åtal för det att de förgått sig mot landtmarskalken, men fälldes endast till obetydliga böter. I Jan. 1802 utkom en förordngförordning, som hotade|377| med lemma startlandsflyktkommentar hvar och en adelsman, som djerfdes afsäga sig sitt adelskap. Så hade tiderna förändrat sig i det fordom så aristokratiska Sverige.

6 Utförandet af 1800 års finansplan stötte på många svårigheter och mycket missnöje. Komitéer nedsattes hkahvilka skulle uppteckna hvarje medborgares fasta och lösa egendom. Der utfärdades förbud mot bruket af allt silfver, utom skedar och gafflar samt små silfverpjeser, som ej vägde mer än 10 lod. Detta ledde till ett sådant trassel, att kon.konungen slutl. måste efterskänka hälften af förmögenhetsafgiften. Riksgäldssedlarnas inlösen aflopp icke heller utan ett utl.utländskt lån, och hvad man på detta sätt lyckades ställa i ordning, bragtes sedan på nytt i oordning genom krigen i slutet af G. Ad:s regering.

7 Den politiska situationen blef mycket invecklad vid början af 1801. Mellan kejsar Paul I i Rd. och G. IV A. i Sv. rådde vid den tiden en intim vänskap, som visade från kejsarens sida en ädelmodig glömska af den korg G. A. gifvit hans dotter Alexandra. Det är sannolikt, att vänskapsbandet till en del berodde af en vissa sympathier i lynnet, ty om G. A. älskade enväldet, af älskade Paul I det ännu mera. Sv.Svenska ambassadören i Pbg, baron Stedingk, ägde till den grad kejsarens förtroende, att han en dag i Mars månad 1800 blef uppkallad till kejsaren, som dervid erbjöd kon.konungen sin hjelp, om riksdag i Norrköpg skulle leda till revolution. Kejs. sade sig ha nyss fått underrättelse om att sinnena i Finland voro i stark gäsning, att man der talade mycket fritt om riksdagsärendernasvårläst p.g.a. radslut|378| och att man då på våren kunde befara ett uppror i Fd. Fördenskull vore 50,000 man under storf. Konstantins befäl beredde att inrycka i Finland och qväfva upproret. De skulle samtidigt inbryta på 3 vägar, mot Abborfors, mot Hfors och mot Tav:hus, och dessa trupper skulle ställas till Stedingks disposition. – Std nödgades samtycka härtill, såframt en revolution utbruste.

8 Man finner att kejsar Paul den gången var illa underrättad. Fd var fullkomligt lugnt; detta land, som bestått profvet 1742 och 1788, tänkte icke på minsta revolt, och allt inskränkte sig till några adelsmäns knot öfver Fören. och Säkerh. Akten.Förenings och Säkerhets Akten Men det visar sig också, att om G. IV A. såg spöken, såg kejsar Paul det icke mindre. Bådas lynne var retligt och misstänksamt.

9 Af det tillämnade ryska infallet i Fd blef således intet, men deremot var Paul förbittrad på Engelsmännen, som intagit och behållit Malta, oaktadt han, som stormästare för Maltheser orden, gjorde anspråk på denna ö. Han föreslog derföre kon. af Sver.konungen af Sverige att förnya den beväpnade neutraliteten, och denna fråga föranledde G. IV A:s andra resa till Petersburg, som anträddes den 29 Nov. 1800. Kon.Konungen blef der mycket vänligt emottagen, 4 generaler mötte honom vid r.ryska gränsen, 350 hästar ställdes till hans disposition för resan, och|379| mottagandet i Pbg var praktfullt. De två monarkerne sågos dagligen tillsamman, och lysande parader, som voro kejsarens älsklingsnöje, anställdes till kon:skonungens ära. Emellertid varade vänskapen icke särdeles länge, innan kantigheten och retligheten i båda de höga personernes karakterer betydligt afkylde den första förtroligheten. – lemma start»Arfving af Dmk och Norige»kommentar – Paraden.

10 UnderUnder kKon:s vistelse i Pbg kom underrättelse, att Engld lagt var inbröt det nya storartade 19:de seklet, och d. 8 Jan. 1801 lemnade G. A. den r.ryska hufvudstaden, sedan artigheterna svalnat och t. o. m. vinkar ej saknades, att man icke längre ville uppehålla H. Sv. Maj:sHans Svenska Majestäts dyrbara tid. Strax derpå kom underrättelse, att Engld lagt embargo på alla ryska, danska och sv.svenska skepp i engelska hamnar. Bland de 200 sv.svenska fartygen befann sig en stor del af Fds handelsflotta, och bestörtningen blef allmän. Denna åtgärd besvarades med repressalier, allt kom i rörelse och man begynte rusta med ifver, för att försvara Sv:s kuster. Men innan man ännu väntade någon fiende, inträngde en eng.engelsk flotta om 47 segel under Nelson och Parker genom Öresund, och d. 2 April 1801 var det ryktbara orättfärdiga eng.engelska anfallet mot Kphmn, dervid Dansk. värjde sig med sådan tapperhet, att Nelson, hkenhvilken bevistat 54 sjödrabbningar, sade sig aldrig hafva sett ett liknande hjeltemod. Emellertid blef Dmks flotta totalt förstörd, och samma öde skulle ha drabbat Sveriges, derest icke Carlskronas befästningar uppehållit Engelsmännen, (Amir. Parker lät fråga, om Sv. ville vara Englds vän eller icke). tilldess att underrättelsen om lemma startPaul I:s våldsama död den 23 Mars 1801kommentar förändrade allt.

11 RepetitionRepetition. Norrköpg. Kröningen. Nkpgs betydelse. Sista riksd. under G. A. Konstitutionens utveckling. Bevillning. Finanser. Paul och Fd 1801. Paul o. Engld. G. A:s resa till Pg.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    1 bevillningsriksdag riksdag för att bestämma om extra skatter.

    1 brölloppsgärd skatt för att finansiera bröllop.

    1 »thiers état» (fra.) pro: tiers état, det tredje ståndet. I Frankrikes generalständer de personer som representerade borgarna.

    4 afseende beaktande, hänsyn.

    5 välbehag belåtenhet.

    5 landsflykt landsförvisning.

    9 »Arfving af Dmk och Norige» frasen ingår i Gustav IV Adolfs titulatur.

    10 Paul I:s våldsama död den 23 Mars 1801 Paul I föll offer för en sammansvärjning och mördades av några officerare i sitt eget palats.

    Faksimil